When two become one…

…blir det mycket grejer över. L har sålt sin lägenhet och ska lämna över den inom det närmsta, vilket inneburit att det blivit nödvändigt att tömma den. L har gjort ett bra jobb i sorterandet men det blir fortfarande en väldig massa saker. Vårt förråd består nu till drygt 50% av hans grejer skulle jag tro, och här i lägenheten har framför allt köket drabbats av ett allvarligt fall av Dubbelt Upp. Det finns stekpannor till att slå folk i huvudet med (“I gotta get me one of these,” som Flynn Rider säger i Tangled, med hänvisning till den stekpanna Rapunzel konstant använder som vapen), kastruller i mängder, trippla uppsättningar bestick, fyra olika sorters tallrikar och alla i minst (oftast fler än) fyra ex, glas i alla former, och mycket mer. Dessutom kilovis med tvätt- och diskmedel och andra rengöringssaker. Och två strykjärn, två dammsugare…

Jag har sorterat bäst jag kunnat bland alla grejer och vi försöker spara det som är i bäst skick medan resten packas i en flyttkartong för att söka bo någon annanstans. Troligen blir någon typ av välgörenhet i stil med Myrorna lyckliga mottagare. (Om någon som känner oss skulle behöva något av ovanstående får ni säga till.) Strykjärn och dammsugare får bo i förrådet, det är sånt som tenderar att gå sönder förr eller senare.

Så denna utrensning och sortering är vad min kväll bestod av igår, liksom förmiddagen idag. Vasaloppet har gått i bakgrunden idag, inte för att jag är det minsta intresserad men lite bakgrundsväsen behövs. L åkte iväg halv åtta imorse för att cykla maratonspinning till Vasaloppet på Friskis (något han tyckte var riktigt kul, enligt nyligen anlänt sms – det är väl bra att man har olika definitioner av “kul”).

Började dagen med att läsa ut en bok, Drottningen vänder blad av Alan Bennett. En mysig bok som dock störde mig i två passager, då boken plötsligt bytte från dåtid till presens – sådant irriterar mig enormt. En fiktiv drottning av England (vars omgivande kungligheter och liknande dock heter som i verkligheten, i den lilla mån de namnges) börjar läsa och detta får oanade konsekvenser. Den utvecklas inte riktigt så mycket som jag skulle önska – omslaget utlovar “…nästan oanständigt underhållande” av SvDs recensent, men det tycker jag verkligen inte att den är. Men den är kort (124 sidor) och ett okej tidsfördriv.

Veckan som kommer blir ovanligt intensiv med långa dagar. Jag hyser någon sorts förhoppning om att det blir givande; endokrintemat är betydligt mycket roligare än gastro var.

Kommentera!

Post Navigation