Category Archives: Bilder

Glada köttbullar med mera

Ibland skriver man varje dag på bloggen och ibland går det flera dagar utan att man har det minsta att säga. Efter min uttömmande harang av ord om Astrid Lindgren-fallet, utökningen av platser på läkarprogrammet, och idiotin som är Debatt, ebbade visst mitt blogg-behov ut lite sådär lagom. Helgen inföll, med pojkvän som återvände hem, och då är det mysigare att umgås med honom än att skriva inlägg som tar lång tid bara för att man ska hitta alla källor innan man publicerar.

Klockan är snart tio och det är kolmörkt utanför fönstret. Tänk i somras, när det fortfarande var ljust så här dags. Men det har varit fint väder denna måndag i alla fall.

I förra veckan var jag och K på IKEA. Eftersom jag gick direkt från skolan (där vi ägnat oss åt meningslösheten som var “Presentationsteknik” samt “Att utvärdera vår strimmagrupp”, den tidigare av vilka flera av våra föreläsare borde ha gått på) var jag enormt hungrig, så vi tog oss till restaurangen där det som vanligt serverades 19-kronors-köttbullar.

"Look, you get porridge! And it's happy to see you!" Fast jag fick köttbullar och potatismos istället. Lite kul får man ha, barnasinnet bör finnas kvar även i så hög ålder som min ;)

Efter mat blev det shopping av framför allt burkar. Nu är mitt skafferi fantaaastiskt fint ordnat, och jag fick ett antal Asberger-poäng till (20 st, närmare bestämt, enligt L), för att jag satt två prydligt skrivna lappar på varje burk – en på sidan och en på locket, så att man ser både från sidan och uppifrån. Man får inte vara dum.

I helgen såg jag och L, som nämnt, hockey. Ls bror satt mest och skrek på TV:n, åt den väldigt partiska domaren. Efteråt fick även jag tycka att tidningarna överdrev – till och med Corren sa att LHC “förstörde festen” för de stackars liven i… vem de nu spelade mot, jag minns inte.

Idag var det skola igen. Vi började med en bra föreläsning, men jag, F och E var alla för trötta för att egentligen lyssna och andra föreläsningen var seg och sömnframkallande om receptorer där det mesta kändes som att vi läste det under T1. På det hela taget känns T3 så här långt, förutom farmakologin, som repetition. Vilket är ganska trevligt, men börjar få det att krypa i kroppen på mig i behov av att göra annat. Således mycket träning. Idag är dessutom första dagen på veckan då nästan samtliga av TV-serierna jag följer börjar sända nya säsonger i USA, vilket innebär något nytt att titta på. Whoo.

Två bilder till, av mina gostroll som inte gör något annat än latar sig.

Lat katt #1. Tara.

Lat katt #2. Angel.

Tara bosätter sig alltid på saker som ligger på golvet, vilket roar L (även om han ibland försöker låta irriterad över saken). Ett papper på golvet och inom tio sekunder så sitter hon på det. Mest poppis är dock Ls väskor, vilka han lämnar på golvet i arbetsrummet. Yay, sovplats liksom.

Sambo och nytt arbetsrum

För någon vecka sedan fick arbetsrummet sig sin tredje omarrangering på mindre än ett år. Har aldrig varit helt nöjd med hur jag haft det här – rummet har känts dåligt utnyttjat och på något sätt väntat på något. Det visade sig att det väntat på L. I början av sommaren frågade jag honom vad han tyckte om konceptet att flytta ihop till höstterminen och han tyckte inte att det var en dum idé. Idén har nu blivit verklighet.

Det är första gången jag är sambo. Hittills bra. L och jag har mer eller mindre bott ihop sedan vi träffades, åtminstone gällande var vi sovit och ätit. Det har varit enklare att han kom hit när han kom hem från Jönköping. Men det är ändå en annan grej när någon annans post börjar komma till ens lägenhet (vilket den inte börjat göra än). När det inte är min lägenhet längre, utan vår (och det är en bra sak). Det blir både ett och två irritationsmoment när två personer som bott själva i fem-sju år och som är vana att kunna göra vad de vill när de vill plötsligt ska ta hänsyn till varandra, men än så länge överväger det positiva det negativa med ett antal kilo.

Förutom arbetsrummet, som fick den största förändringen, blev också sovrummet slutligen “klart” (så klart något nu blir i ett hem). Där fick Malm-sängborden sällskap av en stor Malm-byrå med sex lådor, i vilka Ls kläder numera bor. Sovrummet blev plötsligt komplett, istället för att kännas lite tillfälligt.

I övrigt har mest småsaker bytts – hans bestick istället för mina, hans knivar, hans vitlökspress (eftersom jag inte, hu och hemskhet, inte hade en) och lite sånt. Det ska flyttas över ytterligare saker, men det blir lite pö om pö när vi kommer på vad som behövs. En slev, kom vi på igår när vi gjorde lasagne och skulle hälla på sås. Fast det är ju inte nödvändigt egentligen. Det gick utmärkt att använda ett deciliter mått och sedan hälla.

Lite bilder av arbetsrummet.

Hösten 2010: Allra första versionen av arbetsrummet. Mattan ligger sedan ett par månader i vardagsrummet istället.

På något sätt kändes ovanstående variant väldigt litet, trots den tomma ytan. På kortsidan man inte ser hade jag bokhyllorna. Men hela långsidan mot väggen var outnyttjad och det funkade bara inte.

Våren 2011: Version två. Flyttat bokhyllorna från kortsidan, bytt till nya mattan.

Någonstans under våren fick jag ett ryck och organiserade om en massa. Rensade ut bokhyllorna jag då hade i sovrummet och flyttade in allt jag ville ha i arbetsrummet. Flyttade bokhyllorna från kort- till långsida. Fortfarande mycket outnyttjat utrymme.

Nu: Nya arbetsrummet! Två arbetsplatser, fler bokhyllor för mängder av böcker.

Det började med att försöka hitta skrivbord och en för rummet lämplig lösning. Efter många långa om och men och flera affärer köpte vi till slut två Galant på IKEA. Björkskivor, T-ben. Dessa var djupa nog (80 cm) och precis lagom breda (120 cm). Rummet är 330 cm långt och minus den öppna dörren blev dessa bord precis lagom. Mellan borden har vi satt möbeltassar för att de inte ska låta när de glider mot varandra. Det ska sättas i någon skena under så att de inte kan flytta sig också.

Vi köpte också varsitt Knös skrivbordsunderlägg (L blev framför allt förtjust i att säga dess namn – Knööös). Eftersom jag redan hade Dokument pennburkar köpte vi två till L också, för symmetrins skull. L fick en ny skrivbordsstol, som vi efter många långa om och men trots allt hittade på IKEA. En Markus.

Kvar att fixa är belysning för Ls del, vilket förmodligen leder till ny belysning även för min del eftersom min nuvarande lampa hålls ihop av silvertejp…

Dubbla arbetsplatser. L är mycket nöjd att hans skärm är större än min.

Bokhyllor med gott om plats.

För förvaring av saker man inte vill ha framme är Kassett förvaringsboxar från IKEA kalas. Jag hade två och köpte två nya. De nya versionerna är ännu bättre än de gamla – de har små handtag så att man kan dra ut dem.

Många bokhyllor - och klösträdet för katterna fick också plats, alldeles precis perfekt.

Jag hade ju två Billy-bokhyllor i björk redan (en 40 cm och en 80 cm bred). På Blocket hittade jag en annons om en hög och en låg bokhylla i björk för 500 kr. Säljaren bodde några hundra meter från mig. Jag var säker på att vi inte kunde ha sådan tur, men det visade sig att båda bokhyllorna fanns kvar. Jag, L och K (som bodde hos oss under veckan då vi gjorde i ordning arbetsrummet) traskade bort dit och bar hem alla bokhyllorna. Det hela blev utmärkt. Jag var först fundersam på att ha dörrarna kvar, men de är riktigt bra för att dölja skit man behöver ha men inte vill ha framme (t ex papper till skrivaren).

Därefter spenderade jag ett par timmar på att sortera allting. L hade med sig åtta-tio pärmar med anteckningar från läkarprogrammets första tio terminer och dessutom en hög papper. Jag hade en hel hög böcker, papper och teknik som behövde gömmas undan (Kassett-boxarna FTW).

Nu är jag till slut riktigt, riktigt nöjd. Rummet känns stort och välanvänt och det finns gott om plats för fler böcker. Jag har inga tvivel om att det blir fler, även om jag numera har tillgång till Ls bibliotek.

On the road and back again

Har spenderat helgen på energikontopåfyllning. I fredags då jag slutat jobba tog jag Bus4You till Jönköping och blev där hämtad av min underbare pojkvän. Middag med “svärföräldrarna”, en promenad och massage följde. Ingenting direkt energikrävande, utan bara olika nivåer av trevligt.

Igår, efter sovmorgon, styrde jag och L kosan mot Göteborg. Resan gick smidigt. Jag och L hade roligt åt alla de skumma namn man döpt samhällen till och passade samtidigt på att undra lite varför man bosätter sig på ställen som Ulricehamn. Men det kanske är lugnt och skönt. På vägen hem idag stannade vi till i Ulricehamn, åt en glass, satt på en brygga och konstaterade att förutom landsvägen precis bredvid så var det just väldigt lugnt och skönt. Och många husvagnar. Så in i helsike med husvagnar, faktiskt.

Göteborg erbjöd varmt väder bakom några moln till och från. Efter incheckning på hotellet gick vi och åt – jag åt pizza för första gången på mycket längre. Väldigt gott. Därefter återvände vi till hotellet och jag började fixa i ordning mig medan L la sig och sov… Killar har det, som vi konstaterade många gånger under kvällen, mycket enklare. Det var smoking som gällde för festen vi skulle till, så vilken nivå de ska ligga på är given (vilken nivå tjejerna lagt sig på varierade kraftigt), de får ha bekväma skor och är det kallt har de en jacka som dessutom har fickor. Vi tjejer är mer eller mindre korkade som fixar håret, sminkar oss, har klänningar utan fickor (även om min klänning igår var väldigt bekväm) och trycker ner fötterna i högklackade skor. Jag fick ganska ont i fötterna och gick hem från festen barfota. Det gick förvånansvärt bra, inte särskilt långt från hotellet till festen, tacksamt nog.

 

Jag och L vid dammen. Hihi, visst är vi fina? :)

Började det hela vid en damm – näckrosdamm – där det minglades och dracks Champagne och pojkarna höll på att smälta bort i värmen. Efter välkomsttal flyttade vi oss till Medicinarvillan där temperaturen var ytterligare ett par grader och det inte fläktade, så efter ett kort välkomsttal blev killarna informerade om att de fick lov att ta av sig smokingkavajerna om de ville. Det tog inte L många sekunder innan hans var av :)

Maten som serverades var utmärkt, med buffé till huvud- och efterrätt. Fick trevligt bordssällskap som underhöll, trots att jag inte kände en människa utöver L på hela festen.

Hela kvällen var väldigt lyckad, med många roliga tal. Det kanske ska nämnas att det hela var en 25-årsfest för två kusiner, som tyckte det var kul att göra något annorlunda med sin 25-årsfest. Det är definitivt kul att klä upp sig, äta god mat och prata med nytt folk.

Stannade inte så sent som vissa – hörde idag att vissa stannat till sextiden på morgonen och en av värdarna hade inte kommit hem förrän halv tio. Så en hejdundrande fest, precis såsom anordnarna hoppats. Jag och L sov dock till halv tio och drog oss då upp för att äta frukost innan den stängde.

Gick bort och kollade lite runt Ullevi där folk redan satt och väntade på Metallica som just nu spelar. Gick en liten runda åt Lisebergshållet och tog sedan bilen hemåt igen. När vi kommit tillbaka till Jönköping blev det middag och sedan satte jag och L oss vid vattnet (vattnet som i Vättern, eftersom hans föräldrars trädgård sträcker sig hela vägen ner) en stund. Skönt. Buss hem lite innan åtta, i regn och tråkigheter. Hoppas på bättre väder imorgon. Men en riktigt, riktigt bra helg.

Stockholm!

Sommarlovet börjar bra. Oxfilé och champagne i fredags som firande för att L klarat sin bildtenta (med minsta möjliga marginal, vilket bara innebär att han pluggat precis lagom mycket) samt att jag till slut fått sommarlov. Vi satt på balkongen och njöt av en ganska lagom temperatur och lugn och ro. Jag vet inte när jag sist kände att det var okej att faktiskt bara sitta och inte hela tiden känna, “Men jag borde plugga!” Sedan gjorde L oxfilé i ugnen med potatisklyftor och god sallad och chilibearnaise. Mums.

I lördags bar det av till Stockholm. Det var 18 grader i Linköping så jag tog med både tjock tröja och jacka – för att anlända i 28-gradig värme i huvudstaden. Tjock tröja och jacka fick bo kvar i bilen…

I Stockholm besökte vi först L:s syster i hennes lägenhet på Lidingö. Fantastisk utsikt och god mat samt trevligt sällskap.

Körde in till centrala Stockholm och mötte upp med mina föräldrar. Deras lägenhet ser lite ut som en byggarbetsplats eftersom de renoverar bit efter bit (just nu håller en obegriplig bastu på att rivas ut, för att göra plats för en garderob istället), men föräldrarna hälsade på pojkvännen och i alla drack lite vatten i hettan. Därefter checkade jag och L in på hotell eftersom mamma och pappa ännu inte har någon extrasäng i lägenheten – det står på to-do-listan – och sedan gick vi på en lång promenad längs vattnet och nej, jag kommer inte vara mer specifik än så för jag har ingen aning om vad det heter. Inte träffat mamma och pappa sedan i början av april, så det var mysigt. Åt glass (lakrits och Daim) och njöt av värmen.

På kvällen åt vi middag på en intressant restaurang, Griffin. Började med en salig blandning av förrätter: en charkbräda, en med sparris (mmmm) och en med löjrom. Jag tycker om när man är många och alla delar på mat, för då slipper man ju beslutsångesten om vad som kan tänkas vara godast. Här var allting riktigt gott. Restaurangen var intressant på flera sätt, då flera detaljer var som i en kemisal – salt fick man i provrör (med kork), vattnet i en stor E-kolv. Andra detaljer var mer mysko: man fick brödet i en påse. Menyn var mer åt det cirkus-inspirerade hållet, med ett gäng olika typsnitt som ändå fungerade otroligt väl ihop, och gammeldags teckningar, bland annat av en griffin.

Till huvudrätt upprepade jag och L båda fredagens framgångskoncept med oxfilé, denna gång med nypotatis och (igen) en hel massa bearnaise. Till efterrätt jordgubbar och vaniljglass.

Mätta och belåtna satt vi sedan hemma i soffan och pratade till nästan midnatt. Det blir ju inte mörkt ute, så man har ingen tidsuppfattning. De vuxna drack kaffe och lilla jag drack vatten och åt godis.

På söndagsmorgonen avnöjt jag och L hotellfrukost. Ägg och bacon funkar bra för oss – jag tar äggen, han baconen. I övrigt även pannkakor, yogurt med mumsig musli, mackor, och frukt.

Fortsatte promenadtrenden med mamma och pappa. Pappa konstaterade, “När du kommer hit drar vi alltid med dig en massa promenader,” vilket är så sant och lika bra det för när jag är här tränar jag ju inte. Dessutom är Stockholm mysigt att gå i. Vi gick ut på Djurgården och tog sedan båten tillbaka och åt lunch på samma restaurang som mamma, pappa och jag åt lunch på förra gången jag var här.

L och jag på båten

I Gamla stan.

Efter en kaffe var det dags att säga hejdå till L, som började jobba i Jönköping idag. Således var det en god idé att han åkte dit, även om jag tyckte att det var hemskt tråkigt. Blir ett litet tag tills vi ses nu.

Gick en runda till med mamma och pappa när L åkt. Fick se var de andra lägenheterna de kollade på när de skulle flytta hit låg och pratade om allt möjligt. En potatissallad avslutade dagen och sedan kollapsade jag i säng lite efter tio, helt slut. Eller ja, kollapsade i soffan är väl mer korrekt.

Idag är det plan på shopping med mor min. Det ska bli riktigt roligt, det också…

Pic spam: Finsittning #2

Bilder från finsittningen i lördags :)

Pyssel på förfest.

Christofer har ett äkta leende för kameran.

Louise och Alexander är allmänt snygga.

Pyssel! Vi var ju tvugna att göra pins för bästa gyckel och Fadderiet är inte världsbäst på att planera så att man har det färdigt ett tag innan...

MedSex!Olle kom och höll mig sällskap.

...och sen kom snyggaste Unni också!

Fadderiets söta flickor!

Redo för finsittning på Garnisonen.

Fadderistflickorna och två MedSex-flickor i väntan på att pojkarna skulle traska till Garnisonen.

Snyggggggaste!

Fadderistpojkar!

Världens snyggaste Fadderi!

Fadderiet försöker sig på MedSex-posen. Det går sådär...

MedSex: De hälsar snyggt och posar bra :)

Superfaddrarna gycklar

Mingel. Gröna rosetter markerar Fadderist-tjejer :)

Fadderiet och MedSex posar snyggast...

...galnast...

...jättegladast!

Jag och Louise :)

Sgt Psykos DJ:ar

LÄK-dansen är ett stående inslag på LÄK-sittningar... :)

Kul med LÄK-dans :)

Darth Vader-labb

Idag har det varit labb-dags igen – en fysisk labb. Mycket fysisk för mig, till och med. Det var en syreupptagningsförmåga-labb, vilket innebar att en person i basgruppen skulle cykla. Jag anmälde mig som frivillig till övrigas lättnad, eftersom jag finner det ganska roligt med undersökningar, labbar och tester av mina fysiska förmågor. Dessutom gillar jag att ha gjort åtminstone några av de undersökningar vi kommer utsätta patienter för – just denna kommer vi göra på en patient redan nästa termin.

Att jag sen fick se ut som Darth Vader var ju en oväntad bonus ^^

Darth Vader mask på...

En herrans massa elektroder fästes på kroppen för att mäta EKG. Vi har inte EGK som kunskapsmål den här terminen utan det kommer först nästa termin, men vi mätte det nu och fick titta lite på kurvan mitt hjärta gav. Vilopuls som lägst 58, vilket känns ganska bra.

Det finns det som kallas “Vit-rock-syndrom” (White coat syndrome) som innebär att patienten blir stressad av faktumet att denne är i sjukhusmiljö och att läkaren utför prover. Det märks på t ex blodtryck, som kan ge mycket högre resultat när det mäts på sjukhuset än när det mäts hemma – vilket i sin tur kan göra att man tror att vissa patienter har hypertoni (högt blodtryck), trots att de inte har det. När jag låg på britsen med alla elektroder och blodtrycket skulle mätas kunde jag verkligen förstå det konceptet. Det är oerhört stressande med folk som gör saker som man inte riktigt vet vad det är – trots att jag i det här fallet hade lika stor koll som de som satte på elektroderna och mätte blodtrycket, nämligen mina kursare – och framför allt vetskapen om att det som registreras är viktigt och kan medföra konsekvenser. Mina mätningar förväntades inte ge något annat än normala värden och det var ändå jobbigt. Om man tar blodtryck för förväntade hjärtproblem eller liknande… Jag förstår helt klart syndromet.

Mitt blodtryck var det dock inte minsta fel på – 100/55 (referensen är 120/80; 140/90 räknas som hypertoni). Togs liggande, mot standard sittande, och i vänster istället för höger arm.

Därefter fick jag sätta mig på cykeln och ta på mig Darth Vader-masken. Mina kursare hade väldigt roligt åt detta och det togs ett antal bilder. Masken är ganska obekväm och den ska dessutom sitta på så att det inte läcker ut luft någonstans,  vilket var svårt att få till men gick till slut.

På cykel med måååånga sladdar.

Först cyklar man i 6 min på 50 watt. Hela tiden gäller 60 varv/min. Därefter höjs det till 100 watt, också 6 min. Här var poängen att man skulle komma in i “Steady state”, där kroppen vant sig vid arbetsmängden så att syreupptagning och koldioxidutsläpp matchas och planar ut. Man kan hålla på “hur länge som helst”.

Systoliskt blodtryck togs här med Doppler, vilket hade stigit till 120 efter 6 min (puls 98) och 150 efter ytterligare 5 min (puls 120).

Andningsfrekvens och systoliskt tryck mäts :)

Efter dessa 12 min stegrades motståndet med 20 watt varje minut, vilket jag gjorde hela vägen upp till 260 watt. Då var det jobbigt! Min puls fick jag dock (förmodligen) inte upp till max – som högst var den 171. Problemet mot slutet, då jag skulle hålla en något högre takt än 60 varv/min, kändes framför allt som att jag inte har muskelstyrkan att dra runt det motståndet. För att testa maxpuls hade jag velat sänka motståndet något och öka varvtalet istället. Beräknad maxpuls för mig var 194 (220-26; standarduträkningen för maxpuls).

När vi slutade efter drygt 20 min, då koldioxiden i utandningen översteg syret – då man börjar hyperventilera – var jag uppe i över 3 l CO2/min. Högsta syrevärdet var 2,8 l/min. Om man tittar på denna syreupptagningsförmåga i tabellerna vi fick ut visar det sig att för en tjej, 20-29 år, är 2,8 l/min “mycket hög”. Yay!

Tog också ett sista blodtryck när jag fått lägga mig igen. Tydligen sjunker det diastoliska ofta rejält på grund av turbulens långt ut i artärerna efter kraftig ansträngning. Mitt avslutande blodtryck var dock inte alltför annorlunda mot det innan; 105/50.

Testet färdigt, sladden för Doppler-mätaren tas bort.

Det var ett roligt, om än lite svettigt, test att göra. Och det är kul att få på papper att man har bra kondition och är frisk. Det känns som att man blir väldigt väl genomtestad på den här utbildningen. Imorgon är det TBC-vaccination och de under senaste veckornas labbar har vi lyssnat på hjärta och lungor och tagit blodtryck. Dessutom lungröntgades vi i början av terminen.

Kan tänka mig att det är ett extremt jobbigt test om man är sjuk. Då börjar man heller inte med de 2×6 min av “steady state” – det var för vår skull, för att vi som studenter ska förstå koncept och lära oss – utan börjar direkt med den snabba stegringen. Börjar dock lägre än vad jag gjorde om man är sjuk. Dessutom frågas det, förutom de frågor jag fick om hur andfådd jag upplevde mig vara och hur hög ansträngningsgraden var, om huruvida man känner någon bröstsmärta. Det frågas inte vi studenter om :)

Vad är en bal på slottet?

Igår ägde Hälsouniversitetets bal rum. Några hundra festsugna studenter samlades på Konsert & Kongress i sina bästa utstyrslar för att avnjuta en trerättersmiddag, dansa vals och mingla hela kvällen lång.

Som sig bör började fixandet för kvällen redan betydligt tidigare på dagen. Hade bestämt mig för någon sorts lockig prinsessuppsättning av håret, vilket innebar att rulla upp det på trettio rullar vid halv-ett-tiden på dagen. Därefter följde nagelmålning och… ja, plugg. För man kan ju inte bara vara utseendefixerad en hel dag när den perifera blodcirkulationen väntar på en.

Vid halv-fyra-tiden började jag fixa håret för att vara klar en dryg timme senare. Blev nöjd med resultatet, ska få någons bilder vid tillfälle och lägga upp. Tog bara någon smådålig mobilbild på balen eftersom min lilla clutch var fylld av näsdukar, nässpray och Strepsils, vilket gjorde att min kamera inte fick plats.

J, min dejt för kvällen, kom hit vid kvart över fem och gjorde sig i ordning. Tänk så prydliga pojkar blir när man sätter på dem kostym eller smoking.

Ett visst missöde med taxi som aldrig kom gjorde att vi blev lite sena till balen, men det vi missade var bara förminglet. Och med tanke på att jag  inte hade någon röst alls var det väl egentligen lite bra att inte prata hur mycket som helst. Fick dessutom goda chanser till mingel senare, efter maten. J fick under hela kvällen vara tolk och förklara för folk att jag inte kunde prata. Kändes mer än lovligt fånigt, men vad gör man? Dumma förkylning. Inte varit av med rösten på det här sättet på år och dag.

Till middagen satt jag med J som bordsherre, T11:or tvärs över bordet och T1:or till höger. Blev således ganska omväxlande diskussioner (vad lite prat jag kunde uppbåda) om AT-tjänst, nollning, hur läkarutbildningen kan förbättras, Fadderiet, bokval… Maten som serverades var väldigt god faktiskt och även tillräckligt mycket för att jag skulle bli mätt, vilket uppskattades.

Under middagen uppträdde några av HU:s sexmästerier – OralSpex, Reflex och MedSex. MedSex var givetvis bäst! :)

När efterrätten ätits upp blev vi utkörda ur festlokalen till baren för att borden skulle plockas undan. Mingel mingel mingel och sedan blev det dans till liveband. Vals, foxtrot… pardans! Fick äran att dansa med J, M och A, vilka alla var förvånansvärt duktiga. Själv är jag inte det minsta bra på att dansa pardans, van som jag är vid att själv leda i showjazz och rent allmänt bara för att jag aldrig dansar pardans. Men slappna av och följ med så löste sig det ganska väl. Saknade en persons närvaro, men man kan inte få allt; får kanske chans att dansa med honom någon annan gång :)

Bandet utbyttes mot ett annat med betydligt hårdare och modernare musik, och eftersläppet började vilket innebar att balmänniskorna blandades upp med folk som var betydligt mindre uppklädda. Lite festlig syn. Men det dansades och minglades vidare. P kom dit och fällde kommentaren, “C, faan vad snygg du är ikväll.” Alltid mycket uppskattat att höra!

Vid tvåtiden skulle jag gå hem, men då spelades “Billy Jean” (bandet hade bytts till DJ), officiella låten för Läk-dansen, så då var jag ju givetvis tvungen att vara kvar. Och trettio sekunder efter att “Billy Jean” övergått i Justin Timberlakes “Sexy back” gick brandlarmet.

Det var i runda slängar -20 grader igår. När brandlarmet gick skulle vi givetvis ut. Folkmassan var minst sagt motvillig, men till slut blev vi utkörda i alla fall. Skakandes av köld hamnade jag till slut i mitten av en hög människor som stod tätt, tätt ihop för att hålla värmen. Det blir förvånansvärt varmt när man håller ihop så där, även om jag tyckte väldigt synd om de som stod längst ut i vår cirkel för det måste ha varit svinkallt.

Efter 20 minuter fick vi komma in igen, då larmet givetvis utlösts av rökmaskinerna och inte av någon faktisk brand. Jag gick direkt till garderoben och hämtade min kappa, och J beställde en taxi åt mig. Det blev samma kvinna som körde oss till balen som körde mig hem, vilket var trevligt.

På det hela taget en fantastisk kväll. God mat, väldigt sköna människor, bra dansmöjligheter. Alldeles… alldeles underbart!

Jag, J och A :)

Så här såg jag ut :) Jag ser ut att vara barfota, men jag har ljusrosa skor...

Pic spam: BVC:n

Fadderiet! Vi ska egentligen stå i längdordning, men jag var Sgt Teknik den där dagen, så jag sprang och stod inte nödvändigtvis på rätt ställe hela tiden. Tror att detta var under rappen, då både Sgt Ambi och Sgt Chili är borta.

MedSex misslyckas att få Fadderiet att skratta. Sgt Slaughter är made of stone. Nollan inte lika mycket.

Fadderiet i storleksordning: Generalen, Sgt Ajs, Sgt Ambi, Sgt Magma, Sgt Slaughter, Sgt Psykos, Sgt Spik och Sgt Chili.

Överflöderiet försöker få Fadderiet att skratta. Vi var givetvis stenansikten...

...förrutom när Gammelfadderisten kom in, då hostade vissa. Dock inte jag.

Lättaste sättet att inte skratta är att blunda.

Tradition: MedSex "pyntar" Fadderiet med allsköns rött.

Sexiga pojkar. Verkligen. ;)

Bacon är väl bra för håret, right?

Efter att Generalen plockat bort det värsta av det röda (rött? Usch!) var det dags för efterlängtad saga. Sagan om Nollan!

Och sedan, efter två långa, korta, fantastiska veckor, var det dags att byta om till vanliga kläder...

I wanna keep my glasses! Mine! My precious! Minns hur konstigt det var att se Fadderisterna i vanliga kläder... det är nästan lika skumt att stå där själv.

Solglasögon av...

...leende på!

Visst mått av ont i kinderna efter att ha bitit hårt, ja.

Sgt Chili och hans hår.

Kramar och blommor på alla håll efteråt :)

...ja. Dags för BVC eftersläpp. Med alkohol, could you guess?

Sgt Psykos och Sgt Ajs.

Sgt Magma och Spik trivs.

Coolaste Generalen så klart.

Delar av Fadderiet och annat löst folk ^^

Och helt random, icke-nollningsrelaterat, för idag var jag hos frisören:

Nyklippt och nyfärgad. Hålögd och trött, men ignorera det :)

Pic spam: Spegeldörr och småändringar hemma

Sedan jag köpte lägenheten har jag velat ha en av garderobsdörrarna i sovrummet som spegel. Men dörrarna – hela garderobssystemet – är från ELFA och de är dyra. Tror jag tittade på det i somras och det skulle kosta 3 000 kr för en ny dörr. Dessutom innebär det joxande på alla möjliga håll och kanter med att få rätt storlek, rätt ram, och dessutom leveranser och blä.

Igår var jag, som nämndes i förra inlägget, på IKEA. Där hittade jag Lots. Lots är 30×30 cm stora speglar och man får dem i förpackningar om fyra för det nätta priset av 69 kr. Jag köpte en förpackning och satte en spegel i min bokhylla, för jag tyckte det var en rolig idé. Sen tittade jag på de kvarvarande tre speglarna och tänkte på min önskan om en spegeldörr. Speglarna fästs med fyra klisterlappar (perfekt för mig som är grymt ohändig) så jag tog speglarna till sovrummet och tyckte att det kunde ju inte mer än vara en dum idé och då var det ju bara att ta ner dem igen. Så, några minuter senare satt de tre speglarna uppe – och jag ville ha fler så att de täckte nästan hela vägen upp.

Idag har alltså bjudit på ytterligare en runda till IKEA. Sex minuter var jag därinne – jag visste exakt vad jag skulle ha och är vid det här laget väldigt van vid de där självutcheckningskassorna. Hann till och med med den vändande bussen, vilket gjorde att resan till och från Tornby dessutom bara kostade 15 kr. Yay me.

Att sätta upp speglarna tog i runda slängar 20 minuter och jag är väldigt nöjd med resultatet :) Totalt 276 kr + transport till och från Tornby. Mycket bättre än 3 000 kr.

Min nya spegeldörr! :) Dörren är 215 cm hög och 82 cm bred, så det här kändes som bästa lösningen i höjd och bredd.

Vardagsrummet fick ju sig också en liiiten makeover med nya kuddfodral och arbetsrumsmattan, plus några nya plastblommor. Plastblommor FTW och numera finns det gott om snygga, realistiska och dessutom ganska billiga sådana. Katterna kan inte äta dem och jag kan inte ta dö på dem. Varför skulle jag välja något annat?

Angel approves, tror jag. Kuddarna är något grönare än de ser ut här.

Mer vardagsrum

...oooch ännu mer vardagsrum.

Arbetsrum med ny lampa i fönsterkarmen. Vill ha nytt lysrör till min skrivbordslampa också, men IKEA har slut på dem och "vet inte när de kommer in". Hepp. Kan också välja att köpa en ny lampa - då ingår lysröret. Men det verkar slösaktigt och korkat. Får se om lysrör finns på annat håll; inte hittat rätt sort än.

Rosa har flyttat in i arbetsrummet istället. Kattmöbeln ska så småningom flyttas en liten bit, när jag har hittat en fåtölj som ska stå i hörnet.

Luciakraball och plugg

Mamma påpekade snällt att jag inte uppdaterat min blogg på ett litet tag. Varpå jag svarade att min blogg just nu mest, om jag uppdaterade den varje dag, skulle bestå av “Idag pluggade jag, och sen hade jag föreläsning, och sen pluggade jag, och sen åt jag, och sen pluggade jag, och sen sov jag”. Vilket inte är en överdrivet fascinerande blogg att läsa, tycker jag.

Nu har det dock varit helg och även om jag spenderat i runda slängar elva timmar sedan vi slutade vid 12-tiden i fredags på att plugga så har jag även hunnit med andra saker. Men först, någon liten bild från senaste rundan i Finspång, för nu har jag faktiskt bild på mig i kanske-inte-så-snygga-men-sjukt-bekväma sjukhuskläder:

Läkarkandidat!

S och jag :)

Så, återgår nu till en helgbeskrivning. I fredags hade vi egentligen andra PCR-labben, men jag kände ett betydligt större behov av att repetera biokemi när vi nu ställde upp fyra stora frågor för senaste basgruppsfallet rörande citronsyracykeln, glykolys, glukoneogenes och cellandning. Eftersom basåret gick så väldigt fort märker jag att en del av sakerna vi lärde oss där inte riktigt sitter. Efter två timmar med en svensk biokemibok kändes livet dock lite lättare, och jag gav mig på Stryer och de fyra-fem kapitel som täcker ovanstående ämnen. Ibland känns kroppen onödigt komplicerad :)

Biblioteket stängde 16.30 varpå jag gick en runda till Coop för att handla och sedan kollapsade hemma efter en av de mest upptagna veckorna i mitt liv. Det har varit plugg-plugg-föreläsning-plugg-kvällsgöra (luciaträning, julkoncert, något i torsdags som jag just nu inte ens kommer ihåg) hela veckan och återhämtning har verkligen inte stått på schemat.

I slutändan blev det god mat (lax med pesto/parmesan/soltorkade tomater, sötpotatis i ugn och grönsaker; lax känns numera som min standard-fredagslyx) och därefter snyftframkallande “Marley & jag“. Eller ja, den är snyftframkallande i slutet. Resten är underbart söt.

Igår var det egentligen dags för fadderutbildning i 4,5 timme i skolan, men för min del var det viktigare att sova, så jag vaknade prick klockan 10 då kursen startade. Jobbade, åt en lugn frukost, och pluggade därefter. Hann med en runda på Korpen på kvällen innan det var dags att möta upp med KE och cykla till Ryd för förfest innan den stora Luciakraballen. Kraball? Det är en kravall, och jag har inte den blekaste aning om varför det heter ‘kraball’ den här gången istället, men de ska väl vara annorlunda. Oavsett vilket så är det krav-på-overall, vilket betyder på med OP-ställ och läkarfrack för vår del.

Jag och KE :)

H, jag, J och T. Kamera visade sig vara väldigt, väldigt roligt. Smått onyktra läk-studenter är inte helt olika ungarna i Ghana, får ju sägas...

Hos J i Ryd var det drinking games och biljardspel och vid 23-tiden tog vi oss till Kårallén, där Kraballen hölls. Det snöade, men är tacksamt nog inte längre -20 ute. Det är en udda grej, för övrigt – när det gått från -20 till -3 på någon dag tycker man inte längre att -3 alls är kallt. Vilket egentligen inte är så konstigt – det är samma skillnad mellan -20 och -3 som det är mellan 0 och 17 grader, meeen. Jag är van vid att allting med minusgrader är kallt, inte så mycket att det är olika nivåer av kallt… Har hört ‘Skåning!’ ett otal gånger de senaste två veckorna, när jag uttryckt mitt lätta ogillande mot snö.

Det är dock inte helt hemskt med snö – det ljusar upp enormt och det blir tyst och mysigt. Men helt åt helvete att försöka cykla i.

Anyway, Kraball. Jag och KE åt varsin hamburgare när vi väl kommit in eftersom vi var hungriga och sedan var det dans som sig bör och sedan drog vi oss hemåt vid 2-tiden.

Idag har varit fortsatt plugg (glykolys – check, glukoneogenes – check, citronsyracykeln – check, nu: oxidativ fosforylering) och träning och lite lugn och ro. Vilket är trevligt. Bra med en liten aningen lugn och ro någon gång.

Igår hade vi förresten strålande sol. Bildbevis:

Snö men sol den 4 december!