Category Archives: Läkarlinjen: T6

T6 – check

T6 är slut.

Presentationen gick sådär. Jag är alldeles för dålig på statistik, till och med min egen, och även om jag varit med och gjort hela studien och skrivit hela rapporten är det detaljer som jag glömt vid det här laget – det är tre månader sedan jag skrev den och betydligt längre sedan jag gjorde den.

Men det är över och T6 kan checkas av.

Fick informationen inför infektionsplaceringen idag. Den gör mig lite spänt nervös – det ska bli en kul placering, men samtidigt känner jag mig djupt osäker på det här med både bakterier och antibiotika. Tacka vet jag lathundar som säger vad jag ska välja i olika sammanhang (tyvärr får vi inte ha dem på tentan). Det här med utantillkunskap har aldrig varit min grej.

Har gjort två översikter som kan få ligga här, kanske till hjälp för någon – mest hoppas jag att de hjälper mig. Antibiotikaöversikten som redan ligger på anteckningssidan är också grym.

Bilderna kommer ligga på anteckningar: övrigt-sidan också.

Min översikt över antibiotika med vad de går mot och vilka bakterier de funkar mot, samt exempel.

Min översikt över antibiotika med diverse information.

Försök till översikt över bakterierna, uppdelning G+ och G- och form.

Försök till översikt över bakterierna, uppdelning G+ och G- och form.

Igår, idag och imorgon

Imorgon presenteras T6-arbetet och sedan ska det kunna strykas från to-do-listan som är läkarprogrammet.

Denna vecka tar teorin på T7 slut. Tre veckors praktik i Jönköping med infektion och röntgen följer, men det känns ganska mycket som att terminen är slut. Tenta-P kommer börja redan under Jönköpingsveckorna så att både jag och E kan åka iväg över jul och nyår.

Tänker tillbaka ett år till stadietentan. Det känns på en gång oändligt längesedan och inte alls.

Imorgon har vi mentorsträff. Samma sak där, på en gång oändligt längesedan man satt där och inte visste, inte kunde, inte hade skrivit sin första medicintenta – och samtidigt inte alls.

I helgen blir det Stockholm. Det ska bli riktigt skönt att åka iväg ett par dagar. Nu har det inte varit så tungt i skolan på sistone – var ju till och med ledig både torsdag och fredag förra veckan eftersom det var hälften av T6-presentationerna på torsdagen och vi flyttade fredagens basgrupp – men ändå. Träffa mamma och pappa, alltid bra.

Igår lärde vi oss en massa om sjukskrivning. Inte särskilt spännande, men matnyttigt inför våra framtida karriärer. Sjukskrivningar lär vi ju få skriva x antal.

Idag? Idag tänker jag öva på min T6-presentation, träna (och försöka bli av med min onda nacke), ha basgrupp och skriva något i kompendiet om sjukskrivning.

Och skriva ord som inte har med plugg att göra, åtminstone några hundra. Min roman närmar sig sitt slut. (Men precis som allt annat i mitt liv är det en del av något större och ska bli en nästa roman också.)

T6-arbetet inlämnat

T6-arbetet med den vackra titeln A Randomized Study of the Effects of Repeated Cold Exposure on Basal Metabolic Rate in Humans är inlämnat. Inte för att termin sex på det sättet är avklarat – först ska tentatorn läsa och komma med en massa kommentarer om allt som ska ändras och sedan ska det göras en muntlig presentation och opponering – men det känns ändå riktigt skönt. Mitt mål har varit att bli klar med uppsatsen så att jag skulle kunna presentera den under termin sju och således sedan släppa allt vad T6 heter. Det målet ser ut att nås. Deadline för inlämning är nästa fredag, så det var med gott mått dessutom.

Mamma och pappa fick läsa den populärvetenskapliga sammanfattningen för att jag skulle veta att det var på en lagom nivå. Den sammanfattningen är på svenska (resten av uppsatsen är på engelska) och ska vara för gemene man. De läste igenom rapporten i övrigt och pappa kommenterade, “Holy cow. Vad hände med min hästritande dotter?” Det är ju trots allt inte den allra enklaste medicinska engelska som man skriver med…

Idag har jag dels varit läkarkandidat på öron och där haft hand om ett barn, och dels har jag varit lärare för T2. Barn är alltid en utmaning att prata med och undersöka eftersom det gäller att få dem med på banan och inte vara vettskrämda av situationen, utan helst tycka att det hela är ganska kul. Man öser på med beröm för allt de gör och förklarar utförligt innan man gör något. En av de viktigaste sakerna att komma ihåg med barn är också att inte fråga om lov. Om man efter att till slut ha vunnit barnets förtroende sedan säger, “Får jag titta i dina öron?” och barnet säger “Nej”, då hamnar man inte i en bra sits för då måste man bryta det sköra förtroendet och undersöka barnet trots att det sagt nej. Istället får man säga, “Nu ska jag titta i dina öron,” och så ber man barnet säga ifrån om något är obehagligt. Det är ganska svårt att låta bli att fråga om lov, för det är vi vana vid att göra, men det går.

Eftermiddagens undervisning var tre timmar om perifera pulsar. Det är roligt att undervisa! För egen del tycker jag undervisningen är en bra repetition och frågorna tvingar mig ofta att tänka till. Samtidigt är det en skön påminnelse om att man kommit en bra bit på vägen nu. Vi hade väldigt trevligt och studenterna sa sig uppskatta labben.

Nu är jag gräsänka på grund av hockey – den första av många kvällar denna höst… Men med T6-arbetet inlämnat känns det ändå som att jag fått mycket gjort idag.

Fixardag

Idag är en sån där fixardag. Min to-do-lista är en halv mil lång och jag kommer inte komma igenom den, men det känns allt som oftast bättre att ha saker och ting uppspaltade. Sambon somnade som en stock igår kväll medan jag låg i en timme och funderade och tänkte och planerade för saker jag behöver fixas.

Det här med halvstort bröllop är inte helt snutet ur näsan.

Gick upp med L klockan sju imorse, vilket har fått till följd att dagen känts väldigt lång och produktiv. Har skickat arton mail sedan dagens början och därmed har en del saker kunnat kryssas av. Catering vet nu hur många gäster som kommer på bröllopet (44) (hoppas nu att ingen kommer på i efterhand att de är vegetarianer eller allergiska eller något annat), fotografen har fått en del information om dagen, och vår eminente toastmaster (lillebror) och vårt värdpar (mamma och pappa) har fått lite information vidarebefordrad från Bjärka-Säbys ansvarige. Yay.

Har också styrt en del med jobb, sommarjobb likväl som annat. De kit jag ska använda för att analysera blodproverna i sommar har nu – till slut – anlänt, vilket är skönt, för vi ska ju börja nästa vecka.

Så det är det som händer. Medan andra jublar över sommarlov eftersom tentorna på läk är den här veckan, sitter jag och har det ganska lugnt och skönt ändå. Igår gick jag en runda på stan – och hämtade ut min underbara vigselring – och jag kunde ströva fritt utan något krav på att jag skulle hem och plugga. Så skönt. Idag trillade det in 30 nya högskolepoäng i LADOK eftersom T6 räknas som avslutad. Tänk så trevligt, få poäng utan tenta. Det hade jag kunnat vänja mig vid.

Mammadag och slut på studie

Igår blev jag klar med studien. Tjugosex deltagare har gått igenom dubbla uppsättningar av basalmetabolismtest (BMR), blodprover och 70 minuter långa magnetresonansundersökningar. Nu återstår det att knappa in en hel massa siffror i SPSS och skriva den lilla rapporten på det hela. Jag har börjat – metod har kommit en bit på väg och igår började jag på bakgrunden. Har också börjat lägga in siffrorna i SPSS för att senare kunna göra fina grafer och roligheter.

So that’s that. Jag bakade 50+ muffins igår och lämnade på endokrin och CMIV som tack för hjälpen med studien. Endokrinsköterskorna verkade uppskatta det. Blåbärs-, äpple-kanel- och morotsmuffins blev det.

Muffins!

Idag var jag själv deltagare i en studie. Två kursare kör en undersökning om balans och frågade om jag ville vara försöksperson. Varför inte? Hela min studie har ju vilat på att frivilliga gått med på att utsätta sig för såväl MR två gånger om som köld en timme om dagen i sex veckor, så då kan jag ju vara med i en liten femtonminutersundersökning. Det är ju kul.

Ikväll blir det röd-grön sittning på NH. Är inte så pepp, men det blir säkert skoj. Det är ett gäng roliga människor där.

I onsdags var ju mamma här (som jag skrev i förra inlägget). Det var en riktigt bra dag. Fick ont i fötterna från allt promenerande vi gjorde (cyklade till stationen och gick hem med henne, gick sedan till stan, i stan, hem från stan, och till och från stationen igen), men vad gör väl det. Mamma hade med sig en stor väska med prylar till mig, från sin tur till London och från sitt jobb med Swedish Beauty Awards där alla tydligen får löjligt mycket grejer i goodiebags, så hela köksbordet är fortfarande belamrat med parfymer, hårprodukter, smink, lotions, krämer, nagellack, och mycket annat. Väl på stan åt vi lunch på Stångs Magasin. De har grymt god lunch som inte är nämnvärt mycket dyrare än lunch någon annanstans – 115 kr för lunch, inklusive sallad, soppa, bröd och kaffe. Och inga tråkiga sallader som stått i flera timmar här inte. Mamma åt stekt strömming medan jag åt Wallenbergare. Rekommenderas.

Mamma på Stångs.

Mamma på Stångs.

Min mat!

Min mat!

Efteråt åt vi glass från Bosses och sen fick jag ett par nya jeans och några tröjor. Mamma är den enda jag tycker om att shoppa kläder med. Det är tråkigttråkigt att gå själv och jag är inte förtjust i att göra det med kompisar heller.

Det blåste rejält men solen sken så det var härligt. En riktigt bra dag.

Jobb och studie

Jobb och studie avlöser varandra. Veckorna rusar på, är ju nu en bit över halvvägs genom termin 6. I fredags hade T5 sin neurotenta och jag är bara så glad att jag inte är där – i den där vänta-på-tentaresultat-ångesten som just på T5 samtidigt kombineras med helvete-jag-ska-hitta-orken-att-plugga-till-stadietentan-tröttheten. Det är inte ett dugg roligt och det är så skönt att ha det bakom sig.

Jobb har det blivit både i söndagskväll och igår. Söndagens halvnatt var inplanerad sedan någon vecka tillbaka (ovanligt lång framförhållning), medan gårdagen blev närmast kortast möjliga förvarning – jag vaknade tio (efter att bara ha sovit fem timmar natten söndag-måndag var jag lite trött) och fann en hel radda sms i min telefon om pass på akuten. När jag höll i telefonen fick jag ytterligare ett och då ringde jag och sa att jag kunde ta passet. Det blev en ovanligt trevlig dag i triagen. Jag brukar inte tycka särskilt bra om att vara där, men vi behandlade tillräckligt många patienter på egen hand utan att skicka dem vidare till något team att det ändå var skoj. Fick också ta hand om en patient nästan som min egen – jag gjorde triageringen (under lite lagom övervakning av min sjuksköterskekollega) och efter kort prat med en av läkarna gav jag behandlingen. Patienten blev bra och fick, mycket nöjd, åka hem.

I söndags fick jag vara med vid min första höftblockad. Det är kul att se nya saker. Dessutom var det två patienter som skulle sys, vilket är skoj att vara med på. PVK-sättning funkar för närvarande bra (jag är lite mer bestämd i min “jag ska klara det här”; det funkar bättre då). Vi hade också stroke-larm och någon fraktur att hantera. Det var en trevlig kväll.

Vad gäller studien är den snart över – i slutet av denna vecka ska förhoppningsvis alla deltagare ha tagit sig igenom samtliga undersökningar och därmed vara klara med studien. Efter det väntar inknappande av alla data i fina SPSS-dokument samt skrivande av hela rapporten. Whoo! Dessutom ska jag gå lite introduktion in för sommarens forskningsjobb, vilket ska bli spännande. Labbjobb! Jag! Inte trodde väl jag… Men det ska förhoppningsvis blandas med något pass på akuten ibland, så blir det lagom.

Idag kommer mamma hit. Det ska bli riktigt roligt, det var ett tag sedan hon var här och ett tag sedan vi sågs – senast jag var i Stockholm var hon i Kina och roade sig.

Baka baka tårta

Tiden bara går. Jag är inte säker på att jag gör någonting vettigt med dagarna alls. Samtidigt har jag att göra hela tiden, på något sätt.

Tjugo personer är nu klara med studien – sex kvar (det har fallit bort två under studiens gång) att göra BMR och blodprover på. Några imorgon, några nästa vecka och så helt plötsligt är studien kvar och jag kommer bara ha att skriva kvar att göra. “Bara”. Det ska läggas in en del resultat i SPSS och sånt också. Så det lär ju ta ett tag. Men vi har börjat få lite resultat från MR och det är väldigt spännande i alla fall.

I övrigt roar jag mig för närvarande med att för första gången i mitt liv baka en tårta. Innan jag flyttade till Linköping hade jag ju aldrig bakat över huvud taget. Sedan en kväll då jag gjorde kärleksmums till en viss grön sammankomst har jag insett att det är riktigt roligt att baka och det har blivit ett otal muffins, cookies och till och med sockerbullar. Tårta har jag dock inte varken vågat eller haft anledning att ge mig på. På lördag fyller L dock år och precis som alla andra pojkar vill han ha en prinsesstårta. (Vad är det med killar och prinsesstårta? I stort sett alla killar jag känner vill ha prinsesstårta på sin födelsedag.) Jag ser detta som ett utmärkt tillfälle att prova på en första gång.

Som med allting annat som jag gör för första gången innebär det att jag dyker ner i all information som finns på nätet. Jag har varit likadan vid andra tillfällen: när vi började med LCHF, när jag bestämde mig för att plugga läkare, med flera. Intensiv research innan man börjar något nytt. Således har bloggar om hur man bakar fina tårtor besökts och halvt memorerats. Det finns många bloggar (Baka baka liten kaka och Bengtssons baksida är bra bloggar, och Tårtdecor är bra kombo av frågor-och-svar, inspiration och webbutik). Igår gjorde jag sockerkaksbotten och idag har jag gjort fyllningen och fyllt tårtan. Vaniljkräm, grädde och sylt. Nu står den och gottar ihop sig i kylen tills imorgon då jag ska försöka mig på konststycket att drapera den i marsipan. Blå ska den bli, enligt Ls önskemål. Med rosor, för det är kul att göra.

På lördag är det sedan dags för besök från familjen V, eftersom L tycker om att bli firad. Förhoppningsvis blir tårtan god och fin.

Halvvägs

Enligt folk på Facebook är idag dagen då vår klass gått halva läkarprogrammet. Jag har ingen särskild koll – har blivit informerad om att det var i trakterna kring påsk, men har definitivt inte suttit och räknat på det själv. Men det är ju trevligt. Halvvägs. Med tanke på hur fort det gått hittills, och hur mycket snabbare folk säger att de kliniska terminerna går, så tänker jag att jag kommer vara färdig i ett nafs och alldeles plötsligt faktiskt vara Dr Cosmic. På riktigt.

Nåja, det är ju en bit kvar. Det är fem terminstentor kvar, en bildtenta, tolvtusen placeringar på olika håll i Östergötland, och mängder av saker att lära sig kvar. Och däremellan ska livet hinnas med.

Dagen “firades” med att stiga upp 6.30 för att vara på Endokrin en och en halv timme senare och göra två rundor BMR och blodprover. Två av tjugosex klara med de undersökningar jag ska göra, alltså. Yay. Efter att jag var klar med pipetteringen av blodprover gick jag till frisören, och därefter träffade jag K på stan och vi gick en promenad i väder som nästan liknar vårväder (fast det är en del snö och inte många plusgrader). Värmen från solen har börjat tränga sig hela vägen ner till jorden nu och den värmer skönt på kinderna.

Snart är det påsk och som sig bör är det påskläger. Jag har inga intentioner att träna, men det kommer folk hela vägen från Skåne hit och det blir traditionsenlig middag med mongolisk buffé på Djinghis. Det behöver trötta människor som tränat – en nästan outsinlig buffé! På lördagen är det semifinal i hockey som L ska på och efter den kör vi till Jönköping för att träffa Ls föräldrar. Det blir en lagom påsk. Nästa vecka är sedan fullbokad med BMR-undersökningar och blodprover varenda förmiddag, eftersom jag lyckats få det så att nästan hela gruppen på 26 personer i studien slutar ungefär samtidigt.

Men från och med imorgon är det alltså kortare tid kvar på programmet än jag gått det. Mystisk känsla.

Infektionspatienter och vigselringar

Det händer saker just nu – alldeles nyss blev jag klar med bokningen av min och Ls resa till London i början av maj, och för två dagar sedan beställde vi vigselringar. Inbjudningskorten till bröllopet är klara för utskick och vi ska bestämma musik och upplägg i övrigt till vigseln. Dessutom har vi varit på Blåljusfest och jag fick uppleva ett infektionstema bland patienterna på akuten igår. Så, fun times.

Vigselringarna är specialbeställda från Sandström-Dewitt. Den ring L bestämde sig för fanns i butiken men inte i rätt storlek och min fanns inte alls utan görs utifrån mina specifikationer. Det kommer att bli så fint så. Riktigt bra känsla att beställa dem. Killen som tog vår beställning undrade hur bråttom det var, eftersom par tydligen ibland kommer in mer än lovligt sent och ska gifta sig om någon dag. Vi är ute fyra månader i förväg eftersom vi inte ser någon poäng i att vänta, när vi ändå vet vad vi vill ha. Dessutom är vi lite control freaks båda två och hade nog inte kunnat vänta så sent även om vi försökt…

Igår jobbade jag på akuten. Det var två grupper av patienter som utgjorde temat för dagen – infektionspatienter och neurobortfallspatienter. Neurobortfallspatienterna hade dessutom i flera fall samma neurobortfall (påverkad syn), så ännu mer tema på det. Infektionspatienterna var olika infektioner, men icke desto mindre extremt pyssliga patienter där det var alla möjliga undersökningar som gällde, från EKG och en hel rad blodprover till odlingar av såväl blod som en massa annat. Det var ansiktsmask, förkläde och handskar som gällde. Jag och “min” sjuksköterska hade tre läkare att serva på teamet, så det var mycket att göra hela tiden. Det tar betydligt mindre tid att skriva en ordination på något prov eller att hänga ett dropp, än det tar att faktiskt utföra ordinationen. Men jag tycker om att ha mycket att göra och har hellre mycket att göra än ingenting att göra. Lyckades dessutom sätta nål varje gång jag försökte, vilket var lite känsla av “success!”, inte minst efter de senaste omgångarna på akuten då jag misslyckats kapitalt med varje försök att sätta nål.

Idag ska jag och L gå och prova mer bröllopsmiddag och efter det blir det mer jobb. Akuten ringde nyss och frågade om jag kunde jobba och efter att ha bokat om frisören som jag skulle gått till i eftermiddag gick ju det alldeles utmärkt.

Imorgon är det medicinarbal, vilket ska bli väldigt roligt. Längesedan jag klädde upp mig och sminkade mig ordentligt och så. Dessutom har jag ju en ny och oanvänd balklänning som jag ska få använda. Yay!

Efter helgen är det dags för den andra rundan av BMR och blodprover att starta. Jag, Nyström och en av deltagarna i studien intervjuades av TV (24Corren) i onsdags och det klippet ligger nu uppe, med lite av en förklaring om vad det är jag håller på med för studie. Det var helkonstigt att bli intervjuad – har inte blivit det sedan vi gjorde våra “nyhetsinslag” när jag gick på Mediegymnasiet i Malmö. Och det var ju ett tag sedan.

Dagarna som gått

Det blev måndag igen, sådär som det tenderar att bli efter helg. Det märks dock inte särskilt mycket – både jag och L har varit ganska förvirrade gällande vilken dag det är. L har etikkurs just nu som del av forskartjänsten och det är inte någon vidare betungande kurs – det är tre dagar per vecka, eftermiddagar. Själv har jag ett ännu lättare schema med absolut ingenting att göra förutom att skicka en herrans massa mail till mina köldstudiedeltagare och folk på CMIV och annat håll för att få allas tider att gå ihop så bra det går. Det är inte helt enkelt att försöka mecka ihop tjugosex personers schema med en fullbokad MR-maskin.

De senaste dagarna har varit så här: i torsdags jobbade jag på en ganska lugn akutmottagning. Dagen innan hade inte varit lugn – ute var det halt vilket gjorde att det hade trillat in trafikolyckor kontinuerligt, både med ambulans och gående, under flera timmar. På torsdagen verkade folk dock ha lärt sig av sina misstag och jag upplevde det som ett helt vanligt pass. Jag triagerade större delen av dagen, vilket innebär många patientmöten men jag föredrar ändå att vara på något team, då det är roligare att följa en och samma patient under större delen av deras vistelse på akuten.

På torsdagskvällen var det dansövning inför Medicinarbalen nästa vecka. Vi tränade vals i en lokal med ungefär trehundra procent för många människor. Det var dock väldigt roligt att dansa med L.

I fredags var jag ute och gick med K och vi pratade bröllop och annat roligt. Gick till Gamla Linköping och köpte choklad i Cloettabutiken. Fikade sedan på cafét där. Det var nästan folktomt och väldigt mysigt. Efter denna lagom långa promenad satte jag mig åter och jobbade på den där hemsidan jag håller på med just nu. Det går framåt, så pass att kunden igår fick se det första utkastet. Fredagskvällen kan sedan inte kallas något annat än lugn för egen del. Ls puls gick säkert upp en del när han var på hockey och fick njuta av att hans LHC vann stort över HV71. (Vilken koll jag har på hockey dessa dagar. Det är helt Ls fel förtjänst.)

Lördagen var lugn den också. På eftermiddagen, när L varit på spinning i 2,5 timme och jag tränat på Korpen, gick vi till Trädgårdsföreningen och lekte med DS:s ungar och på kvällen kom DS över och vi satt och degade i soffan en stund ihop. Trevligt.

(Okej, och nu byter vi vilken “D” det handlar om, så jag sätter efternamnsbokstäver på folk. Det här systemet att bara använda första bokstaven var bra tills jag skaffade mig ett umgänge där alla har namn som börjar på samma bokstav…)

Igår fortsatte så bröllopsbestyren hemma hos L&DO medan L och L tittade på hockey. De satt och gormade åt TV:n (och senare jublade när LHC åter vann) medan jag och DO satt vid köksbordet och klippte och klistrade ihop nästan trettio inbjudningar till bröllopet. Tre timmar tog det för oss två (och det var efter att jag satt i över två timmar och skar papper i onsdags medan killarna tittade på hockey här), så jag är väldigt glad och nöjd att jag slapp göra alla på egen hand. Fina blev de. Tycker jag. Hoppas att alla mottagarna tycker det också. Band hade vi dock inte räknat rätt på hur mycket vi behövde, så det kommer att bli en tur till stan imorgon för att införskaffa ytterligare 2,5 meter. Därefter kan inbjudningarna göras klara och skickas iväg. Whoo :)

Så det är vad som händer här. Sämre kan man ju ha det.