LCHF-kryssning

En helg i LCHF:s tecken. Följde med på båttur med en hög LCHF:are och lyssnade på föreläsningar. Lärde mig inte så mycket som jag hoppats – det mesta var upprapningar av saker jag redan läst, i skolan eller på fritiden – och blev ordentligt irriterad vid ett par tillfällen.

Biokemisten Björn Hammarskjöld tog tillfället i akt att stå och säga att det är helt okej att trycka i sig 25 g salt om dagen. Enligt Hammarskjöld får man hyponatremi (eller ja, han kallade det bara saltbrist) om man inte äter minst 5 g salt om dagen (Livsmedelsverket tycker att vi ska äta max 5 g/dag).  Jag tycker att det är oansvarigt att säga det inför en publik där väldigt få har någon som helst medicinsk utbildning och således finns det ingen som kan argumentera emot honom. I vanliga, friska människor har njurarna en alldeles utmärkt förmåga att behålla det salt kroppen behöver, och göra sig av med resten. Om man tittar på Internetmedicins sida om hyponatremi står det att de vanligaste orsakerna är läkemedel (diuretikabehandling), SIADH (syndrome of inappropriate secretion of ADH), och alkoholism. Visserligen är diuretikabehandling vanligt, men ändå, att påstå att man drabbas av hyponatremi med under 5 g salt om dagen är tveksamt. En del av detta kändes också väldigt, väldigt mycket som att vända sig mot Livsmedelsverkets råd bara för att. Livsmedelsverket motsvarar the Big Evil. Jag kan hålla med när det gäller fettskräck och kolhydratbefrämjande, men att kategoriskt avfärda allt de säger är att hårddra det och det är enkla poäng att ta in i en publik som är så Livsmedelsverk-skeptiska.

Kan avsluta med att säga att jag starkt tvivlar på att våra förfäder för några tusen år sedan åt mer än 5 g salt om dagen… (eftersom LCHF ändå hävdar att det är en återgång till vår naturliga mathållning borde det ju gälla även salt.)

Att sedan påstå att salt inte höjer blodtrycket och framför allt att säga detta som om det vore helt självklart och att alla andra läkare som påstår motsatsen är idioter, känns extremt fel. Det finns vad jag vet inte entydiga resultat  (fast om man frågar Fredrik Nyström så är saltreduktion den enda del av dietförändring som har visats ge blodtryckssänkning, till skillnad från avslappningsövningar och dylikt. Det hade varit intressant att skicka upp Nyström för att argumentera emot Hammarskjöld; jag sätter inga odds på en Nyström-vinst).

Dr Dahlqvist, ursprunglig LCHF-doktor som nästan blev av med läkarlicensen för att hon rekommenderade fettdieter till diabetiker, var näste talare. Även här kom det ord och inga visor – man behöver inte alls få ner blodtrycket på folk som har 150, 160 i systoliskt blodtryck till målvärdena på 140, utan de kan ligga kvar där uppe. Vilket är mycket möjligt – precis som med kolesterolmålvärdena har jag mina undringar angående de satta blodtrycksmålen, men det jag vänder mig mot är att uttala sig med en sådan extrem säkerhet inför den här typen av publik, när det inte finns helt säkra bevis åt ena eller andra hållet.

Bästa föreläsaren var Monique nånting-nånting som gett ut en bok om LCHF för hela familjen. Intressant om vad välling innehåller (bland annat flera typer av socker, kalasbra för barn som ska lägga sig), att ge ost med smör på som mellanmål istället för frukt som barnen inte blir mätta på, alternativt korv och ostkuber, och att fest inte behöver betyda glass och godis. Hon jobbar som förskolelärare och som hon sa, om alla barn ska ha glass och tårta på förskolan när de fyller år så blir det vissa månader en väldigt massa glass och tårta. Bättre då att fira med ballonger, presenter, och en krona på huvudet, så kan man kanske fira med glass och sånt hemma.

På det hela taget var det ganska trevligt, med en god LCHF-buffé på fredagskvällen och jag fick umgås en massa med mamma vilket nog var mer värt än allt det andra. Konstaterade att kryssning på det där sättet inte är min grej. Redan i vänthallen när vi skulle gå på båten stod folk och drack vodka ur bag-in-boxar, och ett halvnaket gäng hade med sig en egen discokula… Mamma och jag bodde dock i en trevlig svit där det var tyst och lugnt och eftersom den låg alldeles i fören kunde vi sitta och titta ut över skärgården. Ganska mysigt, faktiskt.

Kommentera!

Post Navigation