Trött på smärtframkallande sporter

Vill börja dansa igen. Är så trött på sporter som gör ont, även om jag verkar onödigt dragen till dem.

Dans är bland det roligaste jag vet. Att köra en lagom komplicerad koreografi till en riktigt bra låt och känna hur allt bara flyter är helt underbart. Då är jag, som så sällan lever i nuet, helt närvarande. Flyt med rörelserna, gestalta en känsla. Göra samma koreografi på olika sätt, sött eller sexigt eller tekniskt korrekt eller någon kombination av dem eller något helt annat. Variationsmöjligheterna är stora.

Min stint i volleyboll lär bli kortvarigt. Dels för att jag inte orkar vara riktigt så dålig på något som jag är på bollsport, dels för att det gör ont. Tog väl sju minuter innan jag bröt ringfingret bakåt. När jag spelade i Dubai för något år sedan – beach volley i strålande sol och varm sand, mmmm! – stukade jag två fingar så att de var svullna till dubbel storlek en stund senare. Pallar inte riktigt med det.

Jutsu har jag inte varit på sedan innan jul, mest på grund av tidsproblem – först var det nollning och då varken fick eller hann vi träna. Sen var det en vecka, sen blev jag sjuk och förra veckan var det nollningsutskottsmöte. Har intentionen att gå på onsdag. Det är dock inte utan att det är ytterligare en sport i raden som kan göra ont, allra mest eftersom de kör en jutsu här som jag inte trivs riktigt med. Jag föredrog den jutsu vi körde i Malmö, som är mjukare och med lik aikidon, kanske mest eftersom två av instruktörerna också körde just aikido. Jag håller fast vid åsikten att om jag velat träna combat så hade jag valt en annan kampsport – det finns en uppsjö. Personligen vill jag inte hålla på med jutsu som kräver skydd och som ska vara så fruktansvärt ‘verklighetstrogen’ – det är inte min grej. Hellre då aikido, även om det också har sina svagheter.

Judo slutade jag på efter två månader. Även där dubbla anledningar – en nära nog knäckt näsa och min generella avsky mot ne waza, vilket kan översättas med mattbrottning. Vi kör det även på jutsun och det är det jag tycker sämst om. Jag är ganska bra på det – är betydligt smidigare än de flesta killar och ger sällan upp – men det är inte roligt.

Måste hitta dans i den här stan. Är bortskämd med Jonas Hedqvists danslektioner – showjazz och ‘MTV Moves’ som var ett så bra namn för det säger vad det är för typ av dans – och vill hitta en motsvarighet, men det är inte helt enkelt… Tills vidare kör jag på med crosstrainer sex gånger i veckan. Det gör inte ont och med ett avsnitt av någon bra TV-serie går tiden fort.

One Thought on “Trött på smärtframkallande sporter

  1. Ingenting går upp emot ett riktigt bra BODYCOMBAT-pass! Så är det faktiskt.

Kommentera!

Post Navigation