Flytta för att lösa läkarbristen på landet? Nej tack.

I gårdagens DN skrev ST-läkaren Johan Wrammert om läkarbristen på glesbygden, de skenande kostnaderna för att täcka upp de läkare som saknas där, och vad vi bör göra för att lösa det. Tyvärr tycker jag att han har fel i ungefär varje lösning han föreslår.

Han tar upp Nepal och ett nytt medicinskt universitet som startat där, som existerar “sida vid sida” med andra alternativ. Dit kan alla söka som gått de tio åren i grundskolan, och det oavsett betyg. Om studenten kommer från en avlägsen region eller har låg socioekonomisk status ökar chansen att man blir antagen. Därmed vill Wrammert att vi sänker kraven på alltför höga betyg i Sverige. Jag förstår ärligt talat inte logiken. Vi har inga som helst problem att rekrytera folk – och jag skulle vilja hävda att bara genom att se till min klass så har vi folk från väldigt olika delar av landet, med väldigt olika bakgrund och socioekonomisk status. Vad ska det ge, att vi sänker kraven för att komma in? Varför ska man inte premieras för att slita på naturprogrammet i tre år i skolan, på basåret, eller lyckas med bedriften att skriva bra på högskoleprovet?

Jag har alltid tyckt att det vore en god idé att i större utsträckning än Sveriges läkarprogram gör, använda sig av intervjuer vid antagningen. Det föreslår Wrammert också, men det också för att på något sätt lösa läkarbristen på landet. Jag tycker att det bör användas för att i någon mån lyckas sålla bort folk som är direkt olämpliga som läkare (även om jag sedan jag började fundera på saken vänt lite i frågan, för en hög av de som går i min klass kommer inte att hamna som kliniker utan som renodlade forskare, och då behöver man inte samma kvalitéer som om man ska jobba kliniskt; således kan man inte vid intervju plocka alla efter samma mall och det gör det hela svårare).

Wrammert tar också upp Norge som exempel. Där lottas tydligen studenten efter examen till en ort i landet för obligatorisk allmäntjänstgöring. Det skulle väl kunna vara en idé – förutom att jag inte förstår poängen. Vi har allmäntjänstgöring (AT) i Sverige också, och den kan göras på ett helt gäng olika sjukhus. När L sökte AT kollade jag hur många sökande som fanns till varje sjukhus och det var fler än det fanns platser på samtliga ställen. Inga sjukhus har idag problem att fylla sina platser, eftersom det finns alldeles för få AT-platser mot hur många underläkare det finns. En del av AT:n går sedan ut på att vara på vårdcentral. Denna del är, som L konstaterat flera gånger, mer eller mindre en marknadspolitisk åtgärd. Utan AT-läkare som täcker upp finns det inte tillräckligt med läkare på vårdcentralerna – men det gäller i såväl storstad som småstad som landet. En omfördelning hjälper ju inte.

I Nepal ger man inför den slutliga antagningen information om att man i upp till fyra år efter examen förbinder sig att arbeta i en anvisad region. Wrammert vill ha något liknande här. Det blir ramaskri om man tvingar arbetslösa att flytta till de ställen där det finns jobb, men vi som slitit i sex år för att bli läkare, vi ska flytta för att visa vår tacksamhet för vår utbildning. Om ett par år när jag är klar är jag gift och har kanske även barn. Min blivande make kommer att vara ST i Linköping. Att flytta honom mitt i ST skulle vara bortkastade skattepengar eftersom han skulle bli tvungen att göra om delar av ST:n, om den nu gick att fortsätta alls vart jag än tvingades. Eller skulle vi bli särbos i flera år för att jag ska lösa det samhälleliga problemet att det inte finns läkare nog på landsbygden? Vi är många som bildar oss ett liv på orterna vi utbildar oss.

En av mina kompisar har nyligen köpt hus i Värmland, dit hon har alla avsikter att flytta och jobba efter examen. Samtidigt som hon köper det bestämmer vem-det-nu-är-som-bestämmer sig för att lägga ner de stora kommunikationerna i området. Och häri, snarare än i att tvinga underläkare att flytta över hela landet, tycker jag att problemet ligger. Om man vill ha läkare i glesbygden så kanske man ska göra det attraktivt för folk att bo där. Folk, inte bara läkare. Glesbygden avfolkas av en anledning.

Svenska skattebetalare finansierar varje utbildningsplats med mer än en miljon kronor och borde därför kunna förvänta sig ett ansvar hos den utbildade att bidra med sin kunskap till en rimlig ersättning.

Jaha, och vad är en rimlig ersättning? Det kan inte vara så att ersättningen till ordinarie läkare på glesbygdens vårdcentraler är för låg? Varför ska just läkare vara så “tacksamma” för sin utbildning att vi inte väljer att få ut maximal lön? Varför ska vi vara så fint moraliska att vi jobbar för en billigare peng för att det är bättre för Sverige?

Slutligen måste jag också kommentera att det som behövs ute i glesbygden är inte fler underläkare och AT-läkare – det är i mycket större utsträckning specialister. Och jag vill se hur man tvingar någon som gått 5,5 år i skolan, AT i 18+ månader, och ST i någonstans runt fem år, att flytta till ett ställe de inte vill. Not gonna happen.

Kommentera!

Post Navigation