Category Archives: Läkarlinjen: T4

Tacokväll

Har haft en riktigt trevlig kväll med en massa folk här. Vi har sällan mycket folk över – det blir nån kompis här och var, nån middag en gång varannan månad – men idag blev vi elva stycken. Det är kul. Tacos är väldigt tacksamt att bjuda på, det går lätt att göra mycket av det och alla kan ta det de gillar och skippa resten. Funkar till och med för vegetarianer. Människorna som kom hit – samtliga läk-studenter – är snälla och roliga och det blev en del historier fram och tillbaka, och även lite film. Min lägenhet är gjord för att socialisera i (även om soffbordet är i minsta laget när elva pers ska få plats med sina tallrikar och glas), så det är kul när den kommer till användning.

Lite efter nio puttade jag ut folk genom dörren. Ville gärna hinna plocka undan här innan läggdags. Nu brummar diskmaskinen och även L ligger i blöt, så allt lär väl vara skinande rent inom en halvtimme.

Tidigare idag var vi i Ls lägenhet. Den är nu såld med papper påskrivna och allt, så innan mitten av mars måste den vara tömd på skit och icke-skit. Vi tog bilder för Blocket-publicering och plockade på oss saker i Ls blåa väska som rymmer hur mycket som helst, och gick hem med det (vilket innebär att vi nu har dubbelt upp av en del köksredskap). L tog också sina skidor på ryggen eftersom det bär av till Sälen på torsdag (se nästa stycke). Stannade på vägen hos morgontrötta L och D för att dricka te, vilket var väldigt mysigt.

I veckan som kommer ska L på kurs (eller kusch, som jag säger på stockholmska, utan r, bara för att det låter så fiiint när han säger att han ska iväg på kurs – han är nu vuxen och åker iväg på finheter), så jag blir ensam hemma ett par dagar. Det kommer nog kännas lite mysko, men det är ju kortare tid än han brukade vara i Jönköping under våren, sommaren och hösten, så det löser sig nog. Jag och K ska baka onyttigheter och skvallra i timtal.

Imorgon bör jag plugga, för jag har alls inte tittat på basgruppsfallet till tisdag. Något om metabolismen vid svält. Ketonkroppar och proteinnedbrytning eller undvikandet av proteinnedbrytning. Har öppnat Stryer för första gången sedan T1, typ. Inte ett kärt återseende. Ska även kolla på 14-åringars rätt att bestämma själv över sin behandling när de bestämt sig för att sluta äta. Man kanske kan tycka att för sitt eget bästa borde de inte få bestämma själva, men så blir ju behandling aldrig särskilt bra om folk inte får bestämma själva, allra minst när det gäller tonåringar.

Har också lyckats sälja flera ex av mitt T3-kompendium. Det är kul.

Nya nollan och tentaresultat som aldrig kommer

Det springer runt folk i gröna mössor i skolan. Nya läk-nollan. Och andra nollan, fast inte med gröna mössor utan med vita mössor med röda kors och stora nål-formade skyltar (SSK), och SG-nollan med blåvita band. Eftersom det är vårtermin är det inte lika många nollan som på hösten (då även MedBi, logoped, arbetsterapeut och BMA börjar), men det är gott om dem ändå.

Det är jättejättejättekonstigt att det är 1,5 år sedan jag var nollan. T4, det verkade ju så långt bort och så väldigt avancerat och världsvant. Nu kan jag visserligen konstatera att jag inte är lika vilsen som jag var när jag var nollan, och jag kan ett par tusen gånger mer, men världsvan känner jag mig inte. För närvarande är jag mer en ångesthög som väntar på tentaresultat tillsammans med resten av klassen – ledningen håller oss i sträckbänk för att dra ut på lidandet så långt som möjligt. Eller också är vi väldigt många som kuggat och de funderar på om det är okej. Eller så är vi många som är på gränsen som måste dubbel- och trippelkollas. Oavsett orsak så är spänningen oliiiiidlig för att citera Så ska det låtas tidigare programledare Peter Harryson.

Var en duktig läkarstudent idag. Var ledig, men eftersom L börjar jobba 7.30 och således går upp 6.40 och jag ändå inte somnar om när han gått – allra minst nu när det första jag tänker på är tentan – gick jag upp med honom och följde honom till sjukhuset. Fick se hans arbetsrum och så, och sen gick jag till HUB (Hälsouniversitetets bibliotek) och väntade på att de skulle öppna. Igår kom jag 8.30 och då var boken jag ville ha utlånad, så nu såg jag till att vara väldigt först och fick den också. Därefter har jag suttit och läst om leversjukdomar till två, med paus för lunch med K. Känner mig ganska färdig med fallet, vilket förmodligen innebär att jag missat en massa eftersom det här enligt utsago ska vara ett gigantinormt fall. Får väl se vid basgruppen imorgon.

Vill veta tenta så att jag kan börja omtentaplugga. Saknar helt motivation att börja innan jag har på papper att jag kuggat.

Suck.

Dags för T4

Klockan är 7.34. För 3 timmar och 30 minuter sedan kom jag hem från Egypten och om 40 minuter börjar termin 4. T4. T4?! Redan? Hur i helskotta hände det egentligen? Har visserligen extremt svårt att tro att jag kan lämna T3 bakom mig med Den Där Jävla Tentan (hädanefter DDJT, om alls hänvisad till), men ändå. T4 får jag börja oavsett.

Är trött så att ögonen går i kors eftersom jag bara sovit 2,5 timme. Flygfanskapet hade sönder sin ena vindrutetorkare när vi landade i Malmö och eftersom det snöade i Stockholm fick vi inte lyfta utan att den först fixades. Förutom att det inte alls snöade, varken när vi landade i Malmö, startade från Malmö, eller landade i Stockholm. Tre timmar tog det dem att fixa den där vindrutetorkaren. Efter att ha varit 5 timmar sen till Dubai, 9 timmar sen från Dubai, 8 timmar sen till Dublin, och 4 timmar sen från Egypten kan jag bara börja misstänka att jag inte bör flyga flygplan.

Var dock helt övertygad redan innan jag satte mig på planet om två saker: (1) vi skulle bli rejält sena och (2) L skulle få vara läkare på planet. Båda sakerna hände. En herre i sämre skick satte sig på planet och efter mindre än en timme i luften frågade hispiga flygvärdinnor i högtalarsystemet om det fanns någon medicinskt utbildad på planet. L sjönk ner lite och ville inte riktigt, även om han senare kom tillbaka med rosor om kinderna och tyckte att det på sitt sätt var spännande. Herren i fråga togs om hand av ambulans direkt när vi landade i Malmö. L ifrågasatte vissa saker med den medicinska kapaciteten ombord: dels att man egentligen måste uppvisa någon medicinsk legitimation för att kabinpersonalen ska öppna medicinlådan (vem har med sig sitt läkarleg på semestern?) och dels att det fanns adrenalin och diverse andra mediciner, men ingen defibrillator vilket är vad som verkligen behövts om det blivit ett hjärtstopp på flyget. Eftersom det idag finns defibrillatorer i allt från taxibilar till köpcentra kan man ju undra varför det inte finns på flyg, där hjälp verkligen inte finns snabbtillgänglig.

Sista dagarna på semestern blev lugna och sköna, till skillnad från resan hem. Mera sol och bad, även om L drabbades av en lätt förkylning. Jag har läst ut fyra böcker den här veckan – Vince & Joy, Supernova, Filosofiska söndagsklubben, och Frukost på Tiffany’s. Fascinerande var att samtliga var bra, på lite olika sätt. Den sista (av Truman Capote) är givetvis en klassiker, kanske framför allt i filmformat, och jag förstod inte riktigt poängen med den, men den var snabbt läst och ganska intressant. Borde se filmen vid tillfälle.

Vince & Joy av Lisa Jewel var en regelrätt “två personer träffas som unga, kommer ifrån varandra och snubblar sedan över varandra alltmedan livet går vidare, tills de till slut blir tillsammans”-bok, med helt okej karaktärer. Som alltid satt jag och slog huvudet i väggen med jämna mellanrum, när idioterna vägrade bli tillsammans utan på olika sätt “missade” varandra stup i kvarten. Ändå en söt bok. Supernova av Marika King hade för min del många igenkänninsfaktorer – en tjej, insecure overachiever, som arbetar tills hon går in i väggen, har ett förhållande med en gift man, och som till sist inser ihåligheten i sitt liv. I början av boken får hon jobb på finaste konsultfirman och jobbar därefter 80-timmarsveckor, svassar runt jorden och stiger i graderna inom företaget. Den är välskriven för att man märker hur det ohälsosamma beteendet kommer smygande allt mer, även om huvudpersonen inte inser det. Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith (samme man som skrivit Damernas detektivbyrå) blandar ett “lugnt” mordfall med frågor om etik och moral på ett väldigt stillsamt sätt. En bok man kan ha på en regnig söndagseftermiddag eller för den delen i en solstol och vars frågeställningar man kan fundera på en stund efteråt.

Nu, skola.