Category Archives: Fritid

Syrror

”Såg du den där nya serien igår? ”Syrror”. Så bra!”

Den gamla damens ord är inte riktade till mig, men jag hör dem och de följer mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna. Skratta eller gråta? Serien är bedrövlig.

Men det är ju bara en TV-serie, orka ta det så allvarligt.

Ja, det är lite tveksamt orka egentligen (tvekar lite när jag skriver det här). Samtidigt… folk som inte jobbar i vården, förstår de verkligen hur långt från verkligheten den befinner sig? När man kollar på Grey’s Anatomy tror väl en del att det ser ut så på våra sjukhus, så då borde det ju vara ännu mer med en svensk serie.

Problemen med serien är många. Det är faktiskt överraskande dåliga skådespelarinsatser från flera håll även om man tar med i beräkningarna att det är en svensk serie. Av någon anledning badar hela serien i en blå ljussättning och det är mörkt överallt, förmodligen för dramaturgin. Sjuksköterskorna byter friskt mellan op-sal, akutmottagning och thorax-intensiven bara under första avsnittet. I andra avsnittet lyckas de få en intubering till att vara sexuellt (Mycket glidmedel. Och där. Låt den gå in. Däääär ja.). Och medicinen pendlar mellan inget vidare och katastrofal.

Blått ljus och riktigt mörkt i op-salen, så att det verkligen blir tillfälle för sexig intubering. Eller var det bara lagom mörkt för sexuella trakasserier?

Blått ljus och riktigt mörkt i op-salen, så att det verkligen blir tillfälle för sexig intubering. Eller var det bara lagom mörkt för sexuella trakasserier? Bild: TV4.

Men allt det där, fine. Det är en svensk serie. Och dramat är viktigare än verklighetstrogenheten.

Men det som faktiskt stör, som ligger kvar alldeles oavsett drama och annat, det är den hemska synen på oss som jobbar inom vården.

Huvudpersonerna är ”syrrorna” (Aka sjuksköterskorna, som deras legitimerade titel är. Samtliga kvinnor och inga undersköterskor.). Efter första avsnittet förefaller det vara så att en är drogmissbrukare, och ihop med en alkoholist. En annan är prostituerad. Den enda som verkar sant kompetent visar sig vilja bli läkare. För det är väl hemligheten alla sjuksköterskor bär på? Framför allt de duktiga? Det är att de vill bli läkare egentligen. Vem vill vara “bara” sjuksköterska?

Och läkarna. Hu. De verkar vara så fullständigt inkompetenta på allt utom möjligen medicinen (inget vidare där heller) att man blir mörkrädd. Kirurgen glömmer att patienten inte är sövd, och står och snackar skit om patienten under operationen. Samma kirurg vet inte heller vad instrumenten hon arbetar med heter. En annan kirurg som konstaterar att patienten är inoperabel och vägrar informera anhöriga om att hon kommer dö (”Väck henne så kan hon informera dem själv!”). Nån av läkarna som bara skriker på sköterskorna. Läkare som tar åt sig äran för saker sköterskorna kommer på. Och så vidare.

Och det är bara två avsnitt in i det här.

Jag tittar på det som en festlig parodi. Det är jätteroligt att ha Twitter i telefonen (kolla taggen #syrror för det höga nöjets skull) och en kompis att skratta med. Skämskudden åker fram titt som tätt. Men som sagt, tudelat – för det där är inte bilden jag vill sprida, varken av sjuksköterskor eller läkare. Måste man verkligen göra så här för att det ska vara spännande?

(Och fler yrkeskategorier finns det inte heller på ett sjukhus, eller hur var det nu?)

Filar på bok och har ledigt

Det är sommar, det är varmt och jag är ledig. I början av ledigheten påpekade pappa att det kunde vara ett bra tillfälle att under sommaren publicera min bok, som jag filat på i flera år och som ändå är rätt nära att vara helt klar. Jag, som tycker att det är otroligt tråkigt att inte ha något alls att göra (åtminstone efter ungefär tre dagars ledighet, som behövdes efter examen och all energi som gick åt till det) tyckte jag det lät som en förträfflig idé.

Min bok, Elementalerna: De förlorade vingarna, är en fantasybok. Huvudrollsinnehavarna är en sjöjungfru (även om jag kallar dem “vattenfolket” i boken), och en prinsessa med vingar som bor i en stad ovan molnen. Det sätter väl lite tonen för vad det kan tänkas vara för typ av bok? Kanske? Jag vet inte om det finns någon som kommer vilja läsa, men det kommer ändå vara en omåttlig stolthet den dag jag håller min helt färdiga bok i handen. Det är inte den första bok jag skrivit – förutom romanlånga fanfics så har jag skrivit en fyra-fem böcker tidigare – men det är den första jag är så pass nöjd med att jag vill publicera den som riktig bok.

Så nu håller jag på att simultant ta fram ett omslag, göra en hemsida, och så klart redigera färdigt boken.

I övrigt har jag fortfarande en aningen svårt att förstå att jag är klar med läkarutbildningen. Från och till drömmer jag på nätterna att jag inte alls är klar, utan har en termin eller framför allt en tenta kvar. Det är lite konfunderande att vakna då. Men snart börjar “verkligheten” med jobb på vårdcentral. Det ska bli otroligt spännande och jag gissar på att jag kommer lära mig massor. Innan dess är det dags för dagisinskolning för vår lilla tjej, som snart blir fjorton månader och inte är så himla liten längre. Tiden swishar, som alltid, förbi.

Nerida

Nerida, en av karaktärerna i min bok!

 

Amsterdam

För snart två veckor sedan skulle jag och maken åka till London. Det var inte så mycket planerat inför det, åtminstone inte från min sida, eftersom jag blivit tillsagd att låta bli att planera så mycket, och bara ta det som det kom för en gångs skull. När jag ändå ville kolla på nån musikal att se möttes jag av himlande ögon och kommentarer om att låta bli.

Så jag lät bli.

Och det var väl tur, för när planet mellanlandade i Amsterdam (från Linköping till London går antingen via Amsterdam eller Köpenhamn) och vi kom av flyget meddelade maken min att vi inte alls skulle vidare, utan den överraskning han pratat om i flera veckor om inte månader, var att vi istället skulle till Amsterdam.

Där gick jag med hakan i golvet och försökte greppa just hur blåögd jag tydligen är.

Det blev himla bra att vara sådär blåögd.

Vi kom till Amsterdam redan vid halv nio-tiden, eftersom flyget går hemskt tidigt kl 06.10, och efter snabb incheckning på det fina hotellet dumpade vi väskorna där och begav oss ut för att hitta frukost och undersöka staden. L har varit där tidigare, men det har inte jag. Han hade ett favoritställe för croissanter så vi började där, och de var verkligen väldigt goda med ost och skinka. Man blir dock inte så mätt på croissanter, så vi hittade snart ett annat trevligt ställe – Amsterdam har typ åttamiljoner caféer och bara hälften av dem är “coffee shops” som inte alls har mycket med kaffe att göra – där vi åt nybakat bröd med mozzarella och tomat och drack varm choklad.

Sedan gick vi. Och gick och gick och gick och gick, och stannade för mat när vi hittade något kul. Det regnade lite grann, så vi köpte ett paraply, för om det är något som är bra för att det ska sluta regna så är det paraply. Vi tog traditionella kanalbilder så klart. Vid tvåtiden ringde hotellet och meddelade att rummet var klart, och eftersom vi var väldigt trötta vid det laget gick vi “hem” och bodde in oss i rummet. L hade hittat ett fantastiskt fint rum som vi var i ett par timmar – jag sov lite eftersom vi gått upp klockan fem.

Traditionell kanalbild :)

Traditionell kanalbild :)

Vårt rum på The Dylan

Vårt rum på The Dylan

På kvällen gick vi på Vinkeles, hotellets restaurang och den högst rankade restaurangen enligt TripAdvisor i hela Amsterdam. Det förtjänade den. Vi åt en niorättersavsmakningsmeny, som blev något fler rätter i och med de många små mellanrätterna de serverade. Det var fisk, det var sniglar (okej, säkert jättegott om man kan bortse från att det är sniglar, men det kunde varken jag eller L göra riktigt, så njaaa), duva, och japansk Wagyu. Det var en hel upplevelse att äta, och servitriserna var väldigt duktiga. Det var en riktigt härlig kväll och dessutom en av de första barnfria kvällarna på mycket länge.

Drink innan middagen på Vinkeles.

Drink innan middagen på Vinkeles.

Efter Vinkeles gick vi till Red Light District. Man kan inte vara i Amsterdam utan att se Red Light. Och det var mycket konstigt. Att titta på kvinnor ståendes i sina små burar, som om vi tittade på djur på zoo (som även det är ett konstigt sätt att ha djur). En del stod och åmade sig, försökte förföra, andra satt i sina underkläder och fipplade med telefonerna. Jag läste på när vi varit där att de är egenföretagare som hyr in sig i sina bås och att det är relativt få knarkare bland dem. Majoriteten gör det således frivilligt. Det kändes ändå mycket märkligt.

På lördagen sov vi utan att bli väckta av ett barn, vilket var himmelskt. Vi gick på museum och såg först en utställning med gatuartisten Banksy. Intressant utställning och spännande bilder. Senare hittade vi ett tryck av en av hans mest kända bilder (barnet med ballongen) som vi köpte. Vi besökte också Rembrandts hus, där han bodde och arbetade. Och i övrigt gick vi en massa. Vi tänkte ta en kanalbåtstur, men det blev aldrig av. Vi har det kvar till nästa gång…

Mer kanalbild, men bättre väder!

Mer kanalbild, men bättre väder!

Banksy-utställning

Banksy-utställning

Sista dagen, söndagen, besökte vi Rijksmuseum och såg konst av allehanda konstnärer, bland annat Rembrandt. Det fanns en del helt enorma målningar. En del var bra, annat mindre bra. Till slut fick vi lite konst-intox och var tvungna att gå därifrån. Vi gick inåt stan igen och åt italienskt till lunch på en liten trevlig restaurang, och sedan efterrätt på ett helt underbart litet ställe, The Happy Pig som serverade pannkakor med färska jordgubbar och choklad- eller kolasås (bland annat; det var det vi åt). Servitrisen gick omkring och sjöng i högan sky och verkade allmänt lycklig. Får ju sägas att varje gång man mötte någon väldigt lycklig holländare började man undra om de var höga. Blir liksom så när varje kvarter har en “coffee shop”.

På Rijksmuseum.

På Rijksmuseum.

L med sin pannkaka på The Happy Pig.

L med sin pannkaka på The Happy Pig.

På kvällen tog vi vårt handbagage och gick till stationen, och flyget gick precis som det skulle. Mycket trevligt att landa i Linköping – från det att vi kom av planet tog det tio minuter innan vi rullade upp väskorna för uppfarten till vårt hus.

En helt underbart fantastiskt grym helg!

Redan jul

Två dagar innan jul känns det som att julen redan varit – det blir så när ens familj varit på besök för tidigt julfirande.

Mamma, pappa och lillebror kom vid lunch i lördags, med tåg som till och med var tidigt. Medan klädbutikerna med sina tjocka vinterkläder som ligger och samlar damm i värmen gråter är nog SJ riktigt nöjda med vädret, för när det är tio plusgrader verkar de kunna hålla sig till tidtabellen, till skillnad från när det är minus två och en centimeter snö… Vi gick hem och flera av oss tog av jackorna på vägen, för det var verkligen knasigt varmt. Hemma väntade ett hus som doftade av nybakat vörtbröd, julskinka och en tänd brasa – det sistnämnda gjorde huset smällvarmt, men det var det värt för mysighetsfaktorn.

På sena eftermiddagen/tidiga kvällen traskade vi allihopa in till stan för att inmundiga stans bästa julbord – asiatiskt sådant på Shin Nori. Ät så mycket sushi och sashimi och annat jättegott du orkar, kan det bli bättre? Det var andra året i rad L och jag var där, och det uppskattades av alla. Och E, som börjar bli van vid det där med restaurang vid dryga halvåret (…), skötte sig exemplariskt.

Första omgången sushi.

Första omgången sushi.

Mamma och lillebror.

Mamma och lillebror.

Söndagen utgjordes av frukost på Scandic eftersom mamma och pappa höll till där (vårt gästrum ockuperades av lillebror), och därefter var det babysim för Liten. Mormor följde med, men höll sig en bit bort från kanten och lät alla mobiltelefoner ligga kvar i väskor/fickor, för att undvika en upprepning av förra gången hon var med, då min mobil fick ett inte-så-välbehövligt dopp.

Vi gick hem och det var 12,5 grader ute. Julklapparna delades ut, och mormor fick flest tror jag (jag fick en del också, men hade slagit in majoriteten själv, så det var inte så mycket till överraskningar :)). Till lillebror gav jag “cookies in a jar” – de torra ingredienserna till amerikanska cookies med m’n’m:s och vit choklad. Tillsätt bara smör och ägg.

Stort paket till L.

Stoooort paket till L.

Cookies in a jar

Cookies in a jar.

L tillagade ankbröst på bästa möjliga sätt, det är andra gången han gjort ankbröst och andra gången han gjort det perfekt. Min man är en duktig kock. Man kunde säkert suttit ute, eftersom man på midsommar envisas med att sitta ute när det är tolv grader, men vi lät bli…

Sedan blev det promenad och därefter slapp i soffan för alla utom L, som innebandy-ade sig.

Igår jobbade L medan resten av oss tog en väldigt lugn dag där Liten fick njuta av uppmärksamheten från mormor, morfar och morbror.

Kram

Kram <3

Vid tvåtiden gick vi mot stationen för att de skulle åka hemåt, och tåget gick precis i tid. Jag och E promenerade hem själva, och fick senare en mysig kväll med L.

Backa till molnet

Jag har fått en del mail sedan jag började sälja mina kompendier, från personer som av en eller annan anledning tappat bort kompendierna. Eftersom kompendierna är digitala handlar det inte om att de har lagt dem på nåt ställe och glömt det, utan om att deras datorer kraschat, blivit stulna, eller drunknat i kaffe. Typ. Och då blir de av med mina kompendier, men kanske viktigare, också med allt annat de har på sina datorer. Vilket är typiskt tråkigt – och idag fullständigt onödigt.

En gång i tiden, när jag hade min första tjocka lilla laptop som jag skrev berättelser på, fick man hålla på att ta backup på små platta fyrkanter kallade disketter (som är vår “spara”-ikon, men det har man ju insett nu att det finns en hel generation som inte vet vad den lilla ikonen faktiskt står för, för de är så unga att disketter hade slutat existera när de var gamla nog att börja nyttja tekniken). Det var rätt jobbigt och tog tid, och sen fick man ha disketterna sorterade i fin ordning för att ha reda på allt. Sedan gick jag över till att bränna CD:s – man fick plats med massor, men det krånglade inte helt o-sällan. Sedan kom USB som funkade bra, och det finns ju fortfarande, och externa hårddiskar som både maken och mamma använder sig av av sekretesskäl.

Men nu finns det ju jätteenkla sätt att ta backup på grejer. Molnet! Fantastiska molnet! Själv använder jag Dropbox. 1 TB för 99 dollar om året (i nuläget, när jag backar i princip allt dit, använder jag 15%), och tar man gratisversionen får man 2 GB (plus ytterligare om man värvar folk). Automatisk backup på allt som läggs i Dropbox-mappen, och alla bilder du tar med telefonen kan automatiskt backas dit också (vilket räddade bilderna från min förra mobil när den tog ett bad i poolen på babysimmet), och sen kan man komma åt alla filer via deras app, via foldern på datorn, eller när man loggar in på siten. Det finns ett stort antal andra moln som också används på samma sätt.

Det finns dessutom molntjänster för att backa allting på din dator i ännu större utsträckning, som kan läsas mer om här, t ex Carbonite.

För den dag det händer något med din dator är det verkligen skittrist att inte bara det fysiska värdet av datorn är borta, men än mer alla grejer du sparat på den.

En veckas äventyr

För en dryg vecka sedan drog jag en högljutt protesterande E ur sängen bisarrt tidigt på morgonen och satte både henne och mig på ett första av två flyg för att ta oss till London. 5.15 körde L oss till Linköpings pyttelilla flygplats och vinkade av oss. E, som efter de initiala gallskriken över att bli väckt så ohuligans tidigt fått mat och blivit knasigt glad och nöjd, verkade tycka att det var ett mycket spännande äventyr och kunde inte sluta vrida huvudet hit och dit och fram och tillbaka för att ta in allting. Väl på flyget somnade hon dock gott, och sov till Köpenhamn.

I Köpenhamn tillbringade vi väldigt lite tid – vi landade 7.10, tog buss från flygplanet till själva flygplatsbyggnaden, och småsprang sedan genom passkontrollen till nästa gate för att direkt boarda flyget till London. Med liten bebis blir man Prioriterad med stort P, och får gå på först, vilket är trevligt för det tar trots allt lite mer tid än när man bara skulle plocka upp Ipaden ur väskan och sjunka ner i sätet.

Det var varmare i London (någon plusgrad) än i Linköping (-4) när vi landade, och molnen lättade så att solen trängde igenom när vi anlände till mammas och pappas lägenhet. Åt en välförtjänt frukost – klockan var inte mer än drygt tio (Londontid) om jag minns rätt – och sedan gjorde vi det man gör mest med mina föräldrar: gick ut på promenad. Mina föräldrar håller till i ett område i “stor-London” som heter Kew, och därifrån kan man gå till Richmond, vilket vi gjorde, och vidare till Richmond Park som är en stor park. Det var vid det laget strålande sol och eftersom Richmond Park ligger på en kulle hade vi fantastisk utsikt.

Utsikt från kullen vid Richmond Park.

Utsikt från kullen vid Richmond Park.

Vi åt fika på en liten “lodge”, vilket inte gör byggnaden rättvisa alls eftersom det var mer åt liten herrgård i stilen. Vi åt scones med sylt och clotted cream, och jag drack en varm choklad, och det var fullständigt onyttigt men ljuvligt gott. E, som är i den där fasen där allting ska in i munnen, åt sin mormors sjal istället, vilket hon var precis lika nöjd med som vi var över vår mat.

Scones, clotted cream, varm choklad och morotskaka. Yum!

Scones, clotted cream, varm choklad och morotskaka. Yum!

Därefter gick vi hemåt igen, och åt middag hemma i mina föräldrars trevliga lägenhet.

På söndagen blev det mer promenad, då gick vi istället till det mamma brukar kalla för sin trädgård – Kew Gardens. Det är också en enorm park, men allting där är välskött och planterat och klippt och snyggt, till skillnad från Richmond Park som är vildvuxen natur. Jag var senast i Kew Gardens i våras när L och jag hälsade på mamma och pappa, och det var lite skoj att ta med E till Rhododendron Valley och ta lite bilder, eftersom jag var gravid med henne i våras när jag och L tog bilder där.

Jag och L och bebis i magen i april, och nu E, i Rhododendron Valley.

Jag och L och bebis i magen i april, och nu E i november, i Rhododendron Valley.

Vi åt en mycket trevlig trerätterslunch på The Glasshouse, och E fick smaka pumpasoppa. De flesta saker hon dittills provat hade lett till ett ansiktsuttryck som om vi serverat henne citron, men pumpasoppa var på alla sätt jättegott och mer, tack. Finsmakare, min dotter. Senare fick vi klart för oss att även morotssoppa med vitlök, samt pesto är gott.

Pappa gick och jobbade på måndagen medan mamma och jag åkte till ett shoppingcentra (Westfield) och gjorde det man brukar göra på sådana ställen – shoppade. Trevligast var på Lindex (man åker till London och shoppar på Lindex… yeah…) där de delade ut £20-vouchers till alla som gick in, men dessa vouchers saknade krav på hur mycket man skulle köpa för, vilket ledde till att hela vårt inköp på en klänning till mig, och två bodys, ett par byxor och två par strumpor till E gick på £5.

Stolt mormor testade sjalen och tyckte den var kalasbra. E sov gott i den som vanligt.

Stolt mormor testade sjalen och tyckte den var kalasbra. E sov gott i den som vanligt.

På kvällen åt vi ytterligare en fantastiskt god middag, på Kew Grill. Olivbakad mozzarella, ljuvligt, liksom köttet till huvudrätt och chokladefterrätten.

Mamma, jag och E hann med ytterligare lite shopping dagen därpå, och min resväska som var ganska tom på vägen till London var minst sagt full när vi skulle åter igen. Mamma och pappa följde med på resan mot Sverige, eftersom vi alla skulle hem och fira lillebrors 30-årsdag. Vi flög till Köpenhamn och L (som åkt ner till Malmö för forskning på måndagskvällen och skulle på kurs under torsdagen och fredagen) hämtade oss sedan i Malmö för att köra ut till Barsebäck där mina föräldrar har sommarhus. Där stod den tårta jag förberett till lillebror (fylld med hallonmousse och Turkisk peppar-mousse, täckt med Ultimate chocolate frosting), den behövde bara täckas med svart marsipan och dekoreras med ett Batmanmärke. Slängde också ihop en Nutella cheesecake eftersom det är löjligt gott och jag hade sagt att jag skulle göra både och.

Nutella cheesecake.

Nutella cheesecake.

Båda tårtorna.

Båda tårtorna.

Na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-naa Batman.

Na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-na-naa Batman.

Lillebror gillar tårta.

Lillebror gillar tårta.

Lillebror med kompisar kom sedan ut till Barsebäck och åt en massa mat och det var allmänt väldigt trevligt. E fick se en brasa för första gången och tyckte att den var väldigt fascinerande.

Medan L roade sig med Spine Academy hade jag sedan två dagar till i Barsebäck, som försvann i lite mer shopping, god mat, trevliga samtal, häng med lillebror och fika med en gammal kompis.

På lördagsförmiddagen satte jag, L och E oss i bilen och körde mot Linköping igen, efter en hel veckas mysiga och trevliga äventyr.

1500 kr till Rosa bandet

Det här årets kompendiekampanj drog in 1 500 kr till Rosa bandet och kampen mot cancer. Inte illa med tanke på att jag inte har gjort någon vidare reklam för det, eftersom jag haft alldeles för mycket annat att göra. Det här med att sitta ner och skriva blogg är inte så prioriterat när man har Liten att ta hänsyn till. När hon väl sover eller leker lugnt för sig själv finns det många andra saker jag hellre gör. Idag blev det att räfsa löv.

Lövräfsan invigd.

Lövräfsan invigd.

Det finns en del löv kvar, men det blev fem stora svarta sopsäckar med löv i alla fall som inte längre ligger på vår gräsmatta. Eklöv är tydligen inte bra för gräs, andra löv får dock ligga kvar. E sov inte under tiden, utan satt under filt och väl påklädd i babysittern och tyckte att det var otroligt roligt varje gång det blåste till, vilket det gjorde en hel del. Så hon var nöjd.

I helgen har föräldrarna varit här. De kom med tåg i fredags kväll och bjöds på tacos till middag, följt av Nutella cheesecake med Oreo-botten och vinbär (mums). L hade jour i helgen men kom ifrån i god tid både lördag och söndag, så vi hann med lunch på stan i lördags och en helt fantastisk middag på Shin Nori vid ett “stekbord” där vi fick fixa maten själv. Väldigt roligt. Det är bord som är nedsänkta i golvet och det var väldigt bra, för då kunde Liten ligga på “golvet” mellan stolarna på sin fårskinnspläd – och där låg hon nöjt och tittade på folk och lekte med sina fötter i en och en halv timme. Helt galet.

Nutella cheesecake med Oreo cookie-botten.

Nutella cheesecake med Oreo cookie-botten. Nom-nom-nom.

På Shin Nori med sashimi, L och pappa steker på stekbordet, och sushi.

På Shin Nori med sashimi, L och pappa steker på stekbordet, och sushi.

Igår var vi på babysim, vilket är väldigt kul, och mamma badade min mobiltelefon, vilket inte var lika kul. Således har min gamla Xperia Z1 gjort comeback medan den badade telefonen är på service där de förmodligen kommer komma fram till att den är bortom räddning och att jag således kommer få en ny. Vi får se.

Klockan fyra igår eftermiddag gick mammas och pappas tåg till Stockholm, och klockan sex imorse följde L efter. Är nu själv hemma med E, vilket är trevligt men vilket också får mig att känna att mina hjärnceller dör i drivor, eftersom man mest säger “gaga” (Litens ord för kvällen var a-bwababababa). Jag har dock varit ute och räfsat löven enligt ovan, samt köpt en fåtölj på Blocket. Om det nu är intelligenshöjande är jag inte övertygad om, men jag har gjort det ändå.

I slutet av januari börjar termin 11. Jag fick brevet om att jag har plats på programmet igen och även om det var helt självklart att jag skulle få det så var det ändå skönt att få det på papper. Det känns tryggare så. Det ska bli en kul termin med anestesi, pediatrik och gyn/obstetrik – de två senare känns väldigt nära just nu, och den första är bara rakt av spännande. Det är kul att se fram emot en termin, sist jag gjorde det var termin åtta… Och sedan är det helt plötsligt examensdags.

Bröllop, barnfritt, utflykter… semester!

Har haft en fantastiskt trevlig helg. Den började redan i torsdags, faktiskt – inte för att jag numera håller något vidare koll på vilken veckodag det är (med L på semester har jag inte ens hans jobb för att hjälpa mig med om det är helg eller inte), men det stod i kalendern att mamma skulle komma till Linköping då, och det gjorde hon. Sedan vi fick Liten har mamma besökt Linköping fler gånger än hon gjort sammanlagt under resten av tiden jag bott här. Typ.

På torsdagskvällen satt mamma barnvakt medan jag och L för första gången sedan hon kom fick gå ut utan barn. Vi åkte till Norrköping av alla ställen, där jag hittat en White Guide-recenserad restaurang Ardor, som numera heter The Lamp (av oklar anledning). Vi hade en grymt bra kväll där, med fantastisk förrätt och stor skaldjursplatå till huvudrätt. L benämnde det den bästa hummer han ätit, och jag föll pladask för havskräftorna. Vi fick också prata med varandra som vuxna människor utan avbrott av bebis som vill ha uppmärksamhet, vilket var väldigt tacksamt. Trevligt att umgås med sin man, inte bara pappan till sitt barn. Det blev ingen sen kväll, men de timmar vi var iväg var välbehövliga.

Fredagen var lugnare – men vi hade årets kräftpremiär. Det var sol och varmt, så vi placerade bordet i skuggan av ett av träden i trädgården, och hade vår pyttelilla kräftskiva för tre personer där, utan roliga hattar eller sånger, men med massor av kräftor. L hade även slängt ihop en mumsig Västerbottenpaj som blev riktigt bra. E sov genom det hela, så samtliga vuxna fick äta med båda händerna, och just när det gäller kräftor är det definitivt lämpligt.

Mini-kräftskiva!

Mini-kräftskiva!

På lördagsmorgonen åkte vi en kvart tidigare än planerat iväg mot Stockholm. Vi hade tänkt åka åtta, men vi var klara tidigare och E hade somnat så vi körde. Vi åkte först till Ls syster V och fikade och tittade på deras fina lägenhet. De har bott där i två år, men vi har bara varit där en enda gång, samma helg som de flyttade in, så det såg lite annorlunda ut… Efter laddning med kaffe och hallon-choklad-kladdkaka åkte vi vidare mot Värmdö där jag och L var bjudna på bröllop. Mamma var med för att barnvakta E ytterligare en kväll. Vackra brudparet F och T (den senare gammal kursare till L) gifte sig vid en sjö, himlen var knallblå och solen strålade – det var en fantastisk eftermiddag som övergick i en underbar kväll. Maten var jättegod, talen välskrivna och brudparet såg sådär lyckliga ut som brudpar ska göra. Det blev fest hela kvällen och en bit in på natten.

Uppklädda för F och Ts bröllop.

Uppklädda för F och Ts bröllop.

Idag åt vi frukost med brudparet och övriga gäster som sovit över, och sedan körde vi hem igen. Mamma tog tåget hem och L åkte ut och fiskade, vilket är vad han gör om kvällarna nu under semestern.

Även onsdagen var en trevlig dag, nu när jag tänker efter. Jag, L och E gjorde en liten dagsutflykt till Gränna och Jönköping. I Gränna besökte vi Polkapojkarna (enda polkastället man får handla på, eftersom det är Ls gamla arbetsplats), vilket alltid är ett mysigt och smakrikt stopp, och sedan åt vi räkmacka på ett café en bit upp på berget ovan Gränna. Mycket gott, och fin utsikt. Därefter tillbringade vi resten av eftermiddagen hos Ls föräldrar. Deras trädgård är lummigt härlig och innehåller dessutom en massa ätbart – hallon, vinbär, körsbär, äpplen… Mums.

Uppe på berget vid Gränna.

Uppe på berget vid Gränna.

L och föräldrarna inspekterar trädgården.

L och föräldrarna inspekterar trädgården.

Vi försöker göra mesta möjliga av Ls semester och de soliga dagarna den här sommaren erbjuder (det har varit sol varje dag sedan L gick på semester, så han förstår inte vad folk klagar på…) – och det känns som att vi gör ett bra jobb.

Namngivning och födelsedag

Augusti är här, och hittills har augusti inneburit tårtskapande för min del. Först hade vi Es namngivning (ihop med kusinen) med två tårtor, och sedan fyllde jag en faslig massa år väldigt nyligen, och en annan av Es kusiner fyller år imorgon. Vi firade mig och Z igår, så två tårtor till.

Namngivningen blev perfekt. Vi köpte ett tält, jag, D och D, som vi kan ha framöver till liknande tillställningar, eftersom det blir betydligt billigare efter bara två gånger att ha ett eget än att hyra, och där ställde vi upp bord för alla vuxna. Barnen fick ett barnbord under ett träd utanför. Temafärgerna var blått och orange, och dekorationerna gick således i de färgerna. Ebay is my friend, där hade jag hittat både pompoms, vimplar och godispåsar för nästan ingen peng alls (kinesiska Ebay är snorbilligt). Orange och blå servetter hittade jag på IKEA.

Jag och D pyntade tältet medan killarna förberedde maten.

Pyntat tält.

Pyntat tält.

Det var fint väder hela dagen, trots att alla dagar fram till dess hade inneburit mer eller mindre regn. Partytältet blev ganska varmt, så vi öppnade sidorna och använde det som solskydd istället för regnskydd.

Vi hade en kort ceremoni med välkomstskål, allsång (Var nöjd med allt som livet ger!) prat om de två barnens namn, diktläsning, presentation av faddrar, och ballongsläpp med heliumballonger. Det blev alldeles perfekt. E hade familjen Vs dopklänning under ceremonin och var hur söt som helst (sedan bytte hon till en mer praktisk och mindre kokhet klänning).

Killarna grillade och hade innan förberett pastasallad, spenatpaj, vanlig sallad och en hel massa annat, och folk åt så det stod härliga till. Det fanns också fiskedamm för alla, vuxna som barn (barnen stod i kö så snart L börjat säga “fiske…”), och sedan avslutade vi med tårta och presentöppning. Tårtor med vanilj– och hallonfyllning, och med choklad– och jordgubbsfyllning.

Vanilj- och hallonfyllning, täckt med marsipan.

Vanilj- och hallonfyllning, täckt med marsipan.

Choklad- och jordgubbsfyllning, täckt med marsipan.

Choklad- och jordgubbsfyllning, täckt med marsipan. Ugglor är mitt och Ls “tema” för Es rum.

Därefter minglade alla vidare, barnen sprang sig trötta och alla hade allmänt trevligt. En mycket lyckad dag.

Sedan var det min födelsedag, vilket kändes som ett betydligt mindre big deal när man passerat trettio (jag har passerat trettio – hu!). Gjorde hursomhaver en tårta till mig och en tårta till Z som fyller nio. Hans mamma kom på inspirationen – Minecraft. Den är inte så komplicerad och perfekt som jag önskat, för jag hade inte tid eftersom det var ganska sent påkommet, men födelsedagsbarnet identifierade omedelbart vad temat var, så den fick godkänt. Smaken gick också hem.

Min egen tårta var ett experiment – chocolate chip cookie dough brownie cake. En tårta med en browniebotten, ett lager cookie dough (ja, ogräddad kakdeg), och ett lager sockerkaksbotten med chokladbitar i. Täckt med en ny typ av smörkräm, med kondenserad sötad mjölk i, vilket gjorde smörkrämen fluffigare än vanligt. Det hela blev ganska gott… :p

Själva födelsedagen firades lugnt – frukost på sängen av älsklingen, besök av svärföräldrarna, lunch och tårtor hos familjen S med större delen av familjen V, och sedan en lugn eftermiddag och kväll med god hemlagad middag.

Chocolate chip cookie dough brownie cake.

Chocolate chip cookie dough brownie cake.

Minecrafttårta med jordgubb- och vaniljfyllning.

Minecrafttårta med jordgubb- och vaniljfyllning.

Insidan av min tårta...

Insidan av min tårta…

Imorgon fyller min lilla tjej två månader. Det är helt galet vad tiden går fort – och hur mycket hon växer. Tio centimeter på två månader, det är inte illa. Tänk om vi hade fortsatt växa på det sättet…

Bröllopsdag och dagar som går

Det är inte så prioriterat med blogguppdateringar just nu. När liten sover får man passa på att plocka undan, fixa saker, och sova själv – om inte liten somnat i sjalen, för då är det svårare att sova. Då får man baka istället. Om mindre än två veckor ska vi ha namngivning för liten och litens kusin, så två tårtor ska bakas till dess. Tur att liten inte är det minsta brydd när vispen går på högvarv.

Förra veckan åkte jag till Barsebäck och hälsade på föräldrarna. Eller ja, åkte på retreat och blev omhändertagen. Fick sova på eftermiddagarna och även på morgnarna – klockan sju, när liten fått sitt morgonmål, gick jag in till mamma som hoppade ur sängen, tog E och gick ut på promenad med henne så att jag fick sova vidare. Fantastiskt skönt och välbehövligt. E är jätteduktig på att sova om nätterna, vaknar oftast bara en gång och sedan tidigt på morgonen och somnar snabbt om efter båda, men det är ändå mindre sömn än jag behöver.

På dagtid lämnade liten knappt sin mormors famn, och om hon gjorde det var det oftast för att istället bosätta sig i morfars famn. Jag tog hand om matningen, i övrigt fick jag själv äta både frukost, lunch och middag med två händer!

Tänk vilka saker man blir glad över numera.

Annat som gör en ljuvligt glad är när liten ler upp mot en. Det har hon gjort sedan ett tag tillbaka, men det blir allt mer frekvent och lättare att locka fram.

I Barsebäck fick E träffa sin morbror också för första gången. Det första hon gjorde var att ge honom det största smil jag sett. Hon verkade förstå att hon behövde charma honom kanske lite mer än mormor och morfar behövde charmas. Det fungerade alldeles utmärkt, lillebror blev fullständigt charmad.

Att åka tåg med spädbarn var spännande, men oj vad hjälpsamma folk blir. Tåget var tacksamt i tid både dit och hem, och tågvärdarna ska ha all cred för de var hur snälla som helst och hjälpte med det de kunde. När jag skulle få ihop barnvagnen inför avstigning på vägen hem bad jag en av mina medresenärer om hjälp, och hon gav ett strålande leende och sa, “Oooh, jag har längtat efter att få hålla en sån här liten igen!”. Och sen satt E där ett par minuter. Nemas problemas.

L har jobbat och jobbat. Full vecka följt av helgjour som igår varade i över elva timmar.

Idag firar vi tvåårig bröllopsdag. Tänk att det är två år sedan vår underbara dag på Bjärka-Säby. Det känns det inte som, samtidigt som det känns så mycket längre sedan. Livet har förändrats, framför allt för sex veckor sedan. Bröllopsdagen är och förblir ett fantastiskt minne, en av de bästa dagarna i mitt liv.

20 juli 2013.

20 juli 2013.