Åter till vardagen

Skolan är igång igen. Jag har visserligen undvikit varje tendens till föreläsning, men den har börjat. Istället för att gå på dagens “inspirationsföreläsningar” om förbättringsarbete och HEL2 har jag idag spenderat ett par timmar på HUB (Hälsouniversitetets bibliotek) och läst, skrivit och ritat bilder som hör neuro till. Vi har två inläsningsdagar i början av temat om två veckor, men jag känner att eftersom jag inbillar mig att jag kommer ha vissa svårigheter med neuro så är det lika bra att jag kommer igång nu. Dessutom är det alltid roligare att plugga när man inte måste.

Det är lite extra roligt att gå till skolan nu eftersom det kryllar av Nollan av olika slag. Läks egna turkosa svampar till Nollan har detta år skyltar som såg mer lila än blå ut, men den totala förvirringen som brukar synas i deras ögon var precis som vanligt. De rör sig i grupper och tittar åt alla håll. Det känns väldigt längesedan jag var där, samtidigt som det givetvis känns väldigt nära fortfarande. T5? Skojar du? När jag var T1 inbillade jag mig att man kunde så enormt, oändligt mycket när man var stor T5:a. Å andra sidan inser jag alltid när jag tänker så, att jag trots allt kan många tusen procent fler saker nu än jag kunde då. Texter i våra böcker var så svåra att jag fick slå upp vartannat ord och det fanns gott om ord jag fick stava mig igenom. Nu är de del av mitt vokabulär och jag funderar inte på dem. Det är svårare att komma ihåg vad saker heter på “vanlig” svenska nu för tiden, det märkte jag under sommaren. Pancreas eller bukspottkörtel? I min värld alltid pancreas.

Denna termin ska jag trycka in både fysiologi och patologi för hjärnan. Det lär bli en del nya ord.

Sista dagen innan skolan började bestämde föräldrarna sig för att ta sig ner till Linköping från huvudstaden. Det var egentligen tänkt att mamma skulle komma ner eftersom pappa skulle till USA och hon inte hade lust att sitta hemma själv, men pappa bokade om flyget på grund av stormen Isaac var på väg åt det håll dit han skulle, och sedan tog han plats bredvid mamma på tåget och kom hem till oss. Vi åkte och tittade på möjlig plats för vigsel, åt lunch i stan, åt på Bosses glassbar, och traskade omkring. Det var väldigt lugnt och avslappnat. Av förklarliga skäl en hel hög prat om bröllop. Så blir det när ett är planerat inom tolv månader.

Pappa åkte hem på söndagskvällen eftersom han trots allt måste ta sig till USA, men mamma stannade ytterligare en dag. Jag hade upprop på T5 medan hon och L gick en runda på stan. Jag förundrades över känslan att det känns som igår. Nu är det visserligen bara 2,5 månad, men ändå. Det är 2,5 månad. Lite samma känsla hade jag när jag kom hem från USA efter att ha bott där ett år. Ingenting här hade förändrats då heller. Mamma sa samma sak när hela familjen bott i Schweiz i fyra år och vi kom tillbaka hem igen. Några barn föds, alla blir äldre – i övrigt är det inga större skillnader.

Vi åt lunch på stan och njöt fullt ut av den klarblåa himlen och värmen. Satt på uteservering som lyckades ligga i lä, så det var sommarvärme där trots att termometern bara visat 13,5 grader när vi gick hemifrån. I ett slag blev det höst. Efter lunchen tog vi en kaffe och en pralin på Chocolat, och sedan hade jag HEL2-upprop som jag flydde från så snart det var möjligt. På eftermiddagen traskade jag och mor i Eklandskapet och pratade om allt mellan himmel och jord, med relativt stort fokus på bröllop. Det var väldigt mysigt. Efter middag gick jag med mamma till Resecentrum och vinkade av henne. Vi träffas för sällan, men man uppskattar träffarna desto mer så här.

I eftermiddag traskade jag med K på stan och gjorde lite ärenden. Mycket trevligt. Hela stan är åter full med folk efter sommarens tomma gator. Jag föredrar det här.

På det hela taget är jag med ens tillbaka i vardagen. Det är skola och träning och kompisar och gråa skyar. Det är hemma och det är bra.

Kommentera!

Post Navigation