Att skriva

Har skrivit för första gången på ett halvår. En berättelse, that is. Inte blogg eller anteckningar eller dagbok, det gör jag ju alltid. Det blev fanfic, vilket det brukar bli när jag behöver komma igång med skrivande igen. 3 800 ord. Började igår kväll efter att jag sett en film som inspirerade mig och skrev tills ögonen gick i kors. 1 800 ord, resten idag.

Jag älskar att skriva, oavsett form. Jag tycker om att skriva berättelser och har alltid gjort det. Någon gång på lågstadiet var mina föräldrar väldigt oroliga över min förfärliga grammatik och stavning, men min lärare lugnade dem och sa att jag skrev och läste så mycket redan då, att det skulle komma att lösa sig själv. Det gjorde det, uppenbarligen.

När jag gick i fyran skrev jag min första långa berättelse, om två barn som blev strandsatta på en ö. Det var handskrivet, för det fanns inte så mycket datorer då och det gick framför allt snabbare för mig att skriva för hand. 32 sidor handskrivet, vilket senare överfördes till åtta datorskrivna sidor. Jag var mäkta stolt.

Längsta berättelsen till dags dato är en fanfic på 104 000 ord. The Depths of Winter.

Har alltid varvat fanfic med egna berättelser. Egna berättelser är en större utmaning; där skapar man karaktärerna, världen, allting. Fanfic definieras av Wikipedia så här:

Fan fiction (alternately referred to as fanfiction, fanfic, FF, or fic) is a broadly-defined term for fan labor regarding stories about characters (or simply fictional characters) or settings written by fans of the original work, rather than by the original creator.

Man skriver om något som man är ett fan av, helt enkelt. Jag har skrivit fanfiction i en rad olika fandoms: främst Harry Potter, men även NCIS, House, How I met your mother, med flera. Det är ett enkelt sätt att komma igång med skrivandet; man kommer på en situation men behöver inte skapa karaktärerna. (Kan också skapa karaktärer och stoppa in i en situation som uppstår i en film/bok/tv-serie/etc, men det är mer ovanligt). Samtidigt är det en utmaning att hålla karaktärerna “in character” (IC), det vill säga att karaktären agerar på ett sätt som passar med hur denne agerar i skaparens universum.

Anyway.

Att skriva är underbart. Det är att drömma sig bort till en annan värld, få djupdyka in i en karaktärs huvud. Försöka nysta upp hur en karaktär tänker och känner. Det är, på sitt sätt, att leka gud – man bestämmer trots allt över vad man skriver. Samtidigt har jag många gånger upplevt att karaktärerna tagit sig friheter och agerat lite hur de vill, något pappa och jag är överens om kan vara mycket frustrerande när man egentligen vill dra berättelsen åt ett håll men karaktärerna vill åt ett annat. “Look what my fingers are doing” är hur vi sammanfattar det när karaktärerna tar över.

Jag har under de senaste åren arbetat på en bokserie där jag bara har den sista hälften av sista (fjärde) boken att skriva. Kanske kan jag komma till skott och skriva klart den den här sommaren. Skriva tänker jag oavsett vad göra, om min musa bara vill samarbeta med mig.

Kommentera!

Post Navigation