Category Archives: Läkarlinjen: Hel

14 nya FB-vänner på en dag

Så var nollningen verkligen helt slut och över på alla sätt. Den var väl det igår, egentligen, i och med BVC:n, men idag var det “mysstund och avslutning” med film i Berzeliussalen. Det blev också en titt på de bilder som tagits under nollningen; en del roliga minnen att påminnas om.

Måste säga att det varit en riktigt bra nollning. All heder åt T2:orna som ordnat alltihopa – det har tveklöst tagit mängder med tid och energi i anspråk. Så, ett enormt tack till Superfaddrar, hjälpfaddrar, fejknollor, och givetvis Fadderiet. Har säkert glömt någon. Därför sammanfattar vi det som, Alla T2:or som var involverade. Och eventuellt T3:or, för där var några sådana också.

Jag har varit med på i runda slängar hälften av nollningen (vilket var precis så mycket jag sa i nolleenkäten som skickades in i somras att jag skulle vara med), vilket känts ganska lagom. Jag har säkerligen missat vissa roligheter, men så har jag en gräns för hur social jag orkar vara. Det har varit otroligt skönt att kunna åka hem och sätta sig vid datorn och vara helt ensam, istället för att hela tiden vara omringad av människor. Och dessutom har jag hunnit träna, vilket definitivt är prioriterat, framför allt om man suttit ner hela dagen på föreläsningar och liknande.

Idag har vi kursare, förutom att titta på Avatar (tredje gången, fortfarande bra men hade kunnat klippas lite kortare och jag tycker fortfarande att Bad Guy är lite väl lik Governor Ratcliffe i Disneys Pocahontas och redan Ratcliffe är alldeles för karikatyraktig för att kännas mänsklig – men det är väl inte utan att det påpekats ett antal gånger att hela Avatar är en underbar kombo av just Pocahontas och Fern Gully (den senare en sån där sockersöt barnfilm som jag älskade som liten)) i föreläsningssalen, varit sociala på nätet också. Jag har definitivt aldrig fått så många nya friend requests på en enda dag som jag fått idag. Väldigt roligt. Och då har jag ändå något sorts urvalskriterium om att jag åtminstone skall ha pratat med människan någon gång för att jag skall godkänna denne som vän. Fjorton nya har det blivit.

Bott i Linköping i lite över tre veckor.

Gått på läkarprogrammet i två veckor.

Tvåhundraarton veckor kvar… Typ.

Me still likes. Mamma och pappa konstaterar var och varannan gång vi Skypar att jag bara ler mig igenom hela samtalen. Så jag får nog sägas trivas här alldeles enormt väl.

Insecure overachievers

Två dagar in i HEL-kursen har vi redan vid ett otal tillfällen blivit tillsagda att vi inte ska stressa när vi upptäcker att andra basgrupper arbetar annorlunda. PBL går ut på basgruppsarbetet som “navet i hjulet” (som en av böckerna jag läste kallade det) och eftersom detta leds av gruppen självt kommer grupperna inte att arbeta med samma saker samtidigt.

Vår grupp började med vårt första scenario idag och efter basgruppsarbetet kunde vi således gå till biblioteket och börja leta efter information. Jag hade inte suttit med mina böcker i mer än tio minuter innan en kursare kom fram till mig och såg orolig ut.

“Har ni redan börjat leta information?” frågade hon. “Vi har inte ens börjat med vårt scenario, det ska vi inte börja med förrän på torsdag.”

Allt sagt med största oro i rösten.

Det skall ju tilläggas att vi på läkarutbildningen redan flera gånger blivit tillsagda följande: “Vi vet att ni är vana vid att vara bäst i klassen. Det kommer ni inte vara här.” Om inte alla så är i alla fall den stora majoriteten av oss som går på läkarutbildningen A-människor med höga prestationskrav på oss själva. Pappa kallar oss “insecure overachievers”. Vi blir aldrig riktigt nöjda och är alltid oroliga att vi inte lärt oss något som vi kanske borde kunna, och om någon annan kan något tror vi omedelbart att vi missat något.

Så tjejen som kom fram till mig var givetvis orolig att hon missat något. Trots flertalet påpekanden om att vi inte kommer vara på samma plats vid samma tillfälle från och med nu. Vi kommer jobba olika, med olika scenarion.

Det lär väl ta ett litet tag innan folk är med på det.

Det kan dessutom tilläggas att jag ganska roat följer mina kursares chock över litteraturlistan. Listan består av kanske femton böcker, ingen av dem obligatorisk men all rekommenderad (vi har ingen obligatorisk litteratur; PBL går ut på att hitta information på egen hand, så de ger bara rekommendationer). De böcker jag hittills letat upp på biblioteket har inte varit över 200 sidor någon av dem, majoriteten runt 150 sidor. Så lite fint avrundat kanske 2 500 sidor för en halv termin. I det här fallet är det ingen litteratur vi ska kunna utantill i någon större utsträckning – det finns ingen mening med att plugga in den här typen av litteratur om saker som lärande, etik och hälsa eftersom det är en fråga om en kunskap om teman, översikt, en grundkunskap om dessa ämnen. Själv läser jag det mesta översiktligt, vilket ofta innebär att bara ögna igenom kapitlen och läsa sammanfattningarna, för att sedan gå tillbaka och dyka ner djupare i det som jag fann intressant eller väldigt relevant för scenariot.

Det är samma sätt som jag använde när jag pluggade juridik. Vi hade uppemot 5 000 sidor per termin (alltså samma mängd som nu) och det fanns ingen som förväntade sig att vi skulle kunna alltihopa utantill. Däremot ska vi veta hur vi hittar detaljkunskapen när den behövs, och vi ska kunna grunderna – ha stammen och de stora grenarna i kunskapsträdet, för att kvistarna (detaljerna) ska kunna växa ut när det är tid för det.

Idag tog jag mig igenom två av våra böcker på litteraturlistan och tittade igenom en tredje på dryga timmen. Gjorde en mindmap över vad jag läste (färg beror på vilken bok jag hittade informationen i, så att jag kan hålla isär det när det ska presenteras på torsdag).

Min mindmap för vad PBL är.

Flum-HEL

Idag började HEL-kursen. Hälsa-Etik-Lärande.

Och den är precis så flummig som den låter.

Nu har vi visserligen inte hunnit särskilt långt. En dag in i kursen, närmare bestämt. Men… flum! Kursen är till för att vi ska börja samarbeta med de andra inriktningarna på HU, våra framtida kollegor – sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder samt biomedicinska analytiker och medicinska biologer. Vi ska ju ha ett gott samarbete med dem, givetvis. Det är en väldigt bra tanke. Återstår att se om kursen ger oss verktygen till ett gott samarbete.

Kursen är också till för att vi ska börja vänja oss vid PBL. Vi har blivit indelade i grupper och fått förklarat för oss flera gånger om att alla grupperna kommer att arbeta på olika sätt, så vi ska absolut inte stressa om vi frågar någon kursare och det visar sig att de håller på med något helt annat.

Examinationen kommer vara i samma PBL-format. Vet inte mycket mer än det; de byter examinationsform till den här terminen (tidigare har de haft salstenta).

Vi får väl se…

Idag gick jag efter två 45 min föreläsningar. Tröttnade. Jag har hört den informationen innan – “hur man lyckas med studierna” och “mina rättigheter som student” var de två jag skippade och jag känner inte att jag missade något. En kursare sa nu på eftermiddagen, då vi fortsatte med gruppindelning och diverse annat, att hon önskade att hon också gått.

Jag satte mig och läste Döden är förhandlingsbar, vilket jag tyckte var mycket bättre spenderad tid.

Tänkte gå och träna om en liten stund. Dangraderingsträning. Återstår att se om det krävs att man faktiskt ska gradera för att få vara med samt måste ha en uke, eller om det är okej att bara komma dit och köra teknikerna lite grann.