Barnvakt

Igår satt jag och L barnvakt åt L:s syskonbarn. Tre små vildingar, en på fem och två på två. Det blev dryga tre timmars liv och rörelse innan det var läggdags för dem, vilket gav gott om tid att… njuta? Nja. Jag är inte världens mest barnförtjusta person (underdrift), men jag måste medge att vi hade det ganska mysigt.

En av tvillingarna tyckte att det var en grej att protestera mot allt och försöka töja reglerna med upprepade “inte” före var och varannan mening. Detta gav mig och L gott om möjlighet att kolla av med varandra hur vi handskas med situationerna, vilket var ganska intressant. Tacksamt nog för eventuella framtida knott var vi väldigt överens. När barnet inte tyckte att hon skulle äta något var vi helt ense om att hålla stenhårt på att hon i så fall inte fick någon efterrätt – det fanns glass för alla duktiga, middags-ätande barn – och det ledde så småningom till att hon faktiskt åt maten. Hade det inte funnits efterrätt att locka med hade hon väl fått gå hungrig.

Andra tvillingen tyckte att hon absolut inte skulle sitta på sin plats, men efter att i tio minuter ha envist sagt att hon absolut skulle sitta på en annan stol – utan barnstol, således alldeles för högt från stolen till bordskanten – gav hon plötsligt upp utan ett ord och satte sig och åt i sin vanliga stol. L och jag tittade förvånat på varandra.

Hur man håller bestick. Ett under att hon fick upp något på gaffeln alls, men efter ett tag var tallriken tom.

Storebror Z agerade Storebror med versalt S hela kvällen utom när det nalkades godis och hans ena syster hade lite kvar. Då kom varje uns av femåringslist fram för att få det kvarvarande godiset…

Till läggdags skulle bråkigare tvillingen absolut inte torkas efter bad – varpå jag plockade upp henne och torkade av henne ändå; en tvååring väger inte särskilt mycket – och när hon absolut inte skulle gå och lägga sig gjorde L precis samma sak: lyfte upp henne och satte henne i sängen. Tvillingarna låg och snackade – bebiskonferens, som barnens pappa festligt uttrycker det – en stund men efter att det lästs även för storebror blev det efter ett tag tyst. L underhöll sig då med hockey som fick hans puls att gå kraftigt över vilopuls, medan jag låg och lekte med Ifånen tills hockeytramset var slut.

Även om ungarna var något mer testande av gränserna den här gången än första gången vi satt barnvakt var det här på sitt sätt roligare och intressantare. L och jag är väldigt ense om barnuppfostran. För egen del inser jag att jag klarar av att hantera ungar – åtminstone de här ungarna – och att det till och med kan vara kul. Ibland.

Kommentera!

Post Navigation