Category Archives: Läkarlinjen: T7

Igår, idag och imorgon

Imorgon presenteras T6-arbetet och sedan ska det kunna strykas från to-do-listan som är läkarprogrammet.

Denna vecka tar teorin på T7 slut. Tre veckors praktik i Jönköping med infektion och röntgen följer, men det känns ganska mycket som att terminen är slut. Tenta-P kommer börja redan under Jönköpingsveckorna så att både jag och E kan åka iväg över jul och nyår.

Tänker tillbaka ett år till stadietentan. Det känns på en gång oändligt längesedan och inte alls.

Imorgon har vi mentorsträff. Samma sak där, på en gång oändligt längesedan man satt där och inte visste, inte kunde, inte hade skrivit sin första medicintenta – och samtidigt inte alls.

I helgen blir det Stockholm. Det ska bli riktigt skönt att åka iväg ett par dagar. Nu har det inte varit så tungt i skolan på sistone – var ju till och med ledig både torsdag och fredag förra veckan eftersom det var hälften av T6-presentationerna på torsdagen och vi flyttade fredagens basgrupp – men ändå. Träffa mamma och pappa, alltid bra.

Igår lärde vi oss en massa om sjukskrivning. Inte särskilt spännande, men matnyttigt inför våra framtida karriärer. Sjukskrivningar lär vi ju få skriva x antal.

Idag? Idag tänker jag öva på min T6-presentation, träna (och försöka bli av med min onda nacke), ha basgrupp och skriva något i kompendiet om sjukskrivning.

Och skriva ord som inte har med plugg att göra, åtminstone några hundra. Min roman närmar sig sitt slut. (Men precis som allt annat i mitt liv är det en del av något större och ska bli en nästa roman också.)

Jönköping, första rundan

Första veckan i Jönköping har klarats av. Inhyst i Landstingets lägenheter, fyror med tre sovrum i varierande storlek, ett vardagsrum med gammal tjock-TV, och ett helt okej utrustat kök, med tio minuter med buss till sjukhuset.

Hud är roligare än ögon/öron, i alla fall. Det är mer variation, men framför allt beror det nog på personalen – alla är mycket trevligare här. Folk tycker att det är kul med studenter. Vi är dessutom bara fyra, istället för nio, tio, elva som på klinikerna i Linköping. Det är betydligt lättare att hantera. Vi har varsitt schema och vi får rotera mellan STD-mottagning (sexually transmitted diseases; könssjukdomar), tumörmottagning, vanlig mottagning med lite av varje, bensårsmottagning och klinik. Igår fick jag vara med på tumörmottagningen och stansa en hudförändring, och lägga bedövning. Har gjort det senare förr, men inte i närheten av tillräckligt många gånger för att det ska ha slutat vara spännande.

Eftersom jag varit och är störigt förkyld har kvällarna varit väldigt lugna. Övriga var ute i torsdags, men med huvudvärken från helvetet och näsan full av snor orkade jag bara inte. Har fått mycket pluggat – det är lite håltimmar då och då när vi är på sjukhuset, och på kvällarna har jag åtminstone flera gånger fått tummarna loss för att rita lite. Hade en hel massa bilder jag ville rita till hud, och de flesta är nu gjorda. De två nedan hamnar nu på min blandade anteckningar-sida.

Översikt över hudsjukdomar

Översikt över hudsjukdomar

Olika typer av hudförändringar.

Olika typer av hudförändringar.

I tisdags och onsdags var jag och A i Nässjö. Aldrig varit där förr och har inte sett mycket av det nu heller… men de har en sjö, tydligen. Den körde vi förbi på vägen till sjukhuset. Onsdagen var roligast, då var vi med på tumörmottagningen. Som vanligt är det som är spännande för oss inte det som är särskilt roligt för patienterna.

Nu är det skönt att vara hemma i två dagar. Kom hem igår eftermiddags och L kom hem någon timme senare, helt färskt examinerad från ATLS-kursen. Som väntat var han jätteduktig på det praktiska – till sin egen men inte min förvåning var han även duktig på det teoretiska provet. Jag hade gått och köpt blommor till honom en stund innan han kom hem, och sedan kom han in med en bukett till mig också. Så en var. För vi tänker lite lika ibland.

På kvällen gick vi till stan och åt på Aioli, tapasrestaurangen vi ville testa för någon vecka sedan då det istället blev ett besök på den libanesiska restaurangen eftersom det var sån faslig kö till Aioli. Aioli var riktigt trevligt – vi tog in tretton rätter och åt upp i stort sett allt. Jag gillar tapas, då slipper man välja.

Idag har det regnat och varit gråttgråttgrått – det märks att det är november. Mängden aktivitet har varit därefter.

Tårtor, muffins och vårdcentral

Det känns lite som att jag mest uppdaterar i slutet av veckorna. Det blir väl så – tiden resten av veckorna flyger iväg alldeles galet.

Två veckor på Kisa vårdcentral är över. Två veckor med en hel massa patienter, massor av dikteringar, och en massa nya erfarenheter. Följt med sjukgymnast och lärt mig vad en arbetsterapeut gör, följt med på hembesök och varit med vid sårvård med en distriktssköterska. Kisa VCs personal har varit helt fantastiskt välkomnande och öppna. Ett underbart ställe att vara läkarstudent – rekommenderas verkligen. (Fast den är min nästa termin också.)

På hemmaplan har många av veckans timmar gått åt till att göra tårtor. I onsdags höll jag på att göra fyllningar och sånt i två och en halv timme. L slutar på VC idag, vilket också markerar slutet av hans AT-tjänstgöring. Nu har han tre forskningsmånader innan han i februari börjar ST på US. Han har inte trivts något vidare med vårdcentralsarbetet (för många patienter, för mycket stress) men han har ju tyckt om folket, så de fick en tacktårta till fredagsfikat, och några chokladmuffins eftersom vi inte var säkra på att tårtan skulle räcka. Enligt L uppskattades hela fikan.

Har också gjort två tårtor till morgondagens namngivningsceremoni för A. De är utan tvekan de finaste tårtor jag gjort hittills, vilket känns bra – det går framåt. Man blir bättre. Inte i närheten så bra som en del som finns på nätet, men ändå. De tog hela förmiddagen att göra klart – började sju när L gick hemifrån och var färdig kvart i tolv. Bilder på dem kommer efter namngivningsceremonin – fram tills dess är de hemliga. Den ena ska dock bli mycket spännande att smaka…

På söndag kväll bär det av till Jönköping. Första placeringen där blir hud. Jag ser inte fram emot det något vidare, mest av allt eftersom jag inte alls är särskilt förtjust i att vara hemifrån och borta från L. Hud är inte något överdrivet intressant område, men det blir förhoppningsvis lärorikt. Det är bara två veckor den här första rundan, och sen är det två veckors teori (fluff och fånigheter, FoF) och då ska mitt T6-arbete presenteras… och sen kan jag säga att jag är helt klar med T6! Sedan tre veckor i Jönköping och sedan är det plötsligt tenta-P igen och så har hela T7 gått. Jag har ärligt talat inte en aning om var den första halvan av den här terminen har tagit vägen, det känns som att allt bara rusar.

Ls tacktårta till vårdcentralen

Eftersom min hjärtform är ganska liten tyckte jag att det blev en ganska patetiskt liten tårta med bara en vit botten. Hade en chokladbotten över så jag bestämde mig för att ha både vit botten och chokladbotten i den. Fyllde den sedan med hallonmousse och vit chokladmousse. Eftersom det blev fyra rundor bottnar (choklad-vit-choklad-vit) blev det tre rundor fyllning så på sista blev det vad som var över av mousserna. Täckt med smörkräm och därefter med ett lock av rosa marsipan. EKG, text och smiley i sugarpaste. Det är Ls grej med sånna där smileys…

Tacktårta!

Tacktårta!

Så här såg den ut inuti...

Så här såg den ut inuti…

Och på tallriken!

Och på tallriken!

Mängden i båda dessa recept räcker till ett lager fyllning i en tårta på 22-24 cm i diameter. Min tårta var mindre, så det räckte längre.

Vit chokladmousse

180 g choklad
100 g naturell färskost
Lite vaniljsocker
2 dl grädde

Gör så här:

1. Hacka chokladen i bitar och smält det mesta av den över vattenbad i en kastrull.
2. Vispa grädden och färskosten ganska hårt, blanda i vaniljsocker.
3. Häll i chokladen i grädden.
4. Häll i det du sparade av den hackade vita chokladen i grädden så att det finns lite bitar i den
5. Låt stå i kyl ett par timmar (helst över natten).

Hallonmousse

200 g frysta hallon
En knapp dl florsocker
100 g färskost
2 tsk gelatinpulver
2 dl grädde

Gör så här:

1. Koka upp de frysta hallonen, låt koka 2 minuter. Vill man så kan man sen sila bort kärnorna, jag föredrar att inte göra det.
2. Blötlägg gelatinbladen.
3. Låt hallonen svalna en stund. Blanda i gelatinbladen och färskosten i de varma hallonen. Låt svalna ytterligare.
4. Vispa grädden och häll i den i hallonblandningen.
5. Låt stelna en stund i kylskåp innan du fyller tårtan.

Chokladmousse med chokladfrosting

Chokladmuffins med chokladfrosting

Chokladmuffins med chokladfrosting

Muffinsrecept från Bli min jäst.

4 dl vetemjöl
1 3/4 dl socker
4 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 krm salt
1 dl kakao
175 g mörk eller ljus choklad efter smak
1 ägg
3 dl mjölk
1 dl olja

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175°C.
2. Vispa ihop ägg, mjölk och olja i ca 1 minut med elvisp.
3. Blanda samman mjöl, socker, bakpulver, vaniljsocker, salt och kakao.
4. Rör om och blanda väl.
5. Rör ner mjölblandningen i äggvispet. Rör till en jämn smet.
6. Fördela smeten i en smord muffinsplåt eller i muffinsformar som du ställt i en muffinsplåt. Fyll dem lite mer än hälften.

Chokladfrosting (chokladsmörkräm)
Recept från Baka baka liten kaka

1 msk kakaopulver
1,5 msk kokande vatten
250 g florsocker
100 g smör

Gör så här:

1. Blanda kakaopulver och kokande vatten i en skål.
2. Tillsätt smör, vispa fluffigt.
3. Tillsätt florsocker lite i taget (annars dammar det överallt). Se till att allt blandas ordentligt. Färdigt att spritsas!

<3 vårdcentral

Första veckan på vårdcentral är över. Den har varit grymt bra – jag hade en del förväntningar, men den har slagit dem alla. Jag har fått prata med patienter i mängder – tre om dagen minst – och dikterat i stort sett allihop. Jag har skrivit recept och sjukintyg, lyssnat på hjärtan (kände igen ett systoliskt blåsljud) och lungor och känt på svullna lymfkörtlar och tittat i öron. Jag har tröstat så gott jag kunnat och jag har fått kommentaren att jag “var mej en trevlig läkarstudent – riktigt bra bemötande, måste jag säga”, vilket gjorde mig mycket stolt.

Jag har känt mig som en doktor.

Igår fick jag, som sista patient för dagen, in en som fått en metallflisa i ögat. När doktorn kollat frågade han patienten om det vore okej om läkarkandisen plockade bort metallflisan och patienten tyckte, efter några sekunders fundering, att det väl skulle kunna gå för sig. Så jag fick ett miniatyrspjut i handen (främmande kropp-instrumentet ser ut så) och med ögonmikroskopet till hjälp kunde jag på en halvminut peta bort den lilla lilla metallflisan. Stolt som bara den. (Och därmed hade jag gjort mer att göra med ögon på min vårdcentralsplacering än jag gjorde på min ögonplacering…)

Ser fram emot nästa vecka. Det är helt värt den långa pendlingen och de tidiga morgnarna.

Eftersom vi bara ska vara på vårdcentralen 30 timmar i veckan, precis som alla andra placeringar, valde jag i samråd med handledaren att stanna långa dagar de dagar jag var där, och var hemma idag. Har fått en del ögonplugg gjort, sånt jag borde gjort för flera veckor sedan, och så har jag dekorerat tårta. Den står i kylen nu och bild kommer nog imorgon, när den ätits upp. Förhoppningsvis. Om den är god.

Jag och L firar 30 månader ihop. Två och ett halvt år. Tänk vad tiden går och hur saker kan förändras.

Vårdcentral

Vårdcentral.

En central där man vårdar.

Jag är där nu, vaknar tidigt på morgonen och kör ut till Kisa för att få ha roligare och mer utvecklande dagar som jag kunnat hoppas. På två dagar har jag fått träffa och i stort sett ta hand om själv fem patienter och dikterat lika många diktat. Jag har tagit anamnes, lyssnat på trötta människor som vill prata, skrivit recept för läkemedel och skickat remisser till US för vidare utredningar. Det tar femtio minuter att köra ut och lika lång tid hem och jag måste gå upp klockan sex och jag är så trött när jag kommer hem att ögonen går i kors, men jag bara älskar det.

Någon gång inom en inte alltför avlägsen framtid kanske man blir doktor trots allt.

Distriktsläkare vet jag inte om jag kommer bli för det är knappast något lugnt och stilla jobb – doktorerna i Kisa jobbar non-stop, precis som sjuksköterskor och övrig personal, för det är ingen brist på sjuka människor som behöver hjälp – men alla är så snälla och välkomnande att man inte riktigt kan låta bli att lockas lite grann ändå.

Jag har eget rum med egen dator och diktafon och ett postfack där jag lägger papper när jag har dikterat klart.

Det känns som att det är alldeles väldigt mycket på riktigt.

(Även om jag bad om ursäkt på förhand till sekreterarna som tvingas skriva mina dikteringar.)

Snart halvvägs genom T7

Tänk för ett halvår sedan. T6. Typ ingenting att göra – korta perioder av intensivt provtagande och sånt, men generellt sett väldigt lite.

Nu?

Borde plugga. Borde plugga mest hela tiden känns det som.

L säger att jag redan pluggat mer än han gjorde på hela klin. Jag säger att han är betydligt smartare än mig i så fall, för jag tycker inte att jag kan det jag ska kunna.

Och nu vill jag inte bara kunna det för att klara tentan, utan för att jag vill kunna det.

Senaste veckan har vi haft föreläsningar om hud. Tyvärr här de varit genomgående dåliga föreläsningar med något enstaka undantag. Vår hudansvarige lärare är helrörig när han går igenom allt det som ska gås igenom och jag tycker inte att jag lärt mig mycket av något denna vecka. Bäst för inlärningen var förmodligen torsdagen, då jag skippade förmiddagens föreläsningar medvetet och eftermiddagens pga engagemang elsewhere. Då fick jag massor pluggat hemma.

Infektionstemat har haft betydligt bättre föreläsare, men där önskar man sig mer tid. Tyvärr är upplägget för teorin denna termin så här: en vecka ögon, en vecka öron (dessa överlappar under första teoriblocket), en vecka infektion och en vecka hud (dessa överlappar under andra teoriblocket) – och sedan två. veckor. FoF. Varför? Varför, varför, varför? Tänk så skönt om vi kunnat spendera mer tid på antibiotika. På en massa spännande infektionssjukdomar. Istället ska vi ha föreläsningar som heter “Arbetsmiljö och psykisk ohälsa – riskfaktorer, bedömning och utredning” i tre timmar, “Inomhusmiljö och sjuklighet” i två timmar, samt, givetvis, en seminarieuppgift som är oförlåtligt obligatorisk. För de vet att om de inte gör det obligatoriskt så är det ingen som kommer.

Som tur är blir det inte tio fulla dagar av FoF – två dagar är avsatta för fördjupningssymposium då vi ska presentera våra T6-arbeten. Eftersom man bara presenterar en av dagarna, och sannolikt då bara halva dagen, får man en och en halv dag FoF-fritt.

Nästa vecka börjar jag på vårdcentralen i Kisa. För att vara säker på att jag hittar dit körde jag med L som vägvisare dit idag. Vårdcentralen ser stor ut, stan ganska liten. Ser fram emot det, ser fram emot att förhoppningsvis få göra något vettigt. Inte bara sitta bredvid som ett fån, som mycket av tiden på ÖNH och ögon bestod av. Kanske tycker de till och med att det är kul att ha mig där – öronkliniken tyckte ju definitivt inte om läkarstudenter…

I icke-medicinstuderande nyheter planerar jag att baka tårtor. Dels till lille As namngivningsceremoni (två tårtor) och dels till Ls vårdcentral (en tårta), eftersom han slutar där om två veckor. Skojigt att planera. Skojigt med något som inte är det minsta medicinskt.

Lördag med mamma och pappa

I helgen var det… helg. Igen. För den kommer när man minst anar det.

Mamma och pappa hälsade på i lördags. Linköping bjöd på strålande väder och visade upp sig i sin allra vackraste höstskrud, så det blev en del promenerande ihop med en riktigt lång lunch på Storan (något längre än planerat eftersom servicen var bara aningens, aaaaningens långsam). När de kom hem till oss började vi med att visa fotografens bilder från bröllopet. Det tog ju en stund – det är ganska många. Men alla blev på väldigt gott humör av det. Man kan liksom inte låta bli att le när man tittar på bilderna. Dels är bilderna härliga, dels är det ju fantastiska minnen som väcks till liv varenda gång.

Vacker höst

Vacker höst

Vi gick ner till stan genom Trädgårdsföreningen och njöt av all vacker natur. Hösten var verkligen på sin topp med alla brinnande färger.

På Storan åt vi god mat tills vi var alldeles mätta och pratade om allt möjligt. Jag konstaterade att livet förändrats en aning sedan jag var där sist, för tre år sedan. Då också med mamma och pappa, men ingen L än. Då var mamma och pappa här för fixarhelg – det sattes upp bokhyllor och gardiner och köptes blu ray-spelare och allt möjligt. Jag gick HEL-kursen och hade inte ens börjat lära mig medicin.

Pappa och L :)

Pappa och L :)

Mamma och jag :)

Mamma och jag :)

Promenad!

Promenad!

Att jag har lärt mig något under dessa tre år fick jag lite bevis på när jag fick diagnosticera pappa. Inget kul att behöva göra, men är nöjd med att jag fick det helt korrekt – inte minst med tanke på att vår ögonplacering varit… mindre imponerande.

Efter Storan gick vi hemåt igen, förbi Domkyrkan och parken och Kanberget. Sedan drack alla vuxna kaffe (dvs alla utom jag) och vi tittade på mer bilder, denna gång från USA-resan. Också en massa fantastiska minnen.

Mamma och jag

Mamma och jag

Mamma

Mamma

Vid femtiden gick alla mot stan igen – jag gick för att jobba halvnatt på akuten, mamma och pappa till tågstationen för att åka hem, och L med till tågstationen för att vinka av föräldrarna och vidare mot Cloetta center för att se LHC förlora hockeyn (HV71 förlorade dock också, så L är okej ändå).

Uska :)

Uska :)

Halvnattspasset bjöd på mitt första esofagus-EKG (kul att ha gjort) och så fick jag sy ihop en knoge. Inte direkt usk-jobb det senare, men vid det laget hade vårt team inga andra patienter så jag bad snällt och doktorn ryckte på axlarna och tyckte att det kunde jag väl få göra. När passet slutade mitt i natten kom L och mötte mig, för han är så söt och stannade uppe för att kunna göra det.

Söndagen var luuugn, förutom ett buggpass som man blev riktigt rejält svettig av. Det var helkul. Tempot har skruvats upp en hel del sedan vi började och alla blir bara bättre och bättre.

Och idag var det skola igen. Denna vecka blir fokus något mer på hudtemat, så dagens enda föreläsning handlade om det. Imorgon blir det psoriasis och svamp och “blandade dermatologiska fall”. Lång dag, vi slutar först klockan 18. Idag var bättre och den “lediga” eftermiddagen har spenderats på dels jobb, dels att titta på grunderna för dermatologiska sjukdomar, och dels att skriva om några av “five killers”. Staphylococcus aureus lades det mest tid på. Övriga tänker jag inte göra lika djupa, då blir jag aldrig klar.

Dagar. År.

Ensam i fem dagar.

Det är konstigt hur man blir beroende av en annan människa. Två och ett halvt år tillsammans och att vara isär är jobbigtjobbigtjobbigt.

Har man ont i hjärtat borde man söka akuten, eller hur?

Idag har jag roat mig med att vara mentor. Jag och E har en av T1-basgrupperna som våra skyddslingar, och vi bjöd in dem på fika och prat idag. Det blev en massa prat, om studieteknik, erfarenheter från livet innan läkarprogrammet, studieuppehåll, nivå man bör ligga på… Jag var aldrig så förtjust i mina egna mentorer, men jag hoppas att de här tyckte att jag och E var trevliga. Tja, E är alltid trevlig. Så funderingen är väl mest om mig. Som alltid.

Jag bjöd på citronmuffins och E hade gjort chokladbollar. De senare gick åt i en rasande hastighet, och muffinsarna försvann till största delen.

Bar fram några kilo böcker och pratade om dem. Om vad man bör köpa och en hel massa om vad man definitivt inte behöver köpa.

Var jag inte där nyss? T1. Var tog de här åren vägen?

Annat: ögonplacering. Imorse skulle vi ha lite annat – en förmiddag på käkkirurgen. När vi kom dit sa damen som skulle ha lite föreläsning, “Oj, vad många ni är!” eftersom vi var 17 studenter. De hade bara två tandläkare vi skulle gå med. Jag bestämde mig snabbt för att gå hem istället. Att gå åtta, nio studenter med en tandläkare – stackars patienter. Det är ju inte kul att ligga och visa upp käften för tandläkaren till att börja med. När jag kom tillbaka för föreläsningen efter lunch fick jag förklarat för mig att det var ett väldigt bra val att gå hem.

Samma kommentar om hur många vi är fick vi även igår. Då hade ett rum bokats som inte egentligen kunde hålla oss allihopa, men de tryckte in fler stolar och sedan blev det varmt och syrefattigt. Vet inte riktigt varför de är så förvånade över hur många vi är. Det är ju inget nytt.

Miljöpartiet tycker att vi ska ha ännu fler utbildningsplatser på läkarprogrammet. Av ovanstående anledning (som på inget sätt är isolerade händelser) tycker jag inte likadant. Vi är redan för många för att få en bra utbildning. (MSF-ordföranden har ett bra svar på saken.)

Fått T6-arbetet slutligt godkänt av tentatorn. Nu väntar jag bara på att få redovisa det. Känns skönt.

Är igenom ÖNH-temat i min repetition tillika start på T7-kompendiet. Har ett gäng bilder jag borde rita, men dålig ork för skolan generellt. Hjälper inte att jag finner ÖNH och ögon nästan helt ointressant, fortfarande.

Kan i alla fall se viss skillnad på ett öga med starr och ett utan med ögonmikroskop numera. Det är mer än jag kunde för två veckor sedan.

Yay.

Helg

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva på bloggen just nu. Man kan ju tycka att när man är ute på praktik så borde det hända en massa saker man kan skriva om, men jag tycker inte att praktiken är något vidare och då blir det inte så mycket intryck man verkligen vill skriva om. Det har varit många seminarier eftersom vi är för många studenter som har ögon-/öronplaceringen i Linköping och de ansvariga därför måste fylla ut med sådant. Vi ser ju helt enkelt inte tillräckligt många patienter. Det blir dock lite konstigt ibland, för seminarierna tar ju en hel del tid, som gör att vi är ändå mindre tid på kliniken. Nästa vecka har vi egentligen bara måndagen på kliniken – resten av veckan försvinner flera dagar till seminarier (och en dag ska vi vara på käkkirurgen, 18 studenter som ska… jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Käkkirurgerna är dock hur trevliga som helst (enligt erfarenhet från när jag fått jobba med dem akuten) så det ska bli ganska kul ändå) – så då är det bara måndagen vi har på oss att möta verkligheten. Ganska lite tid, alltså.

Var med på en halvspännande ögonjour i onsdags, med många enligt jourläkaren annorlunda fall. Tyvärr skickas ju allt som är det minsta roligt (för oss, inte för patienten) vidare, framför allt till neurologen och akuten, för vidare handläggning.

Men man lär sig snabbt. På dessa veckor har jag fått åtminstone en grundläggande kunskap i att hantera både ögon- och öronmikroskop, otoskop och oftalmoskop, och lite förståelse för hur det ska se ut när man tittar i munnen och i näsan. Har fortfarande svårt att se ögonbottenförändringar, det är så små skillnader man letar efter där.

I torsdags jobbade jag kvällspass på akuten. Fick reda på att en patient vi hade en av de föregående gångerna jag jobbade hade dött dagen efter. Det kändes väldigt trist. På sistone har det varit fall på akuten som jag funnit jobbigare. Saker som känts så onödiga. Saker som är psykiskt tungt att hantera. Jag fick vara anhörigstöd vid en olycka i somras och det var otroligt jobbigt. Jag tänker fortfarande på det. På samma sätt känns det med denna patient, som jag ändå jobbade med under hela det passet på akuten. Det är väl bara så det blir ibland, några tyngre saker som händer, men det hände inte egentligen alls förra sommaren. Då var jag med när en riktigt gammal person dog, men det kändes aldrig jobbigt – jag tycker att det är okej att man dör när man närmar sig hundra. När någon i ens egen ålder dör är det inte alls lika enkelt att hantera. När det bara känns så fruktansvärt onödigt.

Igår undervisade jag T2 om hjärt-/lungstatus. Det var första gången jag höll i den labben, men det gick bra. Återigen är det en labb som får studenterna att känna sig som riktiga doktorer, så det är en tacksam labb att ha.

Men sedan, när dagen var slut efter dubbla seminarier och träning och handling och allt det andra som behöver göras innan man kan sjunka ner i soffan (med ett och ett halvt kilo räkor för det köpte vi på fiskauktion), sedan var det helg. Är det helg.

Det behövs helg.

Slut på öron, dags för ögon

Ytterligare en vecka går mot sitt slut. I eftermiddag är det dags för fjärde buggtillfället, vilket ska bli roligt. Massor av snurrande blir det – och förra gången fick pojkarna också snurra lite (något de flesta blev ganska konfunderade av).

Veckans slut markerar också avslutningen på min första placering. Öron byts nu mot ögon från och med imorgon. Inte helt säker på att jag kommer vara så mycket gladare där – inget av områdena intresserar mig nämnvärt. Men tiden går ganska snabbt och det handlar bara om ytterligare två veckor, innan det är dags för en ny runda av teori.

Jag fick tillbaka mitt T6-arbete redan morgonen efter att jag skickat in det, med kommentaren, “En mycket bra rapport som endast behöver några mindre korrigeringar innan den kan godkännas.” De mindre korrigeringarna var att skriva ut vad T3, T4, Apo B, m m står för i abstract, samt skriva en aningen mer text till figurerna. Inte särskilt kännbara ändringar. Jag har dock skjutit det lite framför mig och gjorde ändringarna först idag. De skulle ändå inte vara inne förrän den 5 oktober. Presenterat och godkänt ser det ju definitivt ut att bli denna termin, till min glädje.

Har undervisat en hel del denna vecka. Fyra tre timmar långa pass om blodtryck och perifera pulsar har det blivit med termin två. De har genomgående uttryckt att det varit en kul och lärorik labb, vilket alltid är skoj att höra.

Igår var en to-do-lista-dag, med en hel massa punkter där jag inte riktigt hann med allt jag tänkte mig. Har påbörjat ett T7-kompendium för att försöka få ordning i min egen hjärna på alla de diagnoser vi pratat om i skolan, men det tar ju sitt lilla tag att göra. Än så länge har jag tagit mig igenom örondiagnoserna, inklusive yrsel, och i eftermiddag eller imorgon ska jag göra ett ryck för att komma igenom näs- och halsdiagnoserna. Det finns ju en hel del sätt att bli sjuk på i dessa regioner. Om jag är klar med ÖNH och ögon i samband med att vi är färdiga med placeringen kommer jag känna mig mycket nöjd.

Ska också hinna med att göra en fältstudie – ett litet fördjupningsarbete om en specifik fråga som har med placeringen att göra, 1,5-2 sidor lång. Hade det på gårdagens to-do-lista, men hann inte. Hela lägenheten städades och jag tvättade fyra tvättar, så till slut räckte inte timmarna. Så blir det ibland. L var iväg och forskade och var lagläkare åt Linköpings J20-lag (hockey). Han fick sy ett ögonbryn, tydligen.