Glada köttbullar med mera

Ibland skriver man varje dag på bloggen och ibland går det flera dagar utan att man har det minsta att säga. Efter min uttömmande harang av ord om Astrid Lindgren-fallet, utökningen av platser på läkarprogrammet, och idiotin som är Debatt, ebbade visst mitt blogg-behov ut lite sådär lagom. Helgen inföll, med pojkvän som återvände hem, och då är det mysigare att umgås med honom än att skriva inlägg som tar lång tid bara för att man ska hitta alla källor innan man publicerar.

Klockan är snart tio och det är kolmörkt utanför fönstret. Tänk i somras, när det fortfarande var ljust så här dags. Men det har varit fint väder denna måndag i alla fall.

I förra veckan var jag och K på IKEA. Eftersom jag gick direkt från skolan (där vi ägnat oss åt meningslösheten som var “Presentationsteknik” samt “Att utvärdera vår strimmagrupp”, den tidigare av vilka flera av våra föreläsare borde ha gått på) var jag enormt hungrig, så vi tog oss till restaurangen där det som vanligt serverades 19-kronors-köttbullar.

"Look, you get porridge! And it's happy to see you!" Fast jag fick köttbullar och potatismos istället. Lite kul får man ha, barnasinnet bör finnas kvar även i så hög ålder som min ;)

Efter mat blev det shopping av framför allt burkar. Nu är mitt skafferi fantaaastiskt fint ordnat, och jag fick ett antal Asberger-poäng till (20 st, närmare bestämt, enligt L), för att jag satt två prydligt skrivna lappar på varje burk – en på sidan och en på locket, så att man ser både från sidan och uppifrån. Man får inte vara dum.

I helgen såg jag och L, som nämnt, hockey. Ls bror satt mest och skrek på TV:n, åt den väldigt partiska domaren. Efteråt fick även jag tycka att tidningarna överdrev – till och med Corren sa att LHC “förstörde festen” för de stackars liven i… vem de nu spelade mot, jag minns inte.

Idag var det skola igen. Vi började med en bra föreläsning, men jag, F och E var alla för trötta för att egentligen lyssna och andra föreläsningen var seg och sömnframkallande om receptorer där det mesta kändes som att vi läste det under T1. På det hela taget känns T3 så här långt, förutom farmakologin, som repetition. Vilket är ganska trevligt, men börjar få det att krypa i kroppen på mig i behov av att göra annat. Således mycket träning. Idag är dessutom första dagen på veckan då nästan samtliga av TV-serierna jag följer börjar sända nya säsonger i USA, vilket innebär något nytt att titta på. Whoo.

Två bilder till, av mina gostroll som inte gör något annat än latar sig.

Lat katt #1. Tara.

Lat katt #2. Angel.

Tara bosätter sig alltid på saker som ligger på golvet, vilket roar L (även om han ibland försöker låta irriterad över saken). Ett papper på golvet och inom tio sekunder så sitter hon på det. Mest poppis är dock Ls väskor, vilka han lämnar på golvet i arbetsrummet. Yay, sovplats liksom.

Kommentera!

Post Navigation