Allt möjligt den senaste veckan

På något sätt försvann en vecka till. Löven är gula och röda och guldfärgade och jättevackra och vi är en bra bit in på både hösten och terminen, vilket visar sig i att vi snart börjar med FoF (förhållningssätt och folkhälsa), vilket ligger mitt i terminen. Vi håller också på med, eller borde i alla fall hålla på med, mitterminsåterkoppling i basgrupperna, även om just vår grupp inte gör det eftersom vi har handledare som nästan aldrig är där.

Astrid Lindgren-läkaren friades av tingsrätten i veckan. Det är inte överdrivet intressant – det var vad jag hoppades på och väntade på, och tingsrättsdomar är aldrig särskilt intressanta eftersom de inte är prejudicerande alls. De uttalade sig om vad som hänt om bevisningen hållit – “Oavsett om det föranletts av barmhärtighetsmotiv och oavsett om barnet ändå skulle ha dött inom en mycket kort tidsrymd“, vilket är något mått av intressant. Men fortfarande återstår frågan om vad som händer vid “dubbel effekt”, när man ger så pass mycket smärtstillande att patienten avlider. Är det det tingsrätten menar, eller är det bara om det direkta uppsåtet var att döda? Hursomhaver är det mer intressant om det kommer upp i hovrätten. För läkarens skull hoppas jag att det inte går vidare, men åklagaren har uppvisat dumhet av sällan skådat slag hittills, så varför skulle det sluta?

Peter Althin, som var målsägandebiträde, sa, “Föräldrarna har varit fokuserade på att få svar på vad som hände. Och det har de inte fått. Det är klart att de är frustrerade.” (Läkartidningen) Men som han själv sedan påpekar är det inte domstolens sak att reda ut vad som hände – de ska pröva om åklagarens åtal håller eller inte. Det gjorde det inte. Föräldrarna behöver terapi, inte att sitta i domstol och berätta för offentligheten om saken.

Jag följer eventuell fortsättning med intresse.

Etikstrimman (sista för terminen) hade tema “Att vara läkare” under vilken vi diskuterade bland annat bloggande och Facebookuppdateringar. Jag konstaterade att jag håller fast vid att blogga på det sätt jag gör, det vill säga mina egna reflektioner kring allt vad vi gör på utbildningen. Jag kommer aldrig lämna information om mina patienter så att de kan kännas igen, men jag kommer skriva om mina erfarenheter. Det som inte passar för allmänheten hamnar i dagboken. Vad gäller Facebook är jag redan nu ganska restriktiv med uppdateringar, och det lär jag fortsätta vara.

I övrigt var det igår T1:s finsittning. Det var trevligare än väntat, med kul folk till bordet att diskutera med, grymma nollegruppsgyckel och givetvis även Fadderiet-gyckel (samt MedSex och Superfaddrar). Alla var fina som sig bör, och jag var kvar till någonstans runt midnatt då jag drog mig hem för att umgås med L vår sista kväll ihop innan en ny runda av Jönköpingsbesök. L och jag njöt av lördagen innan sittningen, genom att skippa frukost hemma, gå ner på stan och ta en lång brunch-lunch på ett mysigt café.

Snart är det dags att återgå till läsning om mitralisinsufficiens och annat roligt. Tidigare i veckan var det hjärtsvikt som gällde, vilket var roligt att läsa om. Börjar till och med få lite koll på vilka mediciner som gör vad, vilket känns skönt efter att det legat som ett kaosartat virrvarr i huvudet sedan terminstart, med betablockare, COX-hämmare, ASA, och ACE-hämmare i en enda röra. Plus ytterligare ett dussin, typ. Och allt annat vi ska trycka in. Hjärtat har hittills varit roligast att läsa om, tillsammans med cancer som var för ett par veckor sedan, och efter FoF följer lungor och njurar som också ska bli kul. Lite nervös blir man dock för bland annat sina föräldrar då man läser om den ökade risken för det mesta som kommer med att man blir äldre. Blir inte hypokondriker, men jag oroar mig för alla andra… Som JD i Scrubs, som konstaterar att han plötsligt börjar titta på människor och se vad de kommer dö av.

I början av veckan hade vi också thorax-dissektion. Jag hade hoppats på att ha L som amanuens – vore en rolig upprepning – men det bidde inte så. Istället hade vi en hög andra amanuenser som alla var grymma. Sällan har två timmars undervisning givit så mycket. Repetition av anatomi, lite sjukdomar och därefter titt ner i öppnade bröstkorgar. Det märks att förra terminens dissektioner gjort en van, för det var inte minsta reaktion på att kolla på preparaten den här gången, åtminstone för min del. Annars hade man ju kunnat tänka sig att man skulle reagera när amanuensen lyfter av den uppsågade bröstkorgen för att visa sternum och n., a., och v. intercostalis på insidan under varje revben. Likaså när det ligger ett utskuret hjärta à la Pirates of the Caribbean på en bänk (fast till skillnad från i filmen slog det här inte. Tänka sig).

2 Thoughts on “Allt möjligt den senaste veckan

  1. Mamma on 23 October 2011 at 22:23 said:

    Vad bra att du också gillar hjärtan. Det var därför jag jobbade på Thorax under min korta tid som sjuksköterska. Vi skall alla dö av något så det är inte mycket att bekymra sig för. Men jag blir nog gärna ett par år till, mitt hjärta håller säkert.

  2. admin on 24 October 2011 at 07:36 said:

    Du kommer, som vi konstaterat tidigare, bli hundratolv. ;)

Kommentera!

Post Navigation