Bästa sittningen

Igår var det sittning igen. MedSex eminenta festfixare S och U hade, tillsammans med lika eminenta festfixare från PsyKO, bokat Platå och satt ihop den hittills bästa sittningen jag varit på. Temat var Gökboet eller speed-dating på dårhuset, vilket starkt bidrog till att göra det till en helt grym sittning.

I vanliga fall blir sittningar efter ett tag ganska långdragna. Man bordsplaceras och hamnar med folk man inte känner, vilket leder till i runda slängar 45 minuters prat – man hinner då gå igenom standardfrågorna: Vad pluggar du (0m det inte är bara-läk-sittning)? Var kommer du ifrån? Hur gammal är du? Några frågor om hur man trivs på utbildningen, i staden, och lite efterföljande frågor. Detta upprepas med samtliga man sitter nära nog för att höra – ljudnivån kan ju vara ganska hög – innan det, om man inte fattar tycke för varandra, går lite i stiltje. När sittningen går in på sin andra timme och senare även sin tredje timme blir det ofta lite tråkigt om man inte hittat någon vidare gemensam grund att stå på än att man pluggar samma utbildning eller har släkt i samma hemstad eller whatnot.

PsyKO-LÄK-sittningen löste detta fantastiskt väl genom att efter de där första bra 45 minutrarna, det vill säga efter förrätten, låta oss byta platser. Vi hade vid anländandet emottagit varsitt kuvert, i vilket det bland annat fanns ett sönderklippt kortlekskort, där vi skulle hitta den som hade den andra halvan av kortet, allt för att vi skulle mingla så mycket det bara gick innan middagen, och det fanns även andra kort som bestämde hur man skulle förflytta sig under middagen. Efter lite kaos fick jag således nytt bordssällskap. Lite senare, efter huvudrätten, fick vi igen byta platser – det hela gav gott om kontakt med en massa roliga människor.

Givetvis serverades vi också riktigt bra underhållning. Logopedernas Oralspex kom och de var faktiskt grymma. Faktiskt, eftersom de inte lät särskilt bra på balen, men jag kan numera sluta mig till att det hade med att deras sång då skulle fångas upp i mikrofoner och det blev inte bra, snarare än att de på något sätt inte håller måttet. Ett helt gäng riktigt bra sånger! Även PA-programmets festeri kom och de var lika bra. Dessutom riktigt kul att se ett icke-HU-festeri, eftersom det är HU:s festerier vi oftast får se.

Eftersom PsyKO och MedSex anordnat sittningen avslutades den givetvis med att de uppträdde. En låt sjöngs tillsammans och den var sockersött gullig om hur vi ska jobba tillsammans för att ta hand om människor.

Maten som serverades fick mycket väl godkänt – laxmacka till förrätt, fläskfilé med potatisgratäng till huvudrätt, och chokladkaka till efterrätt. Gott! (Och att slippa laga mat själv är alltid skönt). Tempot för kvällen var “ångestframkallande” om jag minns rätt och det sjöngs så klart som sig bör på studentsittningar.

Efter avslutande sång blev det mer mingel och när borden plockats undan öppnades dansgolvet. Efter en stund blev det dock mellanfest hemma hos O. Detta ledde till möten med ännu fler nya människor; många äldreäldreäldrekursare (T10, T11) att prata med, vilket är roligt för det ges inte så många chanser att umgås med dem i vanliga fall.

Tror vi återvände till Platå någon gång vid halv 1-tiden, men jag är inte säker. Återvände gjorde vi i alla fall. Jag och U satt och pratade en stund och därefter blev det dans. Tyvärr sög DJ:n sätt rejält; han spelade mest discoversionen av hissmusik – ingen text, samma beats i en kvart. Inte roligt. När det väl var någonting med text var det förvånansvärt ofta låtar jag aldrig hört och det är ju nästan bra jobbat. Här och var stoppade han in någon känd låt och då fylldes dansgolvet snabbt på med folk. Man kan ju tycka att en DJ borde vara uppmärksam på vad som går hem: när folk står och ser uttråkade och bara gungar lite distraherat från sida till sida ut är det nog dags att byta musik.

Lite innan tre drog jag och U oss till slut hemåt. Jag var förvånansvärt pigg vid det laget, med tanke på min generella ovana vid att gå ut två dagar i rad. Dessutom var jag uppe klockan åtta igår morse för att vi skulle ha TBC-test i skolan klockan nio. Jag vaknade faktiskt av mig själv klockan åtta – jag hade egentligen planerat att motvilligt trilla ur sängen då klockan ringde vid halv nio, för att snubbla till skolan utan att äta frukost och sedan snubbla hemåt igen. Ibland förvånar kroppen en. Å andra sidan sov jag idag till tolv, så det var ju inte utan att jag gav mig själv ett visst mått av sömnskuld i och med kravallen.

Ser redan fram emot nästa års PsyKO-LÄK sittning :)

Kommentera!

Post Navigation