Category Archives: Läkarlinjen: T9

Den där viktiga bokstaven

Terminsledningen för termin 9 hade sagt att tentaresultaten eventuellt skulle dröja tills imorgon, men imorse lagom till basgruppens slut fanns de där på Studentportalen. Några få små bokstäver – SLP9, slutprov T9 – och sedan den där viktiga bokstaven: G.

Hämtade ut tentan efter lunch. Poängen var inte sammanräknade – andra fallet var inte alls summerat – så jag satte mig och gjorde det. Blev mer än lovligt förvånad när jag insåg att det var mitt bästa tentaresultat hittills på läk, eventuellt i min universitetskarriär. Så det var ju trevligt. Och 90% på ortopedifallet var nice att visa upp för L, som inte tror att han fick så höga poäng på sitt ortopedifall en gång i tiden…

Så nu får man säga T9 – check. Färdigt. Done with.

Fokus på T10.

På hjärnan och olika fel som kan uppstå (psyk och neurologi) och på gamlingar (geriatrik). Nästa vecka börjar placeringarna och jag ska hålla till på Johannelunds vårdcentral. Det är ett trevligt ställe.

Helgen passerade ganska lugn. Pluggat en hel del, T10-kompendiet redan många sidor. Ligger i fas med att skriva in föreläsningsanteckningarna i kompendiet, vilket känns skönt. Gick en lång promenad med L och köpte varsin semla, årets första, som vi mumsade i oss när vi kom in igen. Idag har snön vräkt ner, så vi njöt av varsin kopp varm choklad när vi kom hem. I lördags bröt vi lite mot traditionerna när vi var hos familjen S och åt kräftor. Inför flytten vill vi tömma frysen så mycket som möjligt, och två kräftpaket behövde ätas upp…

Första veckan på T10 avklarad och det är också dags att börja översiktsplugga inför bildtentan. Det är ungefär allt vi läst på hela utbildningen på en enda tenta, så det blir… spännande. Eller något annat ord som kanske inte är riktigt lika positivt laddat. Jag och E har ett pluggschema som sträcker sig från den här veckan till vecka 20. Wheiiii.

Och samtidigt säljer kompendierna som smör i solsken. Om nu smör säljer i solsken. Hoppas ni uppskattar dem, ni som köper! :)

Högskoleförordningen och andra regler

Det är bra ibland att kunna lite juridik.

Igår fick vi veta att tentaresultaten dröjer ytterligare ett par dagar – tisdag verkar det som att de ska kunna komma nu. Det är bara det att tisdag innebär att det bara är en vecka till omtentan. Anmälningstiden till den tentan skulle gå ut idag, vilket innebar att hela klassen skulle få säkerhetsanmäla sig till omtentan (säker på att man fått godkänt kan man ju aldrig vara), vilket i sin tur skulle innebära att de fick boka en lokal för 70 pers, och sen skulle 70-80% avanmäla sig.

Men den stora grejen var ju att vi i så fall bara skulle ha fyra arbetsdagar (onsdag-fredag, måndag) på oss att plugga. (“Men ni har ju hela heeeelgen på er,” som en gammal Triss-reklam körde…). Och riktigt så funkar det inte.

Vi har ju en del regler som styr och ställer hur högskole- och universitetsvärlden får bete sig. Tragiskt få av mina kursare verkar veta om att Högskoleförordningen existerar baserat på kommentarerna jag fick igår när jag tog upp det, men så är det. Den finns, och diverse andra rapporter och regler. Och i rapporten Rättssäker examination från 2008 finns en bestämmelse om att man ska ha minst två veckor eller tio arbetsdagar mellan meddelande om tentaresultat och omtentan.

Trevligt nog har jag både MSF och MF:s utbildningsansvarige i klassen, och när jag hittat det jag tyckte var relevant lämnade jag det vidare. För fyra arbetsdagar mellan tentaresultat och omtenta är faktiskt inte något kursledningen kan sätta.

Det hela resulterade i att vi på kvällen, efter att MSF och MF (antar jag) haft en del kontakt med ansvariga, fick ett mail om att omtentan flyttas till senare datum, exakt när kommer senare. MSF och MF driver dessutom samma sak för en av terminerna under oss, som har precis samma problem. Borde bli samma resultat.

Student power! Och det är inte helt fel att hålla koll på vad det finns för regler…

Tenterande och tentator

Så var man i den där trevliga post-tenta-ledigheten igen. Mest trevligt – lite finns ju funderingarna på “Varför skrev jag det där idiotiska svaret på den frågan?” och “Jag vill ha tentaresultatet nuuuu”, men det har inte gått lång tid nog att börja sitta och med viss besatthet förnya Studentportalen i väntan på något resultat, så än kan jag lägga det åt sidan.

Tentan var en bra tenta. Utom att drygt 40% av den var FoF (Fluff och Fånigheter eller Förhållningssätt och Folkhälsa, beroende på vem man frågar [pappa och jag står för den första tolkningen, FoF-ansvariga för den andra]). Jag förstår fortfarande inte hur det är möjligt att läkarutbildningens ledning tycker att det är vettigt att vi kan ta oss igenom utbildningen på att få full pott på FoF-frågorna och kunna lite ströfrågor av medicinen och ortopedin. Hur är det bra?

Exempel: 2 poäng för att kunna patofysiologin bakom membranös glomerulonefrit. 9 poäng (!) för att kunna definiera och ge exempel på primär, sekundär och tertiär prevention. Vilket känns mest relevant för att jag ska bli doktor?

Det var också väldigt mycket lungcancer.  Hela FoF-fallet handlade om lungcancerprevention och rökning/radon, medicinfallet hade lite ödem och njurar och hjärta men slutade i lungcancer, och i ortopedifallet var tyngden på skelettmetastaser, men det var en lungcancer som låg bakom. Man undrar lite om de hade pratat med varandra när de skrev fallen, eller om det snarare var just det de inte gjorde.

Vi får se hur det gick. Det var min mest ostressade tenta hittills. Klarar jag inte den här tentan så klarar jag nästa; det har varit bra T9-tentor de senaste åren. Klart att det vore skönt att lägga det bakom sig, som alltid, men det vore inte jordens undergång.

Igår var jag tentator för T2. De har ju en skriftlig och en praktisk, och KlinFys hade några stationer där vi testade studenterna i hjärt- eller lungstatus, eller blodtryck. Det var, som alltid, mycket varierande kunskapsnivåer, medan nervositetsnivån (hög!) var mer konstant. Jag kommer ihåg det där, det var riktigt jobbigt. Det var jobbigare på T1 och T2 inför praktiska än det var inför T9:s OSCE. Vet inte varför, men T2 är väldigt mycket och väldigt brett, och mycket är svårt. Och man vill inte göra bort sig.

Det är roligt att vara tentator, framför allt när det kommer in någon som verkligen har läst på och kan det de ska. Det var ett par sådana igår (och dem berömde jag och E, som var min statist), ordentligt, så att de förhoppningsvis blev lite lugnare…

Och nu är det ledigt i en dryg vecka. Städning, sortering och påbörja packning står på schemat. En månad och tre dagar tills vi får tillträde till vårt hus.

God fortsättning

Jag går direkt från “god jul” förbi “gott nytt år” och vidare till “god fortsättning” och “välkommen åter till vardagen”. Det är vardag för de flesta vid det här laget, även om jag själv sitter i pyjamas och försöker motivera mig själv till plugg på sista dagen på tenta-P. Imorgon är det T9-tenta, vilket som alltid kan gå precis hur som helst. De senaste tentorna jag och E gjort har funkat ganska bra, men vi önskar alltid att vi kunde göra tentorna tillsammans. Vi kompletterar varandra bra och har bra diskussioner som oftast leder fram till korrekta svar.

Det är snö ute idag, lite annorlunda mot miljön jag var i för ett par dagar sedan. Nyår tillbringades i Dubai med familjen, god mat och lata stranddagar. Jag får mer pluggat på stranden än här hemma – här finns för mycket annat man borde göra eller kan göra: internet med alla möjligheter att slösa bort timtal, köket som behöver städas, tvätt som behöver tvättas, och diverse annat som helt enkelt är mer intressant än att plugga. (Jag lovar att behovet av att städa köket kommer att försvinna lagom till imorgon eftermiddag, då tentan är gjord).

Vi har hur som haver haft det hur bra som helst. Det har varit bra avkoppling och återhämtning och L såg mycket piggare ut efter ledigheten än tidigare.

Nu är det 2015, året då jag och L flyttar till hus. Snart är det bara en månad kvar till flytten och det börjar bli dags att organisera inför flytten och börja packa. Inte något jag ser fram emot, men det kan nog bli en bra och välbehövlig utrensning bland alla grejer här hemma. Flytten i sig ska bli kul, det ska bli riktigt roligt att bygga bo ihop med L på riktigt – den här lägenheten är ju fortfarande “min” som han flyttade in i, men huset blir verkligen vårt.

Hoppas att ni alla haft en bra jul och ett gott nyår!

God jul

God jul.

Och allt sånt där som hör holiday-en till. Imorgon är det julafton, och jag kommer nog inte skriva så mycket under jul och mellandagar och nyår. Jag har bättre saker för mig. Människor att träffa, mat att njuta av, paket att ge bort.

Vill ni köpa något kompendium är det bra om ni hör av er under dagen, för framöver kommer det ta längre tid innan ni får det.

Vit jul verkar det inte bli, snarare grå. Det gör mig ingenting. Visserligen är det så att om det nu tvunget ska vara snö så kan det ju för all del vara det på jul och inte i mars, men annars är jag inte så brydd. Det blir mest slafsigt och trist. Grådassigt snöslask är bland det mest deprimerande som finns.

Har kört de första dagarna av tenta-P. E och jag har varit duktiga och kört 2-2,5 timme tentagrupp ihop på kvällarna, hunnit med två dagar ortopedi, två dagar medicin och en dag FoF. Fluff och fånigheter har den här terminen innehållit något vettigt – rättsmedicin – men samtliga frågor handlar ändå om utdaterarde ledarskapsmodeller och teorier om gruppdynamik från 1950-talet. Känns mossigt, dammigt och sedan länge motbevisat som det enda rätta. När jag läste psykologi 2005 hade vi gott om andra modeller och teorier att sätta oss in i, och ingen presenterades som det enda rätta.

Med slutet av denna termin har jag gjort 11 år på universitetet. 11. Elva. Det börjar eventuellt bli något tjatigt. Det blir hemskt skönt den jul jag kan njuta av utan att behöva tentaplugga.

Men klinterminerna är bättre än preklin. Stadietentan är ett minne blott och när jag nästa termin ska plugga inför stora allting-från-T1-till-T10-tentan (aka bildtentan) kommer jag kunna sitta ute i min trädgård och göra det. Och E och jag kommer kunna ha tentagrupp i dagsljus. Det är deppigt att börja tentagruppen klockan fyra och det redan är kolmörkt.

Årets mörkaste dag är dock förbi, nu springer vi mot ljusare tider.

Och jul.

Jullovsdags

Och med det är T9 över. Utom den där tentan så klart, men det får man ju ignorera. Tills imorgon i alla fall, då börjar tenta-P.

Det har varit en rolig, tråkig, långsam och speedad termin. Ungefär som vanligt. Vissa delar är roliga, andra inte. Ortopedi, min make till trots, är inte min grej. Njurmedicin var trevligt. Vårdcentral, där jag började terminen, var som vanligt väldigt kul. Strimma II var givande.

OSCE-tentan är skön att nu ha bakom sig, det är en oväntat stor lättnad att ha gjort den. Den har hängt över oss hela terminen – och delar av förra, får jag nog minnas, när man tänkte på allt praktiskt man behövde ha gått igenom – och nu är det bara så skönt att slippa den. Ser tillbaka på den med ett leende, för i backspegeln var den skoj.

Är inte särskilt pepp inför morgondagens kick-off för julens tenta-P. Det som är väldigt bra är att vi slutar ovanligt tidigt (morgondagens basgrupp, det enda på schemat, givetvis flyttad) så att man hinner plugga en del innan jul och sedan kan ta ordentligt ledigt över jul. Det är inte kul att behöva sätta av tid på juldagen för att plugga (inte för att jag någonsin brukat göra det i någon större utsträckning, men då har jag haft dåligt samvete istället).

Kompendierna säljer ordentligt nu, märks att det snart är tenta-P. Kul är också att gå förbi en grupp T2:or i skolan och se dem sitta och bläddra i mina gamla T2-anteckningar. Då känner jag mig mer än lovligt stolt.

Och på tal om ingenting annat så var jag och L på julbord igår. Eller, “julbord”. Buffé mest. Men Shin Nori kallade det julbord. Det hade inte så mycket med julbord att göra, men galet gott var det. Mängder av asiatiska smårätter, varenda en ljuvligt god, och massor av sushi. De gjorde nytt hela tiden, fyllde på de små tallrikarna så att allt hela tiden var nytt och fräscht. Rekommenderas varmt.

OSCE-tentan

OSCE-tentan är avklarad. Så här i efterhand, och delvis under tiden, var det en rolig tenta. En del av den roliga känslan kommer givetvis från att få positiv feedback direkt, men det kommer också av känslan av att lyckas med något, att efter nio terminer så kan man faktiskt något. Ganska mycket något.

Tentan varade hela förmiddagen, började åtta och slutade tolv. 18 stationer varav 3 pausstationer, vilket lämnade 15 examinationsstationer. Vi ställdes upp framför de olika examinationsrummens dörrar och fick läsa vad det stod för instruktion. Min första? “Din uppgift är att utföra ett fullständigt ortopediskt knästatus”. Jag jublade inombords – efter drillning i alla typer av ledstatus av maken de senaste veckorna kände jag att just det är mitt forte. Och mycket riktigt gick det väldigt, väldigt bra. Det är en skön känsla att få första stationen avklarad med högsta poäng, det ger en viss trygghet.

Följde gjorde ett utskrivningssamtal med läkemedelsgenomgång, EKG-tolkning, en ÖNH-station, och en station med hjärtstatus där vi skulle upptäcka en aortastenos. Tacksamt nog var det blåsljudet tydligt så det var inga större problem. En station var frågor om blodtransfusion, en neurologistation där man skulle beskriva neurologstatus för att undersöka balans och kooridnation. Det fanns en smärtstation som gick alldeles oväntat bra, för jag tycker att smärta och framför allt smärtmedicinering är ganska svårt. Infektionsstationen innehöll inga frågor om antibiotika vilket var både skönt och lite åt det sura hållet, eftersom jag spenderat en hel del tid på att lära mig antibiotika bättre. Å andra sidan är det absolut inte bortkastad inlärning ändå, även om vi inte examinerades på det just nu. Hud var den station där jag tror att det gick sämst, där vi skulle para ihop bilder av hudåkommor med bilder av mediciner. Svårt, och hud är inte något jag tycker är det minsta kul. En station var i suturteknik där vi även skulle välja nål och tråd, en station där vi skulle ordinera insulin till en diabetiker (inte min grej, alls), och en station om lungor där vi skulle tolka en spirometri och en blodgas. Det gick väldigt bra och det kan jag ju vara tacksam över eftersom jag är KlinFys-amanuens. Vore lite trist att inte kunna spirometri då.

Vi avslutade med en station om organdonation där jag kunde svara på i stort sett allt, och en endokrinstation med en “solbränd” patient som det stod i beskrivningen, där man inte kunde annat än anta att det var en Addisonkris. Det var det. Jag kom till och med ihåg elektrolytrubbningarna man får. Det gjorde jag inte på T4 när de frågade om samma sjukdom (vilket är mycket varför jag lärde mig det då – saker man totalt failar på kommer man ihåg i tid och evighet).

Efter avslutad tenta satt vi i karantän i en timme, för att vi inte skulle kunna höra av oss till den andra halvan av klassen och ge dem en massa svar.

På kvällen drog jag med ut L på restaurang för att fira, mysigt. Sen såg vi The Hobbit 2, och den var ärligt talat mest bara dålig. Förstår inte vad hypen är. Trean kommer definitivt inte ses på bio.

Men en bra dag på det hela taget.

Spännande föreläsning

Igår hade vi vad som måste ha varit terminens bästa föreläsning. Hematologimaligniteter, dvs blodcancer av olika slag. Lymfom, leukemi, och alla diagnoser som faller därunder. Hematolog Anna Sandstedt höll föreläsningen i tre timmar och lyckades hålla det intressant hela vägen igenom. Inte dåligt jobbat alls för ett ämne som kan bli ganska tekniskt med alla celler som är involverade.

Föreläsningen visade vikten av att förbereda och tänka igenom upplägget på en föreläsning. Innan föreläsningen var tanken att vi skulle göra ett antal fall i stil med våra basgruppsfall, och Anna höll föreläsningen utifrån dessa, med utvikningar där det var relevant. Hon undvek att gräva ner sig i olika behandlingsstrategier för de olika sjukdomarna (annars mycket lätt att göra och händer alldeles för ofta) och hade flera omgångar av definitionsgenomgångar, så att vi hängde med i vad orden betyder. Det kom en hel del frågor under föreläsningen (något vår klass annars inte är särskilt känd för), men utan att interaktion framtvingades. Bland det värsta som finns i föreläsningsväg är när föreläsare ska tvinga fram frågor och svar från oss i publiken, när a) ingen har en fråga, b) ingen vet svaret, eller c) svaret står på PowerPointen som finns uppe och det därför blir ganska skumt att “kunna” svaret på frågan.

Så, bra föreläsning. Hematologi är svårt men nu ett spännande område istället för, som det varit tidigare, bara ett stort mörker. Det blev det efter en föreläsning på T4 med en annan föreläsare på samma ämne, som mest la upp kilometerlånga listor på indelningarna av sjukdomarna, och allt var bara väldigt, väldigt krångligt.

Annars har föreläsningarna varit av helt okej kvalitet. En föreläsning i måndags hade dock så många förkortningar att det var väldigt svårt att hänga med – dessutom förkortningar på det engelska namnet för sjukdomen, medan föreläsaren pratade svenska, så det var komplicerat att ens dechiffrera förkortningarna utifrån vad föreläsaren pratade om. Tips: använd inte förkortningar, framför allt inte femton olika i ett ämne publiken inte kan. Det blir liksom inte bra när vi bara försöker sitta och komma på vad förkortningen står för, istället för att kunna lyssna ordentligt.

Och igår hade vi en föreläsare som höll upp ett stetoskop och undrade om vi visste vad det var, och om han skulle skicka runt det så att vi fick titta på det… till en klass som gått på medicinutbildningen i snart 4,5 år. Som ska ut och underläkarvikariera i sommar. Inte okej.

Avslutad placering – snart jul…

Eftersom nio timmar av praktiken även denna vecka ska tillbringas på akuten har jag idag avslutat terminens sista placering. Njurmedicin gav mig massor av tillfällen att träna patientbemötande och jag har gjort fler in- och utskrivningar där än jag tror att jag gjort sammanlagt i övrigt. Nästan i alla fall. Ju mer man visar att man vill, desto mer får man göra. Och njurmedicin har i stor utsträckning komplicerade multisjuka patienter (ofta inte bara njurarna som lägger av, utan andra problem också, ofta diabetes eller hjärt-kärlsjukdom eller nåt annat eller alltihopa), så det är patienter man får fundera fram och tillbaka på.

På fredag ska jag vara på akuten hela eftermiddagen och kvällen. Passet i lördags var luuuugnt så jag hoppas att det blir mer att göra då. Det är sällan mycket att göra när jag jobbar/är på praktik där, vilket är trist eftersom jag gillar mycket att göra. Hellre det än att rulla tummarna.

Om en dryg vecka är det OSCE-tenta. Bleh.

Och sen är det helt plötsligt bara några dagar kvar tills “jullovet”, d v s tenta-P. Igen. Tänk vad det alltid återkommer snabbare än man önskar.

Igår var jag på forskningsmöte för min forskning med Fredrik Nyström och hans CARDIPP-studie, en studie på diabetiker som hållit på i ganska många år vid det här laget och som är den som jag jobbade med förra sommaren. Den ska nu snart bli artikel… vilket är spännande.

Annars händer det tveksamt mycket. Vi har julpyntat lägenheten, vilket gör livet mysigare. Levande ljus i mängder.

Jul, jul, strålande jul

Jul, jul, strålande jul.

Utmanande handledare

Jag har tidigare skrivit om bra och dåliga föreläsare, till och med två gånger. Tänkte nu fortsätta på temat men övergå till kliniken istället, och vad som gör en bra respektive dålig handledare.

I amerikanska tv-serier har jag fått bilden av (mardröms)ronder där överläkaren kastar frågor över underläkarna, där en utpekad ska svara. Jag har alltid tyckt att det verkar mer eller mindre fruktansvärt och nedtryckande, inte minst med tanke på att överläkarna oftast framstår som sura gamla gubbar som tycker att underläkaren som inte kan svara inte är värd så mycket som smutsen under skon.

Här hemma har vi istället en mycket lugnare, mer laid back version. Ronderna är inte till för att lära sig något, utan bara för att ta reda på vad som behöver göras med respektive patient. Som läkarstudent kan man lugnt segla igenom klinikplaceringar utan att behöva göra särskilt mycket alls. I slutet av de veckorna man ska vara på plats får man en underskrift på att man varit närvarande, och så är det bra med det. Inlärning? Phhsssh. Sånt. Det får vi väl ta igen på kvällen, med näsan i böckerna.

Gårdagens mycket mer intensiva handledning med konstanta frågor fick mig att inse att den variant av handledning vi får på många placeringar är mer eller mindre skräp.

Det kan inte vara meningen att vi tolv veckor per termin ska gå på klinik, och det vi får med oss därifrån är det vi själva läser oss till i böcker eller råkar komma på att fråga om. Då kan vi ju lika gärna låta bli att ha klinik, och bara lära oss de praktiska momenten på Clinicum istället, genom praktiska labbar. Det hade ju dessutom gett en mer gemensam grund där alla i en klass kan ungefär samma sak, istället för att man p g a väldigt olika placeringar med väldigt olika handledare får chansen att göra helt olika praktiska bitar.

Det är inte dit jag vill. Det jag vill är att lära mig. Det jag vill är att ha bra handledare.

En bra handledare ska utmana.

En bra handledare ska stimulera till inlärning och utveckling. En bra handledare låter sin kandidat göra praktiska saker, står bredvid och handleder. En bra handledare ger feedback.

Det är inte så svårt, men det är klart att det tar mer energi än att bara låta kandidaten springa efter och stå i ett hörn. Det är jobbigare att komma på frågor att testa kandidaten med än att inte göra det. Det tar längre tid om kandidaten ska göra något praktiskt än om handledaren gör det själv. Det tar längre tid att ge feedback än att låta bli.

Men ni handledare får väl tänka att vi är framtiden, och ju bättre ni gör oss, desto färre gånger kommer ni bli störda som bakjourer mitt i natten med idiotfrågor som vi borde lärt oss svaren på under utbildningen, AT eller till och med ST. Ju mer ni lär oss, desto färre fel gör vi förhoppningsvis.

Så, ta tillfället i akt som handledare och undervisa. När underläkaren ska ha mottagning kan det vara en god idé att före mottagningen sätta av en kvart med en överläkare så att underläkaren kan kolla av att den plan denna har på förhand för patienten låter vettig, istället för att under mottagningen behöva springa och leta efter någon att kolla av saker med. När kandidaten går med på ronden, ställ frågor om vad som orsakat patientens besvär eller varför man väljer just det läkemedlet, kolla av vad kandidaten kan. Det stimulerar till att vilja lära sig, för att kunna svara nästa gång om man inte kunde det direkt. När kandidaten står med på operation, kolla av så att studenten vet vad det är ni håller på med. När det är dags för något praktiskt, visa en gång om det är något helt nytt och låt sedan kandidaten göra.

Handledarjobbet är viktigt, så löjligt viktigt för att vi ska lära oss. Ta ansvaret på allvar.