Rättigheten att bli opererad

Tittar återigen på Debatt. Den här gången om Anne som inte får en operation av sitt knä eftersom hon röker. Hon anser sig således vara diskriminerad.

Till att börja med måste jag (återigen, tror jag) konstatera den extrema överanvändningen av ord såsom “kränkning” och “diskriminering”. Jag blir så trött på den.

Så till fallet. Diskrimineras man om man är rökare som vägrar sluta röka (tillfälligt; det handlar om ett rökstopp på 12 veckor) inför en planerad operation, och således inte får operationen? Anne, Camilla och några till i programmet tycker det. Det är upp till var och en att få välja vilka risker man vill ta med en operation, det är inte något läkaren ska avgöra. Medborgarna betalar skatt och således ska de få sjukvård, vilken sjukvård de nu vill ha.

Men det är ju inte riktigt så enkelt.

Först och främst – ja, vi betalar alla skatt. Vilket innebär att alla vi andra ska stå för den ökade risken som det innebär när en storrökare som vägrar sluta ska läggas under kniven. Det föreligger en bevisad större risk för rökare än för icke-rökare, vad gäller komplikationer vid och efter en operation. Om komplikationer tillstöter blir det hela ett dyrt kalas. Anne säger, “jamen jag opererade det andra knät för sex år sedan och det gick bra. På vilket sätt är det en garanti för att det kommer att gå bra den här gången? På vilket sätt påverkar det risken vid den här operationen?

Det är upp till patienten att bestämma inte läkaren, hävdar Anne med flera – förutom att det är en kirurg som ska utföra ingreppet. Har inte han/hon rätt till en åsikt om huruvida han/hon vill utföra ett ingrepp där han/hon vet att riskerna är stora? Detta gäller givetvis inte akutkirurgi som är till för att rädda någon till livet – men det ska definitivt gälla för patienter med planerade, icke livsnödvändiga operationer. Dessutom är det i de flesta fall bara upp till patienten att bestämma tills det går fel – när det sen har gått fel, då är det minsann läkarens fel för han/hon varnade inte för de där komplikationerna och sedan blir det löpsedlar i Aftonbladet i tre dagar.

Fast jag tycker att det är så hemskt att folk tar lagen i egna händer […] Vi har faktiskt en lag som ger alla svenskar sjukvård, sen kommer det ett gäng läkare och sjuksyrror och tar lagen i egna händer.

~ Camilla i Debatt

När det ovanstående sägs, blir jag arg. Lagen i egna händer? För att läkare och sköterskor gör sitt jobb och gör riskbedömningar? Ja, vilket sätt – att de vågar!

Det finns massor med folk, till exempel folk som är överviktiga och får diabetes, människor som dricker för mycket alkohol, folk som har drogmissbruk men inte kan komma undan – det finns en massa människor som inte lever ett “exemplariskt liv” och som kanske inte har lika bra läkekött. Vad händer med dem, blir de sekundära medborgare i vårt land?

~ Camilla i Debatt

Människor med övervikt gör oftast ett val att leva på ett visst sätt (jag inser att det finns de som har medicinska skäl till sin övervikt – vi undantar dessa från diskussionen, och koncentrerar oss på den andra, betydligt större gruppen som är soffpotatisar med en förkärlek för chips) – och de får inte heller operationer om de inte går ner i vikt, i många fall, eftersom – just precis – det är för stor risk. Samma sak med alkoholister, som inte ens får ta paracetamol som den övriga befolkningen, eftersom risken är för stor. Så nej, de blir inte sekundära medborgare i vårt land – men det blir givetvis konsekvenser. Precis som det blir av de flesta val vi gör i livet.

En av de andra deltagarna i programmet hävdar att man “kan dricka men ändå få en levertransplantation” för att transplantationer är intressanta för läkare, men Annes operation är inte intressant och därför blir den av – vid denna del av programmet har jag lust att slå huvudet i väggen. Sedan när får patienter som väntar på en levertransplantation dricka alkohol? Och sedan när är det alls samma kirurger som utför knäoperationer, som gör levertransplantationer? Ortopederna som utför knäkirurgi tycker förmodligen att det är intressant kirurgi, annars hade de inte sysslat med det.

En läkare i programmet invänder med ett fullständigt vettigt och aktuellt argument: Om en patient har högt blodtryck – som är en stor riskfaktor vid kirurgi – så senareläggs kirurgin om det går tills patienten fått ner blodtrycket genom till exempel kostomläggning, träning, eller medicin. Om patienten inte får ner blodtrycket görs inte operationen. Det är ingen som skriker “kränkning!” om det – men det är precis samma sak. Men nej – i rökningsfallet blir det här “utpressning”.

Det är inget stort krav från sjukhusets sida att kräva att en patient slutar röka i tolv veckor (fyra veckor före, åtta veckor efter). Sen får hon för röka till sitt hjärtas behag (eller obehag. Rökning medför större risk för hjärt-/kärlsjukdomar).

Anne avslutar med att “det har blivit en principsak att inte sluta röka“. Happ, då får du ingen operation. Ta ansvar för dig själv och de val du gör – det är ditt liv. Men gnäll inte.

Jag får väl halta runt på mitt ben då och ha min värk.

~ Anne, Debatt

Men stackars liten då.

One Thought on “Rättigheten att bli opererad

  1. Oerhört absurd debatt. Vill å sjukvårdens vägnar be om ursäkt till den kränkta rökande damen som uppenbarligen är ett sånt fruktansvärt offer…

Kommentera!

Post Navigation