Dissektionsvisning

Idag var det dissektionsvisning (och således fortsätter det här med ett inlägg alla kanske inte vill läsa). Det fungerar så att den grupp som dissekerade i måndags – min grupp – idag visade och undervisade våra kompisar i de andra grupperna. Vi visade någon utvald del – i vårt fall ryggen ner till en bit ner på m. latissimus dorsi och ut på triceps på armen.

Vi gjorde samma presentation tolv gånger, så det är ju inte utan att det sitter ganska väl nu. Repetition är kunskapens moder. Muskler, muskelfästen och innervering och hur det hänger ihop. Jag är fortfarande inte särskilt bra på vad musklerna har för funktion, men det är ju inte utan att det är som amanuenserna säger – funktionen kan ofta ges av var muskeln fäster.

Vi har duktiga amanuenser. De är ofta betydligt bättre än föreläsare, för att de står där för att de vill undervisa. De tycker om det och är inte det minsta tvingade till det. Man söker inte till amanuens om man inte gillar att undervisa. Sen är vissa givetvis bättre än andra, för att man är inte bra på att undervisa bara för att man gillar att göra det (däremot är man i stort sett alltid dålig på att undervisa om man inte trivs med det – det har jag varit med om alldeles för många gånger). Dagens roligaste var en rörig blodkärlsgenomgång av en av de nyare amanuenserna som uppenbarligen trivs med att undervisa, men som kanske ska jobba på sin presentation lite. (Fast det ska tilläggas, blodkärl är röriga med alla sina anastomoser och avgångar åt olika håll).

Jag är glad att jag var i gruppen som fick göra dissektion först, snarare än att gå på visning först. Det kändes lättare att ha fått gå och vara koncentrerad i måndags på uppgiften, lättare att komma över vad vi faktiskt höll på med på det sättet, istället för att bli ställd inför det och sedan bara stå och lyssna på kursare som ska berätta om vad man ser. Det är lätt att låta tankarna flyta iväg då.

Idag var det för min del inga problem alls. Lukten slår mig fortfarande – det är nån formalin-blandning som preparaten fylls med för att hålla en hel termin – men jag vande mig fort. Och bland de som såg preparaten för första gången verkade det inte heller vara några problem – nån fick sätta sig, men ingen som svimmade eller var tvungen att gå ut. Universitetets invänjningssätt fungerar uppenbarligen bra. T3:orna bjöd återigen på fika efteråt, vilket var gott efter fem timmar i obduktionssalen – jag var vrålhungrig och hade extremlågt blodsocker. Chokladmuffins FTW.

Innan jag gick fick jag dock chans att testa att sy ihop snitten på preparaten innan de stoppades undan. Inte på något sätt som att sy i levande människor – nålen var stor och två-tre millimeter tjock och det var tjock tråd – men ändå. Lite coolt. Jag blir alltid, alltid, alltid nervös när jag ska göra nya saker, men det gick alldeles utmärkt (tycker jag i alla fall; amanuensen kanske ljög när han sa att det var bra, vad vet jag, heh). Kommer vara löjligt nervös när jag ska sy i en levande människa för första gången. Hu. Ser fram emot det.

Hade histologi i förmiddags, så det har varit en väldigt praktiskt produktiv dag. Anatomigrupp på lunchen, och har även hunnit bråka med Bokus (en beställd bok som inte levererades som de vägrar ta ansvar för – dålig stil och nu vägrar jag handla mer från dem). Min dag i ett upptaget nötskal.

2 Thoughts on “Dissektionsvisning

  1. Ludvig on 20 April 2011 at 22:14 said:

    Amanuensen ljög inte alls när han sa att du sydde bra, det kan jag intyga ;)

  2. admin on 21 April 2011 at 08:29 said:

    Haha :p

Kommentera!

Post Navigation