Category Archives: Läkarlinjen: T10

Skitsnack bland läkare

De första två praktikveckorna av terminen har kommit och gått. På måndag börjar terminens och årets första placering, vilket blir Johannelunds vårdcentral. Det är i princip den enda placering jag ser fram emot den här terminen, och mitt största bekymmer med den är hur jag ska ta mig dit när det envisas med att snöa, snöa och snöa lite till. Under nysnön ligger tre cm snorhal is, redo att göra mig till ytterligare ett offer på ortopeden (L har haft väldigt mycket att göra de senaste veckorna).

Men vårdcentral tycker jag om, så det ska bli kul.

Neurologi och psykiatri, som vi haft föreläsningar i hela veckan, är inte lika kul. Förhoppningsvis blir psykiatrin roligare i praktiken än teorin, men när jag lyssnar på föreläsningarna känns det mest som sida upp och sida ner av diagnoser vi inte kan göra ett enda dugg åt. I bästa fall kan vi göra ett litet dugg, men det är ju aldrig effektivare än att patienterna i många fall inte alls vill ta medicinerna, och då blir det ju verkningslöst ändå.

Det är tur att vi har olika intressen här i livet. Många i klassen har tyckt att de två veckornas teori har varit enormt intressant. Neurologi och psykiatri överlappar ju en del, så det har blivit ganska naturligt. Även om läkarna som vanligt inte kan låta bli att kasta lite skit på varandra: “Vi delar ju på hjärnan med neurologerna, så att säga”, sa en av våra psykiatriker-föreläsare, “Dom tar den enkla biten, rörelser och sånt, medan vi tar det svåra.”

Det kanske var ett försök till skämt, men det blir mer än lovligt tjatigt att höra på läkare som ska underminera andra specialiteter. En annan psykiatriföreläsare berättade om en patient som stod på neuroleptika (läkemedel) p g a schizofreni och fick biverkningar i form av att inte kunna gå. Han hade gått till vårdcentralen, som hade gett honom kryckor. Förkastligt, tyckte föreläsaren, som ansåg att, “AT-läkarna och dom där andra på vårdcentralerna kan ju ingenting.” Att AT-läkarna sen i de flesta fall frågar någon annan om råd innan de lämnar ut kryckor spelar ingen roll. Det är ganska sannolikt att man någon gång under de tre åren patienten inte kunnat gå och sökt vårdcentral ringt till psykiatrin – och förmodligen fått prata med en annan AT-läkare som gått primärjour på psyk under sin första vecka på AT, såsom min älskade make fick göra.

AT-läkare, faktiskt alla läkare, har sina begränsningar. Inga läkare kan allt. Så kan vi bara sluta med denna eviga smutskastning? Detta utan att ens nämna hur mycket skit ortopederna får kastat på sig. I höstas sa en av medicinföreläsarna, “Ja, om man får en lunginflammation på ortopeden så dör man, för det har dom ingen aning om hur man behandlar.” Att ortopederna får ta hand om extremt multisjuka äldre med svår KOL, hjärtsvikt, njursvikt eller annan svår medicinsk åkomma där den där brutna höften är det minsta av deras problem, det är det ingen som nämner. Och inte fan kommer ortopederna och himlar med ögonen åt medicinarna när någon av deras patienter åkt i golvet och brutit höften – men det hade ju varit fint om ortopedjouren svarat, “Jaha, men det här tar väl ni hand om? Eller vad säger du, har ni ingen aning om hur man spikar en höft? Det är ju inget svårt.”

Nej, usch vad irriterad jag blir på det där. Skitsnack på alla håll och kanter. Alla kan inte allt, det är därför vi har varandra. Det är inte ett dugg “kul” med de här skämten, som vi hört i flera år nu, och tyvärr kommer tvingas fortsätta lyssna på.

Allra mest ironiskt blir det när psykiatrikern som tyckte AT-läkare var dumma i huvudet tidigare under föreläsningen sagt att vi inte ska snacka skit eller underminera andra läkare.

Den där viktiga bokstaven

Terminsledningen för termin 9 hade sagt att tentaresultaten eventuellt skulle dröja tills imorgon, men imorse lagom till basgruppens slut fanns de där på Studentportalen. Några få små bokstäver – SLP9, slutprov T9 – och sedan den där viktiga bokstaven: G.

Hämtade ut tentan efter lunch. Poängen var inte sammanräknade – andra fallet var inte alls summerat – så jag satte mig och gjorde det. Blev mer än lovligt förvånad när jag insåg att det var mitt bästa tentaresultat hittills på läk, eventuellt i min universitetskarriär. Så det var ju trevligt. Och 90% på ortopedifallet var nice att visa upp för L, som inte tror att han fick så höga poäng på sitt ortopedifall en gång i tiden…

Så nu får man säga T9 – check. Färdigt. Done with.

Fokus på T10.

På hjärnan och olika fel som kan uppstå (psyk och neurologi) och på gamlingar (geriatrik). Nästa vecka börjar placeringarna och jag ska hålla till på Johannelunds vårdcentral. Det är ett trevligt ställe.

Helgen passerade ganska lugn. Pluggat en hel del, T10-kompendiet redan många sidor. Ligger i fas med att skriva in föreläsningsanteckningarna i kompendiet, vilket känns skönt. Gick en lång promenad med L och köpte varsin semla, årets första, som vi mumsade i oss när vi kom in igen. Idag har snön vräkt ner, så vi njöt av varsin kopp varm choklad när vi kom hem. I lördags bröt vi lite mot traditionerna när vi var hos familjen S och åt kräftor. Inför flytten vill vi tömma frysen så mycket som möjligt, och två kräftpaket behövde ätas upp…

Första veckan på T10 avklarad och det är också dags att börja översiktsplugga inför bildtentan. Det är ungefär allt vi läst på hela utbildningen på en enda tenta, så det blir… spännande. Eller något annat ord som kanske inte är riktigt lika positivt laddat. Jag och E har ett pluggschema som sträcker sig från den här veckan till vecka 20. Wheiiii.

Och samtidigt säljer kompendierna som smör i solsken. Om nu smör säljer i solsken. Hoppas ni uppskattar dem, ni som köper! :)

Termin tio

Termin tio har dragit igång. Neurologi, psykiatri och geriatrik står på schemat för den här terminen, vilket innebär att det blir en del nytt och hel del gammalt. Många saker på schemat för den här veckan har vi haft uppe på termin fem, även om det nu så klart blir större fokus på klinik och behandling. Det känns skönt att inte allt (inte ens psykiatrin) är helt nytt – T5 täckte trots allt en del (depression, schizofreni, mani, missbruk).

Nya T1:or har invaderat HU. De är som vanligt hur många som helst med sina små gröna op-mössor och blåa skyltar. Det är en evighet sedan nu. Tiotusen sidor kunskap sedan. Det går inte att greppa hur mycket jag lärt mig sedan dess. Hur många ord jag inte kunde då, när jag fick sitta och slå i Medicinsk Ordbok hela tiden. Hur mycket av kroppen jag inte visste – vad ett blodtryck egentligen är, var njurarna sitter, hur nervsystemet är uppbyggt, saker jag nu tar för givet och bara kan. Med patienter får jag nu passa mig för att inte använda alldeles för svåra ord, bara för att jag tycker de är självklara.

Ett år kvar på utbildningen. Sista terminen har en hel del nytt – anestesi/akuta verksamheter, pediatrik och gyn. Men innan dess ett helt gäng T10-placeringar, föreläsningar, bildtenta och terminstenta.

Jag önskar att jag vore mer pepp på terminen, men det är jag inte.

Har jag varit duktig de första två dagarna och direkt när jag kommit hem skrivit in föreläsningarna i mitt kompendium. Mycket är kopierat från T5 så allt behöver inte skrivas på nytt, tacksamt nog.

Och så har jag annat att göra. En tårta som ska vara färdig på lördag, och lite hemsidor.

Gjorde tårta förra veckan till L. Han firade att han checkat av både twinhook- och halvprotesoperationer (för ett tag sen, men det har inte varit tid att göra tårta innan). Den var annorlunda och kul att göra. Fylld med blåbärsmousse och vaniljkräm, täckt med marsipan.

Skelettårta.

Skelettårta.