Category Archives: Läkarlinjen: T2

Bland grekiska gudar

Idag har jag börjat på del två av tenta-p. Visserligen startade jag dagen med en timme njure eftersom jag inte hann klart igår, men sedan tog jag mig an det som ska vara dag 6 på tenta-p-schemat: “Nacke-huvud-nervfunktion”. Vilket får mig att vilja dunka huvudet i bordet, för jag är dels trött på att plugga non-stop och dels är nack/hals något av det jag är sämst på inom anatomin. Där är ett helt gäng muskler, ett plexa av nerver, och givetvis även blodkärl, samt två ryggkotor – C1 och C2 – som inte ser det minsta ut som någon av de andra cervical-kotorna. Whee.

Fun fact: C1 och C2 heter Atlas resepktive Axis. Atlas efter den grekiska mytologins Atlas, som straffades av Zeus för att han stod på Titanernas sida i deras krig mot Olympens gudar, och således fick bära himlavalvet på sina axlar. Atlas-kotan bär huvudet.

Idag kom min nya balkong-soffa. Den står i hallen inpackad i kartonger och jag misstänker att katterna föredrar kartongerna över soffan. Tara kom snart på att via kartongerna kunde hon hoppa upp på garderoberna som står i hallen och det var ju ett nytt och outforskat område och således mycket spännande. Uppackning och montering av sofforna får dock vänta lite – eventuellt till imorgon kväll då L erbjöd sig att sätta ihop dem medan vi har tentagrupp. Annars får det bli till helgen, för just nu hinner jag inte. Men jag ser mycket, mycket fram emot att ha soffan att ligga i – jag älskar min balkong.

Kalasgrönt utanför balkongen :)

Det är fortsatt extremblåsigt ute – det är tredje dagen i rad nu. Vilket är skönt så länge man har medvind och nedförsbacke, mindre kul med det motsatta. I måndags åkte mamma tåget upp till Stockholm från Malmö och jag mötte henne vid stoppet i Linköping för att få lite grejer (praktiskt, fast det hade gärna fått vara ett längre stopp). Till stationen är det nedförsbacke hela vägen, och det var bra med medvind. Hem var… jobbigare. Men vad gör man inte för två par Converse, en anatomi-färgläggningsbok (från Netter; mamma och pappa såg den i USA och tyckte att det var en kul grej som kanske kan hjälpa) och lite annat roligt. Och för den delen för att få träffa mamma även om det var i en minut.

Meanwhile, mitt matbord, där jag föredrar att plugga för att det är lite längre ifrån datorn och mer plats att sprida ut sig:

Papper, pennor, pärmar och böcker i en salig röra.

Imorgon kommer L hem. Det blir väldigt skönt. Obeskrivligt trött på att ha honom i Jönköping. Viss ångest inför att ha honom i Jönköping hela sommaren med mig med jobb i Linköping – när ska vi ha tid att ses? Men det löser sig, det brukar göra det. Och i augusti är vi båda lediga.

Sommarjobb :)

Yay, sommarjobb!

Förmodligen. Ska trolla fram två referenser (vilket borde vara görbart) och träffa brukarna i fråga, men sen har jag förmodligen deltidsjobb över sommaren som personlig assistent. Var på intervju idag och det kändes riktigt bra. Nervös inför arbetsuppgifterna, men det hade inte spelat någon roll vad jag skulle göra – jag blir nervös inför nya saker. Och jag får givetvis gå bredvid någon dag i början så att jag inte lämnas ensam direkt.

Men rätt mängd jobb – några dagar per vecka, möjligen upp till sex dagar men oftast runt fyra – och rätt mängd veckor – 13 juni till siste juli. Sen ledig i augusti, så att man är uppvilad och fräsch för nya terminen. Lite pengar in och en känsla av att göra nytta, vilket nästan är ännu viktigare.

I övrigt fortsätter dagarna enligt schema. Idag har jag pluggat njure, och ska strax fortsätta – måste bara äta lite efter träningen, annars fungerar inte hjärnan.

Sätter upp anteckningar på min pluggvägg efter hand:

Pluggvägg :)

Det där är det hittills – hjärta, lungor, blodtryck, arbetsfysiologi och vad jag hunnit på njurarna. Utanför bilden finns statistik och på motsatt vägg de schematiska overviews jag gjorde tidigare under terminen för immunologin. Det kommer vara tämligen välfyllt när jag är färdig med tenta-p, tror jag.

Snart tenta-p-grupp igen, sen sova, sen rinse-and-repeat.

Tenta-p och sommarjobb

Som vanligt är det så att då man accepterar att något inte kommer hända – som att jag kommer få sommarjobb – händer det. Eller ja, det har väl inte hänt än, men jag har i alla fall en intervju imorgon. Och det lät lovande. Hemtjänst hela sommaren i så fall, men inte heltid, vilket låter ganska bra. Vi får väl se.

Igår gjorde jag, efter prat med mamma och pappa, slag i saken och köpte divansoffan från Bauhaus. Ser fram emot att den kommer hit, även om jag håller andan när det gäller leveransen – men det är DHL och inte UPS, så förhoppningsvis går det bra. Mycket skönt att få det hemlevererat, det hade varit liiite svårt för mig att ta med mig soffan på cykeln från Norrköping som är det närmsta Bauhaus jag har.

I övrigt är det tentaplugg som gäller. Började halv nio imorse, har nu suttit i två timmar och tar mig således en välförtjänt paus. Repeterar hjärtat från i lördags och läser om blodtryck.

Igår var jag duktig och mikroskoperade i en timme i skolan, efter att ha tittat på Shotgun histology på YouTube. Jag får huvudvärk av mikroskopering, men en timme tvingade jag mig själv att sitta där. Och jag blir ganska snabbt bättre på det, även om det är en massa saker som är svåra att se, så om det kommer på tentan ska jag väl kunna skrapa ihop någon poäng på det. Tänkte mig försöka hinna mikroskopera någon mer gång under tenta-p; har lagt in lediga dagar då det skulle funka.

Nu blir det fem dagar (inklusive idag) av dagar som ser exakt likadana ut:

8.00                   vakna
8.30-11.30      plugg
11.30-12           lunch
12-14.30           plugg
15-16                  träna
17.00–>          tentagrupp
kväll                   återhämtning :)
22.30                 sova

Typ. Bra att veta vad som väntar, eller nåt.

Inredningsidéer och tentaplugg

Ingenting får allting annat att vara roligt så mycket som tenta-p. Det spelar ingen roll vad det är – under tenta-p blir det plötsligt kritiskt att det inte finns smutsig disk i diskhon, att handla trots att det egentligen inte behövs, att måla naglarna… Sällan är min lägenhet så välstädad som under tenta-p.

Men sen finns det ju roliga saker som också är ännu roligare under tenta-p. Som att planera hur man vill inreda sin balkong. För nu när det är kalasfint väder (ytterligare en icke-motivator till att plugga) och enormt grönt utanför fönstren vill jag väldigt gärna ha en riktigt fin balkong att slappa på. Har således tittat runt på allehanda balkongmöbler. Jag vill ha en soffa och ett bord där. Nu finns det under helgen riktigt bra deal på Bauhaus – dels detta set av soffa och två fåtöljer och dels denna divansoffa.

För att se hur de funkar på min balkong gjorde jag en snabb skiss.

Snabb Photoshop-skiss...

Den lilla cirkeln i hörnet är en pelare som jag inte direkt kan flytta på. Linjen nere i motsatta hörnet är dörren. Så vad är bäst? Två fåtöljer och en mindre soffa, eller divansoffan man verkligen kan sträcka ut sig på? Hmh. Det ska ju erkännas att jag hela tiden lutat åt en divansoffa. Jag gillar grejen med att kunna sträcka ut mig.

Har dessutom hittat en bild på hur jag vill ha en av väggarna inne i arbetsrummet, den väggen där det tidigare stod bokhyllor men inte längre. Jag vill göra den till min “kattvägg” så att jag kan låta bli att ha en klätterställning inomhus. Bilder (och här en annan som gjort samma sak) av hur jag vill ha det (fast med tre hyllor istället för sex). En video av ytterligare en som satt upp hyllor – fast om jag satt mina hyllor snett hade jag blivit knas… Anyway, sommarprojekt. Hyllorna står i källaren och har gjort så sen jag flyttade hit. Ska bara räkna ut hur jag sätter upp saker på ett hållbart sätt i tunna väggar. Eventuellt målar jag katt-tassar lite selektivt och artsy på väggen:

 

Katt-tassar...

I sovrummet vill jag ha en Malm-byrå från IKEA. Och två mindre byråer som sängbord. Håller utkik på Blocket… Funderar på att byta ut två av bilderna ovanför sängen till bilder från Brasilien. Beror på vad jag har för bra bilder därifrån. Lejonet stannar.

Inredning är just nu mycket mer lockande än att plugga blodtryck. Fast det har ändå gått bra hittills med plugget. Är inne på tenta-p-schemats dag fyra. Igår träffades tentagruppen här för första gången och vi var riktigt duktiga. I tre timmar gick vi igenom extentafrågor och diskuterade saker vi inte förstod. Jag kom definitivt därifrån med mycket större förståelse för en hel del saker. Fortsätter vi på samma sätt kommer jag, oavsett hur det går på tentan, att ha lärt mig en väldig massa saker till den åttonde juni.

Sommarjobb går fortsatt dåligt. Har sökt en hel massa men inte fått något. Och nu vet jag inte riktigt vad jag vill med det. Vill vara ledig någon vecka efter tentan, vill vara ledig i augusti när L är ledig. Känner mig otroligt bortskämd – men det kanske är lika bra att jag kör på med företaget och tar små minisemestrar till Jönköping och Stockholm mellan varven? Min to-do-lista för sommaren är mestadels kreativ:

♥ Fotobok för Brasilien
♥ Filmredigering Brasilien
♥ Årsbok läk ht10-vt11
♥ “Kattvägg” – hyllor, klösbräda och ev katt-tassar
♥ Årsbok 2010 (personlig)

Och fler saker. Minns inte riktigt. Har haft en massa idéer.

Nu, fortsättning shotgun histology. Youtube FTW.

Positiv inställning

L är på mig om att sluta vara så negativ om tentan. Att jag ska sluta säga att jag kommer kugga den. Men det tar emot.

Just nu känns det som att jag kommer kugga. Just nu känns det som att oavsett hur mycket jag pluggar, så kommer det alltid finnas saker de frågar om som jag inte har läst på om. Varje minut jag spenderar på att plugga en sak är en minut jag inte pluggar en annan – varje sekund som går då jag läser om lungorna, syrediffusion och CO2-transport är en sekund som jag inte spenderar på att repetera nerver, blodkärl och muskler. De sipprar ut i ungefär samma hastighet som lungkunskapen fäster, vilket ger ett +/-nollslut. Samma mängd kunskap men vilket område jag kan beror på dagsformen.

Om jag börjar säga att jag klarar tentan och sen inte gör det, vad händer då? Pappa och jag lekte “worst case scenario” förra våren då jag hade mina tre basårstentor på en vecka, och vi kom fram till att det värsta som kunde hända var kuggning –> omtenta. Eventuellt med läk framskjutet ett halvår, men inte värre än så.

Fast det är ju värre än så. Egentligen. På det yttre planet är det inte värre än att det blir en omtenta – och det är egentigen ganska bra på sitt sätt, för då pluggar man in allt en gång till och en ytterligare en del sätter sig mer permanent – men på det inre planet är det värre.

Vem är jag om jag kuggar?

“Insecure overachievers” återkommer – för min osäkerhet i hela konceptet att jag tillåts gå på läkarlinjen löper väldigt djupt. Jag har spenderat större delen av mitt liv på att inte hysa någon som helst tilltro till att jag är begåvad nog att gå på läk. Om jag kuggar befäster det den tron: jag borde inte vara här.

Att andra tycker att kuggning är en helt naturlig del av livet spelar ingen roll. Att andra har kuggat, att de inte bryr sig det minsta om jag kuggar eller ej… det är inte det som är grejen. Jag har en självbild som jag måste leva upp till. Eller kanske ännu mer, en tro på att jag inte kan som kommer att bevisas om jag inte klarar tentorna.

Att kugga blir en större och större diffus hemskhet dessutom, efter att inte ha kuggat sen min första tenta. Nu är det trettio-nånting tentor senare och bara tanken att kugga är extremt jobbig.

I slutändan leder det hela till att jag säger att jag kommer kugga. Inte för att jag vill tro det, inte för att det kommer dämpa min egen ångest över att ha kuggat om det händer, men för att jag i alla fall då inte har någon annans förväntningar att leva upp till. Jag kan säga, “Jag sa ju det,” och sedan gå och gråta i ett hörn. Att höra, “Äh, du kommer klara det,” är också ångestladdat; det blir de där förväntningarna igen. Fast att höra motsatsen hade varit lika jobbigt. Så bäst av allt vore väl egentligen att inte prata om det. Tyvärr är det inte något jag kan sluta tänka på.

Dagen före tenta-P

Imorgon börjar tenta-P för min del. Schemat är upplagt på fjorton dagar och jag satt igår och spred ut det över de nitton dagar vi har ledigt för att plugga. Blir ungefär fem dagar i veckan, två dagar ledigt under helgen. Förhoppningsvis blir det bra. Ledigheten blir väl lite lätt relativ; någonstans måste jag få in att hinna sitta och göra histo vid skolans mikroskop. Men jag har en tentagrupp – jag, E och P som kört anatomigrupp under terminen – och det hela känns betydligt bättre idag, efter en natts sömn, än det gjorde igår. Sömn är bra.

Nu ser jag nästan fram emot tenta-P. Det ska bli… något semi-positivt ord jag inte kan komma på, att ta sig igenom allt vi gjort den här terminen och försöka befästa det i min arma hjärna. Den åttonde juni smäller det med skriftliga tentan, den tionde är det praktiska.

Igår var det sista basgruppen för terminen. Till nästa termin byter vi basgrupper, vilket kommer att bli spännande. Vid det här laget är alla väldigt inkörda i hur de kört med sin basgrupp i en och en halv termin och det kommer vara ett gäng krockande viljor som ska komma överens till hösten. Men det är ett senare problem. Igår hade vi en mysig basgrupp med kaka och parfait, och själva plugget tog inte särskilt mycket tid.

Efteråt gick jag och K och åt lunch på annat håll än Cellskapet i skolan. Det är andra gången den här terminen och det är så skönt att komma ifrån skolan och inte ha enbart andra studenter runtom. Tror inte jag och K pratade plugg på hela tiden, det var i alla fall vår målsättning. Sen gick vi på stan en stund, vilket också var skönt även om det småregnade och var allmänt tråkigt väder.

Idag är det förberedelser inför tenta-P som gäller. Ska strax iväg och handla så att jag inte behöver tänka på mat på ett par dagar. Under förmiddagen har jag satt in alla anteckningar i mina två pärmar för T2. Det är en herrans massa papper.

Ikväll kommer L hem och jag ser fram emot det helt löjligt mycket. Ska njuta fullt ut av hans närvaro eftersom han sedan ämnar hålla sig borta till nästa torsdag…

Dåligt samvete

Mitt förnamn och efternamn har numera bytts. Dåligt i förnamn, Samvete i efternamn.

Idag var det dissektion igen, sista dissektionen för terminen – och eventuellt för utbildningen, om man inte blir amanuens. Av de runt tjugo personer som skulle komma och dissekera kom bara… åtta. Plus minus någon. Mentor-E tyckte således att jag borde dissekera, för jag vill ju bli amanuens. Och jag vet att jag borde, och det inte bara för att jag vill bli amanuens. Jag vill egentligen också. Och jag vet att L, också amanuens, tycker att jag borde. Det är intressant och givande att dissekera – men jag orkar inte.

Hjärnan håller på att falla i bitar under de extrakilo som ångest och stress innebär. Jag blandar ihop inte bara namn på nerver, blodkärl och muskler – mer basalt glömmer jag nu namn på människor i min omgivning också, för att det är information som information och jag kan inte reda ut röran i huvudet. Jag vaknar på morgonen och är trött och går sedan trött hela dagen. Jag minns inte vilken dag i veckan det är, för oavsett om det är måndag eller lördag så borde jag alltid plugga. Borde. Hela, hela, hela tiden.

När jag läste Harry Potter-böckerna för ett antal år sedan förstod jag aldrig hur Ron och Harry kunde vara så ointresserade av att plugga. De pluggade ju magi. Magi! Hur kan man inte vilja plugga magi, alltid och hela tiden? Men medicin är ungefär som magi, för mig. Helt fascinerande och fantastiskt på alla möjliga sätt. Det hindrar dock inte, visar det sig, att man blir fruktansvärt trött av det och att man hellre vill göra något annat.  Jag önskar att jag var Hermione som alltid vill plugga – och alltid orkar plugga. Men det gör jag inte.

Satte mig och läste om reflexer igår. Det är coolt, hur kroppen funkar. Det hindrar inte att jag efter ett tag var så slut i huvudet att bokstäverna bara blandade sig framför ögonen i en soppa av krumelurer. Jag åt choklad för att få upp blodsockret tillräckligt länge för att orka läsa kapitlet ut – det funkade, men det är definitivt inte hälsosamt. Kaffe är väl alternativet; de flesta av mina kursare är koffeinister.

Jag ville dissekera idag, men jag kunde inte. Mina ögon går i kors, även när jag skriver det här. Det dåliga samvetet maler ändå, konstant.

På torsdag börjar jag Tenta-P.

Jag ser fram emot sommaren. Ser fram emot att gå med rak rygg och inte tyngas av stress. Såvida jag inte – vilket känns jobbigt sannolikt – kuggar tentan, och kan gå hela sommaren med ångest. Yay!

Näst sista veckan som T2:a

Okej, alldeles för länge utan uppdatering. Veckan har varit sedvanligt hektisk – det närmar sig slutet av terminen med stormsteg och tentan hägrar som ett obehagligt berg. Tenta-P kommer bli en bergsbestigning av sällan skådat slag, som en mental bestigning av Kilimanjaro.

Men skolveckan fick sig i alla fall ett mysigt och gosigt slut – L kom hem från Jönköping efter ytterligare en veckas praktik, varpå han med ett leende och lite hundögon frågade om vi nu kunde uppdatera våra statusar på Facebook till “is in a relationship with”. Det är första gången jag uppdaterat min status med just detta så det var lite speciellt. 17 likes på tolv timmar, så tydligen tycker fler än jag om faktumet att jag numera har pojkvän.

L lär således eventuellt vara en något mer frekvent återkommande bokstav numera.

Veckan i övrigt har bestått till hälften av riktigt dåliga föreläsningar, några bra föreläsningar, och en dissektion av knä där vi fick se knäproteser och generellt småsöndriga knän på våra åldriga preparat. I övrigt var det lite intressant att se m. quadriceps femoris i låret, som ska vara kroppens största muskel (om den räknas som en muskel; den är, som namnet antyder, fyrhövdad och har således fyra huvuden – m. rectus femoris och m. vastus medialis, intermedius och lateralis – och ser man inte den som en muskel är m. gluteus maximus i rumpan störst), vara jämförelsevis liten och tunn och inte alls se ut som i anatomiböckerna.

Fick också kolla på korsbanden, vilket var coolt. För jag har aldrig fattat var korsbanden löper. Att de ligger i kors var väl inte så svårbegripligt, men just hur är ju bra att se, framför allt för att fatta hur de stabiliserar knät vid böjningar.

Föreläsningarna i början av veckan var så suboptimala att de närmade sig minussidan. Första föreläsaren som hade “Tänder och tandutveckling” samt “Halsens och huvudets osteologi” hade inte koll på att det är mitten (nucleus pulposus) av intervertebraldiskarna (diskarna mellan ryggkotorna) som är mjuk och utsidan (annulus fibrosus) som är hård. Vilket typ hörs på namnet. Det blir lite svårt att ta läraren på allvar då, eftersom det där är ganska grundläggande för ämnet för hans föreläsning. Suck. Dessutom var det här den föreläsning vi blivit tvugna att schemalägga på vår lediga dag, eftersom föreläsaren inte behagade dyka upp förra veckan. Slutligen slutade han en timme tidigare, vilket kan ses som positivt eller negativt – jag ville inte lyssna på honom längre, men jag misstänker att han får betalt för tre timmar och inte två, vilket han på inget sätt förtjänar.

Den andra föreläsaren satt ner vid bordet längst fram och mumlade fram allt han hade att säga. Det där med energi var inget han funderat över. Alls.

Anatomiamanunenserna var duktiga, åtminstone majoriteten. Tjejerna är regelmässigt bättre lärare än killarna vid själva undervisningen, och sen är de lika bra på dissektionsdelen.

Nu är det helg. Solen skiner men det är inte så varmt som det har varit i veckan. Kanske lika bra det om jag ska motivera mig själv till att plugga.

 

Prestationer och efterföljande ångest

I torsdags hade vi sista Strimman för terminen, vilket jag skrev om då. Det innebär att vi ska få betyg för terminen. Godkänt eller underkänt, precis som på alla andra examinationer på den här utbildningen. Ena handledaren höll upp ett papper och sa, “Ja, och här står ju en lång rad G,” och så var det inte mer med det.

På vägen hem skickade jag ett sms: “Och jag blev (surprise) godkänd för terminen också. Ungefär lika stort som att klara HEL.”

Borde jag ta vissa saker som större framgångar än vad jag  gör? Borde jag räkna både HEL förra terminen och att klara Strimman den här terminen som en faktisk prestation? Kanske hade blivit nöjdare med mig själv av att göra det, istället för att helt och hållet borträkna dessa.

Fick frågan om vilket jag räknade som största prestationen – andra dan i ju-jutsu, eller juristexamen? Och den kanske vissa tycker borde vara uppenbart den senare, men jag kan helt ärligt säga att jag inte tycker att det (juridiken) är någon vidare prestation. En av anledningarna är att jag inte gick ut med högsta betyg i allt (långt ifrån) och en annan är att jag mest hela tiden såg det som ett tidsfördriv, snarare än något svårt och eftersträvansvärt. Jag fattade aldrig innan jag började på utbildning att det var en högprestigeutbildning och en utbildning de flesta anser är svår. Hade jag gjort det hade jag sannolikt aldrig vågat söka – precis som jag inte vågade söka läkarutbildningen. Nu i efterhand tänker jag att så svår kan den inte ha varit, för jag klarade ju den.

Jag kan givetvis aldrig vara helt nöjd, det ingår inte i min personlighet. Jag kommer alltid sträva efter något mer, aldrig tycka att jag kan tillräckligt eller är bra nog som jag är. Jag kommer alltid att värdera mig själv enligt hur senaste tentan gick – eller, än mer, hur nästa tenta kommer gå. Prestationsångest är mitt mellannamn. Insecure overachiever, i pappas ord.

Men jag måste lära mig att bli nöjd med småsaker. Måste kunna ta stolthet i saker och ting, även sådant som HEL och Strimma (och juristexamen…). Hur kan man annars få andra människor att förstå att de är bra nog, precis som de är?

Vardag inkl snö

Igår var det Strimma igen. Vår sista Strimma för T2. Vilket är väldigt, väldigt, väldigt skumt. Nästa gång vi åker dit är om fyra månader – och då är vi T3:or. Galet! Återigen drabbas jag av var-tar-tiden-vägen-känslan.

Jag gjorde inte gårdagens Strimma till något överdrivet spännande. Vi hade möjlighet att vara med på operation, men med tanke på tentan som ligger på lur om strax över en månad, ett stort basgruppsfall och min generella pluggpanik blev det till att plugga all tid jag kunde istället. Vilket blev en del. Ritade en hel hög fina bilder. Gjorde en PDF av dem eftersom några ville ha; feel free to download om ni nu skulle vilja det. Alla anteckningar från T2 finns nu här. Det är lite av varje som jag ville rita – muskler, leder, nervbanor, blodkärl. En del från Moore, en del från Thiemes, en del från föreläsningsanteckningar – allt i min tolkning.

Anyway.

Har fått påpekat för mig att jag ska sluta tänka så mycket på tråkigheter som tentan som snart kommer. Det är lite svårt att låta bli. Men. Det finns väldigt bra saker i mitt liv just nu, vilket gör det hela lättare. Utanför fönstret grönskar våren och av den förbannade snön som föll för tre dagar sen syns tacksamt inte ett spår. Snö i maj! Suck.

Kom ut från sjukhuset efter träning och fick väldigt mycket en känsla av "Oh come oooon." Snö. Den 3:e maj. Inte okej på något sätt.

Vi skulle egentligen haft gårdsrensning – ta bort ogräs och rensa och sånt – i föreningen den dagen, men det blev inte så mycket av det…

Dagen kommer bli lång men förhoppningsvis rolig. No more on that. Ikväll är det UK – Utekravallen – för de som känner för det, men det gör inte jag. Det blir eventuellt ganska kallt. Tydligen ska det bli runt fyra grader i natt. Vinterjacka FTW. I helgen ska det dock bli tacksamt mycket varmare.

Dags att börja dagen.