Category Archives: Fritid

Veckan som rusat förbi

Fredag igen. Veckorna rusar förbi, den här kanske än mer än andra. Har knappt sett min sambo som sprungit benen av sig på dissektion, föreläsningar, artikeltenta, träning… Dagen bjuder dock för honom på läkarprogrammets sista föreläsning, så det är ju skäl att fira (även det firar han dock med en halvdag i obduktionssalen).

För min del var det igår Strimma i Finspång. Jag hade samtal och det kändes stressat men såg inte stressat ut, vilket är positivt. Vi fick också lite information om nästa termins examination – det är ju trots allt sista terminen alldeles väldigt snart. Vi har en gång kvar den här terminen, sedan är vi T4:or. Jag är inte helt säker på hur det gick till, men det är väl en “se ovan: veckorna rusar förbi”-kinda thing. Innan T4 väntar jul, tenta-P, nyår, tenta, examen för L, och Egypten i en inte så fin uppdelning – tenta-P kommer blöda över resten, utom L:s examen och Egypten.

I Finspång fick jag också vara med på två BVC-besök, vilket innebar mätning och vägning av bebisar, med efterföljande prat om hur familjerna hade det där hemma, hur syskonen hanterade sina nya småsyskon, hur bebisarna åt och sov, med mera. Det var mysigt och sött och faktiskt givande.

Vad har jag mer hunnit med i veckan? I tisdags hade T2:orna sin första dissektion och efter det ska T3 bjuda på lite fika och prat för att man inte ska gå direkt hem till en mörk lägenhet och deppa ner sig eller vara stressad över saken, så jag bakade äpple-kanelmuffins och trillingnöt och tog med pepparkaksmuffinsarna från i söndags. De var uppskattade; jag hade med mig tre trillingnöt hem, totalt. Att sitta och prata lite är väldigt trevligt och mycket uppskattat – jag minns själv hur enormt skönt det var att få prata med någon efteråt. Jag gillar “pay it forward”-grejen som är på läk, att äldrekursarna hela tiden tar hand om yngrekursarna.

I onsdags hade vi labb om njurfunktion på KlinKem. Mätningar av proteinuri och koll av sediment i  urin. KlinKem-labbarna är väldigt givande, jag tenderar att komma därifrån med betydligt större förståelse än vad jag kom dit med. Vilket är så det ska vara. På kvällen vart det jutsu, som var riktigt skoj även om jag var trött.

I tisdags var det arbetsprov med en riktig patient. Jag fick ta blodtryck och räkna andning, andra i gruppen fick ta anamnes och sätta EKG. Även det var en givande labb; allt med riktiga patienter är spännande. Dessutom fick vi se ett icke-normalt EKG, vilket gjorde det hela lite spännande.

Dagen bjuder på basgrupp och föreläsning, glöggfika ikväll. Över helgen blir jag gräsänka och ska roa mig med bästa kompisen istället. Det blir nog bra det med.

Julmarknad och bältesläger

En söndag då man håller på att blåsa bort, men vad gör det – pojkvännen och jag begav oss ändå ut. Friska vindar, minst sagt, men riktigt mysigt och mot slutet började det spricka upp.

Vi begav oss till julmarknaden i Gamla Linköping. Jag kan inte minnas när jag sist gick på julmarknad, åtminstone inte för att just specifikt gå på julmarknad. I Malmö är det ju julstånd i stan hela december, så där brukade jag mest titta försynt när jag hade vägarna genom stan, och jag köpte väldigt sällan något.

Julmarknaden i Gamla Linköping, anordnad av Lions, erbjöd en mängd julsaker, en massa korv av olika slag – L köpte hem en vitlökskorv efter noggrann avsmakning – och diverse annat. Vi var inne i de flesta av butikerna, bland annat Flärd och träsnideriet Kanevad, men skippade Cloetta-butiken eftersom det var kö ut på gatan där. Flärd är en jättemysig butik med oljor, tvålar och annat roligt. Träsnideriet är precis det – vackra handgjorda träsniderier av olika sorter, allt från snidade kvinnokroppar, plankor till plankstek, salladsbestick och tavlor. Det finns också en butik med handgjorda smycken och skulpturer som är riktigt coola, en som säljer handgjorda ljus, ett gjuteri, ett tryckeri med riktigt gamla tryckerimaskiner, och så vidare.

Jag gillar Gamla Linköping. Det känns genuint och sakerna som görs där är unika. Det känns bättre än massproduktion från Åhléns eller H&M eller Coop. Att traska omkring där i två timmar var riktigt mysigt. Linköpings lucia kom dit också och givetvis även en jultomte, även om det inte är december än. Har lite svårt att få julkänslan att infinna sig än så länge. Marken är tacksamt fri från snö till skillnad från samma tid för ett år sedan och temperaturen i förmiddags låg på 11 grader. Nu var det betydligt svalare än så när man väl gick ut eftersom det blåste så, men ändå. Ska julpynta lite, det kanske hjälper.

Igår var det bältesläger i jutsu på Linköpings budoklubb och jag instruerade för första gången sedan sommarlägret 2010. Det var kul att undervisa igen och tacksamt att inse att jag inte glömt allt. Jag instruerade nybörjare, vilket var helt okej för min del – bra nivå att börja på. En av de andra instruktörerna påpekade mot slutet att om jag vill så finns det grupper som behöver en instruktör till våren. Hint, hint, nudge, nugde. Vi får se.

På kvällen såg jag och L “Twilight”, första filmen, och båda höll på att somna av total tristess. Vilken fantastiskt tråkig film. Mot slutet sa jag, “Jaha, då kan vi väl anta att hon är elakingen i nästa film,” om nån rödhårig donna, varpå L tittade allvarligt på mig och sa, “Jag tror att jag talar för oss båda när jag säger att vi absolut inte behöver se någon av de efterföljande filmerna?” Han hade rätt. Vi bytte över till några avsnitt Scrubs istället.

Mysig helg på det hela taget. Har nu köpt kryddor för att göra pepparkakor, men kom på att jag nog behöver nån pepparkaksformar för att det ska bli bra, så det får vänta lite.

En mycket bättre dag

Det är tur att dåliga dagar tar slut och att mycket bättre dagar tar vid.

Dagen erbjöd ledighet från skola. Vi får betala ledigheten genom att gå 10-17 imorgon, men sådant är livet. Lediga dagen har spenderats på att i stort göra klart EKG-arbetet som nu är tjusigt utrustat med egengjorda bilder och är ivägskickat för genomläsning. Jag är mest nöjd med bilderna och jag tycker att arbetet har varit riktigt bra att göra eftersom jag lärt mig massor. Detta till skillnad från idiotin vi ska ha imorgon – terminens fjärde seminarium (de döpte en av dem till ‘labbredovisning’, men det var likväl ett förbannat seminarium).

Jag avskyr seminarier.

Det finns inget bra med seminarier. Den viktigaste delen är väl den på läkarlinjen alltid jagade PPH – points per hour – som är så låg att den nog är negativ eftersom man under tiden man organiserar en presentation med sju andra förmodligen glömmer viktiga saker. Så, man inte bara lär sig inget nytt, man förlorar också sådant som borde befästas. Till exempel hade min tid varit bättre spenderad på att repetera olika typer av mediciners verkan i kroppen. De är ganska röriga i mitt huvud. Istället sitter jag och artikelsöker på sömn och depression, inget av vilket egentligen hör till terminsmålen – men just själva sökandet ingår.

Utöver de negativa PPHna är det tråkigt. Det är tråkigttråkigttråkigt med tre timmar presentationer av lika tveksamt motiverad kursare. Och frågan är alltid vad man ska lära sig. Det jag knappt lär mig på tre timmar seminarium är sådant jag hade kunnat läsa mig till på en timme hemma. På stress-seminarierna för ett antal veckor sedan var HPA-axeln det viktigaste. Jag hade lärt mig den på betydligt kortare tid än fem 20-minuterspresentationer med efterföljande frågor och pauser, om jag givits chansen. Men nej, då gör kursledningen möget obligatoriskt…

Anyway, idag. IKEA med K. Ena inköpet blev en ny skolväska, vilket var den stora grejen jag var där för. Ja, IKEA har väskor. Resväskor och skolväskor. De är så snygga som skolväskor nu blir och billiga så klart; det är IKEA. 249 kr, Upptäcka. Det blev också ett uppläggningsfat eftersom jag saknat ett sådant för mina bakverk. 149 kr, 365+. Det vann för att det går att sätta ihop i olika varianter och vill jag inte ha tre våningar behöver jag därmed inte det.

Vi försökte shoppa lite på H&M också men lyckades dåligt; jag köpte en mössa eftersom min nuvarande börjar bli ganska ordentligt sliten. I övrigt kunde vi inte uppbåda ork att prova kläder. Istället blev det en runda till Åhlens, Hemtex, och sist Willys för lite matinhandling.

Kan konstatera att julen är på definitiv ingång; samtliga butiker sålde julsaker. När är det okej att börja julpynta hemma?

Barnvakt

Igår satt jag och L barnvakt åt L:s syskonbarn. Tre små vildingar, en på fem och två på två. Det blev dryga tre timmars liv och rörelse innan det var läggdags för dem, vilket gav gott om tid att… njuta? Nja. Jag är inte världens mest barnförtjusta person (underdrift), men jag måste medge att vi hade det ganska mysigt.

En av tvillingarna tyckte att det var en grej att protestera mot allt och försöka töja reglerna med upprepade “inte” före var och varannan mening. Detta gav mig och L gott om möjlighet att kolla av med varandra hur vi handskas med situationerna, vilket var ganska intressant. Tacksamt nog för eventuella framtida knott var vi väldigt överens. När barnet inte tyckte att hon skulle äta något var vi helt ense om att hålla stenhårt på att hon i så fall inte fick någon efterrätt – det fanns glass för alla duktiga, middags-ätande barn – och det ledde så småningom till att hon faktiskt åt maten. Hade det inte funnits efterrätt att locka med hade hon väl fått gå hungrig.

Andra tvillingen tyckte att hon absolut inte skulle sitta på sin plats, men efter att i tio minuter ha envist sagt att hon absolut skulle sitta på en annan stol – utan barnstol, således alldeles för högt från stolen till bordskanten – gav hon plötsligt upp utan ett ord och satte sig och åt i sin vanliga stol. L och jag tittade förvånat på varandra.

Hur man håller bestick. Ett under att hon fick upp något på gaffeln alls, men efter ett tag var tallriken tom.

Storebror Z agerade Storebror med versalt S hela kvällen utom när det nalkades godis och hans ena syster hade lite kvar. Då kom varje uns av femåringslist fram för att få det kvarvarande godiset…

Till läggdags skulle bråkigare tvillingen absolut inte torkas efter bad – varpå jag plockade upp henne och torkade av henne ändå; en tvååring väger inte särskilt mycket – och när hon absolut inte skulle gå och lägga sig gjorde L precis samma sak: lyfte upp henne och satte henne i sängen. Tvillingarna låg och snackade – bebiskonferens, som barnens pappa festligt uttrycker det – en stund men efter att det lästs även för storebror blev det efter ett tag tyst. L underhöll sig då med hockey som fick hans puls att gå kraftigt över vilopuls, medan jag låg och lekte med Ifånen tills hockeytramset var slut.

Även om ungarna var något mer testande av gränserna den här gången än första gången vi satt barnvakt var det här på sitt sätt roligare och intressantare. L och jag är väldigt ense om barnuppfostran. För egen del inser jag att jag klarar av att hantera ungar – åtminstone de här ungarna – och att det till och med kan vara kul. Ibland.

Helg och ny layout

Efter 1,5 år med samma utseende på bloggen kändes det som att det var dags för en ny layout. Således, here it is.

Det har inte varit så mycket att skriva om på sistone; det jag har behövt skriva om har hamnat mer i dagboken än på nätet. Dessutom har L varit hemma, så jag har haft annat att göra än att sitta vid datorn. Dagarna är fyllda med skola – den gångna veckan har det varit mer än vanligt med väldigt långa dagar.

Det andra temat för terminen – cirkulation/respiration/erytron/njurar – har satt igång och istället för seminarier som ska förberedas roar vi oss nu med ett antal labbar och annat praktiskt. EKG är den stora grejen precis för tillfället och jag lär mig så sakteliga att tolka linjerna. Har beställt två böcker, Klinisk fysiologi och The only EKG book you’ll ever need, den första eftersom jag suttit med den i skolan och den andra efter rekommendation. Klinisk fysiologi var lite extra skojig att beställa (dock inte för plånboken). Den förra upplagan står i bokhyllan redan eftersom L hade den när han var lite mindre äldst på skolan, och således känner han sig nu jättegammal när det finns en ny upplaga. Eftersom jag för det mesta känner mig gammal är det lite kul när jag får sällskap i känslan.

Idag var vi ute på promenad i det vackra vädret. L hade en kompis från gymnasiet här och efter att ha njutit på balkongen en stund och därefter ätit lunch gick vi ut och gick i eklandskapet. Det är underbart att ha naturen så nära – på några minuter är man ute i grönskan och bilarna hörs knappt. Jag och L har en kulle vi brukar gå till, eftersom det är så vacker utsikt därifrån. Man ser lite av stan och domkyrkans torn och bortåt universitetet och det är guldfärgade träd på alla håll och kanter.

Guldhöst med knallblå himmel.

Lite varstans – läs: lite överallt – i eklandskapet finns det fårahagar. Nu verkar dock de flesta får ha tagits in för vintern, annars gömde de sig extremt väl under vår promenad. Så får vi väl vänta till våren på nästa runda av lamm och tjockisfår.

En blomma som fascinerat oss nu i flera veckor, eftersom den blommar och blommar och blommar utan minsta tecken på att sluta.

Kvällen blir lugn – L ska iväg medan jag stannar hemma, vilket innebär lite plugg, lite film och lite godis. Kan inte påstå att vi har några extremt utmattande planer för söndagen heller. Måste säga att det är helt okej och till och med precis vad jag vill ha. Finner att jag är ganska trött efter veckorna och föredrar helt klart att ha det lugnt och skönt på helgen, som återhämtning.

Föräldraträff och praliner

Helg igen. Såväl lördagen som söndagen har bjudit på fantastiskt vackert väder, även om det helt klart är höst – temperaturen är högre än den varit i veckan men det är ändå svalt. Jag tycker om sommaren, ljus, värme och gröna träd och tanken på hösten med mörker och grått och kala grenar gör mig ganska nere. Man får njuta av dagar som dessa.

I fredags hade vi parmiddag här. Det var min första parmiddag, vilket kändes som ett par hundra vuxenpoäng att stoppa i bakfickan. L och jag bjöd på lax, potatis, sparris, tomatsallad och hollandaisesås. Det blev mumma. Sedan satt vi på vår eminenta balkong och pratade. Mycket medicinprat blev det, eftersom det andra paret bestod av ett stycke kurskamrat till L (tillika bästa kompis) och hans flickvän som är sjuksköterska. Men om alla närvarande trivs så varför inte? Helt klart ämnen som inte passat för alla till middagen, dock…

Efteråt var det inflyttningsfest hos K, så vi gick dit och åt vindruvor, muffins och Dumle och samtalade med några av mina kursare som var där. Av någon anledning blev det även där mycket medicinprat, även om det var mer utbildningsrelaterat.

I torsdags återvände jag med min gamla basgrupp till Finspång för Strimma. Jag fick i bilen ut reda på att det bestämts att jag var en av de som skulle ha samtal. Trevligt. Jag var, för första gången, knappt nervös. Det var däremot min patient till en början – men hon blev lugn efter en stund. Vid kritiken fick jag kommentaren av min läkarhandledare: “Förra gången hon kom hit var hon väldigt upprörd och ledsen när hon pratade om [sekretess], så hon hade behövt dig. Hon var trygg i ert samtal.” Vilket kändes väldigt bra. Således en bra första Strimma för terminen.

Idag träffade mina föräldrar Ls föräldrar för första gången. Det blev på “neutral mark” – vår lägenhet – och det bjöds på allehanda godsaker. Jag stod för fördrink och efterrätt, L för huvudrätten och allt blev fantastiskt. Jag spenderade delar av gårdagen, framför allt kvällen, med att tillverka praliner:

Lakritspraliner (salt ovanpå) och chokladtryfflar (citron ovanpå).

Lakritspraliner med flingsalt

200 g mörk choklad
1,5 dl vispgrädde
2 tsk honung
1,5 msk mortlad turkisk peppar
1 msk rumsvarmt smör

Garnering: 100 g mörk choklad och flingsalt

Klä en smord form, ca 18×8 cm, med bakplåtspapper. Hacka chokladen. Koka upp grädde, honung och lakrits i en kastrull. Dra kastrullen från plattan och rör ner chokladen. Vispa ihop till en slät och blank smet. Vispa ner smöret. Häll tryffelsmeten i formen och jämna till ytan. Ställ att stelna i kylen i minst 3 h (jag rekommenderar frysen en stund på slutet).

Lossa tryffeln ur formen och skär den i bitar i valfri storlek. Låt stelna i kyl/frys.

Garnering: Bryt den mörka chokladen i bitar och smält den försiktigt över vattenbad. Doppa tryffelbitarna i chokladen och lägg dem på en bricka med smörgåspapper. Strössla över flingsalt. Låt chokladen stelna.

Chokladtryfflar

250 g choklad
50 g smör
2/3 dl vispgrädde
(Nötter)

Hacka chokladen. Smält smöret i en kastrull, tillsätt grädden och koka upp under omrörning. Dra kastrullen av pannan och tillsätt chokladen. Låt chokladen smälta, rör om till slät tryffelsmet. I med nötter om så önskas. Lägg plastfolie i botten av en form/burk (ca 15×15 cm). Häll i smeten. Täck med lock eller plastfilm. Ställ chokladen i kylen för att stelna i minst 3 timmar. Stjälp upp tryffeln på en skärbräda. Skär den i bitar. Pudra över kakao eller florsocker, eller gör som jag och doppa i den överblivna chokladen från lakritspralinerna. Jag la också på några pyttebitar citron på. Förvara kallt i kyl eller frys.

Pralinerna med turkisk peppar i var, inte överraskande, mest populära. De andra gjorde jag mest för att jag hade grädde kvar från första omgången. Varför man ska ha bakplåtspapper i den ena och plast i den andra, varför chokladen ska hackas fint i den ena och inte i den andra, är för mig obegripligt, men efter test kan jag konstatera att det räcker att hacka chokladen grovt och bakplåtspapper är bättre än plast. Man kan också ta lite mer turkisk peppar om man vill. Bara smaka av smeten efter hand.

L gjorde ugnsbakad aubergine med tomat och ost, serverades med pastasallad med parmaskinka, samt bröd. Mycket uppskattat.

På det hela taget en bra dag. Och det kan ju inte sägas annat än att det är bra med föräldrar som kommer på besök, om inte annat så för att lägenheten får sig en ordentlig rengöring. Trots det hittade mamma saker att anmärka på. Så klart…

Glada köttbullar med mera

Ibland skriver man varje dag på bloggen och ibland går det flera dagar utan att man har det minsta att säga. Efter min uttömmande harang av ord om Astrid Lindgren-fallet, utökningen av platser på läkarprogrammet, och idiotin som är Debatt, ebbade visst mitt blogg-behov ut lite sådär lagom. Helgen inföll, med pojkvän som återvände hem, och då är det mysigare att umgås med honom än att skriva inlägg som tar lång tid bara för att man ska hitta alla källor innan man publicerar.

Klockan är snart tio och det är kolmörkt utanför fönstret. Tänk i somras, när det fortfarande var ljust så här dags. Men det har varit fint väder denna måndag i alla fall.

I förra veckan var jag och K på IKEA. Eftersom jag gick direkt från skolan (där vi ägnat oss åt meningslösheten som var “Presentationsteknik” samt “Att utvärdera vår strimmagrupp”, den tidigare av vilka flera av våra föreläsare borde ha gått på) var jag enormt hungrig, så vi tog oss till restaurangen där det som vanligt serverades 19-kronors-köttbullar.

"Look, you get porridge! And it's happy to see you!" Fast jag fick köttbullar och potatismos istället. Lite kul får man ha, barnasinnet bör finnas kvar även i så hög ålder som min ;)

Efter mat blev det shopping av framför allt burkar. Nu är mitt skafferi fantaaastiskt fint ordnat, och jag fick ett antal Asberger-poäng till (20 st, närmare bestämt, enligt L), för att jag satt två prydligt skrivna lappar på varje burk – en på sidan och en på locket, så att man ser både från sidan och uppifrån. Man får inte vara dum.

I helgen såg jag och L, som nämnt, hockey. Ls bror satt mest och skrek på TV:n, åt den väldigt partiska domaren. Efteråt fick även jag tycka att tidningarna överdrev – till och med Corren sa att LHC “förstörde festen” för de stackars liven i… vem de nu spelade mot, jag minns inte.

Idag var det skola igen. Vi började med en bra föreläsning, men jag, F och E var alla för trötta för att egentligen lyssna och andra föreläsningen var seg och sömnframkallande om receptorer där det mesta kändes som att vi läste det under T1. På det hela taget känns T3 så här långt, förutom farmakologin, som repetition. Vilket är ganska trevligt, men börjar få det att krypa i kroppen på mig i behov av att göra annat. Således mycket träning. Idag är dessutom första dagen på veckan då nästan samtliga av TV-serierna jag följer börjar sända nya säsonger i USA, vilket innebär något nytt att titta på. Whoo.

Två bilder till, av mina gostroll som inte gör något annat än latar sig.

Lat katt #1. Tara.

Lat katt #2. Angel.

Tara bosätter sig alltid på saker som ligger på golvet, vilket roar L (även om han ibland försöker låta irriterad över saken). Ett papper på golvet och inom tio sekunder så sitter hon på det. Mest poppis är dock Ls väskor, vilka han lämnar på golvet i arbetsrummet. Yay, sovplats liksom.

Samboskap

Färgen har knappt hunnit torka på skylten på dörren, men det hindrar ju inte att det nu är officiellt. Jag har äntrat samboland och har ingen som helst önskan om att lämna det.

I början av sommaren frågade jag L om det var något som skulle kunna tänkas vara intressant och efter lite betänketid och diskussion blev svaret ja. Således har vi den senaste månaden gjort om och i ordning lägenheten för att nu husera oss båda istället för bara en. Arbetsrummet behövdes ju som tidigare nämnts fixas för att passa två personer istället för en och garderobsplats behövde uppbringas. Men att sammansmälta två hushåll är så mycket mer än arbetsyta och garderobsplats, och L har slitit och slängt och sorterat saker från sin lägenhet dag efter dag. Nu börjar vi äntligen se slutet.

Att vara i ett förhållande innebär uppoffringar. Kompromisser. Efter att ha levt ensam i sju år är det en utmaning ibland – jag är van vid att komma och gå när jag känner för det utan att informera, jag brukar välja själv vad jag vill äta till middag, om tvätten inte är tvättad så är det för att jag inte tvättat den, om det står disk i diskhon så är det mitt eget fel och problem. Men inte riktigt så längre. Vi är två som ska få plats här nu. Två med viljor. Och det är inte som när jag bodde hemma, med föräldrar vars ord i slutändan alltid var det som gällde. Här är vi nu två vuxna, jämlikar, kanske till och med grunden till en egen familj. Vi ska samsas om yta, om vad vi vill ha till middag, om vart saker ska ligga i köket och när det behöver städas.

Vilket, än så länge i alla fall, mest är riktigt roligt.

Det är oerhört skönt att inte komma hem till en tom lägenhet. Visst har jag haft katterna i flera år, men det blir aldrig riktigt samma sak. Att ha någon som svarar “hej!” på ens egen hälsning är annorlunda.

Än så länge kanske det är honeymoon-fas, men jag trivs utomordentligt. Innan han flyttade in mer permanent, vilket trots att adressändringen inte skedde förrän nyligen var i början av augusti, läste jag på nätet om tips innan man flyttar ihop. “Diskutera allt,” rekommenderade någon. Vilket jag tyckte var en bisarr idé. Vaddå “allt”? Varje situation som kan uppkomma? Då kommer man ju aldrig flytta ihop, man kommer ju bara sitta och prata om det. Varje sak man gör? Man tänker inte på en tredjedel av sakerna man gör, när man bott själv i år och dag.

Istället kör jag och L på någon sorts trial-and-error-variant där vi försöker prata så mycket som möjligt om något retar oss. Och om båda har lite Jultomtesyndrom (ett av far min döpt syndrom där man alltid försöker göra andra människor glada, gärna genom överraskningar) blir det hela ganska lätt. Vi kan städa undan för att vi vet att den andre tycker om att komma hem till ett fint hem. Vi kan laga mat till den andre trots att denne kommer hem sent på kvällen. Vi kan ta hand om varandra.

Än så länge funkar det bra och jag hoppas att det kommer fortsätta göra det.