Tiden rusar

Torsdag igen, kväll igen. Fan vad tiden går.

Ringde föräldrarna igår och mamma tyckte att jag “inte uppdaterat bloggen på länge”. Lite mer “jaha” blev det när jag påpekade att det var i måndags, vilket alltså igår var i förrgår. Men, ja. Tiden går och det går defintivt dagar när jag varken hinner eller känner för att blogga.

Idag har det varit en runda till Finspång igen. Det var inte särskilt kul den här gången. Fick gå med en läkare till slut och det var ju trevligt, men sedan följde en eftermiddag där tre timmar snackades bort, mestadels i en monolog av vår ena handledare. Solen sken utanför, det hade varit så väldigt trevligt att få vara ute. Tacksamt nog kom vi därifrån klockan fyra i alla fall, så det var ljust när vi körde mot Linköping och när jag mötte upp L på sjukhuset för att gå hem.

Veckan har i övrigt inte bjudit på så mycket spännande. Senaste basgruppsfallet är sista på Gastro-nutrition-metabolism-temat; imorgon kör vi första Endokrin-tema-basgruppen. Sista GNM-fallet handlar om vitaminer och mineraler och vad som händer i kroppen då det blir brist på dessa ämnen. Det är småintressant men inte mer.

Det är konstigt att det redan är tema två, men fem veckor av T4 har redan passerat. Det känns inte som att vi alls är klara och tyvärr blir det nog ganska mycket att ta igen under tenta-p.

L jobbar sin sista dag på ryggkliniken imorgon. Han verkar ha trivts väldigt bra och verkar allt nöjdare när han kommer hem från jobb, vilket givetvis är bra på alla sätt. Nu tar AT:n vid från och med måndag, vilket innebär mindre struktur på vardagen när det blir jourer och växlande schema. Något nytt att vänja sig vid, igen.

Tiden rinner iväg, brukar man säga. Nu känns det som att den rusar, i ett väldigt vattenfall. Men jag trivs ganska bra ändå.

Kommentera!

Post Navigation