Under ytan

Befinner mig i Stockholm för dykkurs. Pojkvännen är oerhört dykförtjust och dykcert har väl alltid stått på någon lista över saker jag ska göra. Tog “PADI Scuba Diver”-cert för ett antal år sedan då jag och lillebror gick kurs på Kanarieöarna, men sedan dess har det inte blivit mycket mer för min del.

Igår var första dagen av tre på intensivkursen. Teori och bassängdyk. Vi skulle enligt schemat hålla på 17-22.30, men det blev 17-01.15 istället. Vilket medförde att jag kom hem några minuter efter två till mammas och pappas lägenhet. L, som väntat på att jag skulle ringa honom efter kursen, och pappa, som väntade uppe på mig, hade båda vid det laget hunnit uppnå ett visst mått av oro. Det är ju inte utan att jag a) går dykkurs, vilket i sig innebär något mått av risk även om den inte är så stor och b) är i Stockholm, där jag inte bor och där det säkerligen kan hända både det ena och det andra. Är inte riktigt van vid att ha någon som oroar sig för mig på timbasis – jag brukar komma hem när jag kommer hem. Är jag väck ett antal dagar kanske några skulle notera detta, men i vanliga fall är det ingen som har koll på när jag kommer hem på kvällen.

Kursen då. Vi är sex elever, jag är enda tjejen. Vilket alltid är kul, för killar blir så hjälpsamma då. Som om jag inte kan själv. Däremot duschar jag och gör mig i ordning betydligt snabbare än dem, vilket är festligt, för det är lite ovanligt. Å andra sidan är det inte så många tjejer som har tagit fallskärmscert, har dangrad i självförsvar, och så vidare. Jag älskar rosa (min dykutrustning som jag köper ska ha rosa detaljer), men jag är inte alltid så typiskt tjejig.

Teoridelen av kursen var väldigt lik många andra kurser jag gått. Lär (teoretiskt) först, öva sedan är ett återkommande tema inom såväl ju-jutsuinstruktörskurser som fallskärmshoppningskurser som dykkurser. Det är lite dumt med trial-and-error-metoder inom fallskärmshoppning och dykning. Kanske inte lika mycket inom ju-jutsu (och där är det desto mer – bli undervisad, testa, undervisas igen, ändra lite, undervisas… och så vidare).

Återkommande bland den här typen av kurser är också reklamen för den egna organisationen. Ju-jutsuinstruktörskurser innehåller alltid en hel hög om Svenska ju-jutsuförbundet (SJJF), fallskärmshoppning berättar om Svenska fallskärmsförbundet, och dykkursen höjer PADI till, om inte skyarna så i alla fall vattenytan.

Efter många långa timmar av teori var det dags att bada. Dykning innebär av förklarliga skäl väldigt mycket utrustning som ska sättas ihop. Betydligt mindre nuförtiden än förr, men ändå. Så det tog väl en timme eftersom allt skulle förklaras. Sedan var vi till slut i vattnet och fick simma runt i den lilla simskolebassängen med ett djup på en dryg meter. Det är en lite annorlunda grej att stoppa in en regulator i munnen och sedan andas enbart genom munnen. Luften är dessutom väldigt torr att andas. Det tar en liten stund att vänja sig. Jag har dock aldrig tyckt att andningen varit det största problemet, utan masktömning. Jag finner det otroligt obehagligt när man fyller masken med vatten och sedan ska tömma den under vatten (vilket görs genom att luta huvudet bakåt och blåsa ut luft genom näsan; då pressas vattnet ut). Fick lätt panik och fick göra om det tills jag kunde det. Jag kan dyka utan tuber så länge jag kan se, men jag ogillar starkt att dyka med tuber utan att kunna se.

Resterande övningar flöt på (icke bokstavligen, eftersom vi mest var nere på botten av den stora bassängen, typ fyra meters djup). Byte av regulator till en annan persons extra andrasteg (både med och utan att ens egen luft stängts av), uppstigning tillsammans med denne, simulerad nöduppstigning, bogsering, med mera. Så länge jag kan se funkar allt utmärkt. Snorkligen gick sådär, mest eftersom det inte riktigt funkar för mig att hålla andan med munnen öppen runt snorkeln. Men någon utmaning ska man ha.

Slutligen tog det slut och det tog åtminstone en halvtimme innan vi fått av oss och sköljt av all utrustning. Med sex elever och en lärare är det en del utrustning. Kvart över ett körde till slut tre av killarna mig till en tågstation för att jag skulle kunna ta mig hem. Tågen hade slutat gå, men nattbussen kom efter ett par minuter och sedan var jag hemma 02.09. Lite svårt att somna eftersom jag var ganska uppe i varv, men till slut så.

Idag har varit väldigt lugn och skön. Det är bara pappa här eftersom mor min är i Barsebäck och spelar golf dagarna i ända, så han och jag gick ut och gick en runda. Pratat allt från förhållanden till politik, och så åt vi lunch på TGIF (Thank God It’s Friday, för er som inte har koll på amerikanska matkedjor). Sizzling chicken fajita, mums. Handlade lite för att jag ska kunna göra pastasallad till matsäck till helgens utedyk, och nu är det lugnt och tyst och skönt hemma. Helgens fyra utedyk blir spännande… och förhoppningsvis går de bra.

2 Thoughts on “Under ytan

  1. Spännande! Jag tycker du är väldigt modig som gör sånt här, jag skulle aldrig våga.

  2. admin on 14 August 2011 at 20:42 said:

    Det är roligt att testa nya saker :) Dykning är en väldigt säker sport om man bara följer föreskrifter och sunt förnuft :)

Kommentera!

Post Navigation