Tentaångest, version femtusenfyrahundraåttionio

Så var man här igen – ångestfylld med 14 timmar till tenta. Som vanligt kan jag ingenting, förstår ingenting och allt kommer att gå åt skogen. Den braiga känslan från tenta-P:s tidigare dagar är sedan länge försvunnen och nu är deppigheten över allt jag inte lyckats lära mig under tenta-P åter över mig. Det är så mycket jag borde kunna.

Men om tjugofyra timmar är det över. Tjugo timmar, till och med. Och sen har vi en ledig helg innan plugget inför stadie II-tentan börjar (vilket jag lovat att inte nämna för E förrän efter neurotentan, så inte mer om den saken nu).

Någonstans finns en lätt bisarr känsla – det här är T5-tentan. Efter den här tentan kommer det inte mycket nytt under terminen. Det blir statistik och forskningsupplägg och sånt där, samt patientsamtal och lära oss skriva journal, men ingen patologi och mekanismer på cellulär nivå och allt annat sådant. Det blir repetition av gammalt – och sedan är, förhoppningsvis, preklin slut. Which is weird. Det känns som i förrgår man stod där utanför NH och tittade, lätt förvirrad, på allt folk. Slutet av preklin kändes oändligt långt bort.

L kom hem och var som vanligt supersöt. “Har du köpt tentachoklad än?” frågade han och det hade jag inte. “Bra!” sa han och tog fram två små Tarragona. Blir precis lagom någonstans vid elvatiden, då man börjar bli trött i huvudet efter flera timmars skrivande.

Han gjorde tidigare idag sitt bästa för att skrämma upp mig:

Det här fick jag på mailen…

Bilden kom med kommentaren “Trillade i trapporna…” Jag tyckte dock att det var lite väl misstänkt – han är på ortopeden just nu, han ser ganska nöjd ut där han ligger, och på något sätt tycker jag inte att det är okej att ens fästman meddelar att han brutit benet via mail. Så, I called his bluff och han svarade med att jag var tråkig som inte gick på det. De har tydligen väldigt lite att göra, han och hans AT-kollega, så de tyckte att gipsningsträning var en god idé…

Igår var vi på chokladprovning. Det var väldigt trevligt. Fick en hög med choklad som vi fick testa efter hand som föreläsaren pratat om chokladen. Det var framför allt kul med den rena chokladen från olika håll i världen – när vi övergick till att “provsmaka” Plopp blev det lite tråkigt för det vet jag hur det smakar (sötsliskigt). Men det var roligt och lärorikt. Efteråt gick jag och L på restaurang eftersom vi inte orkade laga mat, och vi blev glatt överraskade av Gula Huset. De hade ett erbjudande om entrecôte med chilibearnaise. Det visade sig vara perfekt stekt kött ihop med lite grönsaker och en bea med trevlig hetta – och allt detta till ett väldigt humant pris (149 kr).

Så, åter till tentaångesten. Halv sju – hur mycket hinner man läsa på tolv timmar om man låter bli att sova och sånt där oviktigt?

 

Kommentera!

Post Navigation