Omtumlande vecka

Veckan har försvunnit i ett blurr (blurr. Kan man säga så på svenska? Engelskans blur är trevligt och användbart, och ett svenskt blurr är roligt att säga. Ja, jag är trött.) och det är mycket på grund av ett hus som inte blev vårt. L:s bror hittade detta söta lilla hus för två veckor sedan eller så och L följde med sin bror och mor på visning i söndags, och blev förtjust. Samma dag gick vi på en visning i T1 och tittade på ett hus vi direkt strök från listan av möjliga boenden eftersom det funnits fuktskador i huset. På måndagen gick vi på det söta lilla husets andra visning och blev förtjusta. Mysigt kök, trevlig trädgård, fem rum uppdelat på ett matrum, ett vardagsrum, två sovrum och ytterligare ett rum på ovanvåningen som användes som TV-rum av de nuvarande ägarna. Hur fint som helst, allt i vitt, till och med golvet på bottenvåningen.

Budgivningen startade på tisdagen och det blev snabbt tydligt att det fanns en spelare med som ville ha huset och denne höjde med inte mindre än 150 000 åt gången. L och jag väntade ut tills det hela avtagit och la sedan vårt enda bud på onsdagsmorgonen. Detta höll, till vår förvåning, hela onsdagen – vi hade varit säkra på att det snabbt skulle komma ett kontringsbud från 150 000-kr-spelaren. På onsdagskvällen drabbades således både jag och L av lagom mycket ångest över vad vi egentligen gett oss in på och vi funderade, resonerade, räknade, funderade, pratade med föräldrar åt olika håll, räknade och funderade lite till. På torsdagsmorgonen bestämde vi oss, efter att ha räknat ytterligare en stund och pratat med föräldrarna igen, för att ta det om vi fick möjlighet, det vill säga om det inte lades något bud över oss.

Vid halv två-tiden kom ett bud över oss och eftersom vi redan var på vårt max fick vi se oss besegrade och bestämde oss för att det uppenbarligen inte varit huset för oss.

Detta resonemang höll fram till kvällen, då mäklaren hörde av sig och tyckte att vi skulle köpa det ändå, eftersom hon “inte litade” på 150 000-kr-spelaren. Vi skulle i så fall få det för samma peng som han bjudit, inte något bud över det. Vi sa nej, vi är redan vid vårt max och tänker inte lägga mer.

Imorse, precis då jag skulle till skolan, ringde mäklaren igen och sa att nu skulle vi få det för vårt bud, men i så fall behövde vi skriva kontrakt under dagen. Efter tre samtal till L som jag tacksamt slapp eftersom han hade all kontakt med mäklaren hela veckan kom vi fram till att vi skulle titta på huset en gång till. Sagt och gjort, efter att jag var klar med basgruppen gick vi och tittade på huset igen. Fortfarande ett sött litet hus. Mysig gata. Fin trädgård. Men någon hade sprutat parfym i källaren, vilket fick oss båda misstänksamma, liksom att fläkten stod på, precis som den gjort varje gång L varit där. Vi tyckte det var mysko, liksom hela budgivningen.

Till slut, efter många långa om och men blev det alltså så att det söta lilla huset inte blev vårt. Ett otal timmar har lagts på det, så det är givetvis tråkigt, men samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka att vi lärt oss väldigt mycket på det och att om det hade varit rätt så hade vi valt att gå vidare. Vi var båda för tveksamma. Det söta lilla huset blev således 150 000-kr-spelarens istället och vi tittar vidare på annat. Sånt ‘et.

Annat som hänt i veckan är att vi firat vår ettårsdag. Jag har lite svårt att greppa att det gått ett år – det känns på en gång både mer och mindre. L överraskade mig på morgonen med att ha lagt en liten inslagen box i äggpaketet och i det paketet låg ett par vackra örhängen. Jag blev oerhört glad och har haft örhängena på mig sedan dess.

Vackra örhängen ♥

I övrigt har vi inte hunnit fira så mycket. L har haft att göra i stort sett varje kväll – bland annat var det Läkarsällskapets karriärkväll i onsdags, där jag också var med – och det har faktiskt varit en vecka av smålånga skoldagar för min del. Immuntemat har nu börjat, med de tunga fall som tenderar att följa i dess spår. Vårt första fall var nedre luftvägssjukdomar med pneumonier och TBC. Det är inget litet ämne. Idag vid basgruppen hann vi inte gå igenom något annat än TBC, vilket säger en del för vi är sällan långdragna. Vi rörde vid pneumokocker också, men det var allt. Mycoplasma pneumonia, Legionella pneumophila, Haemophilus influenzae, med flera, hanns inte ens nämnas. Nu har vi dock en hel vecka på oss för att ta in herpesvirusets härjanden, då framför allt Epstein Barr-viruset, EBV, som ger mononukleos/mono/the kissing disease. De hade uppe denna sjukdom i Gleevid ett tillfälle, då en av tjejerna, när en sjuksystern oroat säger till henne att inte gå i närheten av en mono-sjuk kille, svarar, “Please, I’ve had mono so many times it turned into stereo.” Väldigt roligt. (Kan ses en minut in i detta klipp)

I onsdags skickade jag, efter att ha funderat på det ett tag, till slut ett surt mail till Solresor. L jobbade ju hela vägen hem från Egypten med en sjuk man på planet och vi har inte hört ett knyst från Solresor trots att de fick L:s kontaktinfo. Så, jag skickade ett mail där jag uttryckte min besvikelse – och fick omgående svar att de alltid uppmärksammar denna typ av händelser, om de får reda på det, och en blombukett skulle snarast skickas med ett tack till L. Så idag, på vägen till visningen, ringde L:s telefon och ett blombud undrade om de kunde ställa blommorna utanför dörren. L blev givetvis mycket nyfiken, och lagom konfunderad, då jag förklarade att jag inte skickat blommor till honom, men jag låg delvis bakom dem ändå. Han blev mycket glad över blommorna och tacket.

Vackra blommor.

Nu är det fredagskväll och helgen blir förhoppningsvis bra återhämtning efter en ganska krävande vecka. Vi ska hjälpa med en flytt men har i övrigt, för första gången på flera helger, ingenting planerat. På måndag är det valborg och på tisdag första maj, så helgen blir en välbehövd långhelg för mig även om L jobbar på måndag. Att det är ett helt år sedan han och jag gick ut som par för första gången är galet, men nästan ännu konstigare känns det att det ska presenteras ett nytt MedSex på måndag – mitt tredje. Det känns verkligen inte som ett år sedan E blev sexmästarinna och fick bada i Stångån.

Kommentera!

Post Navigation