Midsommar

Hela Facebook fylls av hälsningar om “Glad midsommar” och jag tänker, huh, vad många det är som firar midsommar. Kan inte riktigt påstå att jag gjort det alls sedan jag var liten. När vi bodde i Geneve gjordes en jättelik midsommarstång och den dansade vi runt, i ett fantastiskt vackert landskap som jag inbillar mig var lite uppåt bergen men som kan ha varit  nära stan för allt vad jag minns av vad som låg var, när jag var sju.

Förra årets midsommar spenderades i Ghana. Inte direkt ett firande där. Åren innan har jag inget minne av vad jag gjorde.

Den här helgen, med start om 45 minuter, blir det jobb. Vilket faktiskt är helt okej, med tanke på att det är “storhelgs-OB” vilket är bästa möjliga tillägg. När arbetstiden under lördag-söndag dessutom är 8-22 blir det en hel massa timmar.

Nervös är jag. Önskar att jag var mindre konsekvensanalytiker och kunde rycka på axlarna mer. Personlig assistent är ett okvalificerat arbete; det finns förmodligen ingen som helst anledning att oroa sig som jag gör. Ändå gör jag det. För att jag är jag och jag tänker alltid för mycket.

De senaste 24 timmarna har dock gått en lång väg mot att lugna mig. Tog Bus4You till Jönköping igår för att få träffa L igen efter mer än en och en halv vecka, vilket är alldeles för lång tid ifrån varandra. Fick se honom i läkarkläder och det är ju väldigt roligt. Bodde hos hans föräldrar och åt trevlig middag ihop. Deras hus ligger vid Vättern och satt nere vid strandkanten och såg solen försvinna bakom molnen. Mitt huvud på hans axel, hans arm om mig – det lugnar mig som få andra saker gör och var just nu välbehövligt.

Idag fick vi sovmorgon och sen frukost, innan hela familjen körde mot Linköping igen. De firar midsommar, jag jobbar. Men jag träffar L ikväll igen, så livet är helt okej.

Kommentera!

Post Navigation