Category Archives: Läkarlinjen: Fritid

Årsbok?

Har sedan ett par månader haft en idé om att göra en årsbok – men den här gången inte bara en årsbok för mig själv, som jag gjorde förra gången. Den här gången skulle det vara en årsbok för läk. Jag var med och gjorde yearbook i USA när jag var där som utbytesstudent och det är ett helt fantastiskt minne.

Idén har surrat omkring i mitt huvud, men jag vet inte vad intresset för en sådan årsbok skulle vara. Så nu skriver jag det här, lägger det på FB, och hoppas på feedback. Frågor jag gärna får svar på är:

– Vem är intresserad av att köpa en sådan årsbok? Jag har inga planer på att tjäna pengar på det, utan det skulle kosta vad det kostar att trycka den. Jag vet inte vad det skulle bli än, men det får jag givetvis kolla. Det beror på antal som ska tryckas, hur stor boken blir, färg vs svartvitt, med mera.

– Ska det vara en årsbok för hela läk, alla årskurser? Det blir då alla läk som fanns på HU hösten 2010 och våren 2011. Eller ska det vara pre-klin? Någon annan avgränsning? Jag tycker givetvis det är roligast om alla är med.

– Skulle du vilja hjälpa till? Jag har inte koll på allt som hänt det senaste året och jag har framför allt inte bilder från allt. Boken skulle ju vara bildbaserad, med texter. Era bästa bilder, helst med någon liten bildtext – och om någon vill skriva en kort beskrivning av kravallen/sittningen/händelsen vore det kalas. Jag väljer ut bilder (om det finns många från något event), redigerar och formger efter bästa förmåga.

Hmh. Undrar om min idé alls är begriplig? Förhoppningsvis. Kommentarer, anyway, mycket välkomna. Svara här eller på FB :)

(Det ska också tilläggas att det kommer en liten fotokatalog i slutet av den här terminen/början av nästa, med klassfoton av alla klasser som för närvarande finns på HU. Det är dock enbart klassfoton à la skolkatalogen på gymnasiet. Jag är med och gör den också :) Den kommer vara svartvit och betalas av reklam och är således gratis.)

Valborg

Valborg. En vecka efter påsk är det dags för denna högtid. Inte en högtid jag normalt firat något särskilt. I barnaår gick jag med mamma, pappa och lillebror och tittade på någon eld någonstans, och lyssnade på skönsång från studentkörer. När jag blev äldre bytte jag inte över till fylle-varianten av Valborgsfirandet – det som hålls i Lund varje år, och som lämnar Stadsparken mer liknandes en sophög än något annat – eftersom jag inte fann något roande i idén att börja dricka klockan nio på morgonen.

Detta faktum till trots gick jag idag upp tidigt nog att vara i Trädgårdsföreningen för champagnefrukost klockan nio. Någonstans runt kvart i tio kom läkarprogrammets välklädda Valborgskör och framförde ett antal låtar, där Uti vår hage är en av mina absoluta favoriter.

 

Valborgskören

Gamle Sexmästaren presenterade därefter nya Sexmästarinnan – en av mina kursare, E. Hon blev serenerad av Valborgskören och fick därefter presentera sitt nya MedSex. Av de tio som nu utgör nya MedSex hade jag koll på nio sedan tidigare (övriga gröna har extremt bra koll, och stora öron för att höra rykten, och berättade flera för mig). Det blir nog ett bra MedSex; har svårt att se något annat. De bjöd på ett första gyckel – första och sista gången MedSex får ha lappar med text på, tillika första och sista gången de inte accepterar en omstart.

Ser fram emot ytterligare gyckel ikväll, då det blir grillning.

 

Gamle Sexmästaren överlämnar MedSex-spiran till nya Sexmästarinnan.

 

Nya Sexmästarinnan hyllas av Valborgskören.

 

Nya MedSex :)

Efter frukost och framföranden blev det mingel, kubb, mer Champagne, och hembakta muffins. De senare stod jag för och de var otroligt populära (mycket förvånande). Bakade igår och råkade göra dubbel sats muffins. Jag tittade bara i instruktionerna – “Blanda ägg och socker” – och eftersom alla andra recept har två ägg la jag i två ägg. Det skulle bara vara ett. Hoppsan. Dubblade allt annat, blev 24 muffins. Numera finns en kvar. M uttalade att morotsmuffins faktiskt är ännu godare än chokladmuffinsen hon fick igår. Dessutom är de här nyttigare – Viktväktarnas, trots allt. Betydligt mindre socker och dessutom 400 g morötter totalt i de 24 muffinsarna.

Gick med ett gäng till stan och handlade lunch. Satte oss åter på annan plats i Trädgårdsföreningen och avnjöt lunchen i solen. Riktigt härligt väder.

Nu är det inte lika härligt väder. Ska äta middag med K och sen dra oss till grillningen – jag orkar inte grilla – och sedan väntar Akuten. Pallar inte OP-ställ idag, kör på jeans och frack. Borde funka utmärkt.

Tackfest!

Tackfesten levde inte riktigt upp till den förväntade nivån av superier, men den överträffade alla förväntningar i trevlighet. En film av T1:an i bästa Fadderist-anda (“En dag utan Superfaddrar” var titeln och en hel hög ettor hade varit med och gjort den) var pricken över ett riktigt fint i.

Förfesten var hos A, men inte A i stan utan andre A. Vi hade ju två… nej, vi hade faktiskt tre A:n i Fadderiet den är terminen.

Anyhow.

Jag kom till förfesten redan färdigutspökad. Temat var leksaker, vilket gjorde att vi i sista minuten (läs: i torsdags) bestämde oss för att klä ut oss till ‘Gissa djuret’, eftersom det är det Fadderiet leker. Gissa djuret är allehanda fyndiga varianter på djur – C:s katt-astrof som hade hela Fadderiet liggandes dubbelvikta på golvet, A:s galna kosjuka, och förfest!A:s surfande fågel med tillhörande ljud. Själv var jag ett modelejon vid något tillfälle och det var därför också min utstyrsel. Högsta mode för en Fadderist är givetvis OP-ställ, så det hade jag, och sen sminkade jag en nos och sneda ögon med gott om kajal, ögonskugga och eyeliner. Blev faktiskt riktigt bra i slutändan.

Kom till A, där ingen annan var utspökad, så jag kände mig lite off. Men tio minuter senare hade jag börjat ansiktsmåla J som Rafiki från Lejonkungen och därefter ansiktsmålade jag L till enarmad humla – vilket fick vara gul grundfärg och svarta ögon med ljusare fläckar i – samt satte eyeliner på C. A som skulle vara en mansgris fick en mustasch och galna kosjukan!A fick vitt ansikte med en prick på kinden, för att matcha hans utomordentligt ambitiösa ko-stym (som inkluderade juver och spenar!).

Måste få tag på en bild av oss. De kommer nog landa på Facebook snart.

Vi skulle vara där vid halv åtta, men fick mess om att vi inte behövde komma då eftersom de låg efter i planeringen. Tror vi trillade in någon gång runt nio. Då var Superfaddrarna uppe och gycklade och MedSex hade precis kommit, så vi fick vänta på bottenvåningen på Skytte-C på att få göra entré. De tjattriga aporna i MedSex gjorde sin entré innan oss. De var faktiskt tjattriga apor. Röda sådana, från Toy Story:

Röda apor. Eller MedSex. Svårt att se skillnad. MedSex hade också en dunk med sig. Fast den var röd.

Vår entré blev (så klart) bejublad, för vi verkar inte riktigt kunna göra något som blir något annat än bejublat. Vi är populära. Minns förra terminen när jag blev Fadderist, att C sa att det inte spelar någon roll vad man gör, eller om man glömmer vad man ska göra. Om man går fram och säger, “Nä-ä, det var ju fel,” och går igen så jublar folk ändå. Mycket tacksamt.

Fick mat – paj och sallad – och sen fick vi ta efterrätt – chokladkaka – först av alla. Där var en massa folk. En stor andel T1:or så klart, samt en stor andel av T2:orna. Superfaddrarna (utklädda till Alfapet, dvs vita t-shirtar med en bokstav på), fejknollorna (som var utklädda till superhjältar av olika slag, eftersom superhjältar också har hemliga identiteter), gammelfaddrar (cowboys) och allt annat löst folk. Toastmastrarna, en kille och en tjej som det brukar vara, var båda Barbie. I övrigt fanns det mesta – folk utklädda till Crayola-pennor i olika färger, My little pony-hästar, spel, dockor, Zelda, GI Joe… och så vidare. Mycket kreativitet ryms i läk, helt klart.

När maten serverats och fler gyckel klarats av – det var tydligen en herrans massa gyckel, med tanke på att de avlöste varandra back to back – blev det en överraskning av ettan i form av filmen de gjort. Jag skrattade så jag grät, det var så fantastiskt roligt och välgjort. Jag kände också ett stort mått av stolthet, för det är trots allt till stor del tack vare oss som var med under nollningen, som ettan fått en så pass bra sammanhållning. Filmen var uttalat inspirerad av Fadderistfilmerna (jag pratade senare med en av de som var med och skapade saken) och oj vad glad man kan bli över att få andra människor att trivas.

Filmen avslutades med två saker: dels en rap som var homage till A och C:s rap i slutet av resefilmen från Barcelona (som i sin tur var homage till Community-rapen och P, som ville ha med den förra terminen).

httpv://www.youtube.com/watch?v=ox1euwLB_rY

Den rap A och C gjorde i resefilmen.

httpv://www.youtube.com/watch?v=H4hvZkBpUJs

Den rap som tre av ettorna gjorde i tackfestfilmen.

…och den andra delen av filmavslutningen var en flash-mob-variant av läk-dansen. Flash-mobs är när folk helt random samlas på något torg någonstans och börjar dansa (eller göra något annat sammanhängande).

httpv://www.youtube.com/watch?v=g5PyIVVKoWU

“Äkta” flash-mob på ett torg.

httpv://www.youtube.com/watch?v=WwRo0iCvoYE

Flash-mob vid en Black-Eyed Peas koncert 2010. Oprah som var där hade ingen aning om att det skulle hända. Mycket coolt – och så sjukt mycket folk som är med!

MedSex gycklade efter filmen, vilket fick avsluta sittningen förutom avslutningslåten. Folk var vid det laget förvånansvärt o-fulla (nyktra är ett starkt ord, men det var inte den omtalade extrem-dräggigheten som var förra terminen, då vinet knappt var utspätt). Generellt var det en väldigt välstädad sittning och den lilla matkastning som skedde kvävdes omgående.

Borden plockades undan för att skapa dansgolv. RövSex kom dit – bärandes ett träd. Typ. En enorm trädstam var det i alla fall. De är inte riktigt kloka, precis som sig bör. Blev för första gången bortrövad, ut i geggan utanför, vilket var mest roligt eftersom B visade sig vara där så då fick jag prata med honom en stund också.

Sen växlades dans med mingel och det fanns fiskedamm där godis nappade, samt Twister där folk låg ihopslingrade. Fadderiet körde en repeat på dansen från Flamman under nollningen, vilket verkade uppskattat.

Tror jag drog mig hemåt någon gång vid ett-halv två, i sällskap av A och L. Det blev ganska lagom, eftersom jag har alla planer på att plugga som en duktig student idag. Ikväll är det SjukHUsfest, men eftersom jag vill kunna plugga imorgon kommer det bli en lugn kväll istället. Lite trist, men man får göra prioriteringar ibland.

Till ettan, tack för en mycket trevlig kväll!

Pic spam: Finsittning #2

Bilder från finsittningen i lördags :)

Pyssel på förfest.

Christofer har ett äkta leende för kameran.

Louise och Alexander är allmänt snygga.

Pyssel! Vi var ju tvugna att göra pins för bästa gyckel och Fadderiet är inte världsbäst på att planera så att man har det färdigt ett tag innan...

MedSex!Olle kom och höll mig sällskap.

...och sen kom snyggaste Unni också!

Fadderiets söta flickor!

Redo för finsittning på Garnisonen.

Fadderistflickorna och två MedSex-flickor i väntan på att pojkarna skulle traska till Garnisonen.

Snyggggggaste!

Fadderistpojkar!

Världens snyggaste Fadderi!

Fadderiet försöker sig på MedSex-posen. Det går sådär...

MedSex: De hälsar snyggt och posar bra :)

Superfaddrarna gycklar

Mingel. Gröna rosetter markerar Fadderist-tjejer :)

Fadderiet och MedSex posar snyggast...

...galnast...

...jättegladast!

Jag och Louise :)

Sgt Psykos DJ:ar

LÄK-dansen är ett stående inslag på LÄK-sittningar... :)

Kul med LÄK-dans :)

Finsittning #2

Igår var det dags för finsittning nummer två för min del. Var tar tiden vägen? Det känns inte alls som att det var längesedan jag gjorde mig i ordning med E och K här hemma för vår första finsittning, då när jag hade P som bordsherre och inte kände nästan någon.

Igår kände jag kanske inte så många – när två tredjedelar av gästerna är ettor blir det så; vi har inte haft så många tillfällen att umgås för jag kan verkligen inte räkna min roll under nollningen som att “umgås”, även om det innebär att ettorna har koll på vem jag är i någon mån – men jag hade koll på det mesta. Fick gyckla, äta god mat, underhållas av andras gyckel, och ha allmänt trevligt.

Dagen var dock ganska stressig. Hann baka äpple-kanel-muffins på förmiddagen innan det var dags att ha MedSex- och Fadderiet-rep hos A. Jag finner det en liiiten aningen jobbigt att öva på en sång för första gången i runda slängar sex timmar innan den ska framföras och det var lite lagom kaosartat tills O styrde upp det hela något. I slutändan gick det ganska bra och MedSexorna gick därifrån. Lite planering för Fadderiet och sedan var klockan helt plötsligt två, vilket var lite sent med tanke på att vi skulle fixa en hel hög saker innan vi åter skulle träffas, primped and polished, lite efter fyra. På något sätt gick det ändå vägen. K försökte fixa mitt hår men det var för mycket hår och för lite tid, så i slutändan satte jag upp det med några pins och ett hårband i silver. Blev väl godkänt. Klänning fick jag låna av A.

Förfest med lite övning och en del pyssel inför kvällens sittning, samt – så klart – en del alkoholintag hemma hos en MedSexist. Att (för)festa med MedSex är alltid en underhållande upplevelse.

Nån gång vid sex-halv sju tog vi oss till Garnisonen, där vi började med fotografering i olika konstellationer. Mycket roligt. Jag ser nog galen ut på en del av de där bilderna. Men kul hade vi.

Mingla är inte egentligen min grej men jag försökte i alla fall. Det verkar dock inte vara så mångas starka sida; de flesta stod och drack fördrink med någon de kände. Jag undersökte bordsplaceringen för att finna min plats, vilket var nära scenen. Fick Superfadder-L rakt över, och fyra ettor runt om mig.

Maten var god, gillade – precis som förra gången – förrätten bäst. Förra gången var det lax med philadelphia om jag inte minns fel, den här gången var det lufttorkad skinka och philadelphia, tror jag. Mycket gott. Superfaddrarna gycklade med två nyskrivna gyckel och en del gamla, och de blev allt bättre efter den initiala osäkerheten i första låten.

Under huvudrätten gycklade de av Fadderiet på BVC:n utvalda nollegrupperna som vi tyckte var bäst på att gyckla under nollningen, och båda grupperna imponerade stort. Fantastiskt bra gyckel, och dessutom fyra-fem gyckel per grupp. Mycket bra jobbat. Vi skulle ju välja en vinnare, vilket var lite svårt men det gick – Ortopederna vann. De fick chokladmedaljer och gröna “bästa gyckel”-pins att sätta på fracken. Precis som förra terminen vann Neurologerna Bästa Fjäsk och som pris fick de en 2,8 kg tung grön godisråtta. Denna gick de stolt och bar på hela resten av kvällen.

Innan Fadderiet avslöjade vinnarna fick vi gyckla med “Röda frackar”. Efter prisutdelningen sjöng vi “Ompa ompa”, vilken är väldigt underhållande.

MedSex gycklade som sig bör sist, till den goda efterrätten – panacotta med bär och en liten bit choklad. MedSex rules, givetvis, det gör de alltid. Och de är inne på sista refrängen av sitt år nu, vilket innebär att de är grymt sammankörda och varenda ton sitter precis där den ska. Avslutades med det som på något sätt ska vara kulmen av nollningens rivalitet mellan MedSex och Fadderiet: Borka-sången från Ronja Rövardotter, omgjord med Me-me-me-me-MedSex och Fa-fa-fa-Fadderiet!

Mycket roligt kan man ha på sittning, helt klart. Framför allt om man är grön. Eller röd. ‘s fun. Hugs for everybody i slutet – nu har Fadderiet och MedSex åter slutit fred.

När sittningen var över sjöngs det som vanligt den där slutsången jag inte minns vad den heter och sedan var det kaffe och nån form alkohol på ovanvåningen. Lite prat och umgänge medan borden på nedanvåningen rensades undan för att skapa dansgolv. Bäste Sgt Psykos var DJ för kvällen och gjorde ett kalasbra jobb! Självklart spelades Billy Jean, för vad är en läksittning utan läkdansen? Det går ju inte.

Tog en shot, till vissas stora förvåning. Jägermeister, vilket inte är det godaste som uppfunnits, men varför inte… Sällskapligt och trevligt. Till middagen fick jag alkoholfritt vin, vilket jag tycker lika illa om som riktigt vin, så det blev mest vatten.

Gick hem vid två-tiden. Kan ju trilla från festlokalen hem, vilket är väldigt skön omväxling från festerna på Kårallen. I vanliga fall är det ju en bit att cykla.

Sen förlorade man helt plötsligt en timme. Trodde jag vaknade i lagom tid vid nio, men tack vare sommartiden blev det visst vid tio istället. Vilket var helt okej eftersom jag planerade att äta brunch på Örat och inte hade lust att vänta i 1,5 timme på mat. Det blev ju till att trilla ur sängen, på med myskläder, och cykla till skolan istället för att behöva vänta. På Örat fanns det allehanda godheter uppdukade. Temat var English breakfast så det fanns tre sorters scones och givetvis te, men det fanns också allt annat gott – ägg i diverse former, bacon, våfflor, bullar, ost och andra pålägg, fil, yogurt, flingor, chokladkaka, kaffe, juice, varma mackor… Helt värt för 50 kr. Dessutom andra gången på tre dagar jag ätit våfflor – mums!

Bilder från finsittning borde komma, väntar på att det ska läggas upp på Facebook :)

Goldfever!

Igår var det dags för efterlängtade Goldfever. Extra välbesökt av läk eftersom MedSex stod som en av arrangörerna måste jag säga att det var den bästa kravallen jag varit på hittills. Även om det väl definitionsmässigt inte var en kravall eftersom det var 70-talstema istället för krav på overall. Jag blir inte riktigt klok på definitionerna.

Anyway.

70-talstema innebar för min del utsvängda byxor med hög midja, stor tunika, hår med utåtflippade toppar, band runt huvudet/pannan på ett sätt alla verkar förknippa med 70-tal med tanke på hur många som hade det på Kårallen (eller också var det bara enkelt att fixa), samt blå ögonskugga. Det blev en helt okej ensemble i slutändan, faktiskt. Betydligt lugnare än de flesta andras, måste ju tilläggas. På Kårallen sprang det omkring folk i alla typer av galna utstyrslar, från gigantiska afroperuker till tennisutstyrslar med för korta shorts, från galna mönster i alla färger och former till guld och glitter. P som var på förfesten hade sytt om ett par vita sjukhusbyxor och satt i orange tyg för att göra nedre delen utsvängda, samt satt ordentligt med glitter på en gammal väst. Dansgolvet på Kårallen var färgspäckat och av det normalt vanliga svarta syntes – förutom ovannämnda afroperuker – inte särskilt mycket.

Själv började jag med förfest hos E, vilket var mycket trevligt. K hade varit ambitiös (eller kanske bara prokrastinerande för att slippa att göra stadietentan) och gjort ett quiz. Ett antal låtar med ett antal tillhörande frågor, allt från låttitel och artist till, “En person i den här gruppen är med i en äventyrsfilm som kommer ut senare i år, vilken då?”. (Gruppen visade sig vara Rolling Stones och personen i fråga Keith Richards som spelar Jack Sparrows pappa i fjärde Pirates of the Caribbean-filmen. Just den senare frågan tog mig en stund att komma på, men med ett antal extra ledtrådar från K lyckades jag. Whoo :))

Gick till Kårallen. Gårdagen var varm, 7 grader på termometern som mest – så den förbannade snön som bestämde sig för att bosätta sig här i fredags (typ 15 cm över en natt i mitten av mars… why?) har åtminstone börjat försvinna igen. Det var dock småkyligt vid elvatiden med någon enstaka minusgrad. Inte överdrivet mycket kö för att komma in på Goldfever var således tacksamt.

Kårallens båda dansgolv var öppna; stora dansgolvet körde 70-talsmusik och lilla, igår kväll betydligt mindre frekventerade, dansgolvet körde modern musik. På 70-talsgolvet fick vi njuta av allt från Kung Fu Fighting till YMCA (där K till slut räknade ut vilket håll C:t skulle göras på, heh). Roligt var det i alla fall. Dessutom trevligt med dansgolv där låtarna inte är söndermixade till tiominutersgegga som ingen känner igen, utan är i originalversion. Hur DJ:na kunde få slut på 70-talsmusik efter tre timmar och då började köra om saker igen var väl lite smått obegripligt, men jag tror inte det var så många som var så pass nyktra att de noterade detta, eller åtminstone brydde de sig inte.

Det enda som var lite småtråkigt var att det var så många läk som jobbade. Eftersom MedSex anordnade festen var det många som tog chansen att jobba, vilket ju givetvis innebär färre människor att hänga med på dansgolvet. Menmen, man kan inte få allt. Pratade med folk som jobbade när chans gavs.

K och resten av de jag kom dit med gick vid två. Jag kände för att stanna, så det gjorde jag. Klockan tre, då festen tog slut, tog jag följe med R och A, och eftersom de var hungriga och jag var pigg följde jag med dem till stan för nattamat i form av kebab. Den intogs lite senare i A:s soffa. Vi hade väldigt roligt.

När jag till slut cyklade hemåt vid femtiden var det så pass sent – tidigt – att solen faktiskt börjat gå upp; horisonten började ljusna. Det om något känns som ett tecken på vår: det är inte längre mörkt 23 timmar om dygnet. Nu, halv ett på dagen, strålar solen över Linköping och min balkong blir nog lika varm idag som den var igår. Ska sätta mig och plugga där efter frukost, igår blev det lätt 25 grader där. Väldigt skönt. Ute är det omkring sex grader, så snön smälter förhoppningsvis i hög hastighet. Jag håller fortfarande tummarna för att det blir vår på riktigt snart, och att jag slipper skriva fler “JAG HATAR SNÖ”-uppdateringar på Facebook innan sommaren kommer.

Trött på smärtframkallande sporter

Vill börja dansa igen. Är så trött på sporter som gör ont, även om jag verkar onödigt dragen till dem.

Dans är bland det roligaste jag vet. Att köra en lagom komplicerad koreografi till en riktigt bra låt och känna hur allt bara flyter är helt underbart. Då är jag, som så sällan lever i nuet, helt närvarande. Flyt med rörelserna, gestalta en känsla. Göra samma koreografi på olika sätt, sött eller sexigt eller tekniskt korrekt eller någon kombination av dem eller något helt annat. Variationsmöjligheterna är stora.

Min stint i volleyboll lär bli kortvarigt. Dels för att jag inte orkar vara riktigt så dålig på något som jag är på bollsport, dels för att det gör ont. Tog väl sju minuter innan jag bröt ringfingret bakåt. När jag spelade i Dubai för något år sedan – beach volley i strålande sol och varm sand, mmmm! – stukade jag två fingar så att de var svullna till dubbel storlek en stund senare. Pallar inte riktigt med det.

Jutsu har jag inte varit på sedan innan jul, mest på grund av tidsproblem – först var det nollning och då varken fick eller hann vi träna. Sen var det en vecka, sen blev jag sjuk och förra veckan var det nollningsutskottsmöte. Har intentionen att gå på onsdag. Det är dock inte utan att det är ytterligare en sport i raden som kan göra ont, allra mest eftersom de kör en jutsu här som jag inte trivs riktigt med. Jag föredrog den jutsu vi körde i Malmö, som är mjukare och med lik aikidon, kanske mest eftersom två av instruktörerna också körde just aikido. Jag håller fast vid åsikten att om jag velat träna combat så hade jag valt en annan kampsport – det finns en uppsjö. Personligen vill jag inte hålla på med jutsu som kräver skydd och som ska vara så fruktansvärt ‘verklighetstrogen’ – det är inte min grej. Hellre då aikido, även om det också har sina svagheter.

Judo slutade jag på efter två månader. Även där dubbla anledningar – en nära nog knäckt näsa och min generella avsky mot ne waza, vilket kan översättas med mattbrottning. Vi kör det även på jutsun och det är det jag tycker sämst om. Jag är ganska bra på det – är betydligt smidigare än de flesta killar och ger sällan upp – men det är inte roligt.

Måste hitta dans i den här stan. Är bortskämd med Jonas Hedqvists danslektioner – showjazz och ‘MTV Moves’ som var ett så bra namn för det säger vad det är för typ av dans – och vill hitta en motsvarighet, men det är inte helt enkelt… Tills vidare kör jag på med crosstrainer sex gånger i veckan. Det gör inte ont och med ett avsnitt av någon bra TV-serie går tiden fort.

Bästa sittningen

Igår var det sittning igen. MedSex eminenta festfixare S och U hade, tillsammans med lika eminenta festfixare från PsyKO, bokat Platå och satt ihop den hittills bästa sittningen jag varit på. Temat var Gökboet eller speed-dating på dårhuset, vilket starkt bidrog till att göra det till en helt grym sittning.

I vanliga fall blir sittningar efter ett tag ganska långdragna. Man bordsplaceras och hamnar med folk man inte känner, vilket leder till i runda slängar 45 minuters prat – man hinner då gå igenom standardfrågorna: Vad pluggar du (0m det inte är bara-läk-sittning)? Var kommer du ifrån? Hur gammal är du? Några frågor om hur man trivs på utbildningen, i staden, och lite efterföljande frågor. Detta upprepas med samtliga man sitter nära nog för att höra – ljudnivån kan ju vara ganska hög – innan det, om man inte fattar tycke för varandra, går lite i stiltje. När sittningen går in på sin andra timme och senare även sin tredje timme blir det ofta lite tråkigt om man inte hittat någon vidare gemensam grund att stå på än att man pluggar samma utbildning eller har släkt i samma hemstad eller whatnot.

PsyKO-LÄK-sittningen löste detta fantastiskt väl genom att efter de där första bra 45 minutrarna, det vill säga efter förrätten, låta oss byta platser. Vi hade vid anländandet emottagit varsitt kuvert, i vilket det bland annat fanns ett sönderklippt kortlekskort, där vi skulle hitta den som hade den andra halvan av kortet, allt för att vi skulle mingla så mycket det bara gick innan middagen, och det fanns även andra kort som bestämde hur man skulle förflytta sig under middagen. Efter lite kaos fick jag således nytt bordssällskap. Lite senare, efter huvudrätten, fick vi igen byta platser – det hela gav gott om kontakt med en massa roliga människor.

Givetvis serverades vi också riktigt bra underhållning. Logopedernas Oralspex kom och de var faktiskt grymma. Faktiskt, eftersom de inte lät särskilt bra på balen, men jag kan numera sluta mig till att det hade med att deras sång då skulle fångas upp i mikrofoner och det blev inte bra, snarare än att de på något sätt inte håller måttet. Ett helt gäng riktigt bra sånger! Även PA-programmets festeri kom och de var lika bra. Dessutom riktigt kul att se ett icke-HU-festeri, eftersom det är HU:s festerier vi oftast får se.

Eftersom PsyKO och MedSex anordnat sittningen avslutades den givetvis med att de uppträdde. En låt sjöngs tillsammans och den var sockersött gullig om hur vi ska jobba tillsammans för att ta hand om människor.

Maten som serverades fick mycket väl godkänt – laxmacka till förrätt, fläskfilé med potatisgratäng till huvudrätt, och chokladkaka till efterrätt. Gott! (Och att slippa laga mat själv är alltid skönt). Tempot för kvällen var “ångestframkallande” om jag minns rätt och det sjöngs så klart som sig bör på studentsittningar.

Efter avslutande sång blev det mer mingel och när borden plockats undan öppnades dansgolvet. Efter en stund blev det dock mellanfest hemma hos O. Detta ledde till möten med ännu fler nya människor; många äldreäldreäldrekursare (T10, T11) att prata med, vilket är roligt för det ges inte så många chanser att umgås med dem i vanliga fall.

Tror vi återvände till Platå någon gång vid halv 1-tiden, men jag är inte säker. Återvände gjorde vi i alla fall. Jag och U satt och pratade en stund och därefter blev det dans. Tyvärr sög DJ:n sätt rejält; han spelade mest discoversionen av hissmusik – ingen text, samma beats i en kvart. Inte roligt. När det väl var någonting med text var det förvånansvärt ofta låtar jag aldrig hört och det är ju nästan bra jobbat. Här och var stoppade han in någon känd låt och då fylldes dansgolvet snabbt på med folk. Man kan ju tycka att en DJ borde vara uppmärksam på vad som går hem: när folk står och ser uttråkade och bara gungar lite distraherat från sida till sida ut är det nog dags att byta musik.

Lite innan tre drog jag och U oss till slut hemåt. Jag var förvånansvärt pigg vid det laget, med tanke på min generella ovana vid att gå ut två dagar i rad. Dessutom var jag uppe klockan åtta igår morse för att vi skulle ha TBC-test i skolan klockan nio. Jag vaknade faktiskt av mig själv klockan åtta – jag hade egentligen planerat att motvilligt trilla ur sängen då klockan ringde vid halv nio, för att snubbla till skolan utan att äta frukost och sedan snubbla hemåt igen. Ibland förvånar kroppen en. Å andra sidan sov jag idag till tolv, så det var ju inte utan att jag gav mig själv ett visst mått av sömnskuld i och med kravallen.

Ser redan fram emot nästa års PsyKO-LÄK sittning :)

Kravall och alkohol

En tjej ligger på golvet, okontaktbar med spasmer.  Det slutar med att hon bärs ut på bår av närvarande sjukvårdspersonal.

Några minuter innan står jag och tittar ut över dansgolvet. Det är fullt av folk och det dansas och dricks med ölglas i högsta hugg. Framme vid scenen är det tätt packat. En del av de som dansar är så pass onyktra att de knappt kan hålla balansen och från och till ser det ut som att de ska dra med sig hela dansgolvet ner i en hög.

Det är kravall; krav på overall; studentfest i Linköping.

Jag har ingen åsikt om alkohol, eller kanske snarare ingen åsikt om andra människors intag av alkohol. Faktiskt, även om jag blivit tilldelad åsikter med jämna mellanrum. Jag vet vad jag vill och inte vill gällande alkohol för min egen del, men det försöker jag – faktiskt – inte överföra på någon annan. Jag tycker att det är djupt oansvarigt att dricka i vissa situationer, allra mest då det blir fara för liv och hälsa som när man sätter sig i bilen efter att ha druckit – men rent generellt är det upp till var och en att välja.

Behöver man dricka för att ha kul på en fest? Det enkla svaret är nej. Jag har haft extremt roligt helt nykter på många fester. Det handlar inte om alkoholhalt – det handlar om kompisarna, musiken och stämningen. Man kan vara spik nykter och ha jätteroligt och man kan (har jag hört från vänner) vara stupfull och ha jättetråkigt.

Igår möttes jag av två vitt skilda åsikter gällande kravall. Den ena var att man inte kan gå på kravall nykter, för alkoholhalten på kravaller är så hög att man mest bara ser de andra som är galet fulla och blir trött på dem. Den andra var att man definitivt kan gå på kravall nykter, det är bara en fråga om inställning och umgänge.

Jag ligger någonstans mitt emellan och väger. Visst handlar det om inställning och umgänge, samt musik, för precis som att ingenting blir roligt om man går in med åsikten att det kommer vara tråkigt så blir det mesta roligt om man går in med den inställningen. Med rätt människor omkring sig – folk man tycker om, folk som är på gott humör – blir även de tråkigaste saker roliga och när det är fest börjar man inte på en tråkig-nivå, oftast. Samtidigt blir jag oerhört frustrerad när jag för tredje gången får öl spilld på mig, eller när folk som inte kan gå rakt trampar mig på tårna gång på gång, eller när det inte går att ta sig fram för det står folk och hånglar kors och tvärs över korridoren. Var och en för sig är det inte så farligt, men efter ett par timmars upprepning blir det ganska tjatigt och irriterande.

Således pendlar jag fram och tillbaka. Kravallen igår var övervägande rolig, tack vare folket och bra musik. Min inställning var mer tveksam, eftersom jag fann Luciakraballen i december så tråkig och därför hade en negativ uppfattning om kravall. Till nästa kravall, Goldfever, om två veckor tror jag min utgångsinställning är bättre.

Blir fester roligare när andra dricker, även om jag är nykter? Det känns som att det svaret är ett otvetydigt ja. Alkohol ger en uppfattad frihet åt folk att bete sig på diverse sätt. Jag skulle tro att i mångt och mycket är det inte alltid alkoholen som släpper spärrarna, utan den generella uppfattningen om att man får släppa loss när man druckit. Man kan skylla på alkoholen. En av anledningarna till att jag tror det – utöver de studier jag läst om som ger teorin på fötterna – är att jag själv kan dras med av denna inställning trots att jag inte dricker. På en riktigt bra fest blir effekten även på mig att jag släpper kontrollen.

Kravallens dansgolv hade inte varit så roligt om alla varit nyktra. Men å andra sidan hade tjejen förmodligen inte legat okontaktbar på golvet heller.

Det finns positivt och negativt med alkohol.

Som avslutning, Glee sjunger Ke$has “Tik Tok”, i senaste avsnittet “Blame it on the alcohol“, säsong 2. Innan gruppen går upp på scen och kör låten för hela skolan dricker de alkohol eftersom de fortfarande är bakis efter den föregående nattens festande. Det slutar sådär. (I övrigt ett riktigt nummer med en av Glees två bästa dansare, Heather Morris.)

httpv://www.youtube.com/watch?v=z8zSZ1k-sOo

Och när vi ändå är på Glee, samma avsnitt, låten som döpte avsnittet:

httpv://www.youtube.com/watch?v=sYbooaaT7fo

Att få stanna kvar

Pappa berättade just att lillebror har för avsikt att se vad det finns för möjligheter att bosätta sig permanent i San Diego. Lillebror har ju blivit fullständigt kär i livsstilen och vädret (och de amerikanska tjejerna, som pappa fint lade till inom parentes) och har ju inte haft någon som helst lust att åka hem sedan innan han åkte dit. Men så mycket som det går för mig att retas med lillebror – för det är klart att han älskar en livsstil som är så mycket fest, sport, vackert väder och snygga tjejer som inte är dolda under tio lager kläder – har jag ändå full förståelse. Varför? För att jag känner exakt likadant.

Min nya värld är Linköping. Här är det -20 när det vill sig jobbigt och man går ständigt i tio lager kläder. Det går inte att planera en utomhusaktivitet utan att samtidigt ha en reservplan med en inomhusaktivitet. Det är grått alldeles för ofta och… och… och alldeles underbart!

Jag hade en period i höstas då jag inte trivdes alls. Inga vänner, ingen direkt studiemotivation (vi hade ju HEL då) och rent allmänt undrade jag vad jag gett mig in i med att flytta 40 mil hemifrån. Men sedan jag kom ur den funken – vilket skedde i och med att det blev tjejmiddag här och sedan blev jag Fadderist, vilket helt fullständigt sparkade bort alla tveksamheter kring om jag ville vara här eller inte – har livet lekt. Det lär ha märkts på den här bloggen.

Om det här hade varit bara ett år hade jag vid det här laget haft smått panik över att behöva åka hem igen, vilket är vad min lillebror har. Jag har full förståelse. När man trivs vill man inte lämna det. När man stormtrivs vill man inte att det ska ta slut.

På tal om lite annat, men samtidigt samma tema. K och jag pratade om singelskap och pojkar igår, varpå hon sa något begåvat: “Jag känner inget behov av en pojkvän just nu. Det finns så många spännande människor i närheten att det räcker med vetskapen om att man kommer få lära känna dem. Jag behöver inte mer än så just nu.”

Och precis så känns det. Det finns fantastiska människor i närheten. I och med Fadderiet har en värld av äldrekursare också öppnats, som normalt hålls stängd eftersom olika terminer faktiskt inte interagerar med varandra särskilt mycket. Vilket är mycket trevligt. De är mycket trevliga.

Jag behöver ingen pojkvän just nu, för jag vill kunna dansa med olika människor på balen och vill kunna mingla med precis vem jag vill. Jag vill kunna göra vad jag vill när jag vill. Och jag vill kunna stanna här, vilket jag får!