Category Archives: Läkarlinjen: T7

T6-arbetet inlämnat

T6-arbetet med den vackra titeln A Randomized Study of the Effects of Repeated Cold Exposure on Basal Metabolic Rate in Humans är inlämnat. Inte för att termin sex på det sättet är avklarat – först ska tentatorn läsa och komma med en massa kommentarer om allt som ska ändras och sedan ska det göras en muntlig presentation och opponering – men det känns ändå riktigt skönt. Mitt mål har varit att bli klar med uppsatsen så att jag skulle kunna presentera den under termin sju och således sedan släppa allt vad T6 heter. Det målet ser ut att nås. Deadline för inlämning är nästa fredag, så det var med gott mått dessutom.

Mamma och pappa fick läsa den populärvetenskapliga sammanfattningen för att jag skulle veta att det var på en lagom nivå. Den sammanfattningen är på svenska (resten av uppsatsen är på engelska) och ska vara för gemene man. De läste igenom rapporten i övrigt och pappa kommenterade, “Holy cow. Vad hände med min hästritande dotter?” Det är ju trots allt inte den allra enklaste medicinska engelska som man skriver med…

Idag har jag dels varit läkarkandidat på öron och där haft hand om ett barn, och dels har jag varit lärare för T2. Barn är alltid en utmaning att prata med och undersöka eftersom det gäller att få dem med på banan och inte vara vettskrämda av situationen, utan helst tycka att det hela är ganska kul. Man öser på med beröm för allt de gör och förklarar utförligt innan man gör något. En av de viktigaste sakerna att komma ihåg med barn är också att inte fråga om lov. Om man efter att till slut ha vunnit barnets förtroende sedan säger, “Får jag titta i dina öron?” och barnet säger “Nej”, då hamnar man inte i en bra sits för då måste man bryta det sköra förtroendet och undersöka barnet trots att det sagt nej. Istället får man säga, “Nu ska jag titta i dina öron,” och så ber man barnet säga ifrån om något är obehagligt. Det är ganska svårt att låta bli att fråga om lov, för det är vi vana vid att göra, men det går.

Eftermiddagens undervisning var tre timmar om perifera pulsar. Det är roligt att undervisa! För egen del tycker jag undervisningen är en bra repetition och frågorna tvingar mig ofta att tänka till. Samtidigt är det en skön påminnelse om att man kommit en bra bit på vägen nu. Vi hade väldigt trevligt och studenterna sa sig uppskatta labben.

Nu är jag gräsänka på grund av hockey – den första av många kvällar denna höst… Men med T6-arbetet inlämnat känns det ändå som att jag fått mycket gjort idag.

Bröllopsdags igen…

Första veckan av klinikplacering är till ända. Jag är på öron-näsa-hals i Linköping ihop med åtta andra, och jag kan väl inte säga att jag trivs. ÖNH är inte i närheten av mitt intresseområde, så det blir mest till att ta sig igenom och försöka göra det bästa av saken. Seminarierna som hålls eftersom vi är för många och därmed inte skulle lära oss tillräckligt på att bara följa med läkarna under dagarna är dock väldigt givande, så det är bra. En vecka kvar på ÖNH innan jag byter över till ögonplaceringen i två veckor.

Igår var vi på bröllop, sommarens andra som vi inte var huvudpersoner på. Färden gick till Göteborg och Råda kyrka där paret E och N vigdes, ackompanjerade av vacker musik. Efteråt fick vi kasta rosenblad på brudparet och ge dem gratulationskramar. Därefter åkte vi till Råda säteri där vi minglade både ute och inne i lite midsommarstuk eftersom det regnade lite till och från, men det var ingen som var mindre glad för det. När det minglats och tagits bilder var det dags att sätta sig till bords. Där serverades en alldeles förträffligt god älgentrecôte-carpaccio till förrätt och en hjortfilé till huvudrätt, om minnet inte sviker mig på typerna av kött. Gott var det i alla fall. Jag fick kvällens toastmaster till bordsherre. Många tal blev det också, och diverse sånger – flera man kan känna igen från sittningar här i Linköping.

Efter middagen fick vi se bildspel och film från både möhippa och svensexa, innan brudparet skar bröllopstårtan. Vid det laget var klockan halv tolv och jag och L var tvungna att gå eftersom parkeringsgaraget vi skulle ha bilen i för natten stängde klockan midnatt. Så blir det ibland, men det hade ju varit en hel del trevliga timmar tillsammans vid det laget, så vi var ändå nöjda och glada. På det hela taget ett mycket trevligt bröllop och viktigast av allt var ju att få se E och N, så kära och lyckliga, få säga sina ja till varandra.

Vackra E och N precis efter vigseln!

Vackra E och N precis efter vigseln!

Makarna V på bröllop :)

Makarna V på bröllop :)

På vägen hem stannade vi en kort stund hos Ls föräldrar och blev bjudna på paj. Vi fick också äta blåbär direkt från busken. Sånt är lyx.

Väl åter i Linköping var vi på bugg. Vi började på det för tre veckor sedan, jag och L, och det är alldeles väldigt roligt. Till och med L tycker det, även om han framför allt går för min skull. Han är riktigt duktig. Vi har fått lära oss en del snurrar och sånt och det är så skoj!

Imorgon blir det första amanuenspasset för terminen – blodtryck och perifera pulsar ska undervisas för termin två. Det är en rolig labb att hålla i och de flesta tycker att den är kul att vara med på. Man får känna sig som en doktor för första gången, typ. En del har provat att ta blodtryck någon gång tidigare på strimma eller liknande, men för många är det helt nytt. Samma sak med att få öva på att känna pulsen på kompisen, också något många tycker är spännande – inte minst när dagarna i övrigt handlar om att ha näsan så djupt i böckerna att man börjar skela…

I övrigt händer det väl inte så väldigt mycket. Livet springer som vanligt i hög hastighet – de första tre veckorna av T7 är ju redan till ända. Jag och L har börjat prata om både jul- och nyårsplaner, för helt plötsligt kommer vi vara där igen. Utanför fönstret har ju träden till min stora sorg redan börjat slå om till rostfärger. Det är visserligen väldigt vackert, men jag kan inte hjälpa annat än att bli lite deppig över faktumet att det nu kommer vara mörkt i ungefär åtta månader…

Siktet inställt…

Nyss hemkommen från ett pass på akuten som blev något längre än det skulle vara – skulle slutat kvart i nio, var därifrån tio. Det blir så ibland när man har akut sjuka patienter. Men det var definitivt ett sånt där pass när jag kom därifrån och tyckte att JA-A, jag ska verkligen bli akutläkare. Jag trivs så väldigt bra på akuten, med patientflödet och att man aldrig vet vad som komma skall. Den där patienten som kommer in och man tror inte är det minsta sjuk, som man planerar att skicka hem innan man ens påbörjat den, visar sig vara jättesjuk och hamnar på intensivvården, samtidigt som det kommer in högprioriterade patienter som efter tjugo minuter konstaterats vara helt utom fara. Och allt däremellan.

Jobbade med en fantastisk läkare och fantastisk sjuksyrra och då är allting så enkelt. Dessutom kan jag verkligen jobbet numera och det är en väldigt skön känsla. Allt flöt fantastiskt fint trots att det blev en hel del att göra med en av patienterna.

Så, akutläkare. Siktet är inställt. Innan dess måste jag dock ta mig igenom allt det här dravlet som är resten av läkarutbildningen. För närvarande innebär det tema öron-näsa-hals (ÖNH) och ögon. Det är så oerhört tråkigt att jag bara med nöd och näppe hållit mig vaken under föreläsningarna. Dessutom blir föreläsningarna ofta på en obegriplig nivå, såsom när man har en käkkirurg som står och, på ett visserligen engagerat och positivt sätt, undervisar om hur man utför olika typer av käkkirurgi. Saker som var man sätter titanskruvarna och lägger snitten. Vilket blir en konstig nivå, för jag ska inte bli käkkirurg och även om jag skulle bli det så hade jag inte blivit det på en föreläsning på T7. I bästa (?) fall kommer jag stå bredvid och titta på, eventuellt sy ett stygn nånstans nån gång på en käkoperation. Annars kommer jag bara skriva remisser dit.

I övrigt ska jag vara mentor åt någon T1-basgrupp ihop med E. Vi gick därför en mentorsutbildning i veckan. Fick lära oss vikten av mångfald och fick fundera över varför vi vill vara mentorer. Jag vill vara mentor för att jag vill träffa yngrekursare, för att kunna föra vidare en del av de insikter jag fått under dessa år, och för att kanske kunna vara något slags stöd. Det ska bli väldigt roligt att få träffa dem om ett par veckor.

Var också på dissektion i veckan. ÖNH. L och jag hade det som dejt – han följde med eftersom det är en dissektion han inte gått på – och det där var ju stället vi träffades på, så vi är lite lagom weird men det var skoj. Det är första gången vi varit tillbaka i dissektionssalen tillsammans sen den där första gången. Fortfarande en kul hur-vi-träffades-berättelse.

På måndag börjar första klinikplaceringen. ÖNH i Linköping. Har inte hört så mycket gott om det, hoppas på att det trots allt är bättre än sitt rykte. ÖNH och ögon är de enda placeringarna jag har i den här stan denna termin, så om inget annat borde resten bli bättre.  Jag ser fram emot infektionsplaceringen, det ska bli skoj. Mycket mer min typ av område.

Och kompendierna säljer som smör i solsken (obegripligt uttryck – varför skulle smör sälja i just solsken?) och jag har skrivit 3500 ord på en av mina fantasy-ish-böcker igår.

Så nu har ni en uppdatering på det mesta. Om nu någon bryr sig.

Officiellt T7:a

Så var man tee-sjua. Ett ordentligt “Ja!” på uppropet och så var det officiellt.

Inte för att min pepp-nivå gick upp nåt särskilt för det. Vi har haft uteslutande ögonföreläsningar hittills (fyra sedan igår, plus en basgrupp med samma tema) och jag tycker inte att det är något vidare spännande område. I stort ser jag fram emot om sex veckor, när jag är förbi allt vad öron-näsa-hals (ÖNH) och ögon heter och ställer in siktet på vårdcentral, primärvård, immun och lite röntgen. Det blir skoj.

Men vi har haft bra föreläsare, även om ämnet är öga. En professor emeritus som tycker det är fasligt kul att undervisa och som drog en hel del små historier och till och med gjorde fototransduktion intressant med sin energi. En ST-läkare och två överläkare, också de entusiastiska och duktiga (även om den siste pratade så snabbtsnabbtsnabbt att jag inte riktigt hängde med i alla svängar).

När jag gick från föreläsningen var Cellskapet fullt av små i blågröna mössor. Tre år sedan. Nu är det min tur att vara mentor. Det känns inte riktigt verkligt.

Ikväll följde jag med L till Norrköping och tittade på när han var superduktig målvakt åt FC ViN, AT-läkar-Korpen-fotbollslaget som adopterade honom i våras på AT-träffen när det visade sig att han är en sån där som faktiskt vill stå i mål. Det var det ingen annan i FC ViN som ville, och L är duktig på det, så sedan dess har han spelat. Jag var med förra veckan också och då var de tragiskt dåliga. Denna gång var det inte så. Denna gång var de grymma – och de segrade till slut, rättvist, med 2-0. Den där nollan höll L imponerande…

Efteråt hämtade vi ut våra tackkort som kommit till Bergas postutlämning och de är hur fina som helst. Avslutade kvällen med tacos, för det är Ls favoriträtt och efter sina prestationer framför fotbollsmålet fick han bestämma.

 

Dags för T7

Imorgon börjar skolan. Klin. Klinikterminer. Praktik. Ut på riktigt. Det där man har längtat efter, alla de där gångerna man suttit med näsan i böckerna.

Utom att jag inte alls har lust nu.

Jag ser inte fram emot de två första placeringarna, som för min del är öron-näsa-hals och ögon här i Linköping. De har dåligt rykte om sig om att vi är alldeles för många studenter på för få läkare, och därför lär man sig inte så mycket. (Det är därför man inte kan utvidga läkarutbildningen hur som helst – pre-klinterminerna är väl inte så farligt (utom att vi inte får plats i föreläsningssalarna), men på klin är ju tanken att vi ska lära oss det praktiska av att vara doktorer. Då funkar det inte att stå åtta pers runt en patient och en efter en titta denne i öronen, eller liknande.). Jag är inte heller särskilt intresserad av någotdera fält.

Det kanske blir bättre än jag tänker mig.

Mest av allt är denna opepphet nog på grund av att det är termin tjugo. Man blir ju trött, till slut.

Andra praktikperioden blir först två veckor på Kisa vårdcentral vilket jag hört gott om från en läkare som jobbat där, och sedan blir resten av terminens placeringar i Jönköping. Jag önskade så, för att få så bra placeringar som möjligt. Man är betydligt färre studenter per avdelning där.

Fikade hos E (med hennes två nya sockersöta kattungar – jag saknar kattungar…) och pratade kommande skola och som tur var är hon mer pepp än jag. Förhoppningsvis smittar det.

I övrigt har jag och L roat oss med Transport Tycoon. Ja, det där gamla spelet från typ 1995 som var 4 MB stort och helt fantastiskt. Det finns som open source-variant som funkar med dagens operativsystem, och det är alldeles förskräckligt beroendeframkallande. Många timmar blir det och när man vill sluta tänker man, “Jamen, jag ska bara…” och sedan är man fast i en halvtimme till – minst. Briljant spel. Förra gången blev L tvungen att avinstallera det från datorn för att inte spela bort sina dagar. Med tanke på att han har AT-tenta på fredag hoppas jag att han kan hålla fingrarna i styr denna vecka.

Igår provade vi tango. Det var väldigt roligt. Vi var också på cirkus Brazil Jack med familjen S. Också roligt.