Repetition är kunskapens moder

Är så trött på tenta-P att jag vill kräkas över alltihopa. För närvarande inne på dag nio, vilket betyder att det är tre dagar kvar – tack och lov inte mer. Hur det ska gå om ett halvår, då det är dags att plugga inför stadie II-tentan som har ett betydligt längre tenta-P, vet jag inte.

För närvarande består mina dagar av att gå upp vid kvart över sju på morgonen (i tid för att kramas lite med L innan han går till jobb) och därefter äta frukost och skriva ned vad jag ska läsa för roligheter under dagen (idag: kvinnlig cancer med ovarie-, livmoder-, cervix- och bröstcancer, övriga kvinnliga gyn-sjukdomar, menscykeln, mensstörningar och klimakteriet). Någon gång mellan halv nio och nio börjar jag läsa igenom de aktuella sidorna i kompendiet en första gång, och stryka över exceptionellt viktiga viktigheter. Därefter övergår jag till att läsa igenom gårdagens roligheter en gång till, eftersom tre gånger under tenta-P-dagen givetvis inte är tillräckligt. Sedan korrigerar jag de fel jag hittat i kompendiet i InDesign-dokumentet i datorn (och lägger till saker, vilket innebär att det blivit ett par sidor längre nu), varpå alltihopa genomläses en gång till med något sämre koncentration och de allra viktigaste viktiga viktigheterna skrivs ner i mycket korta ordalag. Därefter är det lunch, för klockan brukar vid det laget vara lunchtid.

Efter lunch får maten smältas ihop med början av en tredje genomläsning, och sedan blir det ett avbrott för träning. Korpen är oförvånande tom vid tvåtiden, vilket är jätteskönt. Har sett någon enstaka kursare där sedan tenta-P började, vilket också är som det brukar.

Efter träning bär det av hemåt igen för att slutföra den tredje genomläsningen. Min energi brukar vara märkbart låg gällande plugg (däremot är städning och annat lockande, även om jag oftast lyckas hålla emot). Klockan fem ringer E på dörren och vi påbörjar vår tentagrupp, vilken oroväckande ofta varat till åtta, med genomgång av gamla tentafrågor där vi antingen high-five:ar i slutet av respektive fråga (om vi kan svaret), alternativt idiotförklarar tentafrågeförfattarna (om vi inte kan svaret). Någonstans efter åtta går mina ögon i kors och efter lite middag som L tillagar och lite hjärndöd TV är det dags att sova, för att sedan få upprepa det hela dagen därpå.

Den senaste omtentan har varit den mest oroväckande av extentorna vi så smått tagit oss igenom hittills, men så var det också 60% som kuggade den. Jag hoppas på något snällare. Har dock fått en känsla av att de detta år, bara för att de satt in ett basgruppsfall på möget, kommer att ge oss ett fall om lymfom eller leukemi. Gör de det kommer det hela gå åt skogen, för trots att jag är ganska intresserad av cancer så är lymfom och leukemier en fullständig djungel. “Del 2” på det aktuella basgruppsfallet (då de som är ansvariga för fallet skriver en text som ska vara lite “take-home-message”) var det sämsta del 2 vi haft, där hela min basgrupp satt mer eller mindre gapande åt texten och ingen av oss förstod särskilt mycket av någonting. Vi kritiserade det hela, och fick till svar, mer eller mindre, att det där ska vi minsann kunna (terminsledning och dylika har det ganska bra, för man kan stoppa in nästan vilka kunskapskrav som helst i de vaga terminsmålen de skriver). Det hjälper inte att WHO och det medicinska samhället på olika håll bråkat i åratal om uppdelningen av blodcancrarna och hur de ska klassificeras – det innebär att litteraturen på området är långtifrån ense när de skriver om saken. Det hela får mig att sucka oerhört djupt.

Idag blev tentagruppen kortare än vanligt, eftersom E fick ett telefonsamtal från en medspelare om att fotbollsmatchen hon skulle spela började en dryg timme tidigare än hon trodde. L ska springa Blodomloppet så han försvann samtidigt, och således är jag, som hela dagarna, nu själv hemma igen. Med mitt kompendium och min förvånansvärt o-grava tentaångest. För närvarande har jag stor insikt gällande att om det blir frågor på vissa saker (celiaki, radon, bakterieorsakade diarréer, och ett antal andra saker) så kommer det hela gå bra, medan om det blir på andra saker (lymfom/leukemi, exakta mekanismer bakom specifika antivirala läkemedel, och betydligt fler saker) så kommer det gå alldeles väldigt mycket åt skogen. Jag kan inte göra annat än mitt bästa och även om det är så att jag vill kräkas på tenta-P så får jag ändå tycka att mitt pluggsätt denna termin och detta tenta-P är det bästa jag gjort. Repetition är kunskapens moder och repeterar, det gör jag. Om och om och om igen.

Kommentera!

Post Navigation