Pluggeri, pluggera!

Nu har jag varit så där enormt duktig och fått allt som står på min to-do-lista gjort.

1. Njuren

Vi fick lär-er-allt-om-njuren i present över helgen, alltid uppskattat. Således spenderades totalt i runda slängar elva timmar under lördagen och söndagen på att lära mig allt jag kunde om detta lilla organ som gör så, så mycket i kroppen. Man kan ju tro att det är hjärta och lungor som är det mest centrala i kroppen, men när jag nu läst njuren kan jag konstatera att även om hjärta och lungor av uppenbara blod och syre/CO2-skäl är livsviktiga (bland annat) så har njuren ungefär tusen gånger fler uppgifter att syssla med. Den filtrerar allt vårt blod ungefär sextio gånger om dagen och genom denna filtrering och efterföljande reabsorbtion och sekretion styr avfallshanteringen, den skiljer bort främmande ämnen från blodet, bestämmer saltbalansen, bidrar till syrabasbalansen, påverkar blodtrycket, producerar hormoner, bildar glukos genom glukoneogenes…

Den gör lite allt möjligt och den gör det oftast väldigt väl. Själv har jag skrivit 21 sidor anteckningar om saken.

2. Anatomi

Den här terminen har vi löjliga mängder anatomi som vi ska trycka in i huvudet – rörelseapparatens anatomi (och utöver det har vi anatomin för varje organ vi läser i basgruppsfallen, så hittills lungor, hjärta och njurar). Började idag med skuldra (scapula) och överarm (humerus). Det är helt okej så länge man bara tar skelettet. Sen blir det jobbigt när det kommer in muskler också. Vi har väldigt många muskler som i sin tur har två muskelfästen vardera och som blir innerverade av (minst?) en nerv och som även har blodförsörjning. Huvud, möt bord.

…men jag har börjat i alla fall, på det enda sättet man kan börja: från någon typ av början. Av en av våra gamla superfaddrar fick vi ett schema för hur man kan plugga, så det tänkte jag och min lilla anatomigrupp följa. Någon gång i veckan är målet att vi ska sitta på Clinicum och titta på skelett-dockor och sånt, det ska bli trevligt och förhoppningsvis givande. Folk säger att det är givande.

3. Doktor Glas

Vår skönlitteraturstrimma bok för den här gången. Återkommer eventuellt med tankar om den. Den är melankolisk men lättläst och tar väl upp ett och annat ämne man borde fundera över, såsom var gränsen går för vad man får göra för att hjälpa/rädda en annan människa. Tacksamt kort bok är det i alla fall, när strimman bara är två veckor. Det blir skönt när den strimman är över, för jag känner verkligen inte att jag har tid att läsa skönlitteratur just nu. När man pressat i sig hundra sidor Guyton är inte den första tanken om hur jag vill slappna av, “Låt mig läsa lite mer!” även om det inte är vetenskaplig text.

Imorgon blir en lång dag i skolan, så bäst att nanna kudde nu.

Kommentera!

Post Navigation