Category Archives: Träning

Jutsuläger

Igår var jag på träningsläger för första gången på länge. Celebert besök från Malmö i form av K innebar att det blev träning med honom för hela slanten. Det blev ett lagom tempo med 2,5 timmes träning på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen. L kom och tittade på ett tag, vilket var riktigt roligt eftersom det var första gången han såg mig köra jutsu.

Lägret visar dock på flera av de delar jag ogillar med jutsu numera, och hur tydlig skillnaden är mellan hur jutsu körs i Malmö mot de flesta andra ställen. K är förutom 2-danare i ju-jutsu också snart 1-dan i aikido vilket innebär att han precis som jag tycker bättre om mjukhet och följsamhet än träning som ger stora mängder blåmärken. Jag har aldrig förstått tjusningen med träning som gör ont hela tiden. Problemet är att ju-jutsun går allt mer mot smärta i varenda teknik. Gårdagen bjöd på ett utmärkt exempel – waki gatame. Det är en teknik jag alltid undervisat som en som inte ska göra ont – men som har möjlighet att göra ont om uke (motståndaren) börjar bråka. Men så blev vi instruerade igår att omedelbart lägga fram ukes arm på det sätt som gör att det gör ont, oavsett bråk. Vilket förstör finkänsligheten i tekniken.

L sa det fint när vi pausade med lite kaffe – “Är det inte svårare att ha kontroll utan att det gör ont?” Jag tycker att svaret är ja och att det är det som är eftersträvansvärt. Att åsamka någon annan skada är ju enkelt. Det kräver finess att veta hur man tillfogar smärta utan att faktiskt göra det. Gränsen är hårfin och tar lång tid att lära sig.

Den andra saken, som hör samman med ovanstående, var att vi var 31 personer varav fem tjejer och resten killar, dvs 83% killar. Det är ganska normalt för sporten; vanligen är andelen män så hög eller högre, framför allt när det gäller dangrader. Tittar man på de som styr förbundets stilinriktning är det också män, alla i ungefär samma storlek (undantaget är Tony Hansson som är så grym i sin teknik att det är helt löjligt och hans träningspass på förra påsklägret var det bästa pass jag tränat). Det hela gör att stilen styrs mer och mer åt det denna målgrupp vill träna – hårt och med gott om smärta, gärna med tävling och brottning. Man försöker tävla med andra stilar av ju-jutsu (och andra kampsporter) i jakten på nya människor – det finns ju en del att tävla med idag. För min del gör det att sporten rör sig bort från det som från början attraherade mig till den. Vi får se vad det blir av det.

På kvällen blev det fiskgryta med blomkålsris och tre filmer eftersom vi var trötta och inte orkade annat än att fortsätta med Crocodile Dundee och sedan Next. Next, med Nicholas Cage, Julianne Moore och Jessica Biel, var oväntat bra. En man som ser två minuter in i framtiden, men den framtiden kan ändras av honom – konceptet är intressant och filmen twistar det hela flera gånger.

Idag har det varit Söndag med stort S. Varit trött och seg och inte pluggat en sida trots att det borde gjorts. Får göra desto mer imorgon. L påbörjar psykrotation med en 12-timmar lång introdag, så jag har gott om ensamtid att lära mig allt om klimakteriet och menstruationscykeln… whoo.

Julmarknad och bältesläger

En söndag då man håller på att blåsa bort, men vad gör det – pojkvännen och jag begav oss ändå ut. Friska vindar, minst sagt, men riktigt mysigt och mot slutet började det spricka upp.

Vi begav oss till julmarknaden i Gamla Linköping. Jag kan inte minnas när jag sist gick på julmarknad, åtminstone inte för att just specifikt gå på julmarknad. I Malmö är det ju julstånd i stan hela december, så där brukade jag mest titta försynt när jag hade vägarna genom stan, och jag köpte väldigt sällan något.

Julmarknaden i Gamla Linköping, anordnad av Lions, erbjöd en mängd julsaker, en massa korv av olika slag – L köpte hem en vitlökskorv efter noggrann avsmakning – och diverse annat. Vi var inne i de flesta av butikerna, bland annat Flärd och träsnideriet Kanevad, men skippade Cloetta-butiken eftersom det var kö ut på gatan där. Flärd är en jättemysig butik med oljor, tvålar och annat roligt. Träsnideriet är precis det – vackra handgjorda träsniderier av olika sorter, allt från snidade kvinnokroppar, plankor till plankstek, salladsbestick och tavlor. Det finns också en butik med handgjorda smycken och skulpturer som är riktigt coola, en som säljer handgjorda ljus, ett gjuteri, ett tryckeri med riktigt gamla tryckerimaskiner, och så vidare.

Jag gillar Gamla Linköping. Det känns genuint och sakerna som görs där är unika. Det känns bättre än massproduktion från Åhléns eller H&M eller Coop. Att traska omkring där i två timmar var riktigt mysigt. Linköpings lucia kom dit också och givetvis även en jultomte, även om det inte är december än. Har lite svårt att få julkänslan att infinna sig än så länge. Marken är tacksamt fri från snö till skillnad från samma tid för ett år sedan och temperaturen i förmiddags låg på 11 grader. Nu var det betydligt svalare än så när man väl gick ut eftersom det blåste så, men ändå. Ska julpynta lite, det kanske hjälper.

Igår var det bältesläger i jutsu på Linköpings budoklubb och jag instruerade för första gången sedan sommarlägret 2010. Det var kul att undervisa igen och tacksamt att inse att jag inte glömt allt. Jag instruerade nybörjare, vilket var helt okej för min del – bra nivå att börja på. En av de andra instruktörerna påpekade mot slutet att om jag vill så finns det grupper som behöver en instruktör till våren. Hint, hint, nudge, nugde. Vi får se.

På kvällen såg jag och L “Twilight”, första filmen, och båda höll på att somna av total tristess. Vilken fantastiskt tråkig film. Mot slutet sa jag, “Jaha, då kan vi väl anta att hon är elakingen i nästa film,” om nån rödhårig donna, varpå L tittade allvarligt på mig och sa, “Jag tror att jag talar för oss båda när jag säger att vi absolut inte behöver se någon av de efterföljande filmerna?” Han hade rätt. Vi bytte över till några avsnitt Scrubs istället.

Mysig helg på det hela taget. Har nu köpt kryddor för att göra pepparkakor, men kom på att jag nog behöver nån pepparkaksformar för att det ska bli bra, så det får vänta lite.

Jutsu!

Det har inte varit så mycket jutsu på sistone. Med “sistone” menas närmare sju månader, eftersom jag inte stått på mattan sedan påsklägret. Anyway. Idag bar det iväg till Linköpings Budoklubbs dojo, för att testa om jag fortfarande tycker är roligt – jag har saknat det de senaste veckorna. Jag kanske har ett visst behov av att få slå av mig lite någon gång då och då – kanske oftare än bara då och då dessutom, efter tio år i sporten.

Herr Bergström som skulle haft passet kände istället för att hålla till i Stockholm, vilket ledde till att det i slutändan var M som höll passet, som vikarie för den ursprunglige, förkylde, vikarien.

Kunde relativt snart konstatera att om det finns en konstant inom ju-jutsu kai så är det att den inte är konstant. Eller ja, det beror väl på vem man frågar. M hade varit på kurs och lärt sig hur vi alltid har gjort saker, trots att var och en kan ta fram ju-jutsu kais “Jutsu for dummies” (mer korrekt kallad Systemboken) och visa att det har vi inte alls. Men de som styr och ställer kommer på nya idéer ett par gånger om året. Eftersom det är ett gäng människor med ganska starka viljor är det dessutom så att om man frågar olika riks- eller elitinstruktörer så finns det en ganska stor risk/chans att man får olika svar, eftersom de helt enkelt tycker att olika saker är olika viktiga. Helst ska man fråga soke, för han har alltid rätt.

I kote hineri (och ja, jag kom till min egen stora chock utan problem ihåg samtliga japanska namn) ska vi nu tydligen inte “ner i fickan” på nedvägen vilket är så jag alltid blivit tillsagd att göra och har spenderat ett otal timmar på att få rätt på eftersom det kräver viss teknik. Nu ska vi istället ha kvar ena handen vid bröstet och bara dra i armbågen, vilket jag måste säga fungerade dåligt med en uke som var 20 cm längre än mig. Kraftcirkeln var det, ja? Men det kan också vara så att jag nu behöver åtskilliga timmar för att lära om. Gör om, gör rätt, som ett tag var en viss Malmö-instruktörs motto.

Teknikerna satt trots allt över all förväntan. Min fallteknik var, om jag får säga det själv, så bra som den var för sju månader sedan, vilket kanske inte alltid säger så mycket men… när vi körde en lite långsam form av renraku-randori fick jag dessutom köra aikido-fallteknik vid ett tillfälle vilket fick mig att sakna aikidon alldeles väldigt. Jutsun, mer här än i Malmö men även i Malmö, är ofta hård och ledningen vill driva det åt det ännu hårdare, vilket i slutändan lär vara det som får mig att sluta. Saknar aikidons mjukhet. Visst kunde det göra en hel massa ont där, men det var inte blåmärkesont utan ledbrytningar åt alla håll.

Det behövs fler tjejer i jutsun, kan också sägas. Jag var ensam tjej och högst graderad (jäms med instruktören) tillsammans med typ tio killar. Men det är som vanligt.

Vet i övrigt inte om jag varit nämnvärt saknad så mycket som att de saknar instruktörer, men fem minuter efter att jag anlänt till dojon blev jag tillfrågad om jag ville undervisa på nästa helgs bältesläger. Så nu blir det några timmar i dojon som instruktör nästa lördag. Hmm, kanske ska titta i den där “Jutsu for dummies” en liten stund?