Category Archives: Läkarlinjen: T10

BUP, bildtentaplugg, lathet…

Veckan på BUP har kommit och gått. Snabbt försvinner tiden, vet knappt var den här terminen har tagit vägen. Känns som en evighet sedan jag var på vårdcentralen och gjorde min KUA-placering. Jag hade en god tanke om att plugga kontinuerligt under terminen inför bildtentan, men det gick sådär. Flytten kom emellan, och latheten. Jag vet inte riktigt vilket som bidrog mest – i vanliga fall är det lathet, men flytten har varit ganska krävande. Och så fixade jag T10-kompendiet, det har ju också tagit tid.

Det finns för lite tid på dygnet. Men fler timmar vet jag inte om jag hade velat ha, för som L brukar säga så hade man ju knappast fyllt mer tid med roligheter (eller sömn…), utan man hade bara tryckt in mer måste-saker.

Nu har jag i alla fall kommit igång med bildtentaplugget. Har läst hela T10-kompendiet en gång, och T3-kompendiet, och jobbar nu på T4. Tänkte åtminstone skumma alla innan det är dags om drygt två veckor. (Usch, drygt två veckor… meh). Lagt upp två nya bilder på övriga anteckningar-sidan, eller ja, den ena är en uppdaterad bild från T4-kompendiet eftersom jag trots att jag går T10 fortfarande inte riiiiktigt tagit mig tid att lära mig vad som är vad i glykogenolys, glykogenes, glykolys, mm. Jag borde lärt mig det på T1. Jag hade nog bättre koll på det då än nu, men jag har aldrig kunnat uppbåda intresse om det där, så kunskapen har alltid varit haltande. Då får man ta igen det på T10. (Och sedan eventuellt glömma det igen…)

BUP har hur som haver varit hur bra som helst. På dessa dagar har jag hunnit med ätstörningsteamet, jouren, mellanvården, öppenvården och remisskonferens. Fick ha ett eget samtal med en ätstörningspatient och fick väldigt positiv feedback från det, vilket alltid känns bra och får mig att känna mig duktig. Annars har det mest varit att sitta bredvid och lyssna, och sticka in små frågor här och var när det varit någon poäng med det. Alla har varit hur trevliga som helst och väldigt öppna på alla sätt. Till skillnad från t ex neurologen så har alla vetat att jag skulle komma, och de har också tagit sig tid att berätta utförligt inför varje patient, så att jag har fått ut maximalt i mötet med varje patient.

Nu är det helg igen, och den kommer ju försvinna sådär som helger alltid gör. E och jag har bildtentapluggat ihop (en del går bra, en del stirrar vi på varandra när ingen av oss ens förstår frågan, och en del är mittemellan). L har varit en dag i Finland och kommer hem mitt i natten, så för kvällen är jag gräsänka. Huset borde städas, men jag orkar inte.

Och ute är det vår.

Vacker vår i rosa.

Vacker vår i rosa.

Psykplacering

Förra måndagen inleddes min sista T10-placering: fyra veckor psyk. Jag var väl inte riktigt psykad över det hela, om man nu vill uttrycka det så. Psykföreläsningarna har varit av väldigt varierande kvalitet, och det känns lite som att det inte är så mycket att göra med psykpatienterna – de har dålig compliance till att ta sina läkemedel, om det alls finns några läkemedel, det är stor recidivrisk på det mesta man alls kan bli frisk från, och det hela känns lite lagom hopplöst.

Som tur är har placeringen så här långt överträffat alla förväntningar.

Innan placeringen började kunde vi gå in på Lisam (vår nät-kursplats) och hämta hem ett fylligt dokument med information om kliniken. Det är inte psyk ensamma om, det hade även neurologen som sedan visade sig vara världens sämsta placering, men när vi kom till psyk i måndags morse så hände precis det som stått i dokumentet: vi fick en ordentlig introduktion. Vi fick en rundvandring, vi fick en stunds prat med studentansvarige om vad vi har för förväntningar och farhågor (alltid dessa F på läkarutbildningen i Linköping), vi fick veta var vi kunde hämta kläder och var vi skulle byta om (vilket visserligen var världens minsta studentrum utan några stora låsbara skåp, men ändå). Vi hade dessutom fått scheman så att alla visste var de skulle efter introduktionen.

För egen del var min första vecka på akutenheten/dagjouren. Det visade sig vara grymt bra. En underläkare och en överläkare, och jag och den andre läkarstudenten fick hänga på. Redan dag ett fick vi ha egna samtal med patienter, och diktera efterföljande journaler – det är visserligen inte något nytt när man går T10, men psykstatus är lite annorlunda mot vanlig journalföring, så det är väldigt bra övning ändå. Både ÖL och UL lyssnade på oss, vi fick sammanfatta våra patienter och komma med förslag på åtgärder.

Det blev många suicidbedömningar förra veckan, majoriteten på inneliggande patienter. Psyk tillkallas ju regelbundet för folk som tagit överdoser och gjort annan skada på sig själva. En del planerade besök blev det också. Jag fick träffa en äkta psykotisk patient, vilket var spännande – föreföll till en början ganska vettig, för att sedan, allteftersom agitationen tog överhanden, bli mer och mer uppenbart psykotisk. Det blev också första LPT-omhändertagandet jag fick vara med om, dvs tvångsvård.

Denna vecka är jag på BUP, barn- och ungdomspsykiatrin. Även denna vecka började bra, med en ordentlig introduktion och rundvandring på BUP (som håller till i skilda lokaler mot vuxenpsyk), och vi har fått ett detaljerat schema. Bemötandet gör så otroligt mycket för hur man ser på placeringen! Fick nämligen ändå bara träffa en patient under dagen, men hade behållning av det ändå. BUP har både öppen- och slutenvård (slutenvård ska jag få se imorgon), och det är dels ätstörningar, dels ADHD- och andra bokstavsdiagnosutredningar, samt depression/ångest som är de stora delarna. På eftermiddagen fick jag och den andre läkarstudenten vara på Barnahus och lyssna på samrådskonferens. Det är en konferens med många olika professioner – åklagare, BUP-anställd, polis, soc, barnläkare – där man diskuterar anmälningar om våld eller sexuella övergrepp barn som kommit in till soc/polis från t ex BUP, skola, etc. Mycket intressant att lyssna på och en av få gånger jag varit med om interaktion mellan de två utbildningarna jag har. Hade gärna velat följa vidare hur utredningarna går till, men så blir det inte. Istället blir det andra delar av BUP imorgon.

Sista två veckorna ska jag tillbringa på avdelning 38 på vuxenpsyk, vilket är psykosavdelning. Även det ska bli spännande…

En vecka och en dag in i min psykplacering är det en av de bästa placeringarna jag haft under läk :)

T10-anteckningar

T10-anteckningar – PDF ca 21 MB stor, 138 sidor. Skickas via Sprend efter beställning. Som vanligt är det hela med förbehållet att det är elevanteckningar. Säljes för 50 kr/st. Maila mig eller prata med mig i skolan om ni skulle vilja ha dem.

T10: läkemedelslista med en del av de för T10 relevanta läkemedlen [ Exceldokument ] (uppdaterad 2 juni 2015)

Bildtentakompendium med en del av det som är relevant för bildtentan [ PDF ] (uppdaterad 11 november 2015)

Övriga anteckningar:

T2-anteckningar – handskrivna, mycket fokus på anatomi men även annat (gratis)
T3-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt EKG-arbete och läkemedelslista (gratis)
T4-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T5-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T7-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T8-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr) samt läkemedelslista (gratis)
T9-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
T11-anteckningar – kompendium att köpa (50 kr)
Övriga anteckningar – blandade bilder från alla terminer att ladda ner (gratis)

Exempelsida.

Exempelsida.

Sista föreläsningen på T10

Igår hade vi sista föreläsningen för T10. Helt galet vad tiden går fort. Visst, jag har fyra veckors placering på psyk kvar och både bildtenta och terminstenta, men sista föreläsningen med klassen för terminen markerar ändå slutet på något sätt. Placeringar tenderar att flyga förbi, och sen är det tentaplugg mest på egen hand och på tentan är man ju sällan vidare social (eventuellt en stund efteråt, när alla står och spyr galla över alla konstiga frågor ledningen bestämde sig för att trycka in i tentan; ibland undviker jag dock den där och bara går hem, alldeles slut).

Slutet av det teoretiska på T10 innebär också att jag tänker sammanställa det sista på T10-kompendiet så att det blir tillgängligt. Det är kortare än det brukar, för att geriatriken varit väldigt lite att skriva om – det är mer en fråga om tillämpning av allt det vi lärt oss de senaste åren, men istället för att handla om en ung mönsterpatient i 70-kg-klassen så är det istället Agda 85 som förutom den där depressionen hon nu kommer för (med andra symtom än de yngre brukar uppvisa) dessutom har hypertoni, diabetes, Levaxin-behandlad hypotyreos, stomi efter en tjocktarmscancer, sömnproblem som hon medicinerar för med ett läkemedel som inte är bra för äldre, ont i knäna av artros, en läkemedelslista som är en mil lång och sen kanske den där depressionen egentligen är en begynnande demens, men det är svårt att uttala sig om… Så även om det är väldigt mycket att kunna och väldigt bra att kunna det väl eftersom det är en väldigt vanlig patientgrupp så är det inte i sig så mycket egen kunskap.

Det andra ämnet som jag inte skrivit om är FoF, för att temat för året var Jämlik vård, och jag vet inte vad jag ska skriva om det. Det var en del intressanta diskussioner, men inget utantillkunnande. Blir det tentafrågor på det får man väl skriva ord, många ord, för det är det FoF brukar uppskatta (en medicinsk fråga som ska besvaras kortfattat brukar de skriva, “Skriv kortfattat, max 2 meningar,” medan FoFs “kortfattade” svar ska vara max 2 sidor. Typ.).

Psyk och neuro är desto större avsnitt, och jag har inte varit vidare förtjust i något av temana även om det är bra att kunna. Det är många i klassen som tycker att psyk är riktigt kul och det är ju bra att vi har olika intresseområden, för åtminstone det teoretiska tycker jag inte alls är skoj. Vi får se om det ändras framöver på placeringen. Den ska trots allt bli spännande. Tre veckor på vuxenpsyk, en vecka på BUP (barn- och ungdomspsykiatrin).

Innan dess, helg. Och ledigt imorgon också. L jourar, så jag får roa mig på egen hand. Nog inte helt dumt om jag ser till att bildtentaplugga. E och jag gjorde en extenta igår, och den gick ändå helt okej, men det är många områden jag känner att jag behöver repetera. Har gjort ett litet bildtentakompendium också, bestående av vääääldigt mycket bilder. Jag gillar kompendier, att ha saker samlade och organiserade…

Påskhelg

Har varit katastrofalt dålig på sistone på det här med blogg. Men det händer ganska mycket, och då får verkliga livet gå före att sätta sig ner och skriva om det.

Har avslutat min geriatrikplacering, med en grande finale av att få dödförklara en patient. Tänk vilka mål och saker att jubla över läkarstudenter har. Men det är hursomhaver bra att ha gjort, liksom att ha skrivit det efterföljande dödsbeviset (dock gjordes båda officiellt av en underläkare, inte mig, för som student får jag inte göra det).

Veckan som gick innebar starten av neurologplaceringen. Dag två, tisdag, gjorde jag det enda jag haft som mål med den placeringen – jag fick göra min första LP (lumbalpunktion; stick i ryggen för att få ut ryggmärgsvätska/likvor). Det gick inte på grund av en kraftigt stenoserad rygg, men jag fick göra alla moment och ST-läkaren som försökte efter mig fick försöka en bra stund och var nära att ge upp och be någon annan när hon hittade det lilla hålet i stenoseringen som gjorde att vi ändå kunde få ut ryggmärgsvätska.

I torsdag kom mina föräldrar och lillebror hit. Ingen av dem har sett huset innan och mamma var väääldigt nyfiken. Lillebror kommenterade att huset ser litet ut utifrån men är desto större på insidan och alla var ense om att det är välplanerat och väldigt fint. Vågar väl inte säga annat… Jag och L tycker givetvis att vi har det jättefint.

På torsdagskvällen gick vi till stan och åt på Johannes kök, vilket innebar kött för alla närvarande eftersom det är restaurangens grej. Mycket gott. Vi ville äta Ben’n’Jerry’s på vägen hem, men Karamello stängde redan klockan nio för att det var torsdag (trots att det kändes som fredag och folk i stan betedde sig som fredag), så det slutade med att vi köpte hem två förpackningar från Hemmakväll och avnjöt efterrätt i soffan. Mycket trevligt.

Fredagen började lugnt med massvis av frukost, så mycket att när vi senare kom ner på stan (efter kringelikrokar för att visa än det ena, än det andra) så var ingen direkt sugen på någon stor lunch. Vi åt på Cioccolata, ett av mina favoritställen, och alla blev nöjda. Pappa, lillebror och L gick sedan på det som, inte helt oväntat, blev LHC:s sista match för säsongen, trots att de, mycket oväntat, vann matchen. Mamma och jag gick på stan en stund innan vi gick hem och påtade i trädgården i några timmar. Vi grävde en ny rabatt och tog bort växter som växte för nära huset. Mamma stortrivdes med spaden i hand. När pojkarna glada i hågen kom hem efter vinstmatchen gjorde L mat, lax med egengjord hollandaisesås och potatismos, vilket var mycket uppskattat. Jag slängde ihop en smulpaj som efterrätt (dock blev den inte vidare smulig).

Mamma nöjd i trädgården.

Mamma nöjd i trädgården.

Lillebror, jag och L!

Lillebror, jag och L!

L hade jour på lördagen, så han gick tidigt, men vi andra sov länge och åt frukost lugnt ihop. Sedan körde de mot Skåne, rundan i Linköping avslutad för den här gången.

Jag gjorde tårta under eftermiddagen eftersom L skulle firas igår, och när L kom hem vid femtiden hämtade vi en del sten och byggde en liten mur för att rama in vår därefter anlagda liljerabatt. L har fått lite dille på liljor och eftersom liljor är väldigt vackra är det inget jag har något som helst emot. Det blev hur fint som helst.

Söndagen var först städning och mer tårtfix, för att sedan övergå i födelsedagsfirande för L. Han fyller inte år på en vecka till, men nästa vecka gick inte, så det fick bli på påskdagen. L fick en stooor present, en Fatboy Headdemock, aka en hängmatta deluxe, från oss alla. Den var mycket uppskattad. Vi invigde vår nya grill med korv till alla, och sedan blev det tårta som fick en del skratt.

Mudbath-tårta :)

Mudbath-tårta :)

Lille A tyckte oooooh, tårta!

Lille A tyckte oooooh, tårta!

L högg huvudet av en av grisarna...

L högg huvudet av en av grisarna… Hallonmousse, vit chokladmousse, och täckt med chokladsås. Chokladfingrar runtom, grisar i sugarpaste.

Och idag blev det en tur till och från Jönköping för att fira lite påsk, med lunch och trevligt sällskap. Så var påskhelgen slut och imorgon återgår vi till the regular schedule, vilket betyder ytterligare en vecka på neurologen. Yay.

Långsam geriatrik och svåra mattval

Första geriatrikveckan har i sakta mak kommit och snart gått. På geriatriken går ingenting fort. Det händer inte heller så mycket, inte minst när sex av sju patienter är utskrivningsklara och väntar på antingen vårdplanering eller korttidsboende. De är medicinskt färdigbehandlade och ligger, som på så många avdelningar, bara och väntar på att kommunen ska få tummarna loss och hitta ett boende. Det är tragiskt vad många vårdplatser går åt till att patienterna bara väntar på nästa boende. Att ligga på sjukhus är inte riskfritt, allra minst för åldringar (infektioner och annat), och det finns ju en hel hög nya patienter som behöver komma in, som istället för att ligga på rätt avdelning (som är fylld till bredden med folk som borde åkt därifrån) hamnar som satelliter på avdelningar de inte alls borde ligga på. Personalen på satellitavdelningen är kunniga, men inte i det patienten ligger inne för – t ex när en ortopedisk patient hamnar på öron-näsa-hals, eller en kirurgpatient hamnar på onkologen. Det säger sig själv att det inte blir riktigt bra.

Så det är viss frustration att sitta och rulla tummarna.

På hemmaplan händer det lite grann. I helgen hände det desto mer – svärföräldrarna kom på besök så till dess behövde det vara snyggt och undanplockat. Det kändes betydligt mycket bättre när vi fick undan flyttkartonger. Ser mer ut som ett hem än en verkstad/skräphög. Vi bjöd på lunch och blev undervisade i trädgårdsskötsel, något som är välbehövligt eftersom jag inte har någon som helst kunskap i detta ämne. Men ganska kul är det, införskaffade ett minidrivhus för någon vecka sedan för att odla lite eget. Basilika och krasse har än så länge kommit upp.

Igår var vi och tittade på mattor. Det är något L och jag har väldigt svårt att komma överens om, men till slut hittade vi tre som vi fick låna hem för att testa. Än har vi dock inte hunnit lägga ut dem, tänkte att vi behöver dagsljus för det.

Och annars händer det väl inte spektakulärt mycket. I måndags fick vi TV efter flera veckor utan, och jag måste ju bara säga att hantverkare och deras tider verkar ganska nice. “Hantverkaren kommer mellan 12 och 18”, sa bokningstjejen och tyckte att det var helt vettigt att man skulle vara hemma en hel måndagseftermiddag i väntan på att någon skulle komma. Som att folk inte har något bättre för sig. När vi för ett par veckor sen skulle ha en annan hantverkare här för att fixa internet så hade vi bestämt kl 13, jag tror han till slut kom vid halv fyratiden. Undrar hur det hade blivit om vi gjorde så i vården: “Du har tid någon gång mellan 8 och 14 – du får komma kl 8 och sitta och vänta.” Vi hade nog blivit ännu mindre populära i så fall (redan nu är vi ju inte så poppis om vi är tio minuter sena mot vad som står på deras lappar).

Vår på gång…

Dagarna försvinner fortare än kvickt – vi är en bit in i mars redan, och våren verkar fundera på om den ska ta för sig ordentligt, eller om den ska låta vintern sitta i förarsätet ett tag till. I söndags var det femton grader varmt i skuggan, alldeles underbart. Passande dag dessutom, när L roade sig med att gräva upp halva vår uppfart för att gräva ner fiberkabeln. Han hade gjort några meter på fredagen och några på lördagen, men det var rätt många meter kvar av vår 37 meter långa uppfart. Dessutom hade något geni för längesedan bestämt sig för att fylla upp i marken med stora stenbumlingar på uppemot och över 20 kg, vilka L fick lirka loss och lyfta bort för att få kabeln på plats.

Själv fortsatte jag med uppackandet. Jag har gjort större delen av uppackandet, vilket lett till att L knappt hittar i huset. Han blir något frustrerad när han ska laga middag, får man ju säga. Spännande på riktigt blir det när jag inte heller vet var det är, för det har jag glömt.

I lördags träffade vi några av Ls AT-kompisar för en brunch på Babettes. Det var trevligt, även om jag tyckte att det saknades en del för att kalla det en äkta brunch. Men gott med pannkakor och fri tillgång till varm choklad…

Har hunnit plugga en del också de senaste dagarna, kommit en bit på väg i mitt T10-kompendium och till och med börjat nosa lite på bildtentaplugg. Knappt, men ändå. Varje liten grej räknas. Men tidsbrist är definitivt en grej. Varje kväll kollapsar både jag och L i säng och jag brukar sova inom någon minut. Blir liksom så – bara igår kväll var L på spinning, jag gick och mötte honom när han skulle gå hem, och sen körde vi iväg och köpte en begagnad Billy-bokhylla till biblioteket (vi har ett bibliotek, ’cause we’re awesome… eller nördiga, nåt av det), innan vi vid halv 9-tiden ställde oss och gjorde middag. Då är man lite trött när klockan blir tio.

Men det blir allt mer hemtrevligt här. På söndag kommer Ls föräldrar hit – hans mamma har inte sett huset. Det har inte mina föräldrar heller, och de (läs: mamma) är väldigt nyfikna. De får vänta ett par veckor till, i påsk kommer de hit…

Flytt, KUA och allt annat

Bloggen har varit lite på självsvält de senaste två veckorna. Inte för att det, som det oftast är när jag inte bloggar, inte händer ett jota, utan för att det hänt alldeles för mycket. Dessutom har vi inte haft internet, vilket är så galet irriterande. Än mer när Telia (Felia) säger att det ska kopplas in ett visst datum och så går man i en hel vecka och väntar på det datumet, bara för att det sedan ska bli Problem som tar ytterligare fyra dagar att lösa. Idag kom en trevlig tekniker dock och löste Problemet (kortslutning i ett skåp nånstans som inte var i vårt hus), så nu har vi internet. Tack och lov. Så nu har jag skickat iväg alla de kompendier som beställts under stenålderstiden utan internet, vilket tagit sitt lilla tag med tanke på att det vi nu sitter på är ADSL – långsamt ADSL – tills fibern kopplas in om ett par veckor.

Nog om internet och avsaknaden därav.

Vi har i mellantiden i alla fall lyckats flytta från den älskade lägenheten (sorgen var stor när jag lämnade den sista gången) till det trevliga huset. Huset blir allt trevligare i takt med att vi packar upp, men det har varit dåligt med tid till det eftersom vi pluggar respektive jobbar heltid. Åtskilliga turer till Tornby, framför allt Biltema men även Bauhaus och IKEA och diverse annat tar också tid, även om vi är där för att införskaffa nödvändigheter för att kunna fortsätta packa upp (såsom en Hejne från IKEA – förvaringsmöbel till källaren).

Jag längtar lite efter att få sätta upp gardiner och tavlor, eftersom det ser ganska kalt ut på väggarna just nu.

Själva flyttdagen gick smidigt – L fick hjälp av fem andra (killkompisar/bror/svåger) och jag beordrades framför allt mest att hålla mig ur vägen. Så jag packade upp kartonger så snabbt jag kunde, vilket lett till att jag nu inte riktigt hittar allt jag packat upp, eftersom en del bara fick åka in i första bästa låda. Men jag hittar nog saker efter hand.

Har konstaterat flera gånger om att vi har så mycket saker att vi inte borde behöva ens hälften. Eller ens en tredjedel. När jag var som mest frustrerad över att jag inte hittade en viss pryl hade jag god lust att slänga allt och bara börja om.

Jag har även hunnit med att undervisa tre pass i klinisk fysiologi. Är nöjd att jag alls hann med att undervisa, eftersom mitt schema var väldigt otillåtande. Det blev en lång dag ena dagen, med labbar 8-12 och KUA 14-21.30. Och upp dagen efter för att börja nästa KUA-pass kl 06.45. Det är tur att jag inte ska bli sjuksyrra, de där tiderna hade tagit kål på mig fullständigt.

KUA var bättre än väntat, får erkännas. Jag hade väldigt låga förväntningar (typ nånstans-under-markplan-låga) efter att ha hört mycket från andra om vad man får, och framför allt inte får, göra på KUA. Jag var på KUA avd 30, ortopeden (så jag tror att de flesta anställda där kände igen mitt efternamn…), och vi hade en väldigt bra läkarhandledare som släppte oss väldigt fria. Oss, för vi var två läkarstudenter på det team jag var med i. Det var lite trist eftersom det bara blev hälften så mycket läkargöra för var och en av oss, men samtidigt hade jag och E väldigt roligt. Och det blev en hel del läkargöra – utskrivningar med allt vad pappersarbete det innebar, receptskrivning, rond, anteckningar, mm). Teamet vi fick var grymt, det funkade verkligen bra på alla sätt, och det hjälpte enormt när någon patient blev svår att hantera.

Så, händelserika veckor. Nu är det teoriblock igen, första veckan snart slut. Det har varit en del medicinsk juridik igår och idag – om tvångsvård och en del annat – vilket jag tycker är kul. Någon typ av juridik får jag nog ändå ta och inkorporera i läkaryrket framöver, det är ju faktiskt roligt.

Och så fortsätter jag packa upp.

Mycket att göra

Att flytta till hus innebär en hel del att göra. Inte någon överraskning direkt, men ändå. Det är ungefär tusen abonnemang och liknande grejs som ska flyttas eller nybeställas, det är saker man i sin bekvämlighet i lägenheten man bott i i flera år inte tänker på, och det är inte minst åttamiljoner prylar att flytta från det nuvarande boendet till det nya. L och jag var i huset igår och tömde åtta kartonger med grejer – vi måste tömma, för annars har vi inte tillräckligt många flyttkartonger. För att det ska gå fort ställs saker på platser de inte nödvändigtvis ska vara sen – och även om vi hade haft massor av tid så vet vi ju inte var vi kommer vilja ha grejerna sedan. Så det blir ytterligare en sortering efter söndag, när vi har flyttat “på riktigt”.

Vaknade innan sju imorse, ihop med L som skulle till tidig operation kl 7.30. Sedan dess har jag ringt golvkillen som slipar och lackar våra golv i huset, ringt städfirman som ska flyttstäda åt oss, pratat med banken om den husförsäkring de redan borde ha fixat åt oss, och en hel del annat. Dessutom hunnit plugga, vilket jag är nöjd med, för det har jag knappt gjort alls sedan jag började på vårdcentralen. Har varit för trött när jag kommit hem sent på eftermiddagarna.

Kort sagt är det väldigt mycket att göra.

I helgen målade vi (och med vi menar jag framför allt L med hjälp av P och bror L; jag målade bara vitt runt elementen och var i övrigt satt att stanna hemma och fortsätta packa). Vardagsrum, matrum och bibliotek fick färg på väggarna, och taken målades. Både L och jag är trötta på att ha vitt på väggarna, så nu blev det färg istället. Vi är mycket nöjda med resultatet, och nu ser jag fram emot hur det blir med fixade golv och möbler på plats.

I övrigt börjar KUA på riktigt idag, efter en ganska meningslöst lång introduktionsdag. Jag avskyr när man hade kunnat effektivisera något till tre timmar, men istället väljer att lalla runt och göra allt på sex timmar. Suck. KUA är Klinisk Undervisningsavdelning, vilket innebär en avdelning som sköts av studenter. Det är riktiga patienter, en riktig avdelning, men det är läkar-, sjuksköterske-, sjukgymnast- och arbetsterapeutstudenter som håller i den dagliga vården. Tanken är att vi ska öva oss i våra kommande roller, och öva det interprofessionella arbetet. Vi får väl se hur det blir med det, men det är hursomhaver två veckor framöver och sedan är första teoriperioden för T10 över.

För att tiden går snabbt när man har mycket att göra.

Praktik, undervisning och packning

Första veckan på vårdcentralen har kommit och gått. Det har varit en trevlig vecka, och jag tycker det är synd att det bara är en vecka kvar. Vårdcentralen lär mig mer än alla mina andra placeringar, för på vårdcentralen får jag ta egna patienter, göra egna bedömningar och ta ansvar på ett annat sätt. Visst går jag till min handledare med varje patient och handledaren pratar i princip alltid med patienten, men ändå. Jag får jobba själv, får tänka själv och lägga fram förslag på vad jag vill göra. Ännu skönare är att det blir mer och mer rätt. Att få kommentarer om att man är duktig och att ens diktat är utmärkta och när patienten leende säger att “Hon kommer bli en bra doktor!”, då växer man en hel del i sina läkarskor.

Patienterna är varierande. Influensapatienter, barn med ont i magen, studenter med ångest. Människor i olika åldrar som sitter på mitt rum och pratar med tårarna rinnandes längs kinderna. Förhoppningsvis gör jag något vettigt för dem.

Att första veckan av praktik är slut innebär också att jag och maken är en vecka ifrån att få tillträde till vårt nya hus. Det ska bli roligt. Mindre roligt är att packa allt. Gud vad mycket grejer man har samlat på sig. När maken dessutom ogillar att slänga papper, inte ens sånt som föreläsningsanteckningar från termin två som han inte tittat på sedan den terminen var slut, blir det en hel del skräp att gå igenom. Sopsäckarna av papper och skräp som ska till tippen växer sig många, stora och tunga.

Igår undervisade jag min första av tre labbar för den här terminen. Spirometri. Det är kul att undervisa, och nu när jag verkligen känner att jag kan det jag pratar om är det ännu roligare. Förhoppningsvis förstod eleverna, det sa de att de gjorde. Men man vet aldrig.

Ikväll har jag hunnit plugga lite. Eller orkat, kanske är bättre. Varit enormt trött efter långa dagar på vårdcentralen, så under veckan har ungefär nada blivit gjort. Men ikväll, efter en del sortering/packning inför flytt har jag faktiskt tagit mig igenom både sömnstörningar och färdigställt sidorna om ätstörningar. Whoo.

Fick igår frågan om jag får någon feedback på mina kompendier. Ibland får jag det, det är kul. Personen i fråga berättade då att hela T4 under senaste tenta-P använt sig av mitt kompendium. Lite skojigt. Men hoppas de pluggar annat också, T4-kompendiet börjar ju bli lite gammalt…