Leva för alltid

I förra veckan hade vi ett basgruppsfall som handlade om åldrande. Vad är det som gör att vi åldras? Vilka mekanismer ligger bakom cellens, organens och organismens åldrande? Finns det sätt att sakta ner åldrandet?

Vi kom fram till att det finns två teorier om åldrande – en som anser att det efter hand uppstår småskador i våra organ, som ackumuleras och ger somatiska mutationer, proteinstruktursförändring och ansamling av nedbrytningsprodukter från den cellulära metabolismen. Den andra teorin är att vi är programmerade att bli äldre. Varje art har ett genetiskt bestämt program för cellernas åldrande. Programmet utförs genom påverkan på nervsystemet, immunsystemet eller det endokrina systemet. Här tror jag även att teorin om telomerer ingår. Telomerer är den sekvens av upprepade baspar som finns i ändarna av varje DNA-sträng, som möjliggör korrekturläst kopiering. Den finns hos människor och djur eftersom vi har linjärt DNA, men inte hos bakterier som har cirkulärt DNA (dvs inga ändar). De förkortas vid varje celldelning och gör att cellen inte kan delas hur många gånger som helst.

Oavsett vad åldras vi och till slut dör vi, när sjukdom får överhanden eller när hjärtat till slut inte orkar slå längre. Vid det laget har musklerna atrofierat, huden skrynklats ihop, ögonen funkar inte som de ska längre, och så vidare och så vidare ad nauseum.

Som ett udda komplement till vår diskussion om åldrande förra veckan kom det i lördagens Plus-bilaga i Corren en intervju med en kille som pluggar teknisk biologi på Linköpings universitet. Han säger följande:

Det är inte naturligt att dö. Alla människor är lika mycket värda vare sig de är ett eller 90 år och förtjänar evigt liv. Jag är övertygad om att det är moraliskt etiskt rätt och tekniskt möjligt.

~ Linus Petersson, Evigt Liv, Corren 17 september 2011

Min direkta fråga blir givetvis hur det kan anses som något annat än naturligt att vi dör. Kanske är jag bara inte van vid att tänka mig att vi inte skulle dö, men det känns inte som att det är rätt att hävda att det naturliga vore att vi inte dör. Vi dör, således har naturen uppenbarligen ordnat saker på detta sätt. Att inte åldras och dö vore kanske någon gång möjligt, men om så är fallet är det för att vi förändrar vad naturen gett oss att leka med. Inte för att det i sig inte är naturligt. Det vore inte första gången – miljontals människor är idag i livet trots att de inte borde varit det om naturen fått ha sin gång, allt ifrån för tidigt födda barn till allvarliga olyckor till sjukdomar som, obehandlade, hade dödat. På samma sätt går det ju att hävda att det är onaturligt att vi färdas i något mer än spring-hastighet, men vi har allehanda fordon att färdas i idag, i hastigheter som inte är det minsta naturliga. Det är inte i sig naturligt att kunna kommunicera med någon på andra sidan Atlanten när jag sitter här i Sverige, men det gör vi ändå.

Således är påståendet att det inte är naturligt felaktigt, men det skulle ju kunna tänkas att vi någon gång skulle kunna lyckas modifiera denna naturliga sanning.

Vad människovärdet har med saken att göra – att människor är lika värda oavsett ålder – förstår jag inte riktigt. Vi ska alla ha lika värde (även om det är mer fina ord på papper än verklighet idag, ska ju sägas, men det är en helt annan diskussion), ja visst – hur gör det att någon av oss alls “förtjänar” ett evigt liv? Att säga att vi förtjänar evigt liv blir i förlängningen att säga att vi nu har uppnått perfektion – varför skulle vi annars få lov att vara kvar för alltid?

Journalisten ställer frågan gällande att det lär bli trångt på jorden om alla lever mycket längre, eller för den delen för alltid.

Att få plats är inget oöverkomligt problem. Jorden har mycket plats och vi blir inte överbefolkade på en gång.

Vi kanske inte blir det på en gång, men vi lär ju bli det inom ganska snar framtid, om alla skulle leva i all evighet och samtidigt fortsätta reproducera. Således måste reproduktionen stoppas samtidigt som man blir delgiven “gåvan” av evigt liv. Vi överutnyttjar redan jordens resurser – eller utnyttjar dem fel i alla fall. En femtedel av jordens befolkning använder fyra femtedelar av jordens resurser, eller hur är det? Och en utveckling där evigt liv vore möjligt skulle ju knappast i första hand tillfalla folkmassorna i tredje världen.

Journalisten frågar: Hur och när vill du själv dö?

Jag vill inte någonsin dö. 

Ligger inte kärnan där? I årtusenden har människan satt sin tilltro till religion och dessa har presenterat ett otal sätt på vilka vi lever vidare efter döden, med himmel/helvete (kristendom), para-nirvana (buddhism), världar bortom denna (asatro), reinkarnation (islam, hinduism), andliga världar, och så vidare. I dagens allt mer naturvetenskapligt baserade samhälle söker vi naturvetenskapliga förklaringar och modeller som gör att vi även nu slipper hantera vår dödsångest. För oavsett hur moderna och upplysta vi blir så är och förblir döden ett mysterium dolt bakom dörrar vi aldrig kommer förbi. Vi vet inte vad som händer när vi dör; det enda sättet att få veta det är att faktiskt dö. Vi vill ha tryggheten att veta – om det sedan är genom att vi “vet” vad som händer efter döden, eller en tilltro till att naturvetenskapens forskning inom vår tid kommer att kunna göra oss odödliga, det spelar förmodligen mindre roll.

Personligen vill jag inte leva för alltid. Jag finner tanken skrämmande. Visst hade jag gärna sluppit ålderskrämporna som kommer med åren, men att vara 22 för resten av livet lockar inte ändå. Jag vill växa upp, föda en ny generation, se dem växa upp, och bli äldre själv också. När det är min tid att lämna jorden till dem ska jag göra det. Det är naturligt.

Kommentera!

Post Navigation