Strimmasamtal och 30-årsfest

Ytterligare en vecka till ända. De försvinner som vanligt i ett rasande tempo.

Den här veckan bjöd på en tur till Finspång, första som T4:a. Sista terminen som vi åker dit för Strimman. Det känns väldigt skumt – var det inte bara ett litet tag sedan vi åkte dit första gången och suckande konstaterade att det skulle bli många, många timmeslånga bilresor dit innan vi var klara?

Eftersom vi bara var tre som åkte ut (pga omtentor) fick alla närvarande ha samtal. Själv fick jag ett samtal med barn – en tvååring och hennes pappa och dessutom en ettåring med i rummet. Det blev ett lite rörigt samtal eftersom, tja, tvååring – men jag fick bara positiv kritik för hur jag hanterat det. Flickan var blyg och tyst till en början men kände snart nog trygghet att springa omkring och leka medan jag fortsatte samtalet med pappan. Jag talade till barnet i så stor utsträckning som det gick och fick således med henne i samtalet, som våra föreläsare och handledare påtalat är så viktigt. Jag var väldigt nöjd när vi senare satt och kollade på samtalet; det är få gånger jag riktigt känt att jag lyckats så bra.

Veckan i övrigt har innehållit bara två föreläsningar, basgrupper, och inte så mycket mer. Vi hade andra delen på diabetesfallet till i torsdags, varpå jag (givetvis) drev frågan om vad typ 2-diabetiker bör och inte bör äta, och i övrigt fokuserades det på mediciner att ge dem.

Igår var det födelsedagsfest för Ls storebror – 30-årsfest med god mat, mycket dricka och gott sällskap. Folk säger att det inte går att äta LCHF när man går ut eller går på fest, men med bufféupplägget de hade gick det alldeles utmärkt. Sallad, kött och flera ostar gjorde det hela enkelt. Efterrätt är svårare, men vi beslöt båda två att “det är fest en gång i månaden ungefär” så vi åt lite grann. Idag, med spänd mage som gör ont, har jag bestämt mig för att vi fortsätter med LCHF oavsett vad annat – min mage har varit i kalasform sedan jag började med LCHF och så fort jag åt kolhydrater kom spänningarna som ett brev på posten. Dessutom, en diet där man kan äta oxfilé med kryddsmör och bea, en aubergine- och rättikagratäng och sallad känns inte alls som en diet (det var fredagens middag; vi firade inte något, vi hade överbliven oxfilé i frysen sedan inköpet av två kilo oxfilé till nyår. Vardagsfest is da shit.).

Läser vidare i Matrevolutionen och rekommenderar den till alla och envar. Oavsett vad man tycker och tänker om LCHF är det en välskriven, väl underbyggd bok som inte kan annat än att få en att börja fundera.

Nya veckan kommer bjuda på obduktion. Det ska bli… spännande. I vår utbildning får vi verkligen göra saker som man, om man gjort det i samhället i övrigt, hade satts bakom lås och bom för.

2 Thoughts on “Strimmasamtal och 30-årsfest

  1. karin on 12 February 2012 at 15:15 said:

    Jaa, det tänkte jag också på obduktionen. Det går bra och det är jätteintressant, men det är så makabert. Sen så är det slut och så ska man gå och äta lunch bland alla andra som inte just vistats i rum med döda. :S

  2. Mamma on 12 February 2012 at 18:27 said:

    Har du luktsalt med? Lite pepparmint under näsan så att du slipper dimpa i golvet???

Kommentera!

Post Navigation