Lägerblogg, dag 5

Tänk så enormt skönt det kan vara att sova.

Gårdagen körde totalt slut på mig, även om det blev som jag sa då; inga fler egna träningspass. Det är nog så krävande att vara instruktör – då behöver man ju faktiskt vara riktigt närvarande i huvudet, till skillnad från när man leker “monkey say monkey do” som elev. Att vara elev är fysiskt krävande, medan att vara instruktör är psykiskt (och i värmen även fysiskt, får väl sägas, för det är ju inte utan att man svettas så snart man rör så mycket som ett lillfinger).

På lunchen igår, kanske jag ska nämna innan jag fortsätter med den faktiska träningen, hölls för övrigt en underhållande konversation bland ett par yngre (17-20-åringar, nåt sånt) ju-jutsukas. Den högst graderade hade 1 dan, övriga två blått/brunt. Dessa tre satt och diskuterade huruvida man överhuvudtaget skulle vilja gå upp i 2+ dan-gruppen. I denna grupp var ju nämligen alla “så gamla och då kan man ju inte köra hårt med någon”. Välkomna dit, säger jag. Det är den roligaste och intensivaste gruppen att vara i.

Det blev diverse randori mot olika grepp (främst stryptag, men även en del andra) med vitt-grönt gruppen. Alla elever var – precis som sin instruktör – lite trötta vid det laget, men det kördes på riktigt bra. Duktiga elever :) Det återstår för mig att försöka välja ut en “aktivaste elev”, vilket är svårt på många sätt. Rent praktiskt eftersom jag inte har en aning om vad eleverna heter (till skillnad från dangraderna har ju tuttifruttibältena sällan sina namn inbroderade på gin), och dessutom – hur väljer man vem som är aktivast? Meh. Har till ikväll på mig att fundera.

En timme ledigt och det måste ju sägas att en timme går väldigt snabbt ibland. Hann äta en banan, lite choklad och några överblivna jordgubbar.

Med blå-brungruppen blev det renraku waza och några jigo waza till 1 dan, vilket var det jag hade kvar av vad Anders bad mig köra med dem. Sista tio minutrarna körde jag mjuka höga fall à la aikido även med den gruppen, precis som med vitt-grönt på morgonen, och jag kunde konstatera att John har rätt – tjejer är mycket bättre på att falla än killar. En av tjejerna lärde sig det riktigt väl på den korta tiden jag gav dem :) Oavsett om de lärde sig det eller ej var det kul att utmana dem lite med något annat än strikt jutsu.

Därefter dusch och sedan små-dog jag i sängen. Det var alldeles för skönt att ligga ned. Eftersom jag tidigare på dagen blivit medbjuden till grillning med Älvsjögänget slapp jag tänka något särskilt på att fixa mat och när jag väl kom ned för att äta stod den underbart goda maten uppdukad. Grillad fläskfilé och kyckling, sötpotatis och vanlig potatis i klyftor, grönsallad med tomat och fetaost, och tre sorters såser. Yumyum! Fantastiskt gott, framför allt när mitt blodsocker var i botten och jag var så trött att jag knappt orkade trilla nedför trapporna till det dukade bordet. Sällskapet – Älvsjögänget som adopterat mig detta läger – var utmärkt. Det är så trevligt att bli adopterad när man är här själv utan klubbkompisar.

Efteråt blev det tårta i hemkunskapssalen, eftersom det var födelsedag för en i Älvsjögänget. Gottgott.

Vid tio tackade jag för mig och efter dagboksskrivande kraschade jag rakt in i drömmarnas land. Sov riktigt gott fram till fem imorse, då solen stod på genom de tunna gardinerna så att jag var säker på att klockan var runt nio, tio på förmiddagen. En snabb titt  på mobilen visade dock att jag lugnt kunde sova vidare i fyra timmar till.

Idag har jag ännu inte hunnit med mer än att äta lugn frukost. Mitt första pass – med 1 dan-gruppen – är klockan 15, så fram till dess är jag ledig. På planeringen står att gå och handla lite godis samt att äta lunch – det bör kunna hinnas med… sedan två pass under eftermiddagen/kvällen, innan även denna, dag 5, är färdig. Plötsligt närmar sig hemresan med stormsteg.

Kommentera!

Post Navigation