Saker jag aldrig funderat på tidigare

Har du tänkt på den där kanten från trottoaren ner till gatan? Dörrkarmen när du går in genom dörren? Trappsteget upp till huset?

Jag har aldrig funderat över något av det där. Visst är vissa kanter vid trottoar/gata irriterande bara för att cykelhjulen inte trivs med skarpa kanter, men det är ju inte direkt oöverstigligt. Men nu jobbar jag plötsligt med en person som sitter i rullstol och jag inser att alla dessa småsaker jag inte funderar över i vanliga fall är i bästa fall irriterande, i värsta fall ett oöverkomligt hinder, för att ta sig fram. Den närmsta vägen till centrum från stället jag jobbar på går över en kulle – men den kan man inte gå, för nedåtlutningen på kullen är obehaglig för brukaren (och uppåtvägen skulle vara enormt tung för oss som är assistenter). Istället går vi en lite längre väg, men där finns skarpa kanter mellan trottoar och gata som gör att resan blir skumpig och jobbig.

Det finns så många saker man inte funderar på när man är frisk. Blir jag törstig på natten är det bara att gå upp och dricka ett glas vatten. För någon som inte kan ta sig ur sängen på egen hand blir det omöjligt.

Jag kan inte föreställa mig att leva med en personlig assistent i stort sett dygnet runt. Tänk att aldrig vara själv. Tänk att aldrig kunna vara själv, för om du är det kommer du ingenstans.  Du kan inte göra mat, inte ta mediciner, inte gå på toa. Du kan inte komma någonstans. Tänk att vara blind och bunden till en rullstol, eller för den delen ”bara” blind. Eller döv. Eller något annat. Alla hinder jag aldrig tänker på – även nu när jag jobbar med någon med funktionshinder är det svårt för att inte säga omöjligt att föreställa sig.

Vår värld är byggd för ”friska” människor som kan röra sig obehindrat och har sinnena i behåll. Att tänka på att klara sig med något funktionshinder är fascinerande och skrämmande för mig.

Kommentera!

Post Navigation