En fantastisk kväll

Igår var jag och L på Stångs Magasin och åt middag. Det är bästa restaurangen i stan, helt utan tävling. Vi åt där på kvällen när L tog sin examen också, men jag får nog säga att gårdagens middag var ännu bättre – den här gången skulle vi inte stressa iväg till Egypten. Vi kunde således sitta helt utan stress och bara njuta av maten och varandra hela kvällen.

Det hela började med att jag såg att SJ Prio hade 100 kr rabatt på Stångs avsmakningsmeny, varpå L tyckte att vi skulle dit. “Vad sägs om fredag?” sa han och jag stirrade en liten stund – stället är dyrt och så kan man väl inte göra, bara sådär gå dit en fredag. Men det kan man. Och man kan ha en helt fantastisk kväll, en sån där Askungekväll – alldeles, alldeles… underbar.

Vi kom dit kvart över sju, var först. Det är en väldigt mysig restaurang nere vid Stångån (därav namnet) och vattnet låg lugnt och mörkt utanför de stora glasfönstren. Vi tog in varsin drink och fick in bröd med tilltugg – en rödbetsmousse, fluffigt saltat smör, och en liten klick kanin-något (!) med sesamfrön och en sojamajonäs. Vanligen brukar jag inte äta så mycket bröd – framför allt inte nu på LCHF – men här fick man en liten bit av tre sorters bröd och vi var ju båda tvugna att testa. Jag tror att vi generellt skrapade tallrikarna hela kvällen, faktiskt. Det var så väldigt god mat och LCHF kunde slänga sig i väggen (fast onyttig kan maten på inget sätt kallas).

Efter denna starter började själva avsmakningsmenyn, med två förrätter; en karamelliserad jordärtskockssoppa smaksatt med tryffelolja, serverad med friterad ostronskivling och krutong (lite för söt soppa var vi båda ense om), och en fantastisk lättrökt oxfilétartar med pepparrotscreme, äppelpuré och ett senapsflarn. Oxfilétartaren kom in under ett glas eftersom den fortfarande höll på att rökas och skulle behålla varje uns av arom. Sammantaget blev det som när Remy i Ratatouille äter mat – en smaksensation av färger och mönster.

Två huvudrätter, den ena smörstekt torskrygg med kalvbräss, råstekt blomkål, citron, brynt smör och en potatis- och blomkålspuré som var ganska lik det som serverades vid Ls examensmiddag och som liksom då var underbar. Torsken föll i bitar och smälte i munnen. Smälte i munnen gjorde även nästa huvudrätt, oxfilé och rökt högrev serveras med bakat bacon och en potatis- och prästostcroquett. L var mer förtjust i det rökta högrevet – han älskar allt som är rökt – medan jag var partisk till oxfiléns fördel.

Till efterrätt – och nu pratar vi drygt tre timmar efter middagsstart – fick vi först en chevré- och vitchokladcheesecake med valnötter och rödbetssorbet. Jag är inte så förtjust i cheesecake egentligen, men denna var väldigt god. Slutligen avslutades med en kokosglass med ananas och passionsfrukt, där kokosglassen låg i ett skal av mörk choklad och ananasen skurits i tunna bitar och vikts dubbla, fyllda med passionsfrukt. Det blev himmelskt gott, än mer så med dessertvinet som serverades – Bricco Quaglia, som L satt och småfnissade sin förtjusning över och dessutom beställde in ett extra glas över. När till och med jag tycker att ett vin är gott får nog sägas att vinet är något annorlunda.

Halv tolv drog vi oss slutligen därifrån, det sista sällskapet som lämnade restaurangen. I sakta mak skrattade vi oss hem, med ett stopp på lekplatsen i Trädgårdsföreningen. Där blev L yr i huvudet av en gunga och vi halkade omkring på den lilla isbanan en stund.

När jag senare låg i sängen och skulle sova kunde jag inte annat än konstatera att det utan att överdriva varit en av de bästa kvällarna i mitt liv.

Kommentera!

Post Navigation