Dåligt samvete

Mitt förnamn och efternamn har numera bytts. Dåligt i förnamn, Samvete i efternamn.

Idag var det dissektion igen, sista dissektionen för terminen – och eventuellt för utbildningen, om man inte blir amanuens. Av de runt tjugo personer som skulle komma och dissekera kom bara… åtta. Plus minus någon. Mentor-E tyckte således att jag borde dissekera, för jag vill ju bli amanuens. Och jag vet att jag borde, och det inte bara för att jag vill bli amanuens. Jag vill egentligen också. Och jag vet att L, också amanuens, tycker att jag borde. Det är intressant och givande att dissekera – men jag orkar inte.

Hjärnan håller på att falla i bitar under de extrakilo som ångest och stress innebär. Jag blandar ihop inte bara namn på nerver, blodkärl och muskler – mer basalt glömmer jag nu namn på människor i min omgivning också, för att det är information som information och jag kan inte reda ut röran i huvudet. Jag vaknar på morgonen och är trött och går sedan trött hela dagen. Jag minns inte vilken dag i veckan det är, för oavsett om det är måndag eller lördag så borde jag alltid plugga. Borde. Hela, hela, hela tiden.

När jag läste Harry Potter-böckerna för ett antal år sedan förstod jag aldrig hur Ron och Harry kunde vara så ointresserade av att plugga. De pluggade ju magi. Magi! Hur kan man inte vilja plugga magi, alltid och hela tiden? Men medicin är ungefär som magi, för mig. Helt fascinerande och fantastiskt på alla möjliga sätt. Det hindrar dock inte, visar det sig, att man blir fruktansvärt trött av det och att man hellre vill göra något annat.  Jag önskar att jag var Hermione som alltid vill plugga – och alltid orkar plugga. Men det gör jag inte.

Satte mig och läste om reflexer igår. Det är coolt, hur kroppen funkar. Det hindrar inte att jag efter ett tag var så slut i huvudet att bokstäverna bara blandade sig framför ögonen i en soppa av krumelurer. Jag åt choklad för att få upp blodsockret tillräckligt länge för att orka läsa kapitlet ut – det funkade, men det är definitivt inte hälsosamt. Kaffe är väl alternativet; de flesta av mina kursare är koffeinister.

Jag ville dissekera idag, men jag kunde inte. Mina ögon går i kors, även när jag skriver det här. Det dåliga samvetet maler ändå, konstant.

På torsdag börjar jag Tenta-P.

Jag ser fram emot sommaren. Ser fram emot att gå med rak rygg och inte tyngas av stress. Såvida jag inte – vilket känns jobbigt sannolikt – kuggar tentan, och kan gå hela sommaren med ångest. Yay!

3 Thoughts on “Dåligt samvete

  1. Molly on 17 May 2011 at 19:14 said:

    Jag känner dig inte, men jag känner igen mig i det du beskriver. Hoppas att du klarar din tenta :) Jag håller en tumme. Ta hand om dig.

  2. Då är jag inte den enda som har dåligt samvete över att jag inte dissikerade igår, men nu var det ju ändå “min” gång. Tur att det bara är.. 23 (?) dagar kvar, innan sommarlov eller något i den stilen.

  3. mamma on 18 May 2011 at 11:16 said:

    Håll ut! Du fixar det! Kram

Kommentera!

Post Navigation