Elaka människor och anonymitet

Med jämna mellanrum får jag kommentarer på bloggen. Majoriteten är trevliga – en del från folk jag känner, en del från folk jag inte känner. Jag har också fått live-kommentarer om bloggen, folk som tycker att den är rolig att läsa. Det är kul att höra. Jag skriver för min egen skull för att jag tycker det är roligt att skriva, men det är klart att det är ännu bättre om andra läser och kanske får någon fundering, varesig de (ni) håller med mig eller inte.

Men så ibland får jag kommentarer som är mindre roliga.

Förra gången det hände låste jag stora delar av bloggen – allt som är djupt personligt och bilder, med mera. För att göra bloggen mer anonym, skydda mig själv och andra. Sen har det gått ett halvår och det har inte kommit mer dumheter – förrän idag.

Allvarligt talat [mitt namn], du måste ha ett enormt behov av att bli omtyckt, vara duktig och få bekräftelse, samtidigt som du beter dig som ett arsel mot folk.
Släpp sargen, dra ur kvastskaftet och vakna nu för fan!
Den nivån beräknande du sysslar med i vardagen är patologisk på gränsen till en psykopatisk störning.
Lycka till.

~ “Kursare”

Trevligt att komma hem till efter tre timmars mikroskoperande med E.

Avsändare? E-mail : spelar.ingen@roll.com, URL: http://sanningenskämsaldrigförsig. Tänk att folk med “sanningar” aldrig skäms men heller aldrig säger vem de är. Tänk att det på nätet kan kastas så fruktansvärt mycket skit, saker man aldrig skulle säga i verkligheten, face to face.

Det är svårt att försvara mig. Ett behov av att bli omtyckt? Ja, det är klart, har inte de flesta det? Vara duktig och få bekräftelse? Min egen far kallar mig “insecure overachiever”, så ja, det har jag också ett behov av. Hade jag inte haft det är det osannolikt att jag först blivit jurist och sedan faktiskt hoppat på läk trots allt.

Beter mig som ett arsel mot folk? Om någon förtjänar det. Allmänt, nej. Allmänt säger jag vad jag tycker, vilket visserligen säkert kan upplevas som “arsel”-igt.

Släpp sargen och så vidare? Den är bara konstig. Vad är det jag ska släppa ifrån? Lite mer specifikt, så kan jag möta kritiken. Dra ut kvastskaftet kan jag föreställa mig varifrån, tack, den behöver inte mer beskrivning.

Och sedan… psykopatisk störning. Beräknande? Huh? Jag funderar på livet, på saker som händer i min omgivning. Jag blir glad, irriterad, ledsen, upprörd, förvånad… men vad är det jag är beräknande med?

“Lycka till” antar jag är sarkastiskt. Eller är det om jag följer dina råd? Är det det jag ska lycka till med?

Jag tänker inte sluta skriva. För den delen, jag kommer inte sluta lägga upp bilder jag gjort över anatomi, eller funderingar kring nyheter, eller tentapluggsredogörelser, eller vad annat du nu stör dig på, anonym. Och har du problem med mig, ta det med mig face to face. Göm dig inte bakom anonymitet.

 

5 Thoughts on “Elaka människor och anonymitet

  1. Marie on 5 June 2011 at 18:08 said:

    Du skriver fantastiskt bra och det är alltid roligt att läsa!
    Kände bara att jag ville skriva en kommentar – men hur kommenterar man när någon har varit så elak. Handlar säkerligen egentligen bara om den svenska avundsjukan. Med tanke på personens framtida yrke (om nu denne klarar utbildningen vill säga) kan man bara hoppas att personen kommer mogna och berikas med ödmjukhet och empati.

  2. Det är tur att det idag är det så himla lätt att kolla upp IP-adresser att det inte hade varit svårt att trolla fram uppgifter på vem “kursare” verkligen är..något som “kursare” kanske inte tänkt på?

  3. Trevlig typ, den där “kursaren”. Fruktansvärt elakt, måste jag säga. Försök att inte ta åt dig, det är det värt.

  4. Alatariel on 5 June 2011 at 19:08 said:

    Så fruktansvärt löjligt att gömma sig bakom anonymiteten på internet (som ju K redan påpekat inte ens är speciellt anonym alltid). Att personen i fråga dessutom har mage att skriva URL och email i den där stilen är näst intill skrattretande.

    Det här är en typisk sådan situation då man blir så chockad över hur folk beter sig att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Jag blir dessutom så förvånad över att folk ens tänker såhär om nån annan! Visst, man kan ogilla nån och anse att denne andre är världens tönt/jätteelak/ful som stryk osv osv, men skriver man och tänker man verkligen såhär utstuderat elaka saker om nån? För mig känns det väldigt främmande och avlägset, makes me wonder vem som det egentligen ska ställas diagnos på…

    Stå på dig! Du ska kunna skriva om exakt vad f*n du vill och du ska veta att det finna massa som tycker du är jääävligt bra! :)

  5. Det som också måste vara absolut mest skrattretande av allt är ju att personer som skriver dylika kommentarer aldrig skulle våga säga något ens nästan i närheten av ovanstående i ett socialt sammanhang där ansikte möter ansikte. Fegheten att gömma juvenila och elaka påhopp bakom falska titlar och fejkad e-mail är, helt sonika, skrattretande och något som man bör försöka låta rinna av en likt vatten på en gås.

    Vi har fritt språk, fri vilja, och vilken frihet vi vill att skriva exakt vad vi vill. Det behöver inte passa alla, eller för den delen tilltala alla (det gör det aldrig), men det är så fascinerande att kommentarer med anledning till uppsåt utan konstruktiv kritik alltid (utan undantag) ackompanjeras pseudonym och lustiga e-mail adresser. The joke is on “kursaren”, således.

Kommentera!

Post Navigation