Category Archives: Läkarlinjen: Hel

HELt slut! …not so much, really

Om jag har klarat den där tentan så är det den enklaste tentan jag gjort hittills av de 32 tentor jag hittills skrivit (25 salstentor, resterande olika varianter av hemtentor). Om jag inte har klarat den har jag inte en aning om vad jag ska göra nästa gång för att klara den.

Men det hela innebär nu att HEL-kursen förhoppningsvis är slut. Om det är så, så innebär det att jag nu har 395,5 hp, om jag räknat rätt med alla mina gamla poäng och annat (beräknat att HEL är 15 hp). Vilket är trevligt. Om än ganska onödigt :)

Vi har tre dagar ledigt till nästa kurs börjar och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med de tre dagarna, men det löser sig nog. Eventuellt blir det en tur ut till Tornby igen för att köpa ramar till mina fototavlor, eftersom jag är trött på att bara ha två tavlor uppe.

I övrigt händer det inte särskilt mycket. Ska iväg och träna klockan sju, då blir det mer judo. Förhoppningsvis snöar det inte mer; det började snöa tidigare idag men höll lyckligtvis bara i sig i några minuter. Snö i oktober är, som konstaterat tidigare, inte okej.

Väntar på examinator…

Sitter i skolan och väntar på att min examination från Cellstrimman ska börja. Tyvärr har vår lärare inte kommit trots att klockan är 13 minuter efter utsatt starttid, och vad värre är – vi har inte fått några mackor! Det är ju hela anledningen till att man gått den här kvällskursen: vi har fått stora sandwiches vid varje föreläsning. Nu har jag huvudvärk och är hungrig och inte alls på humör för 2,5 timme med fåniga presentationer…

Min grupp ska göra en presentation om en del av proteinsyntesen, närmare bestämt ett tRNA:s liv och leverne. Själv är jag dock ett mRNA. Det blir nog bra. Vi har faktiskt övat.

Postern till HEL är färdig. Mer färg än innehåll, känns det som.

På det hela taget dagis, som konstaterat tidigare.

Meeen min nya kurslitteratur är underbart komplicerad!

Kanske blir det allvar förr eller senare…

Nu känns det som att skolan snart kommer att börja på allvar. Igår hade vi föreläsning i latinsk grammatik, med allt vad sjukt komplicerat det innebär. Detta är första meningarna på den handout vi fick ut:

Substantiven i latinet tillhör alla var för sig en av fem deklinationer. De fem deklinationerna innehåller vardera sex kasus (ändelser) och i regel tre genus. Beroende på vilken deklination och vilket genus substantivet tillhör, varierar dess ändelse. Genom att böja (deklinera) substantiven i olika kasus får de olika betydelse i en sats. […] Vid anatomiska termer används dock bara nominativ (grundformen) och genitiv (ägandeformen) i båda numerus (singular och plural).

K kanske förstår ovanstående, med sina språkstudier? Dock har inte svenskan deklination, så riktigt allt kanske inte är att kännas igen.

Oavsett vilket så får jag lite magsår av tanken på all latinsk anatomi vi ska kunna till slutet av våren. En del av det ska vi kunna redan till tentan i januari, men rörelseapparaten kommer under T2. Samtidigt har en hel del av dem trots allt vettiga namn – vena cava superior: ven stort hål övre: övre hålvenen. Men vi får väl se – jag kör enligt principen att om andra kan, så kan jag.

Det andra som får mig att känna det som att vi nog faktiskt snart börjar med vettigheter är att mina böcker från Bokus kom idag. Jag gick till stada (trodde det skulle ta 30-45 minuter; det tog 25) och hämtade ett tungt paket på utlämningsstället. Det vägde ett ganska stort antal kilon. Tog bussen hem, för det var fullständigt otympligt att gå och bära på. Sex av sju böcker har anlänt, den som är kvar är Netters Atlas of Human Anatomy.

Bild av mina fina nya böcker:

Alla mina nya böcker!

Det är Essential Cell Biology, Rörelseapparatens anatomi (för T2), Larsen’s Human Embryology, Clinically oriented anatomy, Stryers Biochemistry, och Anatomisk bildordbok.

För att dra ner mig från min ‘yay!’-känsla om att saker och ting går framåt sitter jag dock för närvarande och gör min poster för fredagens presentation av våra förbättringsarbeten. Vi går på dagis, som jag skrev på FB tidigare idag.

ETA: Jag menar inte att klanka ner på någon annan vetenskap. Jag menar att jag tror att forskning inom läkarvetenskapen vanligen presenteras på klipp-och-klistra-posters. Det är möjligt att jag har fel. Oavsett vilket menar jag inte att någon annan forskning på något sätt är mindre värd.

Min poster så här långt...

Suck och stön är det i alla fall. De tomma vita ytorna ska fyllas med någon sorts fakta om vad man bör äta och inte äta. Whoopee.

I andra nyheter ska jag inte träna ikväll. Mer suck. Drog något skumt i benet igår innan jag började träna och idag gör det ont. Så det får bli vila idag och imorgon. Tråkigt…

Suck!

Så fruktansvärt trött på allt och lite till. Eller ja, mest skolan.

HEL går mig på nerverna. Kursen är aptrist. Jag slutade med sötsockrade samhällsämnen som mest består av fluff av en anledning. Jag trodde att jag nu började på naturämnen. Men inte. Istället är det dag ut och dag in med fluffiga scenarion om lärande (“Vilka inlärningsstilar finns det?”, “Hur främjas lärande?”), hälsa (“Vad är hälsa?”, “Vilka riskgrupper finns i samhället?”… och så vidare i oändlighet) och etik. Etik är helt okej, till en viss gräns, bara för att det kommer vi faktiskt utsättas för i våra framtida yrken. Men resten? I get it! Vi är olika! Fine!

Dessutom har vi en obegriplig uppgift i etik som inte ens handledaren förstår vad det är vi ska göra, och ett “förbättringsarbete” som ska presenteras som en plansch. En plansch. Vi går på dagis. Och jag som skrattade åt pappa när han skulle göra en plansch som redovisning på psykologlinjen… Tji får jag.

Inställningen bland några i omgivningen (läs: basgruppen) stör mig. Vi är på universitetet, sluta förvänta er att ni ska hållas vid handen. Och dessutom har en person i ett inlämningsarbete kopierat halva sitt arbete från en av de andras inlämningsarbete. Den andra halvan av arbetet har kopierats rakt av internet. Det är INTE okej.

Sen är det ett evigt tjatande med paneler och gulligheter. Och allting ska drivas av oss. Ikväll var det “efterdiskussion” efter våra placeringar på vårdcentral och akuten. Fick prata igenom saker, vilket var trevligt i en timme, men sen skulle det fortsätta i två timmar till. Då gick jag och tränade istället.

Nej, just nu är jag inte särskilt nöjd. Hoppas att det blir bättre om två veckor när T1B börjar.

Saker jag är nöjd med:

Lägenheten.

M på jutsun.

Lägenheten.

Datorerna.

Min nya omsydda läkarfrack som har rosa detaljer och som är så fiiin.

Lägenheten.

Besök på vårdcentralen

Idag var det dag två av de programspecifika dagarna, vilket för min del innebar att besöka Berga vårdcentral, tillika faktiskt min vårdcentral. Dock, givetvis, inte i form av patient, utan i form av “läkarkandidat”. Det låter så fint varje gång någon kallar mig det. Kandidat. Heh.

Anyway. Jag gillade vårdcentralsbesöket bättre än akuten. Det var mer tid med läkaren och ingen väntan alls. Först spenderade jag och min kursare en halvtimme på “samtal” med patienten. Vi började med något som liknade en anamnes åtminstone – varför var patienten där, vad var historien, operationer, mediciner… Inte mycket jag kan säga om det, men det patienten var trevlig och vi täckte efter de första tio minutrarna ganska mycket som inte hade det minsta med medicin att göra. Det blir ju så – när vi väl kom in och satt med på samtalet med läkaren tog det bara 20 min inklusive undersökningar, så det var inte så konstigt att vi hade tid att prata om annat på vår utsatta halvtimme.

Under vår första dag på HEL fick vi en etikfråga som var, “Kan man vara rökare som sjukvårdspersonal?” Som jag konstaterade då så kan man givetvis det (frågan är mer om man bör), men det blir konstigt. Idag var det en liknande situation – en ordentligt överviktig läkare som satt och förklarade vikten av bra kost för patienten. Det är inte bara rökning som blir väldigt fel. Att som storrökande läkare säga till en KOL-patient att denne bör sluta röka, att som väldigt överviktig säga till en patient att äta bra, att som läkare säga till en person som varit i en cykelolycka att denne bör använda cykelhjälm trots att läkaren själv aldrig gör det… det är så mycket som blir udda. Själv tyckte jag att dagens överviktige läkare nästan var mer fel än en rökande läkare, bara för att rökande kan ändå “gömmas undan”, liksom avsaknad på cykelhjälm och liknande. Fet är man hela tiden.

Men vi ska väl göra vårt bästa som läkare att föregå med gott exempel i alla fall. Vi blir aldrig några perfekta människor, så klart, men vi får göra vårt bästa.

Intressant var det i alla fall.

En halvdag på akuten

Så har man spenderat sin första dag på akuten. Eller ja, fyra timmar i alla fall.

Vi har två “programspecifika dagar” idag och imorgon, då vi inte har HEL utan är ute och gör just programspecifika saker. LÄK har en dag på akuten och en dag på vårdcentral.

Eftersom vi inte kan ett dugg medicin än (åtminstone inte mer än vad vi kunde innan vi började på läkarprogrammet), är båda dessa dagarna till för att ge oss ett “patientperspektiv”. Vi ska prata med patienten, höra vad de tycker gör en bra läkare, vad som gör en dålig läkare…

Jag pratade en hel del med min patient, fast det blev ganska mycket allmänt om vad som är bra i vården och vad som är dåligt. Patienten och jag var helt överens om att olika patienter kommer tycka att olika saker är bra i en läkare – vissa vill nog ha det mer personligt och pratigt, medan andra vill ha det snabbt gjort. Själv tillhör jag definitivt den senare kategorin när jag är patient.

En bra läkare ska inte komma med platituder. Det tyckte jag var ett bra påpekande. Det ska inte vara “det är nog ingen fara” om man inte som läkare vet till hundra procent att det verkligen inte är någon fara. Patientens oro för något symtom eller någon smärta kanske är ogrundad, men då ska det inte läggas fram med ett “nog” utan utredning.

På det hela lärde jag mig mest att som patient är det väääldigt mycket väntan. Vilket jag väl redan visste. Men ändå. Av de fyra timmarna jag var på akuten var det definitivt mindre än tio minuter som spenderades med någon typ av vårdpersonal. Resten var väntrum på olika håll och kanter. Kanske ska hålla det i åtanke sedan som läkare, när man möter frustrerade patienter.

Kul hursomhelst att få lite verklighetsanknytning och väldigt roligt att få det så tidigt på utbildningen. Så snart T1:B börjar (andra delen av termin ett) kommer vi vara ute på vårdcentral en halvdag varannan vecka och lära oss mer om att handskas med patienter. Whoo :)

Ska bara ta mig igenom HEL först…

Gruppdynamik

Så har vi haft kommunikationsövning. Är det någon endaste en som är det minsta förvånade att jag blev kallad “ledare” och “styrande” när vi gjorde utvärderingen efteråt? Dock inte på ett negativt sätt, var alla snabba med att tillägga.

Inte någon som helst överraskning.

Den andra saken som påpekades om gruppen som helhet var att vi pratar i mun på varandra. Det gör vi. Alla utom en, hon föredrar att tänka innan hon pratar, vilket leder till att vi andra är tolv ämnen framåt innan hon hinner säga sitt. Inte helt bra. Jag övar mig hela tiden på att inte prata i mun på folk – det är varken trevligt eller bra att avbryta andra människor, så jag jobbar mot att låta bli det.

Men inga överraskningar. Jag har studerat gruppen en del redan och framför allt försökt titta på mig själv. Ledande har jag inga större problem med att jag är – det behövs ganska ofta. I basgruppen för Cellstrimman igår styrde jag med ganska fast hand. Folk hade uttalat en önskan om att bli klara ganska snabbt med mötet, men gled ändå gång på gång in på saker som var helt irrelevanta. Så jag drog oss rätt ett antal gånger. Med rätt innebär bara “back on track”, inte något annat. Vi skulle prata muskler, inte Facebook, liksom…

Det är dock bäst att ingen grupp består av alltför många som jag – då blir det väldigt problematiskt. Återstår att se vad det blir för grupp på T1B när vi bara är LÄK-studenter (precis som på Cellstrimman).

En förhäxad basgrupp

Basgruppen jag går i förefaller vara under en förbannelse. Eller något. Den bestod från början av åtta personer från olika program.

Idag var vi fyra.

Förra veckan, på torsdagen respektive fredagen, hoppade två personer av. Den andre fick vi veta precis innan storgruppsseminariet där vi skulle hålla en presentation, men som jag skrev i fredags blev det okej med lite improvisation.

Nu är en person på semester i en dryg vecka, så hon missar tre tillfällen, och idag var ytterligare en sjuk. Så, fyra. Vår basgruppshandledare såg inte helt nöjd ut över detta faktum, även om vi gör det bästa av situationen. Det går av förklarliga skäl snabbare att arbeta igenom scenarion när man är färre – det är helt enkelt färre personer som skall ha åsikter om allting. Idag när det handlade om etik i allmänhet och dödshjälp i synnerhet var det extra skönt att inte vara åtta personer som skulle debattera det.

Efter basgruppsarbetet satt vi fyra i basgruppen kvar, sans handledare, för att diskutera vårt ämne inför fredagens storgruppsseminarium. Det skall handla om hälsa. Ämne får vi välja själva. Efter en ganska lång diskussion där diverse småtråkiga ämnen föreslogs och kastades bort landade vi till slut på alkohol och dess hälsoeffekter, vilket vi hoppas kan göras som en intressant presentation. I fredags fick vi lite kritik för att vi var för tråkiga (vi hade ingen sketch eller liknande i vår pres, vilket alla andra hade).

Tagit det lugnt under eftermiddagen. Börjat titta på en Blueray-spelare eftersom min DVD-spelare tydligen inte överlevde resan upp; den totalvägrar att spela skivor alls och står bara och burrar. Den andra DVD-spelaren jag har är jag dels oförtjust i eftersom den inte spelar DVD:er från alla regioner och dels eftersom för att få ljud i den måste jag koppla in en massa sladdar till förbannelse och det vill jag inte ha. Tittade på ett antal 2.1-hemmabiosystem – två högtalare istället för fem verkar såå mycket mer lagom. Och en Blueray istället för DVD-spelare är mest eftersom det inte skiljer särskilt mycket i pris och förr eller senare lär även jag övergå till Blueray. Men vi får se. Jag tittar inte på film så mycket att det är hysteriskt viktigt, men det hade varit trevligt att kunna titta på mina DVD:er…

Har kommit igång med lite löpbandsträning nu. Sprang faktiskt ordentligt ungefär 1/3 av tiden jag stod på bandet idag. Resten av tiden gick jag i bra tempo med ganska okej lutning på bandet. Yay me. Samtidigt är det en udda känsla när jag kommer ut från gymmet. Eftersom det ligger smack i mitten av sjukhuset så går jag ju automatiskt genom sjukhuset på ett eller annat sätt för att komma därifrån. Det känns så skumt att komma som nytränad och kärnfrisk, när man ser människor överallt som inte alls är friska. Men det gör mig mest bara mer tacksam över min kropp och min hälsa.

Orbitaler och annat man inte behöver kunna

Klippt mig idag. Tio, femton centimeter. Och betydligt mer än så på sina ställen – jag har snedlugg. Lång sådan, men kort nog att det inte räcker att sätta bakom örat som jag föredrar att kunna göra. Frisören hade klippt resten, tog tag i den främre biten av hår och sa, “Jag tänker klippa snedlugg. Det blir sexigt!” varpå jag mest ryckte på axlarna och tänkte, jaja, det växer ut igen om det inte alls blir bra.

Jag är väldigt nöjd. Bra pris, liten tidsåtgång (en dryg halvtimme) och mycket bra resultat.

Kommer mamma och pappa upp nästa helg, så får mor min äran att färga mitt hår också. Det behövs.

Igår hade vi första föreläsningen på Cellstrimman, vår intro-kurs i cellbiologi. Föreläsaren, en ung tjej som nog inte spenderat överdrivet mycket tid som föreläsare med tanken på hennes tveksamma pedagogik och det generella tempot med vilket hon gick igenom allt, sade precis då hon började, “Det här kommer vara en repetition av det ni läst på gymnasiet.”

Därefter gick hon rakt på och pratade om orbitaler, som vi aldrig pratat om på gymnasiet. När rasten kom stod alla lätt småskrattandes och konstaterade att ingen någonsin läst om orbitaler. Undantaget var en tjej som inte gått på svenskt gymnasium.

Resterande föreläsning var en väldigt, väldigt snabb genomgång av Kemi B från gymnasiet. Bindningar, periodiska systemet, elektronegativitet… Minns det. Tycker om det. Faktiskt.

Skulle träna på Korpen direkt efter föreläsningen (föreläsningen var 16-18, så det var sedvanlig kvällsträning) varpå jag stötte på en av killarna som var Superfadder åt oss. Pratade lite kort och han kunde konstatera att orbitaler definitivt inte är något vi behöver kunna, eller alls stöter på igen. Det är mer en grej för de som är extra intresserade av att förstå placeringen av elektroner runt atomkärnan. Riktigt intresserad är jag inte.

Imorgon är det storseminarium. Vår grupp kommer presentera PBL och vad det innebär. Kan inte påstå att jag ser fram emot att lyssna på presentationer i 3,5 timme om ämnen jag bara knappt intresserar mig av, men måste man så måste man. Förr eller senare (mer exakt i oktober) kommer jag ju till de delar jag faktiskt är intresserad av.

Pratade med en kursare och konstaterade att ingen av oss förstår varför de lägger HEL som det absolut första momentet. Jaja, jättebra med samarbete med de andra linjerna, men… Vi har kommit in på en linje och är riktigt intresserade och motiverade att plugga. Alla kastar sig som gamar över cellbiologin, bara för att den har med det vi verkligen vill läsa att göra. Då sätter de oss att flumma runt med lärande, etik och hälsa? Why? Min motivation försvinner bort och irritationen växer. Hade det inte varit mycket vettigare att ha det efter en halv termin på T2, då anatomin står oss upp i halsen och vi behöver en paus?

Meh. Utvärderingen kommer väl inte vara överväldigande positiv om man säger så.

Hann dessutom med att rösta idag. Väldigt praktiskt – röstade på sjukhuset. Så det kunde fixas utan problem innan jag började med basgruppsmötet imorse. Har därmed gjort vad man bör i en demokrati :)

Fortsatt flum

Jag är rätt säker på att någonstans i antagningsprocessen till läkarprogrammet finns det en selektion på utseende. Det är inte möjligt att ett program får så väldigt många väldigt söta tjejer på en och samma utbildning annars. Unga, söta, intelligenta, peppiga. K, you’d have a field day sorting through them.

Igår började Cellstrimman. Det är vår repetitionskurs i cellbiologi. Den är frivillig, men rekommenderas ändå, framför allt för dem som inte kommer direkt från gymnasiet. Jag kommer tekniskt sett direkt från gymnasiet (basåret är ju motsvarande gymnasiet), men jag tycker att den repetition kan vara bra ändå. Man skall vänja sig vid engelsk litteratur, vilket jag inte är främmande efter all psykologi (juridiken var dock nästan uteslutande svensk), och man ska komma ihåg vad kolhydrater är uppbyggt av. Och sånt.

Efter det fullständiga flummet på HEL var det ganska skönt att göra något som kändes lite naturvetenskapligt. Dock var det mest en fråga om att luta sig tillbaka och lyssna på övriga i basgruppen, för ja jefflar vi har A-människor på läk. Inte det minsta oväntat, men ändå. Wow.

Idag blir det grupparbete. Vi skall fortsätta med flummet på HEL och på fredag blir det storgruppspresentation varvid vi skall hålla ett föredrag på någonstans runt 20 min. Föredraget får gärna vara ett skådespel eller något liknande… Cellstrimman skall examineras på samma sätt om ett antal veckor. Ja, det är lite dagisfasoner över det hela. Men det kanske är roligare än att lyssna på vanliga presentationer?