Category Archives: Läkarlinjen: T1b

Olika aspekter av metabolism

Jag är så nyfiken på vem det är som läser min blogg. De senaste dagarna har jag haft över 150 besökare per dag, men det är nästan aldrig någon som kommenterar så förutom att jag ser vilka inlägg som lästs så har jag ju ingen koll. Tråkigt, jue!

Scannade igår in mitt stora schema över alla kemiska reaktioner som sker i kroppen, de man skulle kunna under T1. Eller ja, vi ska ju fortfarande kunna dem, men det var då man tentades på dem. Vi håller nu på med metabolism, diabetes, övervikt, mm och det kändes passande att titta lite på den igen och komma ihåg vad som är vad av glykolys, glukoneogenes, betaoxidation, och så mycket mer.

Kan som vanligt inte garantera att det är helt korrekt, ffa inte med tanke på att jag gjorde den som T1:a, men den kanske är till hjälp för någon?

Om någon önskar ladda ner den finns den här. JPG-fil.

I andra nyheter läser jag vidare om LCHF, både direkt och indirekt. Igår satt jag och läste på om det metabola syndromet (kombinationen övervikt (BMI >30 /midjemått >102 cm (män) eller > 88 cm (kvinnor) + hypertoni (>130/>85 mmHg) + dyslipidemi, med eller utan hyperglykemi/diabetes) i boken Kardiovaskulär medicin som bland annat skrivits av Fredrik Nyström, en av våra föreläsare. Få föreläsare är så övertygade om att de har rätt – men hans retorik och väl underbyggda teorier får även mig att tro på det han säger. Han stöttar LCHF även om han inte säger det rakt ut i just den boken. Om behandling av metabola syndromet och fetma säger han, gällande kostomläggning:

Det råder också debatt om vilken kost som ska rekommenderas vid fetma och insulinresistens. Traditionellt har en kolhydratrik och fettfattig kost förespråkats, men i flera moderna studier där denna har jämförts med fettrik lågkolhydratkost har den senare visat sig ge lika bra eller bättre viktnedgång. Ur evolutionärt perspektiv kan man ifrågasätta det “naturliga” med att äta långverkande kolhydrater, eftersom de grödor som ligger till grund för en sådan kost – spannmål, ris, potatis och majs – inte har funnits tillgängliga under mer än kanske högst 10 000 år. Därmed kan de inte ha påverkat vår genuppsättning i nämnvärd grad.

~ Kardiovaskulär medicin, s 447

Debatt i SVT – ett program jag inte klarar av att titta på egentligen eftersom det är så idiotiskt – hade uppe en debatt om LCHF för någon vecka sedan. LCHF-bitarna kan ses här, inklusive eftersnack. Tyvärr blev det som det brukar bli i Debatt – en massa folk som pratar i munnen på varandra. I eftersnacket hade jag dock god lust att slå huvudet i väggen – då kommer en kvinna som säljer Itrim av alla saker och hävdar att LCHF inte är naturligt. Så… Itrim (som har ett stort utbud av måltidsersättningar i form av pulver) är naturligt? Say what?

Dags för lunch. LCHF-lunch. Omelett med kyckling och grönsaker. Mums!

Marginal… not.

Hämtade ut tentan igår. Det visar sig att där var absolut noll marginal för mig. 60%, exakt 48 poäng, skrapade jag ihop. Nu funderar jag på om jag ska vara nöjd, eller missnöjd, eller inte bry mig. Det verkar landa på det sistnämnda.

I över fem år har jag pluggat ämnen som har gett betyg på en skala – på psykologin två steg (G/VG), på juridiken i tre steg (B/BA/AB). Där spelade det roll hur bra man klarade sig. Ett godkänt var inte riktigt okej på juridiken, då betygen spelar roll för ens möjligheter att få tingsplats efter examen.

På läk har vi bara ett steg – godkänt. Annars är det underkänt. Godkänt-gränsen är också satt 10% högre än på juridiken – 60% istället för 50%.

Jag gjorde uppenbarligen inte sämst ifrån mig på tentan. Vi var 84 som skrev tentan och 19 kuggade; nästan 23% kuggade. Men ska jag vara nöjd med exakt godkänt? Jag tror jag är det, trots allt. Jag känner att jag kan mer än det jag skrev på tentan, för de frågade inte i närheten av allt, givetvis. Det jag missade har jag tittat på sedan dess. Och någon enstaka fråga visar sig vara apkorkad, så mycket att ingen jag pratat med (och det är åtminstone dussintalet vid det här laget) har fått mer än 0,5 poäng på den (en 2-poängsfråga). Det är en dåligt skriven fråga när studenterna inte förstår vad läraren är ute efter. Vad jag förstår har heller ingen fått över 90% på tentan; bästa resultatet jag hört hittills är 87%.

Jag har klarat den. Jag slipper omtenta och kan fokusera på termin två. Lärarna har satt 60% som godkäntgräns och jag fick 60%. Jag ska vara godkänd och jag ska kunna vara glad över resultatet.

Jag är nog nöjd ändå.

400 högskolepoäng and counting

T1 avklarad.

Det förväntades tydligen att jag skulle blogga om saken, men jag har inte varit hemma (och är fortfarande inte hemma) så: T1:B-tentan passerades. Med flying colors eller utan har jag inte en aning om; tänker hämta ut tentan på fredag eller så. Strimma imorgon, så då har jag inte tid. Men jag är inte så brydd med det exakta resultatet – det är över 60% i alla fall vilket är vad som räknas.

Dagens största grattis kan dock inte sägas gå till mig, utan till A som lyckades med bedriften att på fem dagar tenta av både T1 och T2. Grymt imponerande.

I övrigt är jag lite trött och lite förkyld och inte det minsta förtjust i statistiken vi för närvarande tvingas hålla på med (jag läste statistik för fem år sedan i någon psykologikurs och det var mer än tillräckligt; jag hade någon idé om att jag efter de 7,5 hp inte skulle läsa mer statistik igen någonsin. Ungefär som att jag aldrig skulle salstenta igen efter rättspsykologin…).

Har nu över 400 högskolepoäng.

P-L-U-G-G

Jag är så trött på histologi, embryologi och anatomi. En av mina kursare sammanfattade känslan just nu så väldigt väl på Facebook:

Kuk! Nej, jag menar penis. Latin, A, latin. Hm, latinos är trevliga…. Fokusera!!

(Hoppas det inte gör något att jag citerar dig, A.)

Precis så känns det. Som att det inte finns så mycket som ett uns koncentration kvar i kroppen. Det kryper i mig och snart blir det träning igen, för det funkar bara inte att bara sitta och försöka pressa in sida upp och sida ner med konstiga namn och kännetecken för alla histologiska preparat vi har. Fossa vesicouterina? Plexus pampiniformis? Muscularis ischiocavernosum? Blä. Men förutom dryga dussintalet anatomiska ord börjar det sitta (precis nämnda tre är sådana jag har problem att få min lilla gråa klump att minnas). Histon kan jag till viss del. Jag vet mestadels vad som borde finnas i varje preparat. Tyvärr är våra preparat inte sådär fantastiskt fina som shotguns prep, så det är lite svårare att se alla olika celler i våra.

Embryologin är som den är. Jobbig, irriterande, rörig.

Om mindre än 24 timmar är det över. Hell yes.

I andra nyheter– bwahaha! Andra nyheter? You’re kidding. Det finns inget annat just nu. Livet stavas plugg. Grejen är att, med vad jag hört från T2:orna som nu blir T3:or, så är det så här livet kommer vara framöver.

Fast det är väl ganska okej :)

För att det får mig att skratta mitt i allt plugg, från Argalappen.se:

Arga lappar är så roliga. Sarkastiska arga lappar är ännu bättre.

Laddar om

Sitter och försöker trycka in histologin i min arma hjärna. Den är inte något som direkt har stor lust att fastna, märker jag. Börjar få huvudvärk igen och ska nog ta en paus för träning.

En del av histon kan jag redan. I teorin. Det kom en fråga igår på histon som jag nog får ett par poäng på (även om jag säkert missat en hel massa) och jag mindes faktiskt att Brunnerska körtlar bara finns i duodenum, att gaster har tre lager muscularis externa (longitudinellt, cirkulärt och obligt), och att villi blir kortare och tjockare ju längre ner i tarmen man kommer. Så lite kan jag. Grejen är att man måste kunna känna igen allt det där, samt komma ihåg deras funktioner, när man sitter vid mikroskopet.

Kollar på Shotgun Histology på YouTube. Det är väldigt bra. Tyvärr är inte våra prover lika bra som hans och därför är allting inte riktigt lika trevligt tydligt när vi ska säga vad som är vad.

Men som vanligt, jag gör mitt bästa och försöker sedan göra lite till. Ska försöka få tillgång till ett mikroskop någon gång under dagen, vilket förmodligen är lättare sagt än gjort med tanke på att mina insecure overachievers till kursare (inget ont menat, jag är nästan lika illa) var i skolan innan sju imorse för att mikroskopera. Då sov jag gott. Vaknade och började omedelbart tänka på allt jag tror jag gjort fel på tentan och blev så småningom fullt övertygad om att jag kuggat tentan.

Andra delen av tentan blir, preliminärt åtminstone, kl 11.35 på torsdag. Fortsatt tum-hållande uppskattas.

Ooh, för att det är roligt, mitt repetitionspapper inför gårdagens tenta. Skrev det mesta utantill, så yay me. Förmodligen helt oläsligt för er, vilket är okej :)

Glykolys, embryologi, steroider, vitaminer, och allt möjligt annat i en salig blandning på ett enda A4.

Tentashopping: tenta först, sen shopping!

Så är jag här igen, utslagen i soffan. Blir alltid likadan efter tentor – totalt slutkörd i huvudet och ingen ork alls. Fast idag gick jag faktiskt ut på stan och shoppade på julrean (eller efter-jul-rean – det är ju inte riktigt mellandagsrea längre). Lite tröjor, ett par tighta jeans från JC som jag dessutom fick upplagda (för korta ben = alltid för långa jeans i vanliga fall). En ny handväska för den gamla var så välanvänd och totalsliten att jag blev tvungen att slänga den – den hade redan gått i ett par bitar vid det laget.

Shopping är roligt.

Tentan… meh. Med bra poäng på den praktiska kan det gå vägen. Vi får se.

Det var lite trevligt att träffa folk igen, även om ångestmolnet låg lite väl tätt runtomkring oss för att det skulle kunna gå att ha någon konversation. Jag fick frågor om Brasilien och hade lite svårt att svara, för jag var totalfokuserad på medicin (läs: biokemi och cellbiologi) och inte på den ljuvliga känslan av varm sol på huden och perfekt tempererad pool att hoppa i när man blev överhettad. Dessutom är det en svår resa att sammanfatta på några sekunder, så det blev mest ett standardsvar av, “Ja, sol och bad – alltid skönt!” snarare än något mer ingående. En del har sett bilderna på FB.

Vi har den praktiska tentan kvar, men mest ser jag fram emot att börja nya terminen. Det är tio dagar ledigt mellan tentan och skolstart – sen börjar vi som något annat än minstingarna på Läk. Whii! Det går snabbare här än på juridiken känns det som. Fast där hände det också lite plötsligt – man var etta och sen blink! så var man trea och helt plötsligt var jag på fördjupningsterminerna. Kom dit för att skriva examensarbetet och såg små skygga ettor som likt Bambi på skakande ben tog sig upp för trapporna till Juridicum. Eller ja, alla är ju inte som jag (som avskydde att vara i receptionen på Juridicum); de tar för sig lite mer. Men när man är ny och osäker på vart man är och vart man ska, då ser man alltid ut på ett visst sätt.

Nu får vi valla runt nya n00bs.

Bara klara tentan först.

Tillbakablick i tentatider

Så här i tenta(ångest)tider tänker jag tillbaka på alla de gånger jag tentat förr. Man kanske kan tycka att efter mer än två dussin tentor borde ångesten vara något som a) inte finns längre och b) man är van vid, men jag kan konstatera att jag har alltid haft den och kommer alltid att ha den. (Undantag: HEL för där fanns inget att plugga till).

Min första riktiga tenta kuggade jag. Det är än så länge (vi får se efter måndag) den enda tenta jag kuggat. Efteråt, vid tentagenomgången, sa läraren till mig, “Ja, du behöver förbättra allt.” Jag var inte bra på någon del av den konstitutionella rätten vårterminen 2004 – jag hade åtminstone åtta eller tio poäng för lite för att få godkänt. I augusti skrev jag omtentan och jag tror jag låg betydligt närmre BA då än U.

Vårt betygsystem på Juridicum, skall nämnas, var: Godkänt = B; Väl godkänt = BA; Mycket väl godkänt = AB. Och underkänt, U, givetvis.

Man lär sig hur man skriver tentor inom olika ämnen. Termin två på juridiken – allmän förmögenhetsrätt, vilket jag fann otroligt tråkigt – godkändes jag på första försöket, för att sedan ta ett studieuppehåll i ett år.

Introduktionskursen i psykologi var, precis som den lilla 7,5 p “Grunken” (juridisk grundkurs), en av de roligaste kurser jag läst. Grundkurser är fantastiskt roliga. De är två millimeter djupa och tre mil breda, med vilket jag menar att man täcker otroligt mycket men går inte in på något alls egentligen. Man kommer därifrån och känner att man kan allt och vet allt – och sen fortsätter man plugga ämnet och det man mest av allt lär sig är hur lite man vet.

Första terminen psykologi var indelad i fyra kurser. Sista kursen klarade jag med nöd och näppe – arbets- och organisationspsykologi, med en dålig lärare som gjorde ett neutralt ämne tråkigt – med exakt den poäng som innebar godkänt.

Våren 2006 började jag på juridiken igen. Plötsligt hade jag lärt mig hur man skrev juridiktentor (och hur jag pluggade på bästa sätt) vilket ledde till att jag fick BA (VG) i mark- och miljörätt, civilrätt, och sedan även bolags- och skatterätt (!). Den sistnämnda hade jag lite tur med: vi fick skriva in anteckningar i lagboken och övriga kursböcker och fick ha med alla dessa böcker på tentan. Lagboken och övriga kursböcker har många, många vita sidor. Dagen innan tentan satt jag och slökollade igenom extentor, hela vägen till den allra äldsta, varpå jag snubblade över en fråga vars svar jag tyckte kunde vara bra att ha med mig som stöd på tentan. När tentans sista fråga kom visade det sig att det var exakt samma fråga som på extentan… Korkat av dem, trevligt för mig.

Straff- och processrätt var min längsta tenta hittills – sju timmar lång utan paus. Jag satt i ungefär sex timmar och fick ett BA. De flesta satt tiden ut. Det är nog den tentan jag varit tröttast efter; det var en total urladdning.

Termin sex på Juridicum i Lund är uppdelad i dels internationell rätt och dels allmän rättslära/rättshistoria. Få gånger har jag varit så förvirrad som under den internationella rätten, trots att vi hade en av de bästa lärarna jag någonsin haft. Internationell rätt är rörig. Minst sagt. Konventioner till höger och vänster och olika sätt som det skall inkorporeras i svensk rätt och tas hänsyn till på åtta olika sätt. Men! Tre dagar innan tentan satt jag och pratade med en kursare och hon sa något om… ja, någonting som var obegripligt – och plötsligt trillade poletten ner! Tre dagar senare skrev jag mitt första AB (MVG) på juridiken.

Allmän rättslära – aka rättsfilosofi – och rättshistoria var två ämnen som verkligen inte funkade för mig. Men hemtenta är min grej så jag skrev bra där (rättsläran). Rättshistorian var den första tenta där jag upplevt tidspress – vi hade fyra timmar att skriva och de tre frågorna var alla gigantiska essäfrågor. Det tog mig två timmar att skriva den första. Lyckligtvis hade jag inte pluggat tillräckligt för att kunna skriva lika mycket på fråga två och tre, så jag hann med en kvart till godo.

Tekniskt sett har jag kuggat ytterligare en tenta – min första tenta i rättspsykologi. Jag gick kursen under tiden jag gick termin sju på juridiken. På den första av två tentor fick jag 11,5 där 12 var godkänt. Anledningen? Tja, mest att jag inte hade pluggat. Men den andra var att läraren använde en terminologi i första frågan som inte fanns i kurslitteraturen och som han aldrig använt. Jag, som alltid är rädd för att känna mig dum, skrev inte det jag misstänkte att han var ute efter. Det visade sig att det var det han var ute efter. Så när resultatet kom ut tjatade jag till mig att jag hade vetat svaret redan på tentan och att hans terminologi var korkad. Fick skriva en halvsida om saken och sen fick jag mitt halva poäng och därmed godkänt. Whoo!

Med alla hemtentor i kriminologi och rättsmedicin, och i rättshistoria och säkert nåt annat jag glömt, har det blivit trettiotalet tentor. Och fler lär det bli. Efter min andra tenta i rättspsykologi (som gick mycket bättre än första eftersom jag faktiskt pluggat till den) jublade jag och sa, “Nu ska jag aldrig mer tenta!”

…yeah.

Tentaångest och obegripliga namn

Dagen bjöd på det sedvanliga innan-tentan-total-panik-depressionen. Kan ingenting, vet ingenting, förstår ingenting, är dum i huvudet, kommer aaaldrig att lära mig och kommer kugga tentan.

Är fortfarande inte det minsta övertygad om att jag kommer att klara tentan, men min hysteri har gått ner åtminstone. Den blev också ganska mild, tack vare kompisar i samma situation som kan hantera min crazy ganska väl. “Du kan,” fick jag höra ett antal gånger, tillsammans med, “Jag känner likadant.” Alltid bra.

Pappa och jag körde ytterligare en (eller ja, flera) rundor av “Vad är det värsta som kan hända?” när vi var i Brasilien. Vad är det värsta som kan hända med den här tentan? Att jag kuggar. Efter det? Att jag kuggar igen. Jag har fem gånger på mig att klara tentan och om jag inte klarat den efter tredje försöket (vilket är i juni, med de nya T1:orna) så har jag hela sommaren på mig att plugga inför den och göra en fjärde omtenta i augusti. Let’s hope it doesn’t come to that, men… “Vad är det värsta som kan hända?” sätter saker i lite välbehövligt perspektiv i alla fall.

Tittat på två avsnitt av två olika serier igår och idag. Ironiskt nog fick en faderskaraktär i vardera serie en hjärtinfarkt. Det gav, även om båda är hitt-på-tv-serier och ganska humoristiskt lagda dessutom, ytterligare ett mått av distans till tentahysterin jag känt. Det värsta som kan hända har inte det minsta med skolan att göra, utan angår helt andra saker, saker jag helst inte tänker på alls.

Med allt ovanstående inte sagt att jag tänker sluta plugga, sluta stressa eller sluta ha ångest över tentan – riktigt så är jag inte lagd. Dagens plugg har mest gått ut på att försöka trycka in alla delar av betaoxidationen, glykolysen, ureacykeln, och diverse andra serier av händelser med jobbiga namn i huvudet. Det går sådär. Jag är bra på att få en övergripande förståelse men suger på att lära mig detaljer såsom obegripliga namn (trans-delta-2-enoyl-koenzym-A någon? Eller 3-ketoacyl-CoA? D-3-hydroxybuturyl? …ni fattar).

Wish me luck, ’cause I’ll need it…

Då och nu

Är återigen i Malmö och slås – igen – av hur mycket saker och ting inte ändras. Jag var här nån gång i oktober och redan då var det en stark känsla av att jag knappt varit härifrån. Nu är det december och det känns precis likadant.

Tågstationen, Malmö central, är det enda som egentligen ändrats. Den har å andra sidan byggts om rejält i och med Citytunneln. Det var det första som mötte mig när vi, 59 minuter försenade, rullade in. Då hade vi spenderat 35 av våra försenade minuter på att sitta ungefär en kilometer från centralen och vänta eftersom ett växelfel i Arlöv skapade kaos på Malmö central. (59 minuter är för övrigt irriterande – en timme så får man tillbaka hela kostnaden för biljetten, medan 59 minuter innebär att man bara får hälften…). Mamma väntade när jag kom av tåget och vi släpade min otympliga väska därifrån genom snömodd till lägenheten.

I stan har det stått stilla; det är snötäckt, men inte annorlunda på något sätt mot hur det var för ett år sedan. Det känns kallare här än i Linköping, för det är väldigt fuktig kyla. Mammas och pappas lägenhet kändes större, men det är något udda med minnet, för jag har ju varit här en massa gånger – men efter ett tag förändras minnena sakta men säkert och plötsligt stämmer minnet inte riktigt med verkligheten. Samma sak gäller, tydligen, människor. I minnet ändras detaljer.

Köpte en ny resväska. Den är leopardmönstrad och helcool och dessutom stor och väldigt praktisk, till skillnad från den gamla. Min väska är mest tung för att den innehåller Stryers Biochemistry samt Essential. Kläder har jag inte med mig så mycket av, räknar med att det mest blir bikini, shorts och linne. Och solglasögon.

Lördagmiddag med mamma och pappa, som tusen gånger tidigare. God mat, gott sällskap. Jag undrar om en av anledningarna till att jag  lyckats komma in i studentlivet i Linköping är att jag inte har “äta hos mamma och pappa” som standard för fredag- och/eller lördagkvällar. Fast det är inte bara det, för här hemma tog det också emot att ta sig till Lund och passa tåg- eller busstider för att ta sig hem igen mitt i natten. Dessutom är studentlivet i Lund annorlunda uppbyggt, då det är baserat i stor utsträckning på nationer. I Linköping håller vi oss mest till medicinare, främst den egna terminen, i andra hand T2 och ibland T3, i tredje hand med äldre äldrekursare, i fjärde hand HU:are i övrigt och i femte hand universitetets övriga studenter. Typ; något i den stilen. Och jag gillar mina kursare, vilket gör att det är helt okej för mig att umgås med dem i olika konstellationer. Lunds olika nationer kändes aldrig särskilt överkomligt för mig, även om jag vet att många – inklusive min lillebror – är väldigt förtjusta i det.

Idag blev det fika med kompisar, vilket är ytterligare en skum upplevelse. Vi har växt isär en hel del, tror jag. Det kändes så. Och jag inser någonstans att det inte ens spelar mig särskilt stor roll, bara för att jag har nya nu. Nya vänner som delar mina intressen på ett annat sätt. Folk som förstår den löjliga överambition som jag tror krävs för läkarlinjen och som delar den stress plugget innebär. Samtidigt kan jag konstatera att jag fortfarande tycker om mina gamla vänner väldigt mycket. Det finns en förankring i min historia som jag inte vill förlora. Men det är kanske just så, att de representerar minnen snarare än nutid och jag lever nu i en nutid där jag trivs.

Nu ska jag återgå till biokemin. Till tisdagens basgrupp ska vi ha tryckt i oss allt om proteiner och även om jag inte kommer vara med på basgruppsmötet på tisdag så har jag fortfarande ambitionen att vara färdig med de frågeställningar vi gjorde till dess.

Så var det den tiden på året igen

Lite udda att terminen nu är slut för mig. Den slutar egentligen inte förrän på onsdag, men i och med att jag åker iväg blev idag sista dagen för mig.

För en gångs skull ser jag väldigt mycket fram emot att komma tillbaka. När det blir januari och nollning (vilket visserligen inte är förrän mot slutet av januari men ändå) och det blir tid att träffa alla igen. Klassen kommer att se lite annorlunda ut – några som byter till andra studieorter och förmodligen någon eller några som tar uppehåll, vilket öppnar för att några andra nya kommer in – men på det stora hela blir det nog inga större skillnader. Och där är en massa folk jag tycker om. Det är roligt att gå till skolan, och att umgås på fritiden med folk, och att plugga så att ögonen blöder ihop.

Men nu är väskan packad (den ligger på golvet med en katt på) och passet nedstoppat och kattvakt ordnad och huset ganska städat. Det är så tråkigt att komma hem till ett ostädat hem…

Att säga ‘god jul och gott nytt år’ till alla i skolan idag kändes bisarrt. Vet inte riktigt varför, men det känns väl, trots ljusstakar i alla fönster och julmusik tills det slår lock för öronen, inte riktigt som jul. Det har gått i hundranittio sedan vi började T1:B. Knappt så att man hunnit blinka så är det jullov. Fast lite så är det varje år för mig – helt plötsligt är mitten av december bara här. Och så ska man vara i julstämning, trots att jag varje år de senaste sju åren (sju åren!) har haft universitetstentor att plugga inför över julen. Kanske därför det är lite svårt att komma i julstämning.

Slutet av denna termin markerar också slutet av mitt CSN, vilket innebär att jag nu har gått sex år på universitetet. Att det är sju år sedan jag började kommer av basåret förra året, som av förklarliga skäl inte räknas som universitetsstudier. Det är tid som flugit förbi, men en herrans massa saker har förändrats sedan jag med darrande ben klev ur bilen för att börja på Juridicum en kall januarimorgon 2004.

Så nu är det snart jul igen, och snart tenta igen, och snart ny termin igen.

Whoo! :)