Ibland tycker jag om min kropp

Ibland tycker jag om min kropp. Det är deprimerande sällan, men ändå. Ibland.

Som när jag på min nya cykel kan trampa upp hela den långa backen från sjukhuset till Garnisonen på jag vet inte hur kort tid, men snabbt gick det. Mjölksyran drar i benen och hjärtat slår hårt och andningen är tung, men upp ska jag och snabbt ska det gå och det kan jag driva min kropp till. Jag är inte särskilt förtjust i utseendet på mina ben, muskulösa som det är, men det är klart praktiskt. De kan dessutom ta mig långt till fots och köra hårt på crosstrainern, och en massa annat bra.

Och när jag ligger ute i solen och pluggar och slipper få soleksem. Pojkvännen och modern får det båda två, av kroppar som reagerar på något de inte borde, men min kropp känner inget behov av att reagera. Jag hoppas det fortsätter så.

På samma sätt uppskattar jag mitt väluppfostrade immunförsvar som inte tycker att hund- och kattallergen, kvalster, och annat är något som är värt att spendera sin tid på. Vid veckans pricktest-undervisning fick vi utsättas för ett par av dessa vanliga allergiframkallande allergen och det enda jag reagerade på var den positiva kontrollen, då vi öste på med histamin. Det blev rött och kliande, precis som det skulle bli, medan övriga var fint oreagerande.

Togs lite för sent så histaminreaktionen syns inte lika bra som den gjorde tidigare, men nada reaktioner i övrigt :)

Min kropp tycker att pollen är något helt naturligt, vilket är extra skönt just nu – jag kan inte föreställa mig vilken helvetestid det här måste vara för alla som är pollenallergiker. Det finns en liten vattenhåla nära där vi bor och den ser för närvarande ut så här:

Stackars pollenallergiker.

Just nu uppskattar jag också min hjärna, som faktiskt lyckas komma ihåg saker under tenta-p. Saker som alkoholens nedbrytning, vilken på något sätt bara fastnade, och Metformins verkningsmekanism vid diabetes, och att jag slutligen lyckats lära mig vad retro- och intraperitoneala organ är och vilka som är vilka. Jag är fortfarande dålig på att komma ihåg dumheter som vilken gen som reglerar vad, men sådant kommer jag å andra sidan aldrig att spendera särskilt mycket tid på att försöka minnas (BRCA1 och 2 får väl vara undantaget).

Kommentera!

Post Navigation