Prestationer och efterföljande ångest

I torsdags hade vi sista Strimman för terminen, vilket jag skrev om då. Det innebär att vi ska få betyg för terminen. Godkänt eller underkänt, precis som på alla andra examinationer på den här utbildningen. Ena handledaren höll upp ett papper och sa, “Ja, och här står ju en lång rad G,” och så var det inte mer med det.

På vägen hem skickade jag ett sms: “Och jag blev (surprise) godkänd för terminen också. Ungefär lika stort som att klara HEL.”

Borde jag ta vissa saker som större framgångar än vad jag  gör? Borde jag räkna både HEL förra terminen och att klara Strimman den här terminen som en faktisk prestation? Kanske hade blivit nöjdare med mig själv av att göra det, istället för att helt och hållet borträkna dessa.

Fick frågan om vilket jag räknade som största prestationen – andra dan i ju-jutsu, eller juristexamen? Och den kanske vissa tycker borde vara uppenbart den senare, men jag kan helt ärligt säga att jag inte tycker att det (juridiken) är någon vidare prestation. En av anledningarna är att jag inte gick ut med högsta betyg i allt (långt ifrån) och en annan är att jag mest hela tiden såg det som ett tidsfördriv, snarare än något svårt och eftersträvansvärt. Jag fattade aldrig innan jag började på utbildning att det var en högprestigeutbildning och en utbildning de flesta anser är svår. Hade jag gjort det hade jag sannolikt aldrig vågat söka – precis som jag inte vågade söka läkarutbildningen. Nu i efterhand tänker jag att så svår kan den inte ha varit, för jag klarade ju den.

Jag kan givetvis aldrig vara helt nöjd, det ingår inte i min personlighet. Jag kommer alltid sträva efter något mer, aldrig tycka att jag kan tillräckligt eller är bra nog som jag är. Jag kommer alltid att värdera mig själv enligt hur senaste tentan gick – eller, än mer, hur nästa tenta kommer gå. Prestationsångest är mitt mellannamn. Insecure overachiever, i pappas ord.

Men jag måste lära mig att bli nöjd med småsaker. Måste kunna ta stolthet i saker och ting, även sådant som HEL och Strimma (och juristexamen…). Hur kan man annars få andra människor att förstå att de är bra nog, precis som de är?

2 Thoughts on “Prestationer och efterföljande ångest

  1. Man tittar på klipp med Mike Vujicic.

  2. BoneDoc on 8 May 2011 at 15:22 said:

    Touché Cosmic, touché ;)

Kommentera!

Post Navigation