T minus 13 timmar

Så var det dagen före tentan och finns det någon dag som simultant går långsammast i historien och snabbare än en rymdraket? Jagvillintejagvillintejagvill inte tävlar med jag vill göra det här NU så att jag får det överstökat och färdigt och jag kan ha SOMMARLOV. Just nu är det knut i magen och känsla av att inte kunna någonting och det mesta är jobbigt.

Avslutade tentagruppen mindre bra – vi gick igenom en extenta som gick helt åt helvete och jag hade inte koll på nästan någonting (omtentan för våren 2011; mycket om SIADH och annat jag har sjukt dålig koll på för att det var på några få slides under någon föreläsning och har inte alls varit fokus (men det står ändå med i kompendiet så jag har läst det ett par gånger i alla fall (men inte alls djupt nog (och nu får det vara nog med parenteser)))). Så, inte bra. Självförtroende shot to hell. Försöker trösta mig med att de flesta tentagrupperna gått jättebra i övrigt och E och jag har kommit hur bra överens som helst. Hon är lite (läs: mycket) positivare än jag och vi har mestadels legat på samma nivå. Vid ett par tillfällen har hon gett mig en menande blick och sagt, “Vi lär väl inte oss bara för tentan, eller hur?” när jag tycker att jag inte orkar lägga varenda jävla enzym på minne, men det har inte hänt så ofta.

Idag har jag lagt pussel, bakat tjugofyra muffins och ett par cookies, tränat hårdaste träningen på ett tag, ätit lunch med pojkvännen, sjungit under tiden jag bakat, och tittat på film. Imorse ögnade jag de sista sidorna i kompendiet som jag inte hann läsa en sista gång igår, men i övrigt har det varit en no-plugg-day. Både jobbigt och skönt. Tyvärr kan jag ju inte slappna av ändå.

L uppskattade bakningen. Han slutar på psyk imorgon efter tre ibland långa månader och han ska ha med bakverken dit. Vid det här laget finns bara tjugo muffinsar kvar (jag är nästan oskyldig, utom en liten tugga hallon-vit-choklad eftersom jag var väldigt nyfiken på hur de blev den här gången), men det får räcka. Eftersom L inte var hemma när jag bakade beordrade han att jag skulle spara lite smet också, så när han kom hem fanns det två små skålar med sparad muffinssmet, samt obakad cookie dough (som smakar ungefär som är i den som i Ben ‘n’ Jerry’s Cookie Dough). Han var väldigt nöjd. Det totala avsteget från LCHF skylls på att han om en vecka cyklar Vätternrundan och faktiskt kolhydratladdar nu. Att han sen borde äta helt andra saker än sötsaker… tja.

Hallon-vit-choklad-muffinsar och äpple-kanel-muffinsar och american cookies!

Var också inne om akuten och fick ett fint kuvert med namnskylt och papper och passerkort och grejer. Tihi. Akuten på måndag. 7:45 ska jag stå där, pigg och förväntansfull. Förväntansfull kommer inte vara något problem i alla fall.

Namnskylt för sommaren!

Jag är verkligen löjligt stolt över att ha fått jobbet på akuten. Framför allt eftersom det var sådär alldeles själv, utan att någon annan hjälpte till och fixade. Jag hoppas att det blir kul, jag tror att det kan bli det. Och lärorikt, så lärorikt. Men det kanske bästa av allt är att det är något annat än skola. Jag vet att jag vill bli läkare och jag kommer bli läkare och jag tycker om allt jag får läsa och lära mig på utbildningen, men det hindrar inte alls att jag just nu kräks på allt vad läkarutbildningen heter. Det blir så när man tentapluggar sju-åtta timmar om dagen i två veckor.

Nu ska jag lägga pussel en stund till.

Kommentera!

Post Navigation