Organdonation och läkemedelsprövning

I dagarna har en diskussion om organdonation mot betalning blossat upp lite grann i Corren. Det är tre Linköpingsforskare som i en avhandling föreslår att anhöriga ska kunna få 50 000 kr till begravningen, i utbyte mot den avlidne anhöriges organ. Bakgrunden är att det finns alldeles för många som väntar på ett organ, och alldeles för få organ att tillgå. Diskussionen har sedan dess fortsatt om att man ska kunna sälja en njure, mot betalning på 300 000 kr.

Vi diskuterade saken idag på basgruppen, varpå vi – som man alltid gör och bör – kom in på frågan om risken att det blir ett utnyttjande av de som inte har så mycket pengar. Det är ju, tror jag, det som blir den etiska kärnfrågan. Om en avliden person uttryckligen är okej med att donera och dennes anhöriga får pengar för det är det inte alls etiskt problematiskt. Om den avlidne inte uttryckt någon önskan och de anhöriga “tolkar den avlidnes vilja” borde det inte bli så etiskt fel heller. Och om en person aktivt väljer att donera en njure mot betalning är det i sig inte heller någon annans ensak.

Men det blir en risk för utnyttjande.

En person som drunknar i lån, en ensamstående förälder som inte kan ge sina barn något utöver det absolut nödvändiga, en student som inte klarar sig på studiemedlen – är det okej att locka med över en kvarts miljon kronor för deras organ?

Vi kom in på det här med medicinsk forskning och de studier som görs på människor. På anslagstavlor i skolan kan man för jämnan hitta uppsatta lappar som söker folk till olika studier, mot betalning. De stora läkemedelsföretagen utför tillsammans varje år över 400 prövningar per år, vilket är drygt 7% av alla prövningar i Europa (enligt denna artikel). Frivilliga är ofta studenter, som får den skrala studentkassan utdrygad med varierande summor pengar. Enligt artikeln ovan upp till 30 000 kr för ett försök då personen i fråga låg inne i tre veckor. Enligt denna, lite äldre artikel, var det högsta de då betalt ut ca 40 000 kr.

Så blev då min fråga, hur skiljer sig det faktum att man kan bli försökskanin för på människor otestade preparat mot pengar, från att sälja sin njure? A i basgruppen protesterade och tyckte inte alls att det var samma sak, och det kanske det inte är, men jag måste säga att jag inte riktigt förstår skillnaden i varför det ena är helt förbjudet och det andra inte är det:

1. Organdonation är enligt beprövad erfarenhet men visst kan det gå fel – men det kan läkemedelsprövning också, framför allt då ett läkemedel testas på människor för första gången. Även om man har testat på djur och säkerheten är rigorös kan det ändå gå fel. För några år sedan hände skandalen i London med preparatet TGN1412, som var tänkt att hjälpa med autoimmuna sjukdomar och leukemi, och som resulterade i att de sex unga männen som fått preparatet blev väldigt sjuka. Deras huvuden svällde upp till tre gånger sin normala storlek och två hamnade i koma. Alla överlevde i slutändan, men en har utvecklat lymfcancer och en blev av med fingrar och tår. Reglerna för läkemedelsprövning har sedan dess blivit ännu strängare – men det är inte riskfritt och kommer aldrig att bli riskfritt.

2. Läkemedelsprövning drar redan idag till sig personer som inte har tillräckligt med pengar. Varför är det okej att låta folk frivilligt bestämma hur de tjänar pengar i det fallet, men inte låta folk bestämma själva om de vill sälja en njure? Utnyttjanderisken borde vara ungefär lika stor i båda fallen – kanske något större med läkemedelsprövning eftersom jag tror att urvalsprocessen för organdonatorer är ännu strängare än den för att bli testperson. Det är i Sverige tillåtet att levande givare donerar ett organ (det händer väl främst mellan anhöriga/familjer) men inte mot betalning – och i så fall borde inte heller läkemedelsprövning få ske mot betalning.

Tänkte mig en tredje punkt, men jag vet inte riktigt vad den skulle innehålla.  Jag inser att folk, precis som A, kommer att tycka att det är väsensskilt att vara med i en läkemedelsstudie mot att sälja ett organ, men jag förstår det inte. Det hela handlar om att skydda människor som befinner sig i en utsatt situation, men varför gäller det då inte hela tiden?

2 Thoughts on “Organdonation och läkemedelsprövning

  1. Elin on 19 April 2011 at 18:43 said:

    Jag tror att det finns två väsentliga skillnader.

    1. Läkemedelstestning framstår som någon form av prestation – det liknar ett jobb. Man gör något och får betalt för det. Det är inte riskfritt, men det är inte heller meningen att den som deltar ska förlora något annat än tid.

    2. Att sälja kroppsdelar är oåterkalleligt. Man tar bort viktiga delar av kroppen som inte kan ersättas och inte fås tillbaks. Dessutom liknar det slavhandel på så vis att det är handel med människokropp – något som det sitter i ryggmärgen hos de flesta att det är fel.

    Jag tror också att målgrupperna, eller de man tänker sig när man diskuterar detta, är olika också. De som ställer upp som försökskaniner verkar mest vara manliga studenter med skral kassa och vill ha råd att festa lite mer. De man tänker sig som organdonatorer är fattiga outbildade människor i samhällets utkant som är desperata nog att låta sig skäras upp för att ha råd med mat. Behöver inte vara sant – men jag tror det är så man tänker. Studenten som är försökskanin framstår då som betydligt mindre utsatt än donatorn.

  2. admin on 19 April 2011 at 19:32 said:

    Jag är inte övertygad om att det är sant – tror det finns gott om studenter som bara inte har pengar nog i slutet av månaden – även om det väl som du säger är så man tänker.

    Jag tror att tvåan är varför det mest känns så fel med organhandel, framför allt slavhandelsdelen. Dock tror jag att man kan göra oåterkallelig skada med läkemedelstestning också – det är bara inte lika direkt som att ta ut ett organ och syns kanske inte alltid direkt.

    Jag tycker mest att det är underligt att det ena får hålla på utan att någon direkt funderar på det, medan det andra är totalförbjudet och det uppkommer etiska diskussioner så fort man nämner ordet. Jag vet inte om jag nödvändigtvis vill att något av det ska ändras, men man kanske iaf borde tänka på det.

Kommentera!

Post Navigation