Mer om bra och dåliga föreläsningar

Fortsätter på temat med föreläsningar och vad som gör dem bra. Igår hade vi amanuenser i anatomi som skulle presentera handen med dess skelett, nerver, blodkärl och leder. Och tyvärr var den riktigt dålig, i två av tre fall. Så, för att inte bara vara kritisk på ett gnälligt sätt ska jag nu försöka spalta upp vad som i mina ögon gör en föreläsare/föreläsning bra eller dålig. Givetvis helt och hållet mina åsikter.

1. Kunskap

Den här punkten brukar sällan till aldrig vara ett problem, åtminstone inte i de ämnen jag hittills läst. Såväl juridik som medicin är komplicerade fält där de som är specialister är riktigt, riktigt duktiga på det de håller på med. Det inkluderar våra amanuenser, utom de som är helt nya som ofta är förståeligt osäkra och nervösa. I övrigt brukar det här inte vålla problem. Snarare tvärtom, att de är alldeles för kunniga, vilket leder till problem med ett par punkter nedan.

2. Energi

Här var dagens stora fail. Amanuenserna såg ut som att de mycket hellre velat vara precis var som helst som inte var där framför oss. De pratade monotont och helst in i tavlan med PowerPointen som de pekade på. De verkade tycka att det var tråkigt. Och är det ett krav som borde ställas för att få undervisa i något så är det att man måste tycka om det. Avskyr man histologi ska man inte bli histologiamanuens, som flera av mina kursare konstaterat. Tycker man att ens ämne är tråkigt kommer det att lysa igenom. Man måste tycka det är kul med ämnet och att undervisa. Det hörs i rösten och syns i kroppen på den som föreläser.

Variera din röst. Försök vara levande. Det du undervisar om är du förmodligen intresserad av – försök få fram det!

Vissa föreläsare försöker bringa energi till sina föreläsningar genom att tvinga fram interaktion med eleverna. Det kan fungera – men märker du att det inte gör det, så sluta. Stå inte och vänta i 20 sekunder på att någon ska svara på en fråga om ingen räcker upp handen. Dessutom är många av dessa frågor riktigt jobbiga att svara på som elev. “Varför är det här viktigt?” är en riktigt dum fråga om man inte vill ha en diskussion, för det finns ofta flera viktiga punkter. Likadant frågar lärare ofta frågor som antingen a) är på för låg nivå eller b) har sitt svar i PowerPointen som finns på tavlan. I båda fallen tenderar elever att låta bli att svara.

Jag har gjort misstaget med för öppna frågor i jutsun flera gånger, då jag visat en teknik två gånger – en gång bra och en gång dåligt – och sen frågat vad skillnaden var. Ofta ger eleverna svar som är ganska oväntade, så tål man inte kritik för sin “bra” teknik bör man inte göra det. Å andra sidan blir det väldigt roligt, så det brukar jag bjuda på.

Om du har haft en dålig dag så är det bara att klistra på ett leende och fake it ’til you make it. Det lärde jag mig redan när jag var femton och gick en aerobicinstruktörsutbildning.

3. Upplägg/pedagogik

Det här är en gigantinormous punkt. Det finns hela långa kurser i pedagogik på universitetet, man kan doktorera i det. (Det är svårare att doktorera i energi, såvida det inte är i fysik eller något). Men här är några punkter:

a. Prata till din publik. Låt bli i att prata in i tavlan. Det spelar ingen roll om du har mygga eller ej, även om det givetvis är ännu sämre om eleverna inte kan höra dig – du ska ha ögonkontakt med publiken. Det är mycket bekvämare att inte ha det, men det spelar ingen roll. Har du gett dig på att stå där och undervisa ska du också prata till publiken.

b. Dra ner på mängden PowerPoint. PowerPoint kan användas pedagogiskt och kalasbra, men oftast missbrukas det alldeles groteskt. Som Doktoranden så fint påpekade i mitt PowerPoint-inlägg, det fungerar även för anatomi:

Dock känner jag mig tvingad att säga att de bästa anatomiföreläsningar jag någonsin haft var av en ung, nyligen disputerad läkare som höll sina föreläsningar genom att rita på tavlan och på overhead. Har aldrig lärt mig anatomi så bra som då. Så ppt till anatomi, nej tack.

Gårdagens föreläsning handlade ju om just anatomi, närmare bestämt handens anatomi. Utan undantag användes en PowerPoint som vi fått utskickad, med bilder utan namn på delarna utsatta. I ett högt tempo rabblade sedan amanuenserna sina respektive områden – ben, muskler, artärer och nerver – i monotona, ointresserade röster (utom en av de tre, som rabblade men i alla fall hade energi).

Jag fattar att man inte ritar musklerna. De går kors och tvärs och kan vara svåra att rita. Men artärer och nerver är utomordentligt lämpade för att ritas, vilket är så enormt mycket mer lättfattligt och ger ett mycket bättre tempo, än point and say. Skriv namnen! Gick hem och testade hur artärerna i handen skulle kunna ritas för att bli greppbara:

Artärerna i handen uppritade systematiskt. Rita handkonturen först, fyll på med artärerna efter hand. Skriv upp relevanta namn. Det behöver inte vara svårare. Ja, det tar lite längre tid, men gårdagens föreläsning var slut 20 min före utsatt tid ändå.

Gjorde en för någon vecka sedan för axel/arm-artärer också, efter en rörig men betydligt bättre föreläsning om dessa.

Rekommenderar att rita ut benen på något sätt, för att ha något att förhålla sig till. Det blir enklare att fatta då.

Inser att inte alla kommer hålla med mig om den här punkten. Men, min blogg, mina åsikter. Andra åsikter, skriv egen blogg. Eller en bok. Finns gott om böcker i pedagogik, som sagt, men marknaden är säker inte mättad. ;)

c. Prata i ett lagom tempo. Om du rabblar namn på artärer kommer eleverna inte hinna skriva ner dem eller ens tänka efter om vad du säger. Det gör din undervisning meningslös – eleverna är där för att lära sig. Använd tavlan! Skriv orden, då ser du hur lång tid det tar för eleverna att skriva dem. Det tar längre tid än du tror. På basåret hade vi en lärare som faktiskt tittade ut över sina lyssnare och sa, “Nu väntar jag tills jag ser att ni skrivit klart.” Det gjorde dels att vi fick tid att skriva färdig, och dels att vi åter verkligen riktade uppmärksamheten mot henne när vi var färdiga, så att hon skulle veta när hon kunde fortsätta.

4. Nivå

Eleverna du undervisar är inte på din nivå. Lägg dig på en nivå som är lagom för eleverna. Du är hjärtkirurg, men det betyder inte att dina elever vet vad kranskärl är. Tänk först, gör föreläsningen utifrån det. Ibland undervisar man nybörjare, ibland svartbältare. Man kan inte hålla samma pass för de två grupperna. Och bara för att du tycker att något är självklart och enkelt betyder inte det att eleverna tycker det. Ibland vågar de fråga, men oftast kommer de tänka, “Äh, jag går hem och läser om det istället, det är inte lönt att fråga.”

Rubriken kan också tolkas på ett annat sätt, som igår. Amanuenserna visste vilken nivå de skulle ligga på – och de verkade tycka att det var för låg nivå. Och det är klart det är! Oavsett vem du är så är det så att om du står framför en grupp och undervisar så är det för att det är något du kan mer av än de du undervisar för. Det spelar ingen roll om det är ju-jutsu, anatomi, eller kärnfysik. Du kan inte gärna undervisa över din nivå. Och relativt ofta kommer du inte undervisa på din egen nivå heller, även om jag har undervisat folk med samma bältesgrad som mig i jutsu. Det är liksom en del i att undervisa.

Hmh. Finns säkert mer. Tror jag slutar det här nu dock.

Kan avsluta med att vi hade en riktigt bra föreläsare idag – han använde inte PowerPoint! Whoo! Han ritade och skrev allt på tavlan och lyckades dels göra ett tråkigt ämne – nervernas retbarhet och impulsfortledning – bli ganska intressant och dels gjorde han det helt begripligt. Ingen dålig prestation det. Alla var inte lika förtjusta, men jag gillade det skarpt.

2 Thoughts on “Mer om bra och dåliga föreläsningar

  1. Hanna on 3 May 2011 at 19:57 said:

    Jag var också där igår eftersom jag skulle dissekera, och håller med att det var mycket sämre än föregående föreläsningar vi haft med amanuenserna. Du skulle varit där idag istället, det var verkligen så mycket bättre!

  2. admin on 3 May 2011 at 20:21 said:

    Borde varit där idag, meeen basgruppsplugg fick gå före istället. Oavsett är det ju bra att det var mycket bättre idag. Var det samma amanuenser?

Kommentera!

Post Navigation