Stroke på schemat

Stroke är, trots att vi inte har hjärnan och allt som kan gå fel med den den här terminen, återkommande just nu. Igår var det “fallgenomgång” med en läkare som presenterade tre olika fall, där stroke kom upp gång på gång. I tidningarna återfinns den här annonsen, “AKUT”-kampanjen för att lära sig känna igen stroke-symtom:

AKUT - ansikte, kroppsdel, uttal, tid

Tidsaspekten diskuterades igår en del. En typ av läkemedel läkaren berättade om hade som regel tidigare att det skulle ges inom fyra timmar efter stroken, men nu kan det ges hela vägen upp till fyra och en halv timme efter stroken. Vilket säger en del om tidsaspekten – en halvtimme är viktig tid när stroke hanteras.

För egen del gäller det att tänka till lite längre än bara AKUT – vi ska komma ihåg att lyssna på carotisartärerna (halsartärerna) efter ljud som inte ska vara där (patienten i första fallet hade allvarlig trombbildning i dessa, varifrån en emboli lätt skulle kunna lossna och fara upp till hjärnan), och även minnas att bensmärta skulle kunna vara och ofta är en DVT, djup ventrombos, som mindre ofta kan skicka iväg en emboli och väldigt sällan men ändå “paradoxalt” kan skicka iväg en emboli till hjärnan. Det är inte något som händer i de flesta – oftast fastnar embolin istället senast i lungorna när den kommer från en DVT – men om det finns ett hål i hjärtat, en foramen ovale, kan embolin resa genom den, skippa lilla kretsloppet till lungorna och istället åka ut i stora kretsloppet igen och då till exempel ta semester i hjärnan. Så var det i patientfall nr två. Det är dåligt. Sen ska ju sägas att en lungemboli inte direkt är ofarlig heller. På det hela taget är klumpar i blodet en dålig sak.

På TV i förrgår slötittade jag och L på SOS Västkust. En patient hade förmaksflimmer varpå ambulanssköterskan sa att det innebar en större risk för bland annat stroke. Varför, undrade jag och tittade på L. För att förmaksflimmer – där förmaken kontraherar hej vilt utan sinusrytm, istället kommer elektriska signaler från lite varstans i förmaket vilket oftast ger en hög, oregelbunden puls – leder till att blodet inte pumpas runt så effektivt som det ska. En del blod blir stående och stillastående blod är aldrig bra. Ökad risk för trombbildning ger ökad risk för emboli och oftast är dessa tromber och efterföljande embolier större än de som bildas ute i perifera cirkulationen. Från vänster hjärthalva åker de ut i stora kretsloppet, bland annat till hjärnan.

Festligt var att läkaren igår frågade varför förmaksflimmer ger en ökad risk för stroke. Alltid trevligt när man fått facit dagen innan.

På det hela taget rekommenderas för alla att läsa den där reklamkampanjen om hur man känner igen stroke. Tid är hjärna, som läkaren sammanfattade saken.

Kommentera!

Post Navigation