Officiellt T7:a

Så var man tee-sjua. Ett ordentligt “Ja!” på uppropet och så var det officiellt.

Inte för att min pepp-nivå gick upp nåt särskilt för det. Vi har haft uteslutande ögonföreläsningar hittills (fyra sedan igår, plus en basgrupp med samma tema) och jag tycker inte att det är något vidare spännande område. I stort ser jag fram emot om sex veckor, när jag är förbi allt vad öron-näsa-hals (ÖNH) och ögon heter och ställer in siktet på vårdcentral, primärvård, immun och lite röntgen. Det blir skoj.

Men vi har haft bra föreläsare, även om ämnet är öga. En professor emeritus som tycker det är fasligt kul att undervisa och som drog en hel del små historier och till och med gjorde fototransduktion intressant med sin energi. En ST-läkare och två överläkare, också de entusiastiska och duktiga (även om den siste pratade så snabbtsnabbtsnabbt att jag inte riktigt hängde med i alla svängar).

När jag gick från föreläsningen var Cellskapet fullt av små i blågröna mössor. Tre år sedan. Nu är det min tur att vara mentor. Det känns inte riktigt verkligt.

Ikväll följde jag med L till Norrköping och tittade på när han var superduktig målvakt åt FC ViN, AT-läkar-Korpen-fotbollslaget som adopterade honom i våras på AT-träffen när det visade sig att han är en sån där som faktiskt vill stå i mål. Det var det ingen annan i FC ViN som ville, och L är duktig på det, så sedan dess har han spelat. Jag var med förra veckan också och då var de tragiskt dåliga. Denna gång var det inte så. Denna gång var de grymma – och de segrade till slut, rättvist, med 2-0. Den där nollan höll L imponerande…

Efteråt hämtade vi ut våra tackkort som kommit till Bergas postutlämning och de är hur fina som helst. Avslutade kvällen med tacos, för det är Ls favoriträtt och efter sina prestationer framför fotbollsmålet fick han bestämma.

 

Kommentera!

Post Navigation