Category Archives: Läkarlinjen: T10

Superwoman

Vissa dagar är tristare än andra – magsjuka gör de flesta dagar typiskt tråkiga. Sovit bort hela eftermiddagen under dubbla täcken (det var ändå kallt). Nu något bättre.

Känns då alltid bra att få ett meddelande från en kompis som säger:

Alltså att du lyckades ta dig igenom t10-tentan trots flytt, höggravid mm gör dig fan till superwoman… Är ju HUR MYCKET SOM HELST att ta sig igenom

Igår fyllde Liten sju månader. Hej vad tiden går, liksom. Den lilla marodörbebisen har nu blivit väldigt mobil och kryper helt plötsligt. Eller kravlar. Hon orkar inte få upp magen från golvet, så hon hasar sig fram med händer och fötter. Det hela låter väldigt jobbigt, hon får stanna alldeles andfådd med jämna mellanrum innan hon beslutsamt tar sig vidare mot sitt mål, som allt som oftast är något ställe hon definitivt inte ska vara (leka med sladdar. leka med vedkorgen. leka med papperskorgen på toan. osv.). Och sedan blir hon jättearg när man tar henne därifrån. Än är hon dock ganska enkel att distrahera.

Men för drygt sju månader sedan höll jag på att plugga till den där T10-tentan, lite sådär höggravid över tiden. Och imorgon skriver mina gamla kursare sin sista tenta på läk… Det känns lite sorgligt ska medges att inte ta examen med dem, men samtidigt har jag världens bästa ursäkt för att inte vara där. Skulle inte byta bort dessa sju månader, någonsin.

Och så är jag tydligen superwoman. Eller var, för ett drygt halvår sedan i alla fall. :)

Superwoman

Superwoman.

Tom kalender

Med nästan 200 nerladdningar från min site, och tydligen uppladdat och spritt på annat håll utan nämnvärd cred, och sammantaget tre personer som sagt tack, så blir bildtentakompendiet definitivt det sista jag lägger upp gratis. Sån är jag.

På fredag är det dags för bildtenta för t10. Jag är fortfarande ganska förvånad över att jag inte behöver skriva den. Bildtentan ligger som ett mörkt moln över utbildningen, eller låg åtminstone över mig ungefär från det att jag klarat stadietentan på termin fem, och att jag bara behövde skriva den en gång var alldeles galet.

För egen del rullar livet nu på. Lugnt och stilla men ändå så snabbt.

När jag pratade med H konstaterade jag att jag nu verkligen måste ha varvat ner – plötsligt är min kalender i princip tom, och det är bara jätteskönt. Tidigare under hösten hade jag behov av att fylla kalendern med diverse aktiviteter, från amanuensande till kompisträffar. Jag tycker fortfarande att det är trevligt att träffa kompisar, men att vakna och ha det helt tomt i min kalender är lika trevligt. Jag är helt lugn med att min dag består av att ta hand om Liten och att ta hand om hemmet. Jag har visst gått och blivit något av en hemmafru, och är förvånansvärt okej med det. Det är ju ingenting som kommer förbli särskilt länge, i slutet av januari drar stressen igång igen, även om den förhoppningsvis blir lite mildare i och med det plugg jag ändå fått gjort den här hösten, när Liten sovit i famnen.

Det har uppstått ett inre lugn den här hösten, som är mycket behagligt. Jag hoppas att jag kan bevara det.

Bildtentakompendium

Bildtentan närmar sig för den här terminens T10:or. Jag gjorde ett inkomplett bildtentakompendium förra terminen som jag använde för att bildtentan just utgår från bilder snarare än text (även om det var en sanning med modifikation för vår del, där jag tror att det var typ tre av tolv bilder som behövdes för att kunna besvara frågan). Inkomplett är det definitivt, inte minst för att bildtentan sträcker sig från termin ett till termin tio, och det är omöjligt att täcka allt vi läst. Det är också inkomplett eftersom jag till slut inte orkade/hann.

Det som finns i kompendiet är mest bilder. CT-bilder, MR-bilder, histologi, gastroskopier, koloskopier, och en massa annat som flödesscheman för hur saker och ting hänger ihop. Det mesta finns i mina andra kompendier med betydligt utförligare text, så vill ni ha mer text så får ni köpa dem eller läsa andra böcker. Det finns ingen fin innehållsförteckning och sånt, för det är inte så långt (56 sidor) som de andra kompendierna och återigen, jag orkade/hann inte.

Lägger ut det för nedladdning om någon skulle vilja ha.

Tar ni det får ni ju gärna säga ett pip, här eller på Facebook. Vore trevligt ibland att höra något från alla de som laddar ner (efter fyra timmar över 20 nedladdningar).

Bildtentakompendium med en del av det som är relevant för bildtentan [ PDF ] (uppdaterad 11 november 2015)

Bildtentakompendium

Bildtentakompendium

Övriga anteckningar:

T2-anteckningar – handskrivna, mycket fokus på anatomi men även annat (gratis)
T3-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt EKG-arbete och läkemedelslista (gratis)
T4-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T5-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T7-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T8-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt läkemedelslista (gratis)
T9-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T10-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt läkemedelslista och bildtentakompendium (gratis)
Övriga anteckningar – blandade bilder från alla terminer att ladda ner (gratis)

Studieuppehåll

Nu är det fem år sedan jag började blogga och nästan fem år sedan jag började på läkarprogrammet. En enda termin återstår, innan läkarexamen är min och jag kan ge mig ut i den vida världen (eller åtminstone söka jobb på universitetssjukhuset i Linköping som underläkare…).

Men det blir inte examen i januari. Det skjuter vi på en aning. Läkaryrket får vänta en stund, nu är det ett annat yrke jag får sysselsätta mig med:

Mamma.

Min och Ls dotter föddes den 9 juni och nu är det med henne och hennes pappa jag tänker tillbringa dagarna. Sommaren blir inte fylld av diktat, epikriser, och svårt sjuka patienter på onkologen som det var tänkt, utan istället blir det blöjor, amning och för lite sömn (det sistnämnda kanske det hade blivit ändå). Det är något helt nytt, och jag har ingen aning om hur det blir, utan bara att det blir.

Till hösten tar jag ledigt för att fortsätta vara mammaledig, och sedan får vi se när det blir återgång till plugg.

Eventuellt blir det inte lika mycket skrivet här heller, när jag har annat för mig. Det får vi se, men att höstterminen inte kommer ha läkarpluggsfokus är i alla fall klart.

Och jag får faktiskt lov att vara helt ledig för det blev galet nog så att jag klarade både bildtentan (med knapp marginal och bara för att de sänkt godkäntgränsen) och T10-tentan som jag inte ens trodde att jag skulle hinna skriva eftersom dottern var beräknad fyra dagar tidigare (och dessutom blev det godkänt med så mycket marginal att L tyckte att jag måste ha pluggat alldeles för mycket).

Sammantaget har detta varit en av de mest krävande terminerna – inte på grund av terminen i sig, utan för att jag sedan i januari flyttat till hus, fått en artikel publicerad, gjort samtliga placeringar, skrivit ett sedvanligt kompendium, skrivit och klarat två tentor (varav den ena den största på läkarprogrammet i Linköping), och alltihopa medan jag varit mer eller mindre höggravid. Jag är mycket sällan imponerad av mig själv, men den här gången är jag faktiskt det…

T10-tenta skriven

Där bildtentan fallerade fullständigt som mer eller mindre komplett irrelevant för tio terminers plugg (imponerande att lyckas med det) var T10-tentan desto bättre, i min mening. 101 poäng fördelade på två psykfall (ångest och ätstörning), ett neurofall (det enda som kändes ganska perifert för terminen), ett FoF-fall (genusfrågor) och ett geriatrikfall (mycket palliation). Neurofallet handlade om dystrofia myotonika, vilket såvitt jag kan minnas nämnts som en väldigt liten del av en föreläsning. I mitt kompendium tror jag att det tar upp typ fem rader. Så det var jag väl inte helt lycklig över, lika lite som att det som del av fallet fanns att tolka EMG och sånt. Inte något jag lärt mig den här terminen.

Men på det hela taget en schysst tenta, så får vi se nu om det gick vägen. Jag gick åtminstone en och en halv timme innan sluttid, tyckte det gick ganska fort att skriva. Men vem vet, jag kanske missade en massa. Vi får se.

Idag har varit första dagen på ledigheten. Jag har gått till stan, hämtat L från jobb innan lunch eftersom de har halvdagar på fredagar, och vi har varit på Tornby en runda. Nu till kvällen har jag varit fiskeänka – L åkte iväg med en arbetskamrat för att fiska. Fick en bild på en firre, så de verkar ha haft det bra.

Bildtentaresultat kommer enligt klasskompisar inte på ett tag än, men efter det är det väl dags att öppna böckerna igen. Tills dess tänker jag vara leeeedig.

Just det, grattis alla er som nu tagit examen – Facebook svämmar över av glada miner från diverse program :)

Zopiklon, Zolpidem och Zaleplon – zzzzznark

Med två dagar till tenta är tenta-p-schemat gjort. Tacksamt kort tenta-P den här gången, än mer så när jag skippar det mesta FoF för ärligt talat har jag inte en aning om vad jag ska plugga på det området. Så FoF och geriatrik fick bli på samma dag. Och så började jag repetera igår, fortsatt idag. Ska ju hinna igenom kompendiet ytterligare någon gång.

Som vanligt lär man sig en hel del under tenta-P, vilket alltid är en skön känsla. Genomgång av gamla tentor ihop med E är mycket givande.

Förhoppningsvis ställer de frågor på sådant jag tycker varit relevant. Lika förhoppningsfull är jag om att de kan skippa så mycket mekanismer på läkemedel – är det något jag är riktigt dålig på så är det att hålla reda på mekanismerna för tusen olika läkemedel. Jag har svårt för namnen som inte säger någonting – för min del är det snudd på omöjligt att hålla reda på skillnaderna mellan sömnläkemedlen Zopiklon, Zolpidem och Zaleplon (som i sin tur heter Imovane, Stilnoct och Sonata som läkemedelsnamn i handeln). Det är liksom inte tillräckligt med hjärnkapacitet för sånna skillnader. Och i verkligheten finns ju FASS tillgängligt, så…

Helgen kom och gick, pluggade i lördags men tog ledigt i söndags. Visste att jag ändå ligger bra till pluggmässigt, och L brukar hävda att jag pluggar mer på typ en dag än han gjorde på ett helt tenta-P och att jag därför ska ta och lugna ner mig ett par tre kilo. Jag satte mig och gjorde 2014 års fotobok istället, vilket har stått på to-do-listan länge men inte blivit av bland flytt och allt annat som behövt göras under terminen. Det är kul att gå igenom bilder och tänka tillbaka på allt som hänt. Blir sjätte året jag gör en årsfotobok.

I lördags kväll gick vi till LoD också, där Ls syster med sambo var på besök. Trevlig kväll med mängder av sötsaker. I övrigt var helgen mest välbehövligt lugn.

Nu, åter till att repetera schizofreni en gång till.

(Har förresten uppdaterat T10-läkemedelslistan också)

Artikel publicerad!

Jag har fått min första artikel publicerad! Fick reda på att den accepterats för ett par veckor sedan, men nu finns den också uppe på PubMed:

Serum leptin levels are independently related to the incidence of ischemic heart disease in a prospective study of patients with type 2 diabetes

Roligt :) Det är jobbet jag började med sommaren efter T6, som nu till slut gett det optimala resultatet – publikation i en tidning (Cardiovascular Diabetology). Är något stolt, får ju medges. Jag är inte den enda som jobbat med den, men jag står som förstaförfattare så det är coolt på riktigt. Artikeln handlar om att leptin i serum eventuellt i framtiden skulle kunna användas som prediktor för ischemisk hjärtsjukdom för personer med typ 2-diabetes, och det är en liten, liten del av en stor studie som kallas CARDIPP, som pågått sedan typ tio år i Fredrik Nyströms och Carl Johan Östgrens regi.

Min artikel på Cardiovascular Diabetologys hemsida :)

Min artikel på Cardiovascular Diabetologys hemsida :)

I övrigt tuggar tenta-P på. Att läsa neurologi är så tråkigt att jag hellre tittar på färg som torkar, men jag tvingar mig själv igenom de få sidor som står på schemat (när jag lägger upp plugget går jag efter nåt bra tenta-P-schema och skriver upp vilka sidor som hänger ihop med vilken dag; denna gång har det inneburit ca 20-30 sidor/dag, vilket är överkomligt trots allt). Jag vet inte om någonting fastnar, alls. Får väl se om en vecka.

Har sålt ett helt gäng kompendier de senaste veckorna, som jag brukar göra inför tenta-P. Det är kul att få mail från folk som skriver att de behöver lite extra “stöttning” under tenta-P och tycker att mina kompendier passar bra för det. Eller folk som haft “stor nytta” av kompendierna förr och som således vill ha dem även denna gång. Många kunder är återkommande, så något rätt med kompendierna är det uppenbarligen.

Bildtentahelvete och mer plugg

Igår skrevs så Linköpings läkarprograms värsta tenta, bildtentan. “Clinical reasoning exam”, CRE, är den officiella benämningen.

Det gick åt helvete. Jag brukar visserligen känna så ganska ofta, men allvarligt – jag satt och hittade på svar på i princip varenda sida eftersom jag inte hade en aning om vad de pratade om. Det är ju dock generellt högre sannolikhet att få poäng om man skrivit något än om man inte skrivit något, därav fick fantasin jobba. Sida upp och sida ner med saker jag inte vet. Bilder på saker jag inte har en aning om vad det är. Lyckades gissa rätt på vilken nivå diskbråcket vi fick en MR-bild av var på, annars hade L väl aldrig förlåtit mig, men det var på anamnes och inte bild jag gissade…

Inte en enda fråga på hjärta eller lungor, det är väl inte kliniskt relevant. Till skillnad från i princip samtliga ex-bildtentor som jag och E gjort de senaste veckorna fanns det inte heller en enda riktig neurofråga – den som fanns var en histofråga.

Omtenta i augusti. Baserat på hur det lät från övriga i klassen igår efter tentan skulle jag tro att vi kommer vara ett par stycken.

Igår eftermiddag vägrade jag plugga mer, eftersom jag alltid är helt slut efter tentor även om denna var väldigt kort (tog drygt två timmar att skriva istället för de vanliga fyra-fem timmarna). Jag och L åt lunch ihop och sen var jag hemma och städade halvdant. Dödstrött på kvällen och somnade gott för att vakna till en ny dag – och ett nytt tenta-P. Tenta-P för T10 började nämligen idag. Kör stenhårt (nåja) med psyk. Schizofreni och psykos står på menyn, liksom tvångsvårdskriterier och annat kul. Men det känns i alla fall färskt tack vare att psyk var det senaste jag var på. Och det är alltid mycket enklare att komma ihåg sjukdomarnas symtom och allt annat när man har riktiga patienter i huvudet som exempel. Schizofrenipatienterna är ganska svåra att glömma.

Så nu är det psyk två dagar, neuro tre dagar, och sen FoF (vad det nu finns att läsa där) och geriatrik, och sen är det tenta nästa torsdag igen.

Snart sommar.

Psykavslut och specialitetsfunderingar

Imorgon är sista dagen på psyk. Fyra veckors placering avslutas med fältstudiepresentationer där alla läkare blivit inbjudna att lyssna. Whoo, jag som älskar att prata om saker jag inte kan något vidare väl inför en massa experter. Fältstudiepresentationer är definitivt inte min favorit.

Men sedan är sista placeringen på T10 avklarad.

De senaste två veckorna har erbjudit en bred variation av patienter. Jag kan inte påstå att jag skulle vilja jobba på psyk. Framför allt tiden i slutenvården får mig att tappa hoppet, genom patienter som jag inte förstår hur de någonsin skulle kunna bli friska. Pratade med överläkaren om saken, och hon menade att det är bättre att vi går med i öppenvården – där hade vi fått träffa folk som fungerar, trots svåra diagnoser. Patienter som man hittat rätt medicinkombo till, som tar sina mediciner som de ska och följer planen. De som hamnar i slutenvården är de som man inte lyckas med, på ett eller annat sätt.

För min del är somatiken fortfarande mycket mer lockande. Och eftersom jag är distinkt oförtjust i avdelningsarbete kommer det att landa i en specialitet som inte har särskilt mycket av den sorten. En del specialiteter är uteslutna redan från början – allting kirurgi, för jag tycker inte om op, och ögon och öron-näsa-hals, för att jag tycker att de är urtråkiga. Vill heller inte vara inlåst i mörker, så röntgen går bort, och labbläkare i övrigt har aldrig ens funnits på kartan.

Jag trivs på vårdcentral. Allra bäst trivs jag på akuten. Så det är dit siktet är ställt. En plats där man aldrig vet vad som kommer, där varje dag ser olika ut. Där det också finns negativer – att spendera alldeles för stora delar av arbetspasset på att leta vårdplats är inte vidare lockande – men där det för min del finns mer positivt, inte minst med organisationen man har i Linköping.

Nästa termin är det gynekologi, pediatrik och anestesi, alla placeringar jag ser fram emot för att alla verkar spännande på sitt sätt. När L nyligen randade sig på anestesin kom han därifrån och sa fundersamt till mig att han undrade om inte det skulle passa mig. Inte vet jag. Vi får se. Jag tycker om valmöjligheterna i det här yrket.

Psykosavdelning

Jag försöker ta mig igenom alla gamla kompendier som plugg inför bildtentan. Det går sådär. Har gjort T3, T4 och T10, börjat på T5, och det är mindre än två veckor kvar. Bleh. Orken tryter definitivt.

I nästa vecka är det dags för OSCE-tenta för T9. Så här i backspegeln, och med bildtentan hägrandes, känns det som en väldigt mycket mer överkomlig utmaning. Bildtentan känns oöverstiglig. Jag och E har suttit och gjort gamla tentor och en del går bra, annat är rakt av obegripligt. Det finns frågor där jag inte har den blekaste aning om vad de pratar om, med sjukdomar som är så små och perifera att de bara nämnts någon enda gång på någon föreläsning. Känns sådär.

Men vi får se hur det går. Och när den tentan har skrivits är det bara att ta ett par timmar att ladda om, för dagen efter börjar tenta-P för T10. Weiii, det är roligt nästan jämt att plugga läk.

Denna vecka har jag varit min första av två veckor på psykosavdelningen (avd 38) på psyk. Det är… intressant. Lugnaste veckan hittills, inte överdrivet mycket att göra på avdelningen. Patienterna är väldigt varierande, från bipolära patienter med mani till schizofrena till missbrukare med drogpsykoser. Och annat. Det är ett väldigt annorlunda klientel än man är van vid från de somatiska avdelningarna (även om det ska sägas att psykfall förekommer lite varstans…). Man kan liksom inte riktigt lita på patienterna, och man vet inte om de tar sina läkemedel och om de tänker komma till nästa besök. Men jag har fått göra ett par patientsamtal, det första med en manisk patient vilket var som att börja med att slänga sig ut för ett stup. Det är svårt att veta var man landar med ett sånt samtal.

Nästa vecka är sista veckan på psyk, vilket också innebär sista veckan på T10. Terminen har, som de flesta före den, gått snabbt. Två tentor hägrar och sedan är det sommar…